Många kvinnor skriver om smisk här. Om erfarenheter och gammeldags
uppfostran. Här är mitt bidrag. Det hände när jag var 20+ plus uppe i
norr och innehåller inte så mycket sex, eller inte alls. Men det handlar
om en relation jag hade med en äldre vacker kvinna. Latino-utseende.
Sträng och varm. Själv var jag det blondaste svenska. En väldigt söt
flicka med konstnärliga drömmar men med en självkänsla som hela tiden
skrek att jag var en stygg flicka. Jag jobbade i ett konstnärligt
sammanhang långt uppe i norr och hade inte mycket pengar. Hade pausat
med pojkvännen i Stockholm och vi var fria att träffa andra. Blev glad
över kontakten jag fick med kvinnan. Jag skulle få bli inneboende och
summan jag skulle få betala var mesta symbolisk. Men när hon intervjuade
mig var det som om hon såg allt jag behövde.
Jag ska fatta
mig kort. Hon tyckte att jag behövde disciplin och att jag behövde en
kärleksfull varm men sträng uppfostran. Jag var väldigt öppen med mitt
tidigare struliga liv och dåliga studieresultat. Jag köpte allt hon sa
rakt av Det var som om hon visste att jag skulle göra det. Hon var
självsäker och såg kanske att jag var något mer än en heterosexuell tjej
med många killar i bagaget. Nu var jag singel och längtade efter en
kvinnlig moderlighet och gränser. Kände hur hennes intensiva blick
borrade rakt igenom mig och fyllde hennes behov att ta hand om och
uppfostra en osäker flicka som fått för lite tyglar.
Jag
fick tider att passa. Till och med när jag skulle vara i säng på
kvällarna. På vardagar skulle klockan 22.00 jag vara färdig i nattlinne
under täcket, avsminkad och borstat tänderna. Det var hon jättesträng
med och det kontrollerades varje kväll, och det kändes ju förstås
jätte-barnsligt. Läggdax!! kunde hon högt påminna mig om för min räkning
och det var inget att diskutera. Jag ser alltid till att inte bryta mot
min "värdinna/mammas" stränga lag om KLOCKSLAGET. ("när jag säger ett
visst klockslag gäller det klockslaget, inte en minut senare!"). Jag
fick arbetsuppgifter till hushållet. Disk och matlagning någon gång i
veckan. Inga pojkar på rummet. Och det kanske är obegripligt men jag
accepterade bestraffningarna som följde om jag var "olydig”. Inte
passade tider etc.
Jag fick smisk rätt och slätt. Inget
sensuellt smekande. Ingen lek, utan riktig aga över hennes knä på bara
stjärten. Smäll, som om jag var hennes dotter i ett hem på 50-talet. Hon
daskade mig med handen. Först över byxbaken. Sen över trosorna. Sist på
bara stjärten. Bestraffningen kunde pågå i tio minuter, rumpan domnade
faktiskt efter att svedan var som värst och hon fortsatte några minuter
till. När domningen gått bort efteråt kom svedan tillbaka på ett
brännande sätt och det var sjukt hur ömt det var om baken dagen efter
och just efteråt var jag en snörvlande gråtande flicka som fick stå i
skamvrån en stund innan straffet var över och jag kunde börja från ett
nytt vitt blad. Fri från känslan av att förtjäna straff, att vara en
dålig flicka som kommit undan för länge. Hon fick mig att smisket hur
mycket det än sved var en kärleksfull handling från hennes sida och att
det var något min egen mamma borde gett mig för längesen. En gång hade
jag suttit och kysst en kille i hans Plymouth en hel timme innan jag
slet mig lös och hem och försenad fick en utskällning och en massa
smisk.
Trots att jag gjorde allt för att sköta
mig och slippa de svidande och skamfyllda bestraffningarna så slutade
det ändå med att hon hittade en anledning att ge mig smisk på stjärten.
Och fick mig att känna att jag verkligen förtjänade det. Och fick mig
att längta till att bli förlåten efteråt med svidande rumpa och
självkänsla. Träffade ibland en kille från Göteborg som jag, som hade
egen lägenhet, vi var inte ihop men var ute några gånger. Han skulle hem
till sin lägenhet. Jag sneglade på klockan för att hinna hem till mitt
flickrum i tid. Så att jag skulle undgå att få smisk! Hade alltid en
klump i magen!
Jag hade ett behov av att känna mig trygg och
omhändertagen och bara följa någon vuxens regler och sen få smisk om jag
inte lyckades leva upp till dom. Känslan att vara ett barn utan något
val när hon knäppte upp jeansen och ledden ner mig över knät, eller sa
till mig strängt att dra ner byxorna medan hon satte sig på en stol. och
på samma gång så maktlös och utlämnad. Det var på riktigt en riktig aga.
Jag var på riktigt en olydig tjej som fick smäll av en slags "mamma".
Det hade inget med sex att göra (hon dolde väl det skickligt i så fall)
utan spelade bara rollen som en trött mamma som måste ta itu med något
nödvändigt ont. Plikten att smälla sin flicka som inte skött sig. Jag
blev nästan förlamad av skam och passivitet när hon sa att jag skulle få
smäll. Som en flickjänta utan något att säga till om inför en vuxen.
Bara dra ner byxor och lägga sig över knät med rumpan bar och få
jättemycket smäll. Varje protest från min sida skulle göra smället
längre och hårdare, kanske hårborsten skulle komma fram och hon fick
alltid sista ordet och att det bara var alldeles nödvändigt för mig med
smäll för att kunna lära mig och kunna bli vuxen en dag., Jag tänker på
dessa ord; Skam, förödmjukelse, barnslighet och hur ont det gjorde. Det
svider så otroligt mycket när man får smisk så allt annat försvinner.
Sen kommer skammen tillbaka medan skinkorna pulserar, sticker, bränner,
hettar och svider en bra stund efteråt.
Det hände
kanske någon gång i månaden. Bodde hos henne i ett år. Hon blev min
"mamma" som jag behövde och det hjälpte mig att skärpa till mig på flera
sätt. varje gång jag fått "smäll på stjärten" som hon sa slutade kvällen
med att jag smekte mig till sömns. Det var upphetsande - efteråt. Jag
gillade att visa min rumpa i tajta jeans eller tajts och visste att hon
såg på mig med gillande utan att för en sekund vara något annat än min
stränga styvmoderliga uppfostrare. Min relation som "dotter" till henne
blev viktigare än kompisar och killar även om jag som vanligt blev
uppvaktad mest av killar. Jag höll mig för mig själv. Skötte mitt jobb
och pluggade och försökte verkligen vara lydig, följa alla hennes regler
och undvika smisk. Det gjorde förskräckligt ont. Sved så in i h-vete och
jag blev alldeles knallröd och varm om skinkorna länge. Skämdes
verkligen som en barnunge. En olydig flicka men längtade efter hennes
förlåtelse och snabba omfamning.
Hennes hus var
ett litet, vitt hus som var klätt med plattor och låg mitt på gatan på
en liten grön gräsmatta i hörnet av två fridfulla gator, men trots att
de små lönnar som fanns planterade med jämna mellanrum runt hennes tomt
kunde vem som helst som gick på trottoaren kasta en blick upp mot
fönstret i mitt sovrum och se vad som föregick. Jag har alltid undrat om
någon råkade gå förbi och se på när jag fick smisk. Alltid i mitt rum.
Hon sittande på min säng. Jag över hennes knä med händerna hårt knutna
på golvet och håret hängande ner. Och stjärten i henne knä som husets
medelpunkt. Första gången det hände var som om det hänt massor med
gånger. Hon var så säker på sin roll och jag kände en befrielse i att
inte ha något val. Bara känna skammen bränna på mina kinder när jag gick
med på att uppfostras som en olydig flicka. Att uppgivet sjunka ner över
hennes knä. Maktlösheten att vara flicka. Låta henne justera mot utsatta
förnedrande förödmjukande läge och känna daskarna. Först i långsammare
takt sedan intensivare. Svedan inföll inte förrän efter en stund men då
gick den nästan från noll till hundra. Som om min stjärt nådde en
smärtgräns som hon målmedvetet och bestämt överskred. Det kändes som om
hon uppfostrat många flickor, trots att jag visste att hon inte hade
egna barn. Fyrtio år, vacker och hemlighetsfull. Eller det var väl det
här som var hennes hemlighet. Hennes liderliga intresse att ge flickor
uppfostran som flickor fick förr. Smisk på stjärten, skamvrå, regler och
tider men också uppmuntran, stöd, kärlek och värme. "Alla flickor
behöver smäll ibland" brukade hon säga lugnande när jag protesterade
högt.
Men jag minns att jag inte ens tyckte att
vår relation som "mamma" - "Äldre hemmaboende dotter" inte var något
konstigt. Hon var trevlig och självsäker och min "uppfostran" kändes
bara naturlig och alldeles självklar. Hårda stolar på institutionen och
på jobbet mot min ömma rumpa påminde mig ibland dagen eller dagar efter
en uppgörelse med min "mor" att jag inte var en vuxen ung kvinna utan
fortfarande ett barn. Tajta jeans som skavde ömt mot mina rödrosa
skinkor som stringtrosor inte skyddade ungefär som en svår solbränna.
Det var en känsla som var fylld med skam och samtidigt trygghet. Och det
gjorde mig också upphetsad. Hon köpte två söta flickiga nattlinnen till
mig. Jag brukade annars sova naken. Det fanns ett hörn i köket som jag
mindes i detalj i ögonhöjd, med en decimeters avstånd genom tårar.
Varenda fläck på väggen och varje spricka. Skamvrån! Stod där många
gånger med bara stjärten blottad och brinnande knallröd medan hon
sysslade med vardagliga ting. Rättade prov, lagade mat. Lyssnade på
radio. Fick alltid småspringa dit med jeansen eller leggings och
trosorna snubblande nedhasade till vaderna. En klapp på stjärten
befriade mig efter tjugo minuter - en halvtimme och straffet var över om
jag inte åkte raka vägen i säng. Men studierna gick prickfritt. Har
aldrig varit så fokuserad med skolarbete tidigare eller senare. Jag
skötte mig och sparade pengar och levde aldrig så duktigt inte heller
förr eller senare. Hon var faktiskt den mamma jag behövde i mitt liv
just då och hade nog behövt tidigare. Man kan säga att hela denna period
var ett slags klosterperiod minus allt det religiösa som var ersatt med
hur det var att leva i ett strängt hem förr i tiden för en hårt hållen
flicka, och hon hade sån intuition att hon förstod att det var precis
det jag behövde. Massor med tyglar, ramar, regler och smäll. Det var
också ett klosterliv på så sätt att jag till skillnad från andra
perioder i mitt liv klarade mig bra utan killar och sex. Det blev också
bra för mig med den pausen och sen när mitt liv blev "normalt " igen har
jag kunnat sakna reglerna och det lugnet jag hade just därför, på nått
sätt, i att bara lyda och veta vad som gäller och vara så hårt hållen
som mina föräldrar aldrig gav mig, och leva ett litet liv väldigt nära i
förbund med någon
Även om det ibland kändes som om jag gick
med röd och öm rumpa för jämnan ibland.
Det har jag börjat
fatta, verkar vara ett behov hos tjejer och unga kvinnor ibland. Så
jätteknäpp var jag kanske inte .Det där barnsliga straffet och idag
tänker jag på det där året med varma känslor.