Det var en ljummen lördagskväll i maj, och jag var i full färd med att
diska efter middagen och göra iordning i köket, när jag genom det öppna
köksfönstret tyckte mig höra tisslande viskningar och försiktiga steg
ifrån trädgården utanför. Det hade hunnit bli mörkt ute, och det var
tyst ifrån småfåglar och grannar härute på landet. Jag smög mig fram
till fönstret och tittade ut över den mörka trädgårdens gräsmatta,
buskar och uthus, och fick till min stora ilska se matkällardörren stå
på glänt och ljusflimmer ifrån en ficklampa på insidan.
Vi hade under några månaders tid, vid ett par tillfällen upptäckt
småstölder ur källaren. Vi förvarade allt möjligt därnere såsom
hemgjorda konserver, potatis och rotfrukter, lök och diverse påsar med
sparade diskade glasburkar osv. längst in hade jag även en hylla med
svartvinbärssaft, plommonvin, och annat gott drickbart som vi dels gjort
själva, men även sådant som ej fick rum i dryckesskåpet inne. Min man
förvarade dessutom ofta en eller flera backar pilsner i källaren för att
det var en lagom låg dryckestemperatur därnere. Om somrarna höll den
kanske 9-10 grader och en varm och solig eftermiddag kunde man däruti
hämta en alldeles lagomt kyld flaska att njuta utav i trädgårdsstolen
efter dagens bestyr.
De tidigare stölderna under våren hade varit ganska harmlösa. Ett
par flaskor (33cl ursköljda pilsnerflaskor) utav plommonvin och ett par
5-6 pilsner hade försvunnit. Det var inte en så stor sak och vi hade väl
våra misstankar om vilka som låg bakom, men det som gjort mig mest
upprörd var att de var gång lämnat dörren till källaren öppen så att
möss och annat kunnat ta sig in, och fördärvat en hel del mat för oss.
Det gjorde såklart även min man upprörd, men han var mest förargad över
att tjuvarna vid ett tillfälle under våren hade burit sig så illa åt i
källaren att de slagit ner en flaska mörk rom som han köpt under en resa
i arbetet i Sydamerika många år tidigare. Plommonvinet och pilsnern
kunde han se mellan fingrarna åt, men när han hade upptäckt romflaskan
så var han ordentligt arg.
Våra egna barn, en son och en dotter, nu vuxna och utflugna sedan
länge, hade genom uppväxten lärt sig att inte stjäla. Varken vin eller
öl ifrån källaren. Det gjorde de ändå har vi fått höra nu när de blivit
vuxna och flyttat ut, men vid de tillfällen så skedde och de blev
påkomna så fick de ordentligt med smisk på stjärten.
Vi gav smisk hela uppväxten till våra barn i likhet med alla andra
vi umgicks med och kände. Inte i onödan och ej oförtjänt, men vid de
tillfällen de hade misskött sig hemma eller i skolan så blev det smisk.
Jag som var hemma om dagarna, var oftast den som fick reda på
olydigheterna först, gav dem över knät på bar stjärt, med handen och
ibland med hårborste, ris eller träslev. Inte så hårt men ganska så
länge. Det var lite utav en uppvärmning inför kvällens smisk som oftast
gavs utav min man men ibland utav mig. Efter middagen på kvällen så fick
den som misskött sig gå in i rummet och vänta. Jag brukade bli kvar med
sysslorna i köket och det barn som ej skulle få smisk fick oftast hjälpa
mig. Oftast fick de smaka bältet liggandes på soffan men ibland vid
särskilt allvarliga företeelser så användes även mattpiskan. Då fick de
(precis som jag själv fick utav min far när jag var liten) lägga sig
över armstödet på soffan, med fötterna på golvet och huvudet mot sitsen.
Efter sitt straff blev de skickade i säng.
Hursomhelst, så stod jag nu i fönstret. Jag blev ordentligt ilsken
över insikten att de var tillbaka för att stjäla, och hann knappt tänka
mig för innan jag hade fått på mig ett par tofflor och smyg/sprungit ut
mot källardörren. Jag råkade i min iver att få fast tjuvarna trampa ett
par steg i grusgången vilket väsnades väldigt och när jag hade några
meter kvar så störtade först en mörk flickfigur ut ur källaren och vek
av ifrån mig och bara hundradelen senare kom flicka nr två. Den sista
svängde dock i riktning emot mig, och i mörkret och den panik som
uppstått i källaren när mina steg hördes, så rusade hon rakt in i mig
och mina väntande utspärrade armar. Hon tappade en flaska som hon burit
på i famnen och i tumultet som uppstod fick jag tag i hennes hästsvans
och lyckades under skrik och bök få upp andra handen till hennes öra och
höll nu i både håret och örsnibb.
-Aaaaajjjjj. Aaaaajjj skrek en förtvivlad flickröst, och hon vred
och vände sig för att komma loss.
- VAD I HELA FRIDEN tror ni att ni håller på med, röt jag med en
barsk röst! Jag fick inget svar mer än något gnyende och mumlande och i
nästa sekund hade jag börjat marschera mot huset med källartjuven i
nyporna. hela vägen skällde jag och frågade vad de hållit på med osv men
det mesta var i ren adrenalin, så jag minns inte riktigt vad jag fick ur
mig. Hon gick motvilligt med mig mot trappan och på vägen kunde jag höra
både försök till ursäkter och en och annan smärtoyttring ifrån min nypa
om örat och håret.
Väl framme på trappan upp, i ljuset ifrån lampan i köket som
letade sig ut mellan växterna i fönstret kunde jag ana att den jag
fångat var en utav döttrarna till grannarna Johansson på Västerliden
längre in längs vägen. Jag stannade upp och drog lite extra i
hästsvansen så att ansiktet vinklades mot ljuset och kunde konstatera
att så var fallet.
-JASSÅ, det är fröken Johansson som är och stjäl i vår källare
titt som tätt, sade jag med eftertryck.
-Ja, ajje, snälla, släpp gnydde flickan och gjorde ett försök att
vrida sig loss. Men greppet om tofsen och det långa håret var mycket
stabilt efter brottningsmatchen mot trappan då håret trasslat sig flera
varv runt min handled, så loss kom hon ej. Istället fick hon snällt
följa med uppför trappan och in i hallen medans jag sa: ååååhnej,
släpper det gör jag INTE, fröken lilla! Du ska få följa med in och prata
ett slag! Så ska se vad din mor och far tycker om att du och dina vänner
är och stjäl alkohol hos oss var och varannan vecka!!
Väl inne i hallen knuffade jag henne lite framför mig och släppte
greppet om öra och tofs.
-Gå genast in i köket! röt jag och pekade med hela armen in mot
köksdörren till vänster medans jag stängde och låste ytterdörren
inifrån. När jag kom in i köket så stod hon och vred på sig mitt på
golvet. Sätt dig ner i soffan sade jag barskt och drog fram en stol åt
mig själv långt ut i rummet med ryggen emot diskbänken. Jag tog ner
telefonen och trasslade ut sladden och slog mig ner i stolen med
telefonen i högsta hugg.
Nå, vad heter du mer än Johansson, frågade jag (jag visste att
Johanssons hade tre döttrar och jag hade kanske kunnat namnge dem, men
inte vem som var vem. De var alla tre i tonåren och hade långt brunt hår
och mer eller mindre väl utvecklade kroppar, med långa ben och söta
ansikten alla tre).
Malin, snörvlade hon fram medans hon tittade långt ner i knät, där
hon satt och fumlade med fingrarna längs kanten på den ljusblå blommiga
klänningen som knappt gick ner till knäna.
-jaha, då ringer vi till mor och far uppe på Liden och ser vad de
har att säga, sa jag bestämt men hann knappt börja slå siffrorna på
telefonen innan Malin utbrast:
-Nej snälla fru Andersson, ring inte hem! Snälla, det var inte
jag, det var min vän som ville hit. Jag lovar att aldrig göra om det,
detta var första gången.. snyftade hon fram
-Vi ska nog se till att din vän som slapp iväg, får det hon
förtjänar hon med, men nu gäller det dig, Malin! Menar du att det inte
är Malin som varit här flera gånger i vår och stulit och burit sig åt i
vår källare nu i vår? Frågade jag argt och misstänksamt
-Ja, nej jag lovar eller jo, fast inte bara jag. Eller, jag…..
försökte hon hasta ur sig.
-ÄH struntprat, svarade jag och avbröt även detta försök till
bortförklaring. -Nu ringer jag hem till dig så får din mor och far reda
ut om det var första eller andra eller tredje gången du var här och
stal. Det jag nog vågar lova dig är att det blir den sista, om jag
känner föräldrarna Johansson rätt!
Malin svarade inte utan rodnade och skämdes och tittade återigen
låååångt ner i knät…
-Jag vet minsann att din mor och far inte accepterar vadsomhelst
ifrån er flickor! Sa jag med lite lugnare röst. -Och att det väntas
stryk för dig om en liten stund, det vet nog både du och jag vid dethär
laget!
Malin såg ut att vilja sjunka genom jorden där hon satt…
Vi hade bott länge på gården och var väl bekanta med fru
Johanssons föräldrar. De var något äldre än Bertil och mig, men vi hade
en god relation och träffades ofta på kaffe eller för att utbyta varor.
De var nämligen fårbönder förr och spann bland annat eget garn som jag
gärna bytte till mig emot sådant som vi producerade hemma på gården.
Inte minst honung ifrån vår bigård. Vi hade en ganska god insikt i
barnbarnen Johanssons uppfostran då detta var av stort intresse för dem
och gärna talade om för grannar och vänner. Det var en annan tid då, när
en försäkran om att barnen eller barnbarnen fick stryk hemma visade på
en god och sund familj, som minsann tog ansvar för att skapa goda unga
vuxna som kunde ut i samhället och bidra. Det var inte alls ovanligt att
vi själva hade berättat för grannar om när vi givit våra barn smisk i
efterhand.
Sålunda visste jag mer än väl att Malin skulle få stryk om jag
ringde upp till Liden, och det tyckte jag var bra.
-Hade du varit min dotter, Malin, så hade du minsann redan legat
över knät här och fått en ordentlig omgång med smisk i stjärten! Sa jag
och klappade lite på mitt lår ovanpå klänningen. Jag började knappa in
telefonnumret samtidigt som jag sa -Du ska förresten vara glad att
Bertil åkte till byn för att handla piptobak för en stund sedan, för
annars hade du nog fått en omgång här innan vi ringde mor och far..!
Signalerna började tuta i luren. Tuuuuut. Tuuuuuut.
Man såg hur desperationen ökade i Malin för varje signal, och
tillslut utbrast hon -Kan inte frun ge mig ett straff istället! Snälla
ring inte mor och far…
Jag satt kvar med telefonen i örat och lät flickan hållas. Visst
hade jag redan tänkt tanken att lägga henne över knät, men jag tyckte
nog ändå att det rätta vore att ringa hem till henne och låta
föräldrarna ta itu med det. Dessutom var ju Bertil inte hemma. Jag var
inte så stark i armarna som när jag själv hade tonårsdöttrar och om inte
Bertil kunde ge henne så skulle hon slippa undan alldeles för lindrigt
hade jag tänkt.
-Snälla fru Andersson, ni kan väl ge mig smisk istället, vädjade
hon och såg uppriktigt ledsen ut.
-Johansson, svarade en kvinnoröst i telefonen och man kunde se på
Malin att hon stelnade till mitt i sitt bönande…
Hallå? Hördes efter någon sekunds tystnad ifrån båda hållen. hela
världen stannade upp och hade jag tappat en nål så hade den nog hörts
upp till liden ifrån vårt köksgolv, tänkte jag.
Jag sträckte mig bort och tryckte ner knappen på telefonen så att
samtalet bröts.. reste mig och hängde upp luren..
Ok, sa jag, medans jag vände mig mot bordet.
Malin såg lite lättad, men också skamsen och nervös ut. Hon
pillade på klänningsfållen och bröt ögonkontakten hastigt och tittade
ner i golvet..
-du ska få ditt straff här istället, sade jag medans jag satte mig
ner igen, men på ett antal villkor!
Malin tittade upp lite förvånat och sa jaa…?
Ja, det blir inget krånglande, sa jag barskt. Minsta lilla och jag
ringer upp din mor igen!
-jag lovar, svarade Malin, nästan lite lättad.
-Och för det andra så ska du berätta för oss vem din kumpan var,
sa jag. Malin tittade ner men svarade lågmält -jaaa….
Och för det tredje så ska vi prata om alla gånger du varit i vår
källare och stulit och jag vill höra sanningen..
-jaa…jo jag, eller vi.. har varit här kanske 3 gånger svarade
Malin lågt och skämdes.
Jaha.. det var så enkelt ja, sa jag och reste mig. Då har det
varit ni hela våren kan jag tro.. Och så var det vännen din?
Lotta…. Lotta Hansson… i tingared.. svarade Malin tyst..
Ja det kunde jag ge mig på, sa jag och flög upp ur stolen och slog
näven i diskbänken medans jag skrev AnnCharlotte med slarviga bokstäver
i blocket intill telefonen
Och vad sjutton har ni gjort med det ni stulit? Frågade jag och
satte händerna i sidan medans jag inväntade svar.
Vi har druckit upp det, kröp det ur Malin.
Men kära värld, ni flickjäntor är väl alldeles för unga för att
dricka plommonvin och pilsner? Ni är ju bara barnrumpor, utbrast jag
Jag är 16 svarade Malin och lotta med….
Jag ska ärligt säga att jag hade uppfattningen av att det var den
äldsta dottern i familjen Johansson jag hade framför mig, men det
hjälpte ju inte direkt till att hon kvällen till ära hade satt på sig en
tunn fin klänning och hon hade stora runda bröst utan någon bysthållare
under. Hon var väl utvecklad och hade jag gissat hade jag chansat på 20
år kanske.
-jaha, AnnCharlotte får jag ta hand om vid senare tillfälle, men
du unga fröken kan gå ut och ställa dina skor i hallen och därefter gå
in i rummet och vänta där, befallde jag medans jag pekade ut emot
hallen.
Malin reste sig och försvann tassandes ut emot hallen och sekunder
senare tillbaka förbi dörren på snabba fötter in emot tv-rummet. Hon var
en vacker ung flicka konstaterade jag medans jag såg henne trippa bort
genom korridoren som ledde förbi trappan bort mot rummet. En rund rumpa
och lår och ben var en ung kvinnas och inte en flickas smala. Detta
kunde nog bli riktigt trevligt tänkte jag och slängde ett öga på klockan
innan jag fortsatte med att slutföra disk och plock i köket. Bertil
borde vara hemma om 20-30 minuter tänkte jag, och stängde köksfönstret
som nu hade börjat släppa in nattsval luft i köket.
Jag gick in i rummet och såg Malin sittandes i soffan.
Jag satte mig intill henne i soffan och tittade på henne. Hon såg
lugn ut. Hon hade fått smisk innan. Jag hann knappt avsluta meningen -Nu
kryper du upp och lägger dig över knät, innan hon låg helt perfekt över
knät. Klänningen täckte en bit ner på låret och benen hade hon lagt i
kors med fötterna uppe på armstödet. Huvudet hade hon vridit in emot
soffryggen och jag rättade till en lock utav det bruna håret som ramlat
ner över ansiktet. högerhanden vilade jag på hennes stjärt och
vänsterhanden gled ner längs hennes rygg och stannade i ländryggen.
-Nu, unga fröken Johansson, så ska jag visa dig vad vi gör i detta
huset med tjuvar och stygga ungdomar. Och du ska ligga alldeles stilla
och inte komma bak med några händer mot stjärten, är det förstått..? för
då ringer jag upp till Liden efteråt ändå, och berättar, förstår du det
-Ja, frun, jag förstår svarade Malin.
-Kalla mig för Lise, och inte för frun, skrockade jag, det får mig
att låta så förbaskat gammal.
Malin fnissade till och blev mer avslappnad över knät. -Ja Lise,
svarade hon.
Jag smekte några gånger över hennes tygbeklädda stjärt för att få
en känsla för storlek, form och mjukhet. Jag kunde konstatera att hon
hade en vanlig trosa under som täckte största delen utav skinkorna.
Efter några sekunder höjde jag handen och lät den landa med ett hårt
SMACK rakt över hennes rumpa. Sedan en till SMACK. SMACK SMACK SMACK
SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK
Jag smiskade inte löst men heller inte hårt. Lite lagom, och med
tryck, och jag höll en fast takt.
SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK
SMACK
Malin sa ingenting första minuten ungefär och det var en väldigt
rofyld känsla att sitta där med henne över knät. Det var längesedan jag
gav smisk över knät, men minnena kom tillbaka direkt. Jag hade alltid
tyckt om att ge smisk på detta sättet. Lagom hårt, men länge. Det gav
tid till eftertanke hos den som fick smisk. Jag hade ju bara givit
uppvärmningar och viste att de skulle få en omgång till senare utav
Bertil, så detta blev mer en långdragen skamsen stund för den över knät.
I väntan på bältet eller rottingen.
SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK
SMACK
När hon hade fått kanske 60 st klappar så började jag känna hur
hon började andas lite ytligare. Man kunde ana muskelryckningar i höften
efter varje klapp och ett litet snörvlande kom ifrån huvudhållet.
Jag gav henne 3 snabba hårdare SMACK SMACK SMACK, och Malin
jämrade sig lite.
-Nu tar vi upp klänningen litegrand så får vi se hur stjärten
verkar, sa jag samtidigt som jag tog tag i hennes klänningsfåll och vek
upp den långt upp på ländryggen. Känslan var rätt. Under hade hon ett
par vita bomullstrosor som kanske var en halv storlek mindre än de borde
varit. De satt som klistrade emot hennes fylliga skinkor och smet åt
precis under kupningen av skinkan. Ovansidan låren hade fått en fin rosa
nyans och kontrasten mellan det vita och rosa var mycket behaglig.
Jag höjde handen igen och lät den landa ömsom på höger ömsom på
vänster skinka. Ömsom högt och ömsom ner mot ovansidan låret.
SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK
SMACK SMACK
Nu började Malin att snyfta lite mera..
SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK
SMACK SMACK
Hennes lår var nu mer rosa och man kunde anta att skinkorna under
trosan också började bli rosa.
Hon hade svårare att ligga helt stilla och ett och annat lågt -aj,
hördes mellan klapparna.
SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK SMACK
SMACK SMACK
När jag givit henne i ytterligare någon minut så gjorde jag
uppehåll. Malin andades tungt ner i soffkudden och snyftade lite då och
då.. jag smekte låren och den trosbeklädda baken lite med handen och det
märktes att hon slappnade av lite igen.
SMACK Seså, utbrast jag efter en stund och gav henne en hård
klapp. Nu ställer du dig upp och tar av dig trosan! -Smisk får man
minsann bäst på bar stjärt, utan en massa tyger som täcker för!
Hon satte sig upp och klev ur soffan och började dra ner trosorna.
-hela vägen av ska dem, sade jag barskt -och så kan du vika ihop
dem och lägga på bordet där. Jag pekade på soffbordet.
Hon gjorde som hon blev tillsagd och strax låg trosan prydligt
ihopvikt på bordet och hon stod och väntade.
Förresten jag kommer strax, stå du kvar, sa jag samtidigt som jag
reste mig och skyndade ut i hallen och in i tvättstugan. Där hade jag,
på en spik ovanför tvättstället, en möbelborste i trä med en stor platt
baksida. På själva borstsidan satt såndär mörkröd sammet som var sträv
åt ena hållet och len åt det andra. Denna hade jag skaffat bara för
några år sedan i samband med att vi skaffade en långhårig katt, och hade
flera gånger när jag borstade av kläder och gardiner tänkt att den nog
skulle göra sig mycket bra för smisk med. Nu tänkte jag prova.
-jag har inte samma uthållighet i handen längre sade jag lite
skämtsamt när jag kom tillbaka in i rummet, -men vi ska nog kunna ge dig
ordentligt ändå, sa jag och satte mig tillrätta i soffan igen, och höll
upp borsten för Malin att se. Hon såg inte så förvånad ut över att jag
hämtat ett redskap, men jag kunde ana en viss nervositet hos henne.
-Har du fått smisk med borste förut, frågade jag. -ja, svarade hon
och blev högröd i ansiktet.
Hoho, skrattade jag, ja det var tydligt det.. du blev rödare om
kinderna än i stjärten när du tänkte på det.. kom nu o lägg dig här som
innan
Hon ställde sig på knä i soffan och skulle just böja sig framåt
och falla ner på händerna när jag stoppade henne.
-Klänningen kan du vara snäll att dra upp med, sa jag och hon
sjönk tillbaka ner på knä.
Hon tog tag i klänningen på var sida och drog upp den så att hela
rumpan blev bar. Resten med förresten. Hon var till min förvåning inte
så brydd över detta. Mina egna barn, speciellt pojken hade alltid tyckt
att få dra upp tröjan eller liknande innan man la sig över knät var
oerhört pinsamt. det var halva straffet eller åtminstone halva
uppvärmningen att få skämmas ordentligt tyckte jag. Skillnaden i
skamsenhet var kanske att jag var deras mor. Vem vet. Malin tycktes inte
skämmas iaf. Hon hade förövrigt inget att skämmas för. Hon var välansad
fram och en liten mörk buske syntes långt ner mellan låren. När hon åter
tog plats över knät så var hennes rumpa vackert ljusrosa.
Jag höjde borsten och lät den landa med ett PANG på den högra
skinkan -aoooo, snyftade Malin, och en tydlig röd cirkel stor som ett
vattenglas botten började synas ifrån stället borsten hade träffat.
PANG. Vänster skinka fick en likadan och reaktionen ifrån Malin
var densamma.
-ajj
-Ja, nu börjar du ångra att du bad om att få ditt straff här va?
Sade jag lite strängt och fortsatte med borsten PANG
PANG
PANG
PANG
PANG
PANG
Nu blev det resultat.. Malin jämrade sig och vred sig för varje
smäll.
-aaaaajjjjje, snyft
PANG
PANG
PANG
PANG
-aoooooooiii, snälla sluta jämrade hon sig och vred och vickade
med rumpan.
-NU LIGGER DU STILLA, FRÖKEN, OCH TAR EMOT DITT SMISK, ANNARS SÅ
RINGER JAG MOR OCH FAR! DET VET DU röt jag och tog ett stadigt tag om
hennes ena handled, vars hand hade börjat leta sig ner emot stjärten.
Jag drog upp hennes hand på ryggen och höll den stadigt fast medans jag
höjde borsten och gav rumpan tio hårda smällar med borsten.
PANG PANG PANG PANG PANG PANG PANG PANG PANG PANG PANG
Nu grät hon lågt och snyftade. Hon hade legat stilla men det hade
nog inte varit lätt. Jag la ifrån mig borsten på bordet och släppte
taget om handleden. Jag blåste en gång ner över stjärten och smekte den
försiktigt med handen.
-såja… nu var du duktig, tröstade jag medans jag ömt lät min hand
smeka hennes varma, nu röda skinkor.. hon sansade sig fort och låg och
småsnyftade lite över knät en kort stund.
Klapp klapp.
-Nu kan du gå och sätta dig borta i fåtöljen där och
lugna ner dig lite. Jag ska gå och göra en kopp the, vill du ha?
Nej tack frun, eller Lise, rättade hon sig medans hon satte sig
upp ifrån knät..