Hej sa hon när vi möttes på gatan, vet du var Pelles bokhandel ligger?
Visst sa jag, kan visa dig dit. Jag kände Pelle så det kunde bli
en pratstund.
Vi gick dit, jag stannade hos Pelle, medan hon började se sig
omkring.
Efter en stund kom hon ut från kontoret och gick snabbt därifrån.
Vad gjorde hon där inne sa Pelle, vi gick in. Allt såg bra ut, men så
upptäckte Pelle att två hundra kronor som legat på skrivbordet var
borta.
Klart att hon inte syntes till när vi kom ut på gatan, Fan sa
Pelle, jag förklarade att vi bara mötts och jag inte hade en aning om
vem hon var, eller vad hon var ute efter.
En bra stund senare fick jag syn på henne vid järnvägen, hon såg
mig inte komma, så jag kunde ta henne i armen. Vad gjorde du i
bokhandeln, sa jag, hon stammade något.
Då går vi till polisen, sa jag, nej inte polisen, bad hon. Ok vi
går hem till mig och pratar först, sa jag. Väl hemma sa jag, ge hit
pengarna, hon stack in handen innanför blusen och tog fram två
hundralappar. Jag blev misstänksam, ta av blus och bh, sa jag, hon
pustade men tog av sig, hittade fem hundra till i bh:n. Så sa jag, en
lite tjuv, då går vi till polisen.
Snälla sa hon inte polisen, jag tittade på hennes snygga rumpa, då
får jag straffa dig, sa jag. Hon tittade på mig, va, sa hon. Jag hämtade
en större trälinjal, stryk på rumpan sa jag, eller polisen. Hon tittade
på linjalen fick stryk ibland av pappa som liten, men alltid med handen
sa hon. 700 hundra kronor sa jag 70 rapp, ta av dig byxorna, hon lydde.
Hon stod i bara trosorna, något såg lustigt ut. Har du mer där sa
jag, ta av trosorna med, Snälla sa hon, nå sa jag, hon tog av dem, flera
pengar ramlade ut. Tre tusen fyra hundra konstaterade jag, så allt som
allt 4100kr sa jag, et skulle bli 410 rapp istället, hoppas rumpan
klarar det.
Ställ dig där med händerna på sängen, sa jag, hon lydde, slog hårt
och snabbt, delar upp i hundratalet rapp sa jag, hon snyftade något.
Pang, pang, pang. Efter 100 rapp var skinkorna röda, efter 200
knallröda, efter 300 slog jag mest på överdelen av låren, efter 410 rapp
var hela rumpan och överdelen av låren ordentligt smiskade, hon steg
upp, grät vid min axel, kommer inte att kunna sitta på flera dagar sa
hon, så går det, sa jag, inget mer stjälande hon nickade.