Hon sitter på sängkanten bredvid mamma i typisk tonårstjejs klädsel. Slitna tighta högt uppsatta jeans och mamma i hemmafru sommarklänning. Så tonårigt mot kvinnligt vuxet. Hon känner på sig att det kommer att bli smäll men bara vägrar inse det oerhörda. . Känner plötsligt stjärtens kontakt med sängen, den barnsliga maktlösa känslan som känns så förnedrande, man var ju vuxen nyss, hon protesterar sturskt och kaxigt verbalt men vet innerst inne, som alla flickor som vuxit upp med detta, att hon inte har någonting att säga till om hur mycket hon än protesterar. Så maktlös! Har mamma bestämt att hon ska få smisk så blir det så, har det hittills alltid blivit så och att hon är 18 spelar ingen roll så länge hon bor hemma.
Hon fortsätter att protestera men kroppen lyder den moderliga så självklara auktoriteten och hon "surrender" med tanken sig att det bästa är att snabbt få det överstökat när hon känner skammen och det oerhört oerhört barnsliga att lägga sig i mammas knä igen och göra sig redo igen som alla gånger förr. (Hon känner och hör daskarna mot jeansbaken som pistolskott i grannskapet, och hoppas mamma ska nöja sig med dask på hennes bakdel men tänk om grannarna hör att Opal får smäll igen!!!) Men mamma som också vill ha den moderliga plikten överstökad vill samtidigt göra det ordentligt och utdraget och inte ens efteråt är det över för Opal eftersom hon får gå och lägga sig bums på ljusa dagen. Dagen slutar redan klockan fyra på eftermiddagen och stjärten är varm och röd och svider något sanslöst under nattlinnet under lakan och täcke och stängs dörr och inte kan hon svara kompisar eller pojkvän för mamma har lagt beslag på mobilen oh datorn tills i morgon och TÄNK om någon skulle ringa på och mamma säger som det är? "Opal har varit olydig och fått smäll på stjärten och fått gå och lägga sig för resten av dagen!" Så grym kan väl mamma ändå inte vara? (nej mamma har ändå hjärta att säga att Opal fick feber och ont i huvudet och har gått och lagt sig när Cathy ringer på) det får Opal höra morgonen efter när mor och dotter försonas med en kram och livet går vidare med ytterligare en läxa lärs för Opal.
