Hon gråter fortfarande. Snyftar och hulkar som en liten flicka. Hennes
man som nyss smällt sin unga fru lugnar henne "Så det är bra nu... du
har fått ditt straff.. och nu är det bra... du är förlåten... okej?
Hon nickar och vill bara sitta där medan hon med ena armen håller
om honom, han som nyss agat henne av plikt, och den andra försiktigt
stryker om den fullständigt brinnande stjärten. Så FRUKTANSVÄRT ONT det
gjorde! Fast han bara använde handen! Hon hade glömt hur ont det gör att
få smäll. Det har inte hänt sen hon var 17 år. Och nu, när det var
hennes man och inte mammas knä hon legat över så blev hon upphetsad?!
Upphetsningen kom till henne nu efteråt när hon inte hade fullt upp att
klara av smisket. Eller hon kände sig kåt, helt enkelt Och så
fruktansvärt mycket hon skäms! Och samtidigt så känns allt bra. Att allt
är återställt, förlåtet, de kan börja från ett vitt blad i någon slags
harmoni mellan hon kvinnan- och han mannen. Men Åååå vad det svider!!
Och så måste hon lämna hans knä. Hon blir skickad i säng fast klockan
bara är sju på kvällen. Han ställer henne inte i skamvrån i alla fall
men det här är lika förödmjukande. Som ett barn får hon gå och lägga sig
som straff. Hon får inte vara uppe längre trots att hon är en vuxen
kvinna. Som en olydig flicka! Och samtidigt hans nyss olydiga hustru!
Hon får gå och borta tänderna och sedan krypa ned mellan svala
lakan och låta dem svalka hennes varma röda skinkor. Medan han
fortsätter dagen och kvällen som vanligt. En vanlig kväll för honom
förutom incidenten med hans kvinna som han bli tvungen att straffa, aga,
smiska på stjärten. Hon lägger sig på magen. Förnedrande att inte få
vara uppe. Som ett barn! Men samtidigt behöver hon bara få vara med sig
själv. Ensam. Tänka över vad som hänt. Vad hon gjort som ledde fram till
detta beslut av sin man. Att hon skulle få smisk på stjärten! Det
sticker och pulserar i skinkorna. Fortsätter snyfta. Lampan släcks.
Dörren på glänt. Medan hon hör honom gå omkring i lägenheten, prata i
telefon, titta på fotboll på TV. Tänk om hon bara skulle resa sig ur
sängen och lämna rummet? Nej hon vet att det skulle bli mer smäll innan
han skickade tillbaka henne där hon nu hörde hemma. I sängen. Hon skulle
raskt landa över hans knä igen och hon kunde bara inte tänka sig en enda
dask och klatsch till på hennes bara knallröda skinkor. Hon klarade bara
inte mer smisk. Med denna insikt gick hon in i förnedringen och skammen
men hon längtar efter honom. Efter att bli tagen. Gärna bakifrån.
Djuriskt. Så hon slipper möta hans ögon. Eftersom hon fortfarande skäms.
Hennes kinder hettar lika mycket som hennes stjärt. Fast kinderna av
skam. Stjärten av smisk. Hennes ansikte blött av tårar. Men hon är
förlåten. Det vet hon. hennes ena hand rör sig upp mellan hennes ben
..... sveda, skamkänslor... och kåt. Hon hade känt hans växande stånd
när han satt henne i knät. "Knulla mig" viskar hon in i kudden.
Samtidigt som hon föser in en kudde under skötet. Om han såg henne nu
skulle han nog inte kunna motstå henne utan bara ta henne där hon låg
med sin nysmällda stjärt uppdukad och klar för att sättas på. Svedan
påminner henne gång på gång om... att det verkligen har hänt. på
riktigt. Hon har verkligen fått smisk på fullaste allvar av sin man! Och
det kändes naturligt, rätt och riktigt hur mycket hon än hatade det.
Kommer det att vara som vanligt i morgon igen undrar hon. Kommer det
någonsin bli som vanligt igen?