Jag var egentligen livrädd för mina känslor. Jag ville inte vara lesbisk men... det gick ju inte att kontrollera. Och så visste jag inte hur hon kände det. Vi gillade att vara nära. Hon var strikt uppfostrad i det kristna hemmet. Det fanns många regler som även jag måste följa. Hemtider förstås, städning, läxor, inga killar på rummet, alltid svara vuxna respektfullt etc. Egentligen är det absurt att tänka att de vakade som hökar över sin dotters sexualitet när de närde den i sitt eget hem i dotterns eget rum. Våra sängar stod i varsin ände av rummet.
Första gången vi var med varandra blev det som en explosion. Vi hamnade i hennes säng... och det var en blandning av åtrå lust skamkänslor lycka och rädsla.
Jag skulle på en utflykt med skolan till en djurpark. Tror det var en torsdag i mars. Enligt planerna skulle jag komma hem sent tillbaka till det hem som bestod av Julie och hennes 40 åriga mamma, som såg mycket yngre ut än så, vacker, stilig, vänlig men bestämd och pappa alltid med keps och framför TV.n. Men innan vi åkte iväg med bussen fick vi reda på att ett av djurparkens rovdjur (dom sa aldrig vilket djur det var) hade rymt och parken måste stängas för att hitta och fånga in den. Så jag kom istället tidigt hem. Klockan var 5 och jag väntade mig middag med min amerikanska familj. Längtade efter Julie.
När jag kom hem var det ganska tyst i huset. Mamman stod i köket och strikte kläder. Förvånad över att jag kom hem så tidigt och konstigt nog tyckte jag, lite besvärad av det. När jag skulle gå till mitt rum stoppade hon mig först och sa att Julie är där men behöver vara för sig själv idag. Om det är så att jag behövde plugga eller så så kunde jag använda vardagsrummet. "Pappa" skulle inte vara hemma förrän sent. Och så förtydligade hon. "Julie har blivit bestraffad och skickad i säng tidigt för att hon varit olydig." Ni kan umgås i morgon igen, jag vill inte att ni pratar med varandra idag eftersom jag anser att den här dagen ska vara över för Julie som behöver tänka på sitt beteende.
Men "det är ingenting du behöver bekymra dig om". Hon är förlåten och i morgon är allt som vanligt igen med en läxa lärd för min unga dam.
Jag blev chockad. Med svenska förhållanden kändes det helt overkligt att få gå och lägga sig mitt på dan för att man varit olydig när man är 17 år och nästan vuxen! Jag rodnade och nickade och frågade om jag kunde hämta lite saker på mitt/vårt rum. Visst svarade "mamman" men dröj inte kvar för länge jag vill att Julie ska vara ensam och skämmas och inte prata med någon mer idag. Hon har fått smisk och vill nog vara för sig själv också"
Om jag förts blev chockad över hennes straff att få gå och lägga sig, hur barnsligt det kändes så blev jag helt pionröd i ansiktet när jag hörde att hon fått SMISK!
Jag visste förstås att smisk inte alls var ovanligt i uppfostran i denna amerikanska kultur och sjukt nog verkade man anse att tjejer kunde behöva det tills dom flyttade ut från boet i princip.
Jag smög in i rummet med klappande hjärta och där låg Julie i nattlinne på mage bortvänd från mig och vägrade vända sig mot mig. Tror hon låtsades att hon sov. Jag förstod ju också hur mycket hon skämdes. Det skulle i alla fall jag göra om min rumskompis kom hem när jag just fått smisk och fått gå och lägga mig!
Den dagen kunde jag inte tänka på nåt annat även om dagen och kvällen såg ut som vanligt fast vid middagen saknades Julie som alltså fått smisk på stjärten och fått gå och lägga sig utan kvällsmat! Det var svårt att konversera som vanligt även om jag försökte. Mamman märkte ju det och sa vänligt att det som hände Julie idag händer i de flesta hem och nu är allt bra igen. Jag väntade att hon skulle fråga om jag fick smisk ibland hemma i Sverige av min mamma men som tur insåg hon nu att den frågan kändes för intim. Eller också kände hon till Sveriges aga-förbud som hon måste tyckt vara helknäppt.
Till slut gick jag och la mig. Smög i rummet utan att tända intill den sovande Julie som hade snyftat lätt förra gången jag var inne.
Jag försökte läsa en stund fast inga ord fastnade och till slut vände sig Julie om.
"Du behöver inte tycka synd om mig jag svarade mamma jättebitchigt idag så jag får skylla mig själv" viskade hon och när jag började fråga henne tystade hon mig . Mamma vill inte höra att jag pratar med någon!
De var svårt att viska till varandra från ena rummet till det andra så jag gick över till hennes säng. Hon var absolut förbjuden att lämna den sedan hon fått gå och lägga sig redan klockan 4 idag (förmodligen med svidande skinkor efter att hennes mamma gett henne smisk!)
Det blev många frågor från min sida. Hur kändes det egentligen att behöva lägga sig över sin mammas knä och få smisk på nakna stjärten när man är 17 år gammal? den mest vågade frågan kom så ur mig; Får jag se? Konstigt nog tvekade hon inte utan lyfte upp sitt linne. Naken som hon var under linnet lyste hennes stort med stora röda rodnader där hennes mammas arga hand daskat henne gång på gång en lång stund "Hur länge? säkert tio minuter det svider som bara helvete!"
Jag sa att jag kunde smörja in hennes stort om hon ville med en mjuk salva, hon gick med på det och jag kände hur jag blev alldeles fuktig av att smeka hennes sexiga varma smällda stjärt långsamt fram och till baka och vi började kyssas och mina händer rörde sig inte bara längre på hennes agade skinkor och snart blev båda våra rörelser och smekningar allt ivrigare och häftigare och om hennes mamma hade vetat vad som föregick i flickrummet hade hon väl gett oss båda smisk.
Sen den dagen blev vi ju ett par i största hemlighet. Ett helt år. Det ökade både spänningen och gjorde det mera komplicerat. Men jag tror aldrig att hennes föräldrar anade.