Smiskberättelse

Först en resumé:

För ett antal år sedan, när jag bodde i USA på östkusten, blev en sammanslutning av framförallt högutbildade och inflytelserika män, som bildat ett sällskap för fysisk (smisk, BDSM, erotik) och andlig fostran av sina fruar, känd eller kanske snarare ökänd som "The Spankers’ Club". Det här är en berättelse byggd på verkligheten, men med namn och andra uppgifter delvis ändrade.

Augustus Cunningham och hans fru Liza hade nyligen flyttat in i sitt hus i den snobbiga stadsdelen Norfolk utanför Boston. De hade kommit ända från Kalifornien, där Augustus lett ett framgångsrikt dataföretag de senaste 8 åren - trots sin relativa ungdom, han var 37 år gammal, var han redan dollarmiljonär många, många gånger om. Hans hustru Liza var en lynnig och yppig 27 - årig brunett, som han valt mera för utseendets skull och för hennes färdigheter i sängen, än för hennes intelligens. Hon var ordentligt bortskämd! Van att få allt hon pekade på, som dyrbara underkläder, klänningar, parfymer, skor, väskor ... Och Augustus lät henne hållas. Han var stolt över att ha en så vacker fru som drog männens blickar till sig, att det kostade en och annan dollar fick han acceptera. Men Lizas humör blev bara värre och värre. Både Augustus, hemhjälpen och kokerskan råkade ut för hennes nycker och utbrott. Inte heller sina sexuella plikter utförde hon med någon större entusiasm. Det var tydligt att lyxlivet inte var en garanti för gott uppförande. Till sist beslöt Augustus att flytta sin verksamhet till Boston för att byta miljö. Liza tycktes till att börja med mjukna. Allt det nya intresserade henne, men snart var hon tillbaka i gamla hjulspår igen.

Augustus höll sig allt mer på jobbet för att slippa undan allt gräl och bråk och ibland besökte han herrklubben vid Sandown Road. Här träffade han - The Reverend John Hamilton, som han berättade sina problem för. Först handlade det mest om affärer, men sedan kom Augustus in på sin fru Liza och hennes beteende och snart visste John Hamilton det mesta om Augustus och Lizas relation. Hennes bortskämdhet, hennes vägran att skaffa barn, hennes bekvämlighet ... Han lade pannan i djupa väck och började sedan tala. "En hustru ska älska och lyda sin man. Särskilt lydnaden är viktig för ett lyckligt och harmoniskt förhållande i äktenskapet." "Det är lättare sagt än gjort. Liza har en stark vilja. Man skulle kunna kalla henne egensinnig." The Rev. höll upp handen. "Visst kan det vara så, men det är du som man och familjens överhuvud som bestämmer. Hennes vilja spelar ingen roll." Han lyfte glaset och svalde långsamt en klunk. "Man skulle kunna säga att ’hennes vilja’, som du kallar det för, sitter i stjärten." Augustus såg undrande ut. "Jag menar helt enkelt att än hur mycket egensinne en kvinna visar, så finns det ett traditionellt botemedel - ett ordentligt kok stryk på bara stjärten. Det får kvinnan att tänka efter och efter ett antal omgångar över sin makes knä, eller stående framåtböjd med särade ben och stjärten bar och rottingen eller riset i ändan, blir hon fogligare och lättare att fostra till en lydig och undergiven kvinna." Augustus såg ut som om han inte trodde vad han hörde. "Ge Liza smisk. Det skulle hon aldrig gå med på." The Rev. log. "Du tänker i fel banor min vän. Det är återigen inte fråga om vad hon går med på eller inte, utan det är DIN vilja som är det avgörande. Och om du inte själv tycker att du klarar av det så kan jag hjälpa dig!” Pastorn berättade sedan att han var medlem av ett sällskap, av mest välsituerade herrar, som gått samman i en klubb – ”Ballardklubben” eller mera informellt ”The Spankers´Club” – för att just disciplinera sina fruar och flickvänner.

Augustus tyckte först att det lät horribelt, ge sin fru smisk på bara stjärten som en småunge, men ju mer han tänkte på det, desto mer framstod det som genomförbart. Lizas beteende blev inte bättre och nu ställde hon ofta inte upp på sex. Augustus blev mer och mer frustrerad. Att lägga upp den egotrippade och bortskämda kvinnan över knäna och ge henne ett ordentligt kok stryk på hennes välformade lilla stjärt, blev ett alltmer lockande alternativ. Han kunde inte neka till att han även blev enormt upphetsad när han tänkte på att den självmedvetna och bortskämda Liza skulle behandlas på det sättet. Själv var han dock för feg att ta initiativet och så gjorde han det han aldrig trott att han skulle göra: Han ringde till John Hamilton och bad honom om hjälp att tukta Liza!!

The Rev. Kom, såg och segrade. Med sin naturliga auktoritet – och ett par örfilar det är sant – ”övertalade” han Liza att dra ned byxor och trosor och sedan fick en Rattan Cane göra resten av arbetet. TVÅ DUSSIN rapp på den skälvande och alltmer rödlila stjärten gjorde henne spak och Augustus, som hjälpte till att hålla Liza under bestraffningen, njöt mot sin vilja av varje sekund och särskilt av hennes strykskrik. Liza hade litet svårt att sitta den närmaste veckan och var som en omvänd hand mot Augustus. Hon tillfredsställde honom i sängen utan gnäll, var varm, lydig och förekommande.
Men upplevelsen med pastorn var bara början!
Några dagar senare kom ett brev från The Rev. John Hamilton:

Rev. (Reverend) John Hamilton till Mr. Augustus Cunningham,

Käre Mr. Cunningham,

Med hänvisning till vårt samtal om disciplin i hemmet och den session jag haft med er fru, skulle jag vilja inbjuda er och er fru till en enkel liten sammankomst med några vänner lördagen den 16 juni. Adressen är 4 Ballard Street och tiden är 7 pm. Jag ser fram emot att träffa er igen. Er tillgivne, Rev. J. Hamilton P.S. Jag skickar ett formulär som er hustru ska fylla i och ha med sig vid sammankomsten. D.S.

Formuläret lydde som följer:

LYDNADSFORMULÄR

Svara med ja och signatur efter varje punkt;

1. Jag lovar att lyda min man i allt eftersom det är han som är familjens överhuvud.

2. Jag lovar att uppföra mig underdånigt som en fru ska göra och inte svara tillbaka eller på annat sätt förorätta min man.

3. Jag lovar att sluta med mitt onyttiga liv och upphöra med att köpa lyxartiklar.

4. Jag lovar att utföra de sysslor i hemmet som anstår en hemmafru.

5. Jag lovar att lyda min man i sängen och tillfredsställa honom utan opposition.

6. Jag lovar att uppträda artigt mot män och kvinnor.

7. Jag lovar att lyda de regler som "Ballardklubben" uppställt och de anvisningar som The Rev. John Hamilton ger mig för min personliga utveckling.

8. Jag lovar att under ett år verka som novis i "Ballardklubben" och göra mitt yttersta för att tjäna den och dess medlemmar, på det vis som The Rev. John Hamilton fastställer.

8. Jag accepterar att brott mot ovanstående punkter leder till mycket sträng bestraffning på de villkor som bestäms av "Ballardklubben" och The Rev. John Hamilton.

Augustus visade ”Lydnadsformuläret” för Liza, först som en ”kul grej”, men blev sedan alltmer nyfiken på ”Ballardklubben” eller ”The Spankers' Club”, som den egentligen hette. Liza var vettskrämd inför formuläret och vägrade först blankt att skriva på det. Pastorns rotting hade tydligen gjort ett grundligt arbete som lämnat ett outplånligt intryck i Lizas medvetande och förstås på stjärten. Hon ville inte uppleva det igen. Augustus, som annars var en snäll och fridsam man som ville slippa bråk och uppträdanden, upptäckte nu sin sadistiska sida. ”Nu lyder du, skriver det som pastorn vill att du ska göra och följer med mig till Ballardklubben, därmed basta. Lyder du inte så klår jag dig eller ringer upp Hamilton, så får han komma hit igen - med rottingen!” Först kom den gamla Liza tillbaka en kort stund. Hon skulle minsann inte låta sig behandlas hur som helst, men när Augustus faktiskt lyfte telefonluren och hade börjat slå numret till ”the Rev.” så började hon böna och be honom om att slippa. ”Snälla, tvinga mig inte. Jag lovar att vara snäll! Jag gör vad som helst!” Augustus njöt i fulla drag av sin hustrus underkastelse. Han sa åt henne att gå in i sängkammaren, dra ned byxorna och trosorna, ställa sig på alla fyra, sära ordentligt på benen, puta uppåt med rumpan och sedan tog han henne hårt och bestämt i stjärten. Liza, som inte hade analsex som sin favorit, tog emot förvånansvärt undergivet och när det gick för honom tog hon den droppande kuken i munnen och gjorde ”rent” den, varefter hon gav honom en avslutande avsugning och svalde sats nummer två utan att blinka, något som hon i vanliga fall sällan gjorde!

Hon var nu säker på att hon undgått Ballardklubben och Lydnadsformuläret, men hon hade misstagit sig. ”Nu Liza fyller du i Lydnadsformuläret. Vi går till Ballardklubben den 16 juni, så nu är det bestämt.” Liza såg ut som en fiollåda (eller om man vill ”fågelholk”) i ansiktet, men vågade inte opponera sig. På kvällen kröp hon upp bredvid Augustus som en liten kattunge och han smekte henne lugnande. ”Du ska se att det här kommer att bli det bästa vi gjort älskling!” Sedan befallde han henne att lägga sig på mage, förde ned sovtrosorna med ett bestämt ryck, särade på Lizas skinkor och tog henne för andra gången denna dag bestämt i analen! Han somnade med känslan av att han äntligen började få ordning på sitt liv.

Den 16 juni såg Augustus till att Liza klädde upp sig för att se så bra ut som möjligt. Han var fortfarande stolt över henne och ville visa upp henne precis som han tyckte om att visa en ny bil eller ett nytt Rolex-ur för sina vänner. Resultatet blev också överdådigt. Augustus ryckte till av beundran när han såg Liza komma ned för stora trappan till hallen. Hon var utsökt vacker, i en röd klänning från Michael Kors, med högklackade vita skor, ett pärlhalsband som hon fått på sin 25-årsdag och med det vackra långa cendréfärgade håret som flöt ut över axlarna. Det var en estetisk upplevelse av stora mått.

När de kom fram till nummer 4 Ballard Street var klockan tio minuter i sju. Byggnaden i tre våningar och med sex fönsteraxlars bredd, var i tegel och ett typiskt exempel på ”Amerikansk Viktoriansk stil” från början av 1880-talet. Augustus kände sig förväntansfull, det pirrade faktiskt i magen, medan Liza var alldeles blek stackarn. I vänsterhanden höll hon sin lilla vita $1000 dollars favoritväska och i högerhanden höll hon krampaktigt Lydnadsformuläret i sitt bruna kuvert. ”Augustus, kan vi inte gå hem? Jag tycker det är otäckt. Jag lovar att vara en lydig hustru i fortsättningen.” Augustus slets mellan sin vänligare sida, den som tidigare hade varit ”boven i dramat” och låtit Liza ”komma undan med mord” och sin sadistiska sida, som nu viskade i hans öra att låta Liza få det hon förtjänade. Han såg återigen scenen framför sig med Liza framåtböjd med ordentligt särade ben, byxorna och trosorna neddragna till fötterna och den nakna, läckert välformade stjärten, som blev allt rödstrimmigare av den obarmhärtiga rottingaga som The Rev. John Hamilton gav med sådan expertis. Han kunde inte hjälpa det: Återigen kände han hur han började bli styv och hur han önskade att samma sak skulle upprepas igen. Skadeglädjen var påtaglig. Liza hade alltid varit kaxig och självsäker, han själv hade känt sig otillräcklig - både i och utanför sängen - nu skulle han få sin revansch!

”Ring på!” Befallde han kort. När hon tvekade gav han henne ett par hårda daskar i stjärten. ”Ajj!” Kved Liza. ”Du får mer om du inte lyder. Vi har inte hela dagen på oss!” Liza tryckte till sist på ringknappen och signalen som hördes innanför dörren var oväntat stark och genljudande. Det tog bara ett par ögonblick innan dörren svängde upp och en kvinna i fyrtioårsåldern stod framför dem. Hon såg mycket bra ut, hade mörkbrunt kort hår, genomträngande bruna ögon och fylliga omålade läppar, var strikt klädd i en vit blus och svart kjol, men vad som fångade Augustus intresse och blick var främst det faktum att man kunde se de fylliga mörkbruna bröstvårtorna skymta genom det tunna blustyget - kvinnan hade ingen behå!

”Ja, vad kan jag hjälpa till med?” Augustus vaknade ur förtrollningen som så mycket kvinna frammanat och räckte fram Hamiltons inbjudan. Kvinnan tog papperet och läste igenom det långsamt, medan hon samtidigt höll läpparna förföriskt och inbjudande halvöppna och ibland lät den rosenröda tungan fukta läpparna. Nu blev Augustus riktigt upphetsad. En blixtbild for genom hans hjärna, kvinnan på knä framför honom, med de fylliga brösten bara och med hans erigerande manslem djupt inne i munnen mellan de där frestande läpparna, medan hennes tunga lekte, slickade och sög, hans djuplila ollon allt närmare den oundvikliga och efterlängtade orgasmen. Han avbröts i sina tankar när kvinnan återlämnade inbjudan, höll fram handen till hälsning och sa: ”Jag är Mrs. Burridge, men ni kan kalla mig Tessie Mr Cunningham, det står för Théresa”, tillade hon förklarande. Augustus tog handen och tyckte sig märka att Tessie höll den kvar i sin ett ögonblick längre än vad som var nödvändigt. Hennes handslag var varmt, hårt för att vara en kvinnas och förtroendeingivande. Här var en person som man kunde lita på, tycktes det säga. Hennes blickar for nu över Liza och hon log ett roat leende. ”Och det här är alltså Liza!” ”Jaa!” Pep en förskrämd men samtidigt trotsig Liza, som inte riktigt släppt tanken på opposition. ”Ja, var vänliga och stig in då!”

De kom in i hallen, som var mörk och möblerad med några mahognystolar och ett litet bord i samma träslag. Allt var tungt och deprimerande tyckte Augustus. Liza såg sig ogillande omkring. ”Théresa, vad gör jag här, jag vill inte vara här, och den där pastorn han är inte klok, vet du vad han gjorde, han slog mig med en käpp på bara stjärten …” Ordflödet kom så oväntat att Augustus måste dra på munnen. Indignationen var inte spelad, den var högst verklig och Lizas mun skälvde i rättmätig vrede. Men Tessie var inte lika road. Augustus såg hur hennes panna drogs ihop och hur hon putade med den kysstäcka munnen i påtagligt missnöje. Samtidigt blev blicken genomträngande och hård. Förvandlingen var fullständig och vad som hände sedan kom helt oväntat. Örfilen träffade Lizas vänstra kind snabbt och med precision. ”Ajj! Är du inte klok, vad gör du!” Örfil nummer två kom lika plötsligt och två röda fläckar framträdde nu på Lizas kinder.

”Liza jag ska göra klart några saker för dig. Du är inte hemma nu och gör som du vill. Här kräver vi respekt och lydnad. För det första kallar du mig Mrs Burridge, för det andra bryr jag mig inte det minsta om du vill vara här eller inte, det är upp till din man att bestämma, för det tredje talar du aldrig, jag upprepar, ALDRIG, illa om The Reverend John Hamilton eller någon annan här i huset och för det fjärde, Liza, ska du vara tyst tills du blir tilltalad … och vad ”käppen”, som du behagar kalla den, anbelangar, så var den aga du fick av The Reverend något som du borde ha fått mycket tidigare, och oftare, om din man förstått att uppfostra dig på rätt sätt! Hon kastade en förebrående blick på Augustus, som ofrivilligt sänkte huvudet. Liza gned surmulet sin röda kind. ”Kom med här!” Tessie ledde vägen in i ett angränsande rum, lika murrigt som hallen och som av utseendet av döma - mörka bokhyllor och ett bokskåp i mahogny (vad annars), fulla av böcker och papper, ett skrivbord i samma material och tapeter med ett brunrosa mönster. ”Du har något åt mig Liza?” Liza såg frågande ut. ”Av din reaktion att döma och trots din hårfärg (cendré) så skulle man kunna tro att du var en dum blondin - kuvertet med formuläret, ge mig det!” Liza lydde modstulet. Tessie satte sig ned vid skrivbordet, öppnade kuvertet och ögnade igenom formuläret. ”Det ser ju bra ut det här!” Sa hon affärsmässigt. ”Men vad som är mindre tillfredsställande är din klädsel!”

Tessie reste sig och tog ett varv runt Liza. Liza verkade obehagligt berörd när Tessie ingående granskade henne. ”Du verkar inte särskilt ångerfull. Efter ditt beteende mot din herre och man - hon gav Augustus ett litet leende - trodde i varje fall jag att du skulle komma i säck och aska, men du ser snarare ut som om du skulle på ett party av det hetare slaget.” Tessie sträckte ut handen, böjde sig ned och drog upp klänningen för att känna på tyget. ”Låt bli!” ”Schh … lugn lilla vän, du vill väl inte ha en örfil till?” Liza såg rädd ut och teg visligen. ”Finaste material, känns som siden, mjukt och glansigt som insidan av en fitta. Kan inte ha varit billig.” Liza, som faktiskt rodnat när hon hört slanguttrycket för det kvinnliga könsorganet, kunde inte hejda sig. ”$2000” sa hon med en blandning av trots och stolthet. Tessie fortsatte att dra upp kjolen tills Lizas tunna sidentrosor syntes. Augustus såg att hon var på vippen att protestera igen, men ångrade sig i sista ögonblicket. ”Det här måste vi få ordning på, ta av dig underbyxorna!” Liza kunde inte hålla sig. ”Nej, varför det?” Tessie släppte klänningen och tog tag i Lizas hårburr och luggade henne ordentligt. !AJJ! Du ÄR inte klok!” Fräste Liza, men Tessie förblev oberörd. ”Ingenting av det du har på dig kan du visa upp för The Reverend och kommittén, då tar det hus i helsike, då får du så mycket pisk att du inte kan sitta på en vecka eller två.” Hon såg eftertänksamt på den trotsiga kvinnan framför sig. ”Men det kanske är precis vad du behöver.” ”Av med trosorna nu, vi har inte hela dagen på oss, du ska möta kommittén om exakt 15 minuter.” Liza stoppade in händerna under klänningen och förde ned trosorna. ”Ge hit!” Liza sträckte över sidentrosorna. ”Klänningen!” Liza tvekade. Hon såg bedjande på Augustus, som nu var riktigt upphetsad - han var så hård att han trodde att en explosion skulle komma i kalsongerna när som helst - men han nickade bara. ”Gör som Mrs. Burridge säger!” ”Tessie!” Sa Tessie med ett leende. Så vänd till Liza. ”Konstra inte nu, av med klänningen!” Liza drog surmulet klänningen över huvudet och stod där i en kort underklänning, som knappt nådde ned att dölja skötet. ”Händerna utmed sidorna!” Befallde Tessie. Liza lydde förvånansvärt raskt. Tessie tog i kanten på underklänningen och rullade sakta upp den så att alltmer av Lizas med ljust brunt hår täckta fittan blev synlig. ”Oj det var en rejäl buske. Opraktiskt när din man ska slicka dig - du tycker väl om Cunnilingus - det får vi göra någonting åt, men inte nu, vi har inte tid. Ta av dig nätstrumporna!”

Nätstrumpor underklänning och behå kom av och så stod Liza där naken och med en mycket märkbar rodnad på kinderna. Hon var strålande vacker och Augustus såg en eld i Tessies ögon och förstod att hon var upphetsad, av vad hon såg: Den perfekta kvinnokroppen, den resliga växten med de långa rasbenen, de välformade fylliga brösten, den hårbeklädda Venusingången, den stryktäcka stjärten, det långa lena håret. Allt bidrog till Tessies upphetsning. Augustus kände hur kuken började droppa kladdig sperma i underbyxorna. Han längtade intensivt efter Lizas tre hål, den våta munnen, den fuktiga fittan och den något strävare ingången till de bakre regionerna. Han ville ta henne här och nu!

Tessie öppnade ett klädskåp och tog fram några plagg. ”Det här ska du sätta på dig!” Hon gav Liza ett par tjocka grå underbyxor i något strävt oidentifierat material, ett par långa yllestrumpor och en klänning i något som påminde om tunn juteväv. Det var allt och påminde verkligen om att klä sig i ”säck och aska”! ”Ska jag sätta på mig det här?” Lizas röst var fylld av avsmak och upproriskhet. ”Ja, om du inte vill att jag ska randa stjärten på dig med ridspöet där borta!” Tessie pekade på ena väggen där ett ridspö mycket riktigt fanns uppsatt i en hållare. Liza kom ihåg rottingagan som The Reverend givit henne och bedömde att sannolikheten att denna kvinna var lika galen som sin chef som mycket stor och gav upp. Efter några minuter stod hon där iförd sin nya ”dress”. Skillnaden var så stor att Augustus flämtade till. Borta var modedockan, nu stod där den ångerfulla synderskan framför honom. Ja ångerfull och ångerfull … det var väl en tolkningsfråga … men skillnaden var enorm! Juteklänningen smet åt kring Lizas kropp och höfter och istället för att dölja någonting, avslöjade den nästan allt, de nakna brösten med sina nu tämligen styva vårtor (Liza började bli kåt, om av rädsla eller lust det visste Augustus inte, men han kände igen tecknen) och den fasta stjärten. Kommittén skulle kunna avnjuta det mesta utan att lämna mycket kvar åt fantasin. Ett par grova träskor avslutade påklädningen och nu var Liza redo att möta The Reverend och hans kommitté.

Tessie ledde vägen ut ur rummet, genom hallen och genom en svagt upplyst korridor. Som tvåa kom en slokörad Liza och som nummer tre en rejält uppkåtad Augustus. Tessie stannade framför en dörr, knackade, väntade, hörde ett kraftigt ”kom in”, öppnade dörren och så gick de tre in. Rummet låg i halvdunkel och var mycket större än vad den anspråkslösa dörren antydde.

Augustus såg till sin förvåning att det fanns minst ett trettiotal människor i prydliga stolsrader, mest män, men också kvinnor, som satt och väntade. Längst fram i rummet satt fem män på ett podium. I mitten kände Augustus igen The Rev. John Hamilton, som uppenbarligen fungerade som någon slags ordförande. Det bekräftades när han några ögonblick senare tog till orda. Men innan dess lade Augustus märk till fyra kvinnor som stod framför podiet, iklädda samma juteliknande tyger, långa strumpor och träskor som Liza begåvats med. Tessie tog Liza i armen och förde henne framåt till de väntande kvinnorna.

The Rev. Tog till orda. ”Välkomna hit till vårt initieringsmöte. Idag har vi fem noviser som ska invigas i vårt sällskap.” Han läste upp kvinnornas namn ett efter ett och så kom han till Liza ”… och så har vi Mrs. Liza Cunningham, hädanefter kallad Liza, en viljestark och bångstyrig ung kvinna även hon, som behöver fostras till lydnad och respekt för sin make, herre och härskare.” Han gav Augustus en menande blick. ”Initieringsriten kan börja!” En dörr snett bakom podiet slogs upp och släppte in fem unga kvinnor som var klädda i vita blusar och svarta kjolar, precis som Tessie. Var och en bar ett hyende med ett grovt björkris lagt på och kvinnorna ställde sig framför podiet och väntade. The Rev. fortsatte: ”Här idag ska dessa kvinnors liv börja på nytt. De ska med andra ord 'återfödas' till lydiga, flitiga och villiga kvinnor, vars främsta uppgift blir att ta hand om sina män. Det kan ta olika lång tid, men Ballardklubben ska hjälpa till med en målinriktad fostran för att uppnå dessa mål och idag ska bli en början. Och som ordspråket säger 'all vår början bliver svår'!”
The Rev. vände sig till publiken. ”Vill makarna till dessa kvinnor stiga fram!” En efter en reste sig fyra män ur publiken och gick fram till podiet. Tessie sköt fram Augustus, som först tvekade, men sedan förenade sig med de andra vid podiet. ”Mina herrar, ta varsitt ris!”

Augustus plockade omtumlad ett ris från ett hyende, han kom som nummer två, efter honom kom de övriga. ”Välj nu en kvinna, vem som helst av de fem, men inte er egen fru!” Männen valde något förvirrade varsin kvinna och ställde sig bakom dem. Augustus kom bakom en brunett av medellängd, en stor rödbrusig karl hamnade bakom Liza. The Rev. John Hamilton gjorde ett tecken till de fem kvinnorna med de nu tomma hyendena. De lade ned hyendena på golvet, gick fram till de väntande noviserna, fattade tag om deras nackar och böjde dem framåt. Därefter gick de runt noviserna lyfte som på ett givet tecken upp klänningarna över ryggen, drog ned de klumpiga trosorna och blottade fem vita stjärtar. Det gick ett förväntansfullt sus genom publiken, inte minst därför att noviserna fått befallning att sära ordentligt på benen, så att man kunde se både stjärt- och fitthål tydligt. Kvinnorna ställde sig därefter åter vid novisernas huvuden, tog ett fast tag om nackarna och tryckte dem nedåt och framåt. ”Nu mina herrar så skall ni aga dessa försumliga kvinnor, för att hjälpa dem en bit på vägen, liksom man agar olydiga barn för att få dem på bättre tankar! Påbörja initieringsriten!”

Först var tveksamheten stor, men sedan höjde en av männen sitt ris och gav stjärten framför sig ett halvhjärtat rapp och så följde de andra efter. Augustus gav brunetten mera en klatsch med riset än ett riktigt rapp. ”Så ja mina herrar, TA I, visa vem det är som bestämmer!” The Rev. lät både uppmuntrande och irriterad. Augustus såg den rödbrusige mannen höja björkriset och ge Liza ett ordentligt svidande rapp över skinkorna. Hon skrek till som en gris i nödläge och nu lossnade hämningarna. De andra följde den rödbrusiges exempel och uppmuntrade av publiken började de aga på riktigt. Augustus höjde sitt ris och snärtade till över brunettens välformade bakdel. Hon drog automatiskt ihop benen, men kvinnan som höll i henne väste: ”Håll isär benen din slyna, annars blir det rottingen och den vill du inte få smaka på!” Brunetten särade återigen på benen och nu kunde Augustus fortsätta risningen, med bestämda och snärtande rapp. Den vita bakdelen täcktes snart av röda ränder och svullnader. Augustus måste mot sin vilja erkänna att han njöt av att se den hjälplösa kvinnan kvida och vrida sig under riset, medan hennes stjärt blev allt rödare. Han blev också allt mera upphetsad av att se den fuktiga ingången till slidan exponeras framför sig. Inte blev han mindre exalterad av att se den rödbrusige i jämn takt och som det såg ut med nästan full kraft, ge Liza vad hon tålde. Liza, som aldrig fått smaka riset förut, vred sig som en metmask på kroken, tårarna rann ned för hennes kinder av svedan och förödmjukelsen och hon gav till förskrämda och förtvivlade strykskrik då och då, vilket bara verkade uppmuntra den rödbrusige.

Augustus överflyttade återigen hela sin uppmärksamhet på brunetten, vars stjärt nu var helt täckt av ränder som gick kors och tvärs över varandra. Hon var säkert lika omöjlig som Liza kunde vara. Lika bortskämd! Men nu skulle hon allt få se vem det var som bestämde. Med ens kände han en hand på sin arm och en varm mun trycktes mot hans öra. Det var Tessie, som viskade några ord. ”Slå över nederdelen av skinkorna där de går över i låren, den s k sittpunkten, där känns det mest!” Augustus följde hennes råd och effekten lät inte vänta på sig. ”ÅH! NEEJ! AJJ!” Skrek brunetten. ”SNÄLLA! SLUTA!” Men Augustus njöt i fulla drag, den andra delen av risningen blev mycket intressantare och förstås mera smärtsam än den första. Den här lilla damen skulle inte kunna sitta ordentligt på sin olydiga stjärt på ett bra tag!

Nu hördes bara risens vinande genom luften när de föll ned på bara kvinnostjärtar, strykskrik, gråt och kvidande. The Rev. och de andra på podiet, liksom publiken i övrigt, följde intensivt med bestraffningarna och de njöt uppenbarligen nästan lika mycket som Augustus och hans medbröder. Ibland hördes t o m uppmuntrande tillrop som ”låt dem smaka ordentligt”, ”spar inte på riset!” Så höjde The Rev. handen. ”Nu får det räcka, kvinnorna har fått lära sig lite om undergivenhet och lydnad idag. Jag tackar er mina herrar för ett väl genomfört arbete.”

Så fick noviserna dra upp underbyxorna över sina illröda och välrandade bakdelar, dra ned klänningarna och leddes sedan ut genom dörren vid podiet. Augustus såg frågande på Tessie, som stått bakom och sett på risavbasningen. ”Vart tar de vägen. När kan Liza följa med mig hem?” ”Initieringen är inte riktigt klar än, men resten av den föregås bakom lyckta dörrar.” ”Ska jag vänta?” Tessie log. ”Du kan hämta henne om en vecka.” ”Om en vecka?” Augustus såg förskräckt ut. Det här hade han inte räknat med. ”Vad ska hon göra?” ”Låt mig säga så här. Liza kommer att få lära sig lydnad på ett djupare plan!” Augustus var redan omtumlad efter risningsceremonin, men nu visste han varken ut eller in. Tessie gjorde dock tecken åt honom att följa henne. De kom ut i korridoren igen, men den här gången svängde Tessie till höger och öppnade en dörr rakt fram. Inne i rummet väntade en kvinna, rätt liten till växten, men med ett mycket sött ansikte, välformade bröst, som syntes under den vita tunna blusen och med ett blygt leende på läpparna. ”Det här är Jane, hon har nyss avslutat sin tid som novis och lärt sig att hennes huvudgift är att behaga sin man, ja alla män. Nu lämnar jag er ensamma. Mycket nöje Mr. Cunningham”

När Tessie gått, började den främmande kvinnan knäppa upp blusen, blottade brösten, ställde sig på knä framför honom, öppnade skärpet i hans byxor, drog ned dragkedjan och förde ned byxor och kalsonger. Augustus var så omtumlad att han inte hann protestera - innerst inne ville han inte det heller - utan slöt ögonen när Jane runkade upp han spermavåta kuk som stod som en flaggstång mot taket, särade på de frestande läpparna, slickade dem med en röd liten tunga och sa: ”Nu ska jag göra det riktigt skönt för er Mr. Cunningham!”

(Fortsättning följer.)

The Spankers Club 2