Emma straffas hårt

Efter Emmas första riktiga smisk kom vår relation att ta en ny vändning. Smisk kom för att stanna och vi började att experimentera mer med det. Även för rena sexuella ändamål men straffsmisk fanns också med som ett villkor i det nya förhållandet. När Emma var olydig fick hon helt sonika smisk. Hon tog emot det smisk jag gav henne och det fanns inte på kartan att säga nej. Det kom liksom att bli en självklarhet och något hon inte kunde välja bort längre. I realiteten har man alltid ett val och jag hade givetvis inte låst in henne om hon sa verkligen skulle sätta sig emot. Men det var som om det inte ens var ett alternativ någon av oss övervägde.

Med detta märkte jag också en förändring hos Emma. Hon blev allt mer foglig och lydig. Hon började fråga mig om lov mer och mer och jag kom att kontrollera allt mer av hennes tillvaro (på gott och ont). Emma kom också att begränsa sig själv för att försöka vara den fogliga flicka hon ville ge till mig i gåva. Hon gjorde på sätt och vis våld på vissa delar av sig själv för att anpassa sig. Vi var båda unga och nya i detta och visste nog inte riktigt hur vi skulle hantera våra nya känslor. Om man bara kunde ha fått smiskcoachning för DD-par på ungdomsmottagningen! Det hade varit nyttigt för oss båda.

Vi fortskred hur som helst i detta och Emma fick ofta förhållningsorder om vad hon skulle göra och vad hon inte fick göra. Det var inte ovanligt att hon ringde mig och frågade om hon fick gå ut med en kompis en kväll t.ex. Vi bodde ju på distans så egentligen kunde hon ju göra som hon ville utan att jag visste varken det ena eller det andra. Jag stalkade i alla fall inte henne:) Men Emma ville verkligen gå in för det hela. Det kunde hända att jag sa till henne att hon inte fick gå ut med en kompis utan skulle stanna hemma och då kunde hon protestera och försöka blidka mig men jag hade sista ordet och hon stannade då hemma. Ibland kunde jag tycka att hon var uppnosig i samtalet och då kunde hon få order att stå i skamvrån på sitt rum en tid innan läggdags och rapportera till mig när det var klart. Det blev en balans för stackars Emma att försöka blidka mig och detta nya samtidigt som hon dolde det för omvärlden.

Hon fick allt oftare smisk när vi sågs. Till en början alltid med handen. Hon hade nära till gråt och allt smisk slutade med att Emma grät. Samtidigt tänjde jag på hennes tröskel och smisket blev allt hårdare och allt längre vid sessionerna.

Det ena leder ju oftast till det andra och handsmisket ledde till slut till redskap. Första gången jag använde ett redskap på Emma var några månader efter det första riktiga smisket. Emma hade trotsat ett utegångsförbud en fredag och varit ute med sina vänner. Utegångsförbudet hade hon fått för att hon slarvat i skolan och även käftat emot när jag försökt prata med henne om vikten att sköta skolan. Ja jag straffade henne även för sådant. Emma hade dock till sist struntat i utegångsförbudet och gått ut ändå. När vi pratade på telefon med varandra den kvällen sa hon att hon var hemma i sitt rum fastän hon var hos en kompis!

Efter att Emma trotsat mig fick hon dock dåligt samvete. Hon hade ju faktiskt verkligen gått in för det hela och det var en sak hon tog allvarligt på. När vi pratade med varandra söndagen samma helg berättade hon för mig som det var. Hon förmådde inte att hålla det inom sig längre och bad snyftande om förlåtelse på telefonen. Hon sa att hon mådde dåligt över att hon varit så dum och att jag ju hade rätt när jag gett henne utegångsförbud. Hon hade nog allmänt dåligt samvete över allt möjligt och kände sig dum som inte hängde med i skolan och försökte studera. Hon kände sig dum över att hon inte kunde lyda mig och hålla sig inne. Hon mådde dock allra sämst över att hon ljugit för mig. Detta gav henne alltid särskilt dåligt samvete.

Jag tröstade Emma så gott jag kunde på telefon och försäkrade henne att hon i grunden inte alls var dum. Hon var vacker och väldigt begåvad men hon behövde också snäppa upp sig. Hon blev lugnare och gladare i slutet av samtalet och det gick till sist över i en trevlig ton. Efter en stund hörde jag hur hon började flämta lite och jag förstod att hon måste ha börjat ta på sig själv!

Efter en stunds telefonsex som slutade i en ljuvlig orgasm för Emma avslutade vi samtalet med att bara prata trevligheter. Emma skulle sedan förbereda sig för sängen för att kunna vakna i tid till skolan dagen efter. Precis innan vi skulle avsluta samtalet sa jag "passa på att vila stjärten nu för du kommer inte att kunna sitta på den på ett tag på fredag när vi ses".

Jag riktigt kände genom telefonluren hur Emma måste ha stelnat till helt. Det blev helt tyst och till sist hör jag ett halvtyst mumlande "okej älskling...jag ska". Vi pratade en stund till och jag undrade om hon trodde att hon skulle slippa undan smisk. Hon erkände att hon visste att det nog var oundvikligt och att hon också tyckte hon förtjänade det. Men hon sa också lite sött att hoppet är det sista som överger en:)

Vi avslutade samtalet och Emma gick och lade sig. Veckan gick och vi sågs sedan på fredag på tågstationen. Jag kramade om Emma och kysste henne passionerat när jag mötte upp henne. Hon var glad och strålade som den sol hon var. Hon kysste mig hungrigt och viskade ömma ord till mig.

Vi gick sedan sakta hemåt och pratade om allt möjligt. Jag märkte att hon var lite nervös och vi visste ju båda vad som hängde i luften. På vägen berättade hon att hon hållit sig hemma nästan hela veckan och pluggat ganska hårt till ett prov. Jag berömde henne för detta och vi fortsatte vår promenad denna vackra vårdag.

Till sist kom vi hem. Vi hade huset för oss själva och Emma installerade sig genast i mitt sovrum. Hon satt sedan på sängen när jag kom in i rummet och tittade ned på golvet. Jag satte mig bredvid henne och höll om henne en stund. Vi satt tysta och bara höll om varandra.

Jag bröt till sist tystnaden och frågade om hon minns vad som skulle hända den dagen. Emma nickade bara stumt. Jag påbörjade sedan ett förmaningstal om hur mycket jag brydde mig om henne och hur viktigt det var att hon skötte sig. Jag påtalade även vikten av att inte ljuga och att lyda mig när jag förbjuder något. Emma satt tyst och lyssnade och svarade då och då "ja" och "jag vet". Hon berättade att hon försökt skärpa sig under veckan och verkligen tagit tag idet hela. Hon tänkte att det kanske kunde vara en förmildrande omständighet. Jag förklarade för Emma att jag är väldigt stolt över att hon gjort detta men att det är viktigt att detta håller över längre tid och inte bara när hon står inför att få smisk. Jag talade om för henne att jag tänkte ge henne ett hårt straff denna gång så att hon kommer ihåg att sköta sig.

Sagt och gjort. Jag bad Emma att ställa sig upp och hon gjorde genast som jag sa. Hon ville vara duktig och inte krångla på något sätt. Emma var vacker där hon stod framför mig. Hon hade vid tillfället en svart kjol som slutade strax ovanför knäna, och en fin vit blus. Hennes hår var uppsatt i två tofsar bak (vilket hon visste att jag gillade) och på fötterna hade hon tunna vita strumpor med små hjärtan på. Hon hade på eget initiativ valt att undvika att vara barfota offentligt för att hålla fötterna nakna bara för mig! Jag tyckte det var väldigt gulligt och romantiskt men det höll så klart inte så länge:)

Emma hade sminkat sig sött och även målat sina naglar i en glittrig silverfärg. Hon hade ovanan att bita på naglarna och hennes försök att få till fina naglar misslyckades alltid. Hon hade försökt med nått sorts nagellack som smakade illa men det hade inte hjälpt. Efter att ha fått några slag med en träslev i handflatan vid två tillfällen för att hjälpa henne med att inte bita på naglarna hade hon faktiskt lyckats få till dem lite. Vid tillfället kunde jag se det senaste resultatet av ansträngningarna på hennes påtagligt nervösa små händer som inte riktigt kunde hålla sig stilla där hon höll dem framför sig.

Jag kunde inte låta bli att syna Emma uppifrån och ner och känna stark åtrå. Det är något med en nervös vacker flicka klädd i söta kvinnliga kläder som gör mig alldeles galen! När Emma dessutom bet sig lite i läppen av nervositet blev jag nästan sugen på att bara lägga henne på sängen och ta älska med henne. Hela uppsynen hade nog räckt för att komma om jag bara hade kommit åt mitt kön.

Men! Allt har sin tid och jag hade en uppgift. En uppgift som jag också tyckte var angenäm. Att tukta en vacker men olydig flickvän.

"Kom hit!". Emma ryckte till och klev närmare mig och ställde sig vid min sida. Jag tog mig själv nöjet att dra ned hennes trosor till anklarna och bad henne att stiga ut trosorna. Hon gjorde det och jag tog sedan hennes arm och förde henne över mitt knä. Jag lade henne lite snett så att hennes överkropp hamnade lite över sängen bakom mig och lade sedan mitt ena ben över hennes ben så att jag hade henne stadigt över knät. Jag lyfte sedan upp hennes kjol och smekte lätt över hennes rumpa.

Efter att ha förmanat henne lite till började jag sedan att smiska henne taktfast. Slagen ekade i rummet och jag slog hårt direkt med några sekunders mellanrum. Jag varvade slagen mellan vänster och höger skinka mitt på rumpan.

Slagen fortsatte att sarga den nakna flickbaken och det tog inte lång tid innan Emma började gny och ge ifrån sig små "aj" när jag slog särskilt hårt. Men jag var obeveklig. Jag fortsatte att aga henne taktfast.

Efter att ha smiskat Emma i några minuter började hon att skrika till allt högre och snyfta. Hon började be mig sluta. Men trots hennes "snälla sluta", "ajjj det gör ont", "jag klarar inte mer", "jag ska göra allt du säger, snälla sluta", och andra tillrop så fortsatte jag envetet att utföra min plikt och aga henne till lydnad och foglighet.

Emma började skaka allt mer okontrollerat och jag fick hålla benet hårt om hennes ben för att hålla henne på plats. Hennes arm hade jag redan fångat upp och höll hårt på ryggen. Jag fortsatte slå allt fortare och slog till sist två slag i sekunden. Jag varvade nu slagen mellan överdelen av rumpan som vid tillfället redan var djupröd och ner på överdelen av låren som fick Emma att skrika särskilt gällt. Jag slog så någon minut till och Emma hade nu slutat att skrika begripliga ord och grät istället okontrollerat.

När jag slutat smiska grät Emma fortfarande. Hon spände sig inte längre och låg bara och grät ut. Jag släppte hennes hand och Emma låg bara kvar och slappnade av.

Efter några minuter ebbade gråten ur. Jag började då att smeka Emmas rumpa lite och hon välkomnade detta. Hon visste att hon själv inte fick gnida sin rumpa efter smisk utan tillåtelse. Mitt smekande brukar dock vara väldigt välkommet efter smisk och hon låg bara stillsamt och lät sig smekas. Efter en tid klappar jag lite på hennes rumpa och bad Emma att ställa sig upp.

Emma ställde sig framför mig och knäppte sina händer på ryggen och såg ner på golvet. Hon tog emot ytterligare förmaningar fogligt och uppmärksamt. Jag förklarade för Emma att det var särskilt allvarligt att hon också ljugit för mig. Emma bara nickade och jag såg att hela hennes uppsyn var präglat av ånger. Det fanns inte ett uns av uppstudsighet i hennes röst när hon bad om förlåtelse för att hon varit som dum. Det var den milda och lydiga Emma som stod framför mig.

Jag sa till Emma att jag visste att hon innerst inne var en snäll flicka men att hon behövde påminnas om detta ibland. Hon hajade till när jag sa att jag därför tänkte inskärpa detta i henne ytterligare. Eftersom hon ljugit till råga på allt skulle hon denna gång få ett extra straff som skulle se till att påminna henne ett tag framöver om vikten att inte ljuga för mig. Emma började be mig att inte ge henne mer smisk och att hon skulle komma ihåg att inte ljuga.

Jag avbröt till sist Emmas små ynkliga bedjanden med att abrupt säga att det inte var någon diskussion om saken och att hon skulle få mer smisk om hon krånglade. Emma blev genast tyst och jag märkte att hon började skaka lite lätt igen. Hon såg så rädd ut där hon stod men hon gjorde sitt bästa för att inte krångla.

Jag berättade för Emma att jag tänkte ge henne ett extrastraff med mitt bälte och att jag ville att hon tog emot smisket utan att krångla.

I efterhand har jag förstått att jag kanske tänjde Emmas gränser lite för långt den gången. Men jag var som sagt oerfaren. Jag skulle ha vant henne med redskap mer successivt och varit mer lyhörd för hennes signaler. Men jag visste ingenting om sådant då.

Emma var dock en kämpe. En stark ung kvinna som verkligen gav sig hän! Trots min bristande erfarenhet och lyhördhet kämpade hon på och gav sig hän. Hon var nog livrädd stackarn men gjorde ändå det jag bad henne om med samma foglighet som tidigare.

Mekaniskt och påtagligt rädd lade Emma ut ett par kuddar mitt på sängen. Hon lade sig sedan över dessa kuddar på kommando. Jag korrigerade hennes rumpa lite och förklarade att jag skulle ge henne tio slag med mitt bälte och att jag ville att hon skulle räkna dessa rapp. Idag hade jag aldrig lagt bördan att räkna dessa rapp på en flicka med Emmas gränser! Men i min ungdomliga dumhet fick jag helt oförtjänt en amazon som med krampaktigt tag om madrassen bara pep fram ett "ja älskling" och stålsatte sig för det som komma skulle. Jag bad Emma att sära lite på benen. Tyst särade hon på benen så mycket hon kunde och jag såg att hon spände rumpan.

"Pang!" Så fort Emma slappnat av i rumpan brände jag av det första slaget. Snabbt efter uppstod ett illrött brett sträck där slaget träffade över rumpan. Emma skrek rakt ut och började genast gråta hysteriskt. Hon bad mig att sluta och höll om sin rumpa. Jag sa bara åt henne att hålla händerna framför sig och att vi skulle börja om från början för att hon glömde att räkna.

Emma grät bara men gjorde som jag sa. "Pang!" Jag slog nästa slag längre ned på rumpan. Emma vrålade och fortsatte gråta. Hon förmådde inte att räkna detta slag heller. Vi började om en tredje gång och denna gång kom Emma ihåg att räkna.

"Pang!" "Ajjjjjjj två!"
"Pang!" "Treeeeeeee"
"Pang!" "Ajjjjjjjjj" *okontrollerat vrål*
"Emma?" "Fy... fyra"
"Pang!" Slaget träffade över låret och fick Emma att slänga helt vända sig om i sängen och hålla om sin rumpa. Emma bara skrek och grät.

Ja ni. Här skulle jag verkligen slutat. Men jag gjorde som jag trodde man skulle göra och sa strängt åt Emma att lägga sig tillrätta igen. Emma lade upp sig igen gråtande och skakande. Vilken stark flicka jag hade! Jag blir lite tårögd och djupt rörd när jag tänker tillbaka på denna underbara flicka som gav sig hän till mig i detta.

När Emma lagt sig tillrätta frågade jag henne vilket nummer i ordningen det var. Emma bara grät och hulkade fram att hon glömt bort det. Här insåg jag dock att Emma aldrig skulle kunna räkna sig igenom detta så jag sa till Emma att det var nummer fem här näst. Hjärtat skär sig lite igen när jag minns tillbaka på hennes svar.

"Bö... börja... börja från början igen..." mellan kraftiga hulkningar. Lilla Emma bad mig att vara konsekvent och börja från ett igen! Men denna gång hann förnuftet till sist upp mig. Vid det laget var hennes stjärt och överdelen av låren täckt av valkar efter slagen. Valkarna var kantade av djuplila kanter. Hennes rumpa var i övrigt djupt röd/lila och jag förstod att hennes rumpa skulle vara riktigt sargad.

Jag sa till Emma att vara tyst och ta emot resten av sin aga och att hon inte behövde räkna resten. Jag slog sedan resterande sex slag över Emmas rumpa. Jag tog dock i även i dessa slag och Emma låg till sist och bara skrek. Hon tog sig om rumpan några gånger under tiden men jag gjorde ingen större affär av det utan flyttade bara upp hennes händer. Emma spände sig i hela kroppen och liksom krökte den uppåt efter slagen. Hon vred sig helt om efter något slag men la sig ganska snabbt tillbaka igen. Vilken kämpe! Jag tänjde hennes gränser när hon inte riktigt var redo men hon sprang loppet ändå!

Efteråt låg hon bara helt utsliten i sängen och grät. Hon grät och höll händerna på rumpan. Jag lät henne ha dem där och satte mig bredvid henne och strök henne över ryggen. Jag började viska ömma ord till henne och sa att hon varit jätteduktig. Emma tydde sig till mig och liksom strök sig emot mig. Hon sökte och fick tröst. Snart låg jag bredvid henne och lade henne i min famn.

Vi låg så i säkert en timme. Emmas gråt och hulkande övergick snart till mer stillsamt gråt och små snyftningar. Efter en timme låg hon helt stilla. Då och då snörvlade hon lite men var i övrigt lugn och stilla. Hon började allt mer att slappna av och jag fortsatte bara att smeka henne.

Emma tittade till sist upp mot mig. Hennes ögon var svullna och maskaran hade runnit ner i ansiktet. Hon såg helt slut ut. Hon sträckte sig trots detta mot mig och kysste mig ömt. Hon frågade om jag fortfarande var arg på henne. Jag sa att hon var förlåten för allt och att vi nu kastat allt detta i havet. Det var ett bibelinspirerat citat av mig. Under konfirmationen hade jag fått veta att Gud kastade synder i havet och jag tänkte att symboliken var användbar här. Såsom hon kämpat sig genom agan förtjänade hon att tillskrivas all renhet hon kunde tyckte jag. Hon var ädel, stark och vacker. Det var snarare så att jag själv kände mig svag och otillräcklig inför denna varelse! Det är en märklig paradox.

Emma sken upp lite med sitt söndergråtna ansikte och sa att hon älskade mig över allt annat och att hon inte ville vara olydig mot mig. Hon lovade att göra sitt bästa för att vara snäll. Hon frågade sedan om hon kunde få ta av sig resten av sina kläder då hon var väldigt varm.

Hon behövde inte be mig. Jag började själv klä av henne alla kläder och även mina egna. Vi hade inte sex utan låg bara nakna tätt intill varandra. Det var liksom inte läge för sex. Hon hade fått ett hårt straff och sökte mer värme och tröst. Och det fick hon. Vi låg så till kvällen, gick upp och åt lite, gjorde oss i ordning för natten och gick sedan och lade oss igen. Innan sömnen kom smekte jag dock Emma till en kraftig orgasm medan jag höll om och kysste henne. Hon skakade i hela kroppen och gnydde okontrollerat. Ganska snart därefter somnade hon mjukt i min famn. Jag lät mitt stånd vila och bara lät mig själv somna intill min underbara flickvän.