Jaha Anna. Idag är det precis 1 månad sedan vi började med vår lilla
nyordning här hemma och vi kom ju överens om att vi skulle känna efter
bägge två efter just 1 månad hur det känts och komma överens om hur vårt
förhållande skall gå vidare. Skall du börja?
Anna sitter mitt emot sin man i en undanskymd hörna på
restaurangen. Hon är mycket kvinnligt kläd i en snäv kort kjol, en snäv
blus som smiter åt om hennes bröst. Hon har ett axellångt hår klippt i
page och ett sött lite runt ansikte. Hon tittar på sin man med en
allvarlig min.
-Jag kommer ihåg när jag äntligen tog mod till mig då för en månad
sedan och ville att du skulle ”ta över”. Jag var så less på allt ansvar,
att alltid ha koll på allting, att alltid ha en åsikt, att behöva vara
den perfekt jämställda kvinnan, att behöva göra hälften av allting.
T.o.m. när det gällde sex kändes det som jag skulle att initiativet
precis var annan gång. Det var som allt detta hindrade mig från att vara
KVINNA. KVINNA som följer sin man, som ser upp till sin man, som vet att
hon förväntas lyda.
Anna ler, lägger huvudet på sned och säger till sin man:
-Nu har jag blivit så mycket mer kvinna, jag är så nöjd! Jag vet
vem som bestämmer och att det är OK att lyda, ibland just bara lyda, att
lämna ansvaret till dig min starke MAN!
Hon tar tag i sin mans hände, ler med hela kroppen.
-Dessutom så tycker jag att du ser mig så mycket mer. Du kommer
hem med rosor och andra blommor rätt ofta. Så säger du att det gör du
”bara för att jag är så vacker” eller något annat gulligt. Någon gång
har du köpt så fantastiskt fina kläder som du tycker ”klär min vackra
Anna så fint”. Jag vet inte om du förstår hur mycket jag uppskattar
dessa små plötsliga oväntade infall av kärlek och uppskattning.
Martin som är klädd i en mörk kostym av klassiskt snitt tittar på
sin Anna med kärleksfulla ögon.
-Va glad jag blir att du uppskattar mina små presenter och
uppskattande ord. Men jag älskar dig av hela mitt hjärta Anna, det vet
du! Och det vill jag ju berätta också!
Martins ögon blir lite mera stränga.
-Men ibland blir du ju bestraffad. När jag tycker att du är olydig
eller nosig så får du ju smisk och det kan ju hända ganska ofta. Vad
tycker du om det?
Anna tittar ner i bordet, det märks att hon tycker att frågan är
lite pinsam, om än väntad.
-Jo, du slår mig ibland. Det gör ont. Ont i stjärten. Väldigt
pinsamt är det också.
Hon tittar upp, ser Martin i ögonen.
-Men jag behöver det. Jag behöver stryk. När du slår mig gör det
så vansinnigt ont i stjärten och det blir värre för varje slag jag får.
Tills sist brukar jag gråta, det vet du! Men det känns så naturligt att
få stryk av sin man, så fullständigt självklart. Din kvinna har varit
dum och du ger henne stryk. Känns både rätt och naturligt. När jag får
stryk så visar du så tydligt vem som bestämmer, att jag är kvinna som
naturligt skall lyda. Jag måste veta att min man sätter tydliga gränser
för mig, att mitt handlande får stränga konsekvenser. Det kan vara
jobbigt att få en spruta hos doktorn, det gör ont, men man har glädje av
det sedan. Så känns det när jag får stryk av dig.
Martin ser att hans Anna menar allvar med det hon säger och känner
att de verkligen hittat rätt i sitt förhållande. Men han frågar ändå:
-Många skulle kalla det misshandel, tycker du att jag misshandlar
dig?
-Absolut inte! Du nyttjar bara din självklara rätt att aga din
kvinna! Dessutom så slår du mig bara på ställen där det inte skadar utan
bara gör ont. Alltså stjärt och lår. T.o.m. när jag ligger där och får
stryk så känner jag hur omhändertagen jag är, hur mycket du bryr dig om
mig, det är nog därför jag blir ganska kåt när du smäller. Du har väl
märkt det? du är så gullig och tar hand om mig så fint och kärleksfullt,
jag får vara din lilla Anna! Din lilla fina Anna! Tror att alla kvinnor
egentligen skulle må bra av att ha en man som dig.
Martin tittar på sin Anna som legat så många gånger över hans knä.
Som han fostrat under den gångna månaden till att bli en riktig liten
pärla. Sen han påbörjade hennes fostran har hon verkligen börjat bejaka
sin kvinnlighet, hon har nästan alltid kjol hemma. Är noga med att
framhäva sina former och sina mjuka kvinnliga sidor. Hon har verkligen
lärt sig sin plats tänker han.
-Hur är det med sexet då?
-O det är oändligt mycket bättre. Du är så mycket man när jag
skall ha stryk och det smittar när vi har ”vanlig” sex. Inte bara själva
slagen visar din styrka, också när du tvingar mig att klä av mig. Din
stränga ton när du frågar vad jag gjort för fel den får det att riktigt
pirra av manlighet. Att sedan råka ut för det hemskt pinsamma att få
själva agan uppskjuten några timmar för att jag skall skämmas mer gör
mig supervåt (måste ibland byta trosor) mellan benen, o vad jag önskar
att du tog mig då! Att då vänta på att du skall smiska min stjärt är
både pirrigt och fyllt av rädsla och ånger.