Bloody Mary

År 1526 beslöt kung Henry VIII av England att skilja sig från sin drottning Katarina av Aragonien och gifta sig med hovdamen Anne Boleyn, eftersom drottningen inte fött honom någon son som överlevt.
Kronprinsessan Mary degraderades till kunglig bastard och skickades bort från hovet. Hennes mor dog ensam i början av 1536.
Mary (1516-1558 ) blev otroligt bitter. Också sedan drottning Anne avrättats var Mary bitter och blev under sin regering 1553-1558 känd som en bitter, blodtörstig, intolerant tyrann, “Bloody Mary”.
Historikerna har ända sedan slutet av 1500-talet ( Geoffrey Naugthies “The Usefulness of Vigorous Spanking”, 1597 ) diskuterat hur historien kunnat bli annorlunda om hennes far försökt tukta hennes bitterhet genom aktivt, “hands-on” föräldraskap…

(Varning! Innehåller extrema scener. Känsliga personer varnas! )



Morgonen den 28 mars nådens år 1536 hade Mary Tudor just lämnat mässan i slottskapellet på Beaulieu, då en tjänare kom rusande med nyheten att kung Henry närmade sig slottet till häst, omgiven av livdrabanter.
Kungadottern blev blek, men gick lugnt ner i hallen för att ta emot honom.
Han svepte in med sitt ridspö i näven just som hon hunnit nerför trapporna och kungen såg kallt på sin knäböjande dotter och hennes knäböjande tjänare. Mary Tudor var så vackert att det nästan gjorde ont att se på henne. Hon hade klara ögon, rött hår, lika klara ansiktsdrag som en italiensk marmorstaty och utsökt rosig hy. Bysten, den slanka midjan och höfterna var sådana, att Henry skulle försökt förföra henne genast om hon inte varit hans dotter.
“Mylady, vi behöver talas vid i enrum!”, förklarade han bistert.
Hon reste sig upp och visade honom till det rum där lady Mary brukade sy och lyssna till högläsning med sina hovdamer. Han satte sig ner i den bästa stolen och hon ställde sig framför honom, beredd att lyssna uppmärksamt.

smiskbild

“Jag är glad att se att du mår bättre, min dotter. Varför är du inte vid hovet?”
“Ers majestät vet att jag inte är beredd att förklara min mors äktenskap som ogiltigt.”
“Men hon är, med all respekt för hennes minne, död nu!” Henry såg mycket vänligare på sin dotter. “Jag förstår att du ville vara lojal mot din mor, men nu är hennes lidande över. Återvänd till hovet och bli hedrad som dottern till en kung och en änkeprinsessa. Slösa inte bort din ungdom nästan ensam på det här lilla slottet ute på landsbygden.”
“Ers majestät är fortfarande gift med skökan Nan Bullen!”
Det blev alldeles tyst i rummet och Mary förberedde sig på att yxan skulle falla.
“Du var så rar och kärleksfull när du var liten. Det fanns inte en finare dotter, samtidigt som du var orädd och viljestark. Minns du när du kysste Dauphin på mötet vid ‘Field of Cloth of Gold’?”, frågade Henry tankfullt.
Mary fick tårar i ögonen och nickade. Den lille franske kronprinsen hade inte tyckt om att bli kysst av en jämnårig flicka, utan ropat på sin mamma. Då hade hon knuffat omkull honom inför det jublande hovet!

Visst hade hon fått förklarat för sig efteråt när hon var ensam med sin guvernant varför det var orätt att knuffa små pojkar. Kronprinsessan hade varit tvungen att hålla upp sina kjolar medan grevinnan av Salisbury för ovanlighetens skull letat fram riset och gett henne ett par rapp. Men vare sig aga eller förmaningar hade förtagit något av triumfen och hur älskad hon var.
“Jag vet att det påstås att jag sänt bort dig från hovet, men vi två vet att det inte är sant. I fem år har du dragit dig undan från mig och när vi är i samma rum är du kall som en isstaty, bortsett från ditt heta hat mot drottning Anne! Om du fortfarande tror att din mor var gift med mig inför Gud, så försök att se till statsnyttan. Med Anne Boleyn kan jag avla den prins som England behöver.”
Mary Tudor hade fler tårar i ögonen nu och såg ner på golvet.

smiskbild

Henry kände att hon nästan var övertygad och tog upp hennes ställning som kunglig bastard.
“Jag vet att det varit bittert för dig att räknas som en vanlig lady, efter att ha varit kronprinsessa, men om du kommer tillbaka till hovet och är min dotter igen, så kan vi höja din rang. Riksheraldikern har föreslagit att du kan bli hertiginna av Somerset, med ett hertigdöme värt namnet,”
Mary lyfte blicken och tittade bittert på sin herre och konung.
“Den Främsta Horan kommer aldrig att föda konungens son!” Hon sade det slutgiltigt som en dödsdom och Henry VIII blev rasande.
“Innan vi skiljs åt är det bäst att du får märkena av mina fem fingrar på kinden, så att du lär dig ´mores´ till nästa gång vi möts!”
Mary hukade och slöt ögonen. Hon kände hur ett par starka fingrar tog ett ordentligt tag i örat på henne och hon öppnade ögonen av ren överraskning.
“Din lilla gås!”, röt kungen. “Det där är bara ett uttryck! Men visa fram rumpan nu, mylady, för den här avbasningen har du samlat på dig länge nu!”

smiskbild

Mary såg vädjande på honom, men då lyfte Henry fram sitt ridspö.
“Nu blir det sex rapp med spöet också, och vill du inte ha två dussin gör du bäst i att göra som du blir tillsagd!”
Utan ett ord skyndade sig ladyn att lyfta upp sina kjolar och klänningen, så att stjärten blottades. Hon var yppigare än han väntat, med samma vackra färg på skinkorna och låren som på resten av kroppen. Knäna och låren var sedesamt sammantryckta, även om lite rött hår skymtade. Trots att Mary hade asketiska böjelser, så var hennes underkjolar och svarta strumpor av finaste slag.
“Jag trodde du skulle ha säckväv under klänningen”, hånade Henry. Hon rätade på sig för att svara, glömde att trycka ihop låren och blottade lite av skötet.
“Blottar du din blygd, skamlösa stycke? Det är nog bäst att du får ett fullt dussin med ridspöet för säkerhets skull! Lägg dig nu på plats över mitt knä.”
Blossande röd efter kommentaren om hennes sköte skyndade den förödmjukade Mary att lägga sig över kungens knä med blottad bakdel. Han hade aldrig tidigare agat henne.

Den kraftfulle kungens högra handflata klatschade högt mot platsen där stjärten mötte låren och Mary kunde inte låta bli att skrika till. Hon insåg genast att antingen livdrabanterna eller hennes hovfolk måste ha hört allt. Rasande spände hon skinkorna, men nästa dask brände lika hett och hon skrek nästan lika högt.
“Jag slår inte mindre för att du skriker mer, tvärtom!”, påpekade Henry småskrattande och ökade tempot i klatscharna med handflatan på hennes yppiga skinkor, som snabbt blev rödare och rödare.
Det värsta för Mary var att hon inte lyckades behärska den brännande smärtan i rumpan, utan skrek högt, vred sig som en orm under agan och till slut sparkade med benen, som en pilsk piga eller en lat bondhustru som till slut får sina gärningars välförtjänta lön. Snart hördes viskningar och dämpade skratt utanför dörren och det var klart och tydligt att ryktet om hennes nesliga upprumpning snart skulle spridas som en löpeld. Det var omöjligt för den stolta Mary Tudor att inte börja gråta av smärta, ilska och förödmjukelse.
Henrys lem styvnade redan vid åsynen av hennes nakna stjärt, men han hoppades att blygdkapseln dolde styvnaden för Mary när hon lade sig på plats.
Efter all ilska och besvikelse över hennes uppförande var det en lisa att äntligen vara hennes herre och kung och straffa den sturska flickan. Det gick inte att hejda att han fick orgasm, men som hon skrek och grät och sprattlade märktes den nog inte, tänkte monarken.
När njutningen inte var lika intensiv och sinnet klarnade beslöt síg Henry för att gå över till det dussin rapp med hans ridspö som den unga ladyn var lovad.
Fortfarande trotsig spände hon skinkorna när klatscharna slutade och han berättade vad som skulle ske. Också rodnande efter en avbasning var hennes stjärt den vackraste, mest åtråvärda som han skådat. Henry sörjde över sin lusta, men greps av iver att se om hon rodnade lika häftigt i andra änden.
“Se hit, Mary! Har du något att säga mig innan vi fortsätter?”
Trots smärtan och sprattlandet och skammen hade hon känt hur hans lem pumpat i sin blygdkapsel och hur låren hon låg över stelnade, medan kungen andades häftigare. Av olika skäl gjorde det henne nästan galen av lusta. Plötsligt kände Mary att vad som än skedde måste lögnerna som hennes liv var insnärjt i fram i ljuset och redas ut. Det var ändå bara hon själv som verkligen riskerade att bli lidande. Ladyn torkade snabbt tårarna och snöt sig med klänningsärmen och handen, innan hon vände ett rodnande ansikte mot kungen, som häpnade inombords över hur vacker hon var också i det ögonblicket.
“Lady Anne Boleyn…” Hon fick genast två rapp för att hon uteslöt drottningtiteln och skrek till. Två långa röda ränder blossade upp på de rodnande skinkorna , men Mary fortsatte.”…hon kan inte föda ett livskraftigt barn åt ers majestät, för det har ingen kvinna någonsin gjort!” Henry var tyst och fullständigt oförstående.
“Bessie Blount hade flera andra älskare samtidigt, Mary Boleyn födde inga barn åt ers majestät och drottning Katarina födde bara dödfödda barn. Anne Boleyn blev gravid vid exakt rätt tillfälle, för att ers majestät skulle vara tvungen att forcera sin skilsmässa, äkta sin älskarinna och kröna henne till drottning. Fadern till det nyttiga barnet var troligen Mark Smeaton, men det är känt att hon också haft flera andra älskare.” Kung Henry skrattade.
“Jag är ju far till dig!”
“Mor sade när jag fyllde femton att min riktiga far var hertigen av Buckingham, som halshöggs anno ´21! Det vidhöll hon, om än i hemlighet.”

Henry VIII vrålade som ett sårat djur. Ett dussin rapp med hans ridspö randade snabbt Marys stjärt och hon tjöt i högan sky, så att livdrabanterna började bulta på dörren, för att höra att ladyn inte blev ihjälslagen.
Deras rop fick kungen att lugna sig, Han röt att allt var väl och knuffade ner den grundligt agade Mary från sitt knä. Hon ordnade sina kjolar och torkade tårarna, medan kungen satt tyst och begrundade hur mycket enklare allt var att förstå med Marys förklaring.
“Hatar du mig för att jag lät halshugga Buckingham? Var det därför du drog dig undan vid femton?”
“Jag älskar och åtrår ers majestät!” Mary talade rakt på sak, för nu fanns det knappast något mer att förlora. “Mor älskade jag mer och hon förtjänade inte att kastas bort till förmån för den falska Anne Boleyn. Men ers majestät älskar jag nästan till vanvett och när jag blev gammal nog för att tänka på sådant började jag åtrå dig. Eftersom jag inte ville bli min egen mors rival och en hora som ligger med män hon inte är gift med började jag undvika dig för att hålla åtrån borta.
Men nu orkar jag inte mer! Det vore inte blodskam om vi låg med varandra, och ett äktenskap byggt på bedrägeri som Anne Boleyns skäms jag inte för att kränka!”
Henry kände sin egen åtrå välla upp.
“Vi kan inte gifta oss!”, underströk han.
“Gift bort mig med en lord, så att ingen väntar sig att jag är oskuld, så är allt möjligt. Det här är INTE en stor synd!” Mary kände sig plötsligt vild av trots och het av åtrå.
“Jag är en trogen undersåte och av kungligt blod, men inte ers majestäts dotter!”

Då började Henry VIII, Trons Försvarare, äntligen klä av sig naken. Mary formligen slet klänningen och kjolarna av sig och stod snart naken som en nål inför sin kung. Han kysste och smekte och nafsade, medan hon beslutsamt gick tätt inpå sin älskade och klämde skinkorna på mannen som nyss fått hennes rumpa att svida, men nu gav henne en ljuvlig, förväntansfull känsla i skötet. Henry lyfte beslutsam upp sin nya lekkamrat på ett bord och stående deflorerade han henne där. Mary var mycket lycklig, men kunde ändå inte låta bli att gråta efteråt, eftersom hon ju var en hora nu.
Henry tröstade henne med att horan Katherine Swynford var anmoder till hertigarna av Somerset och hans farmor Margaret Beaufort. Dessutom skulle deras älskog vara deras hemlighet. Kungen skulle inte klara att enbart hålla sig till Mary, men han skulle aldrig överge henne.

Vad gällde hennes titel, så skulle hon bli hertiginna av Somerset, och så småningom få tillbaka sin plats i tronföljden. Att ge upp helt om att få en prins vore outhärdligt, men kom ingen prins skulle Henry efterträdas av Mary.
I gengäld krävde han absolut lojalitet. Den ende i England som alltid måste vara lojal var tronföljaren, annars hotade inbördeskrig. Mary svor att vara lojal och han bad henne om en tjänst som ingen annan vasall i engelsk historia utfört. Med ett dämpat skratt föll hon på knä och ledsagad av tålmodiga instruktioner utförde prinsessan fellatio för första gången. Henry gladde sig inte bara åt att hon faktiskt var en naturbegåvning som utförde uppgiften väl, utan också åt hennes ömhet och hängivenhet när hon smekte hans kön och svalde hans säd.
Därefter tungkysstes de och klädde på sig.
Utanför undrade livdrabanterna och Marys hushåll vad som hänt. Många lutade åt att hon antagligen var död. Då öppnades dörren och kungen kom ut med den unga ladyn.

smiskbild

Han höll om henne beskyddande, medan hon hade huvudet sänkt och nedslagen blick. De som hörde till hennes hushåll gladde sig tysta åt att prinsessan inte var värre däran. Även om hon nog var ordentligt randad över rumpan, så syntes inga märken i hennes ansikte. Men hon förde sig som en agad piga, vilket Mary Tudor aldrig gjort förut. Bara hon nu begrep nog för att hålla tyst och inte kasta bort sitt liv på trots.
Livdrabanterna hoppades tyst att hans majestät skulle straffa sin olydiga, men yppiga dotter ytterligare med en stund i skamvrån, med klänningen uppdragen för att visa hur det gick för stygga flickor. Då skulle de dessutom få se en del av den vackra adelsdamens hemliga delar.
Men Henry hade inga planer på att visa upp sin hemliga älskarinnas stjärt eller lår.
“Jag har talat med lady Mary och hon har insett det skamliga i sin högmodiga och onaturliga olydnad. Därför kommer Vår dotter att följa med Oss tillbaka till hovet idag!”, förkunnade hans majestät. “Hon kommer hädanefter att tillhöra drottningens hovdamer.”
Mary drog efter andan. Anne Boleyn skulle knappast tycka om att ha henne där. Det skulle nog bli åtskilliga bestraffningar. Men för att kunna vara kungens hemliga älskarinna kunde hon inte vara “maitresse en titre” med tio hovdamer och en egen svit i Whitehall.
De närmaste månaderna skulle bli spännande, låt vara att hon skulle vara hudlös i sitsen ibland.
Marys trotjänare såg att hon rätade på ryggen igen och höjde blickarna uppåt med ett småleende på läpparna. Hon såg ut som en furstinna igen.

smiskbild

NyareÄldre