Busan är en vacker stad och omgivningarna är vackra med många gårdar. Minmamma hade en väninna som bodde på en gård. Vi var där ibland och det var kul för där fanns många djur bland annat hästar och hundar som jag gillar väldigt mycket.
Jag trivdes väldigt bra med min familj de var väldigt engagerade i min utveckling till en lydig, duktig och lycklig flicka. Dels pratade mina föräldrar mycket med mig och mina systrar och berättade och förklarade allt möjligt om livet i allmänhet och livet i Busan i synnerhet
Mycket av vår tid tillbringades i skolan och med läxläsning. Jag hade vant mig vid den hårda disciplinen i skolan och uppskattade att engagerade lärare lärde oss mycket.
I idrott gick det mycket bra för mig och jag var stjärna både i fotboll och i basket. Vi hade manliga tränare i båda sporterna och vi flickor var mycket förtjusta i dem. De uppmuntrade oss mycket och var mycket fysiska och tog, kramade och klappade oss lite varstans vilket vi uppskattade.
En dag skulle mamma och jag åka ut till hennes väninna på landet, mina systrar skulle träna så de kunde inte följa med. Jag var lite tveksam att följa med men mamma berättade att Hea som var 14 år var väldigt intresserad av att spela fotboll med mig eftersom hennes mamma berättat hur duktig jag var. När mamma då bestämt sa att packa nu dina fotbollsgrejer så åker vi så fanns det inte mycket utrymme kvar för diskussion utan att riskera en öm ända.
När vi kom fram till gården kom flickorna och mamman ut på gården och mötte oss, de var översvallande av glädje att se oss. Det var mamma Hyun Kang, Hea (14 år), Jung (13 år) och lilla Min (11 år). Pappa Chul var ute på fälten och arbetade.
Mamma och fru Kang skulle dricka te och vi flickor fick bullar och saft. Mamma och fru Kang satt vid ett litet bord och vi fick sitta på golvet strax framför. Som vanligt pratade de vuxna hela tiden och vi fick vara tysta om de inte direkt frågade oss något. Att lägga mig i de vuxnas samtal hade kostat mig både smisk och skämning genom att jag fått munkavle.” Så fina och snälla flickor du har.” sa mamma.
”Ja de är snälla, men så håller jag också efter dem med både handsmäll och ris på stjärten när det behövs.”
”Ja här på landet är det väl bara att skicka ut flickorna med en kniv så kommer de strax tillbaks med ett rejält ris” sa mamma.
”Ja, och bar ända brukar de ha när riset skärs för att komma ihåg var det skall användas.” sa fru Kang.
Flickorna rodnade nu men det märkte inte våra mammor.
”Hur är det med Linnea, behöver hon någon aga?” frågade fru Kang.
”Jodå, Linnea liksom de andra flickorna får smisk på bara stjärten när det behövs. Linnea har en egen liten piska som hon får hämta när det vankas smäll. Innan hon hämtar piskan tar hon av sig trosorna så hon är redo. Sedan får hon stå i skamvrån med rumpan bar. När detta är klart får hon vara utan underkläder tills hon går och lägger sig klockan sju, utan middag.” sa mamma.
Nu var det min tur att rodna.
”Nu får ni gå och byta om så ni hinner spela lite fotboll innan ni skall åka hem. Ni kan gå upp där uppe och byta om.” sa fru Kang.
Vi gick upp och jag tog på min fotbollsutrustning. Flickorna hade ingen riktig utrustning men spelade i gymnastikskor och träningsoverall. Vi gick ut på gården och började kicka lite grand och jag började lära ut grunderna. Tjejerna var mycket intresserade och vi börjad skjuta lite på ett mål vi riggat upp. Efter en stund kom fru Kang ut och sa:” Gå ut på fälten och spela så ni inte sparkar sönder någonting.”
”Jag skall hämta en jacka.” sa Min. Vi lovade vänta under tiden kickade vi lite boll. Hea stod i målet och sa:” Du kan aldrig skjuta mål på mig!” Utan att tänka mig för satsade jag på ett hårt skott som Hea knäade rakt in i en fönsterruta som gick sönder med ett väldigt kras. Ut kom hennes mamma alldeles vild och skrek: ”Sade jag inte till er att gå ut på fältet och spela? Kom hit här Hea!” skrek hon. Hea gick fram till henne och fick en kraftig örfil på höger kind.
”Vem var det som slog sönder fönstret?” skrek hon och gav Hea en ny kraftig örfil.
”Det var jag.” sa Hea.
Nu fick hon ytterligare örfilar och sedan fick hon tillsägelse att gå upp på sitt rum. ”Ni andra går in och skäms!” skrek hon.
Jag gick in och satte mig bredvid mamma i soffan och hörde snart klatscharna som Hea fick och det var på bar stjärt och hårt. Hea skrek och ojade sig. Jag fick dåligt samvete och sa:” Mamma det var lika mycket mitt fel så jag borde ta halva straffet.”
”Du skall inte lägga dig i hur fru Kang straffar sina barn. Men tycker du att du förtjänat ett straff tycker jag det är modigt och rättrådigt av dig att gå upp till fru Kang och erkänna ditt fel och berätta vad du tycker och att du är villig att ta samma straff som Hea!” sa mamma. Jag kände att jag inte hade något val utan gick upp för trappan och knackade på dörren.
En arg fru Kang kom och öppnad och frågade: ”Vad vill du, har du inte ställt till det tillräckligt idag?”
”Jo det har jag och jag kom för att säga att jag också borde straffas liksom Hea.” sa jag.
”Ja det tycker jag!” sa fru Kang.
”Vad säger din mamma?” frågade fru Kang.
”Hon säger att det är OK om fru Kang straffar mig på samma sätt som Hea.” svarade jag.
”Bra ställ dig där bakom Hea så ser du hur det går till när hon får sin uppvärmning.” sa fru Kang.
Hea stod lite längre bort vid en stol med rumpan bar och hulkade lite.
”Då sätter vi igång igen!” sa fru Kang och satte sig på stolen. Utan ett ljud lade sig Hea över fru Kangs knä och särade ordentligt på benen så jag hade full insyn i hennes privata delar. Därefter smällde fru Kang henne hårt på den nakna stjärten under cirka 10 minuter. Heas små skinkor dallrade och for och stjärten blev alldeles röd.
”Vi börjar med att du tar av dig skor, strumpor, byxor och underbyxor.” bestämde fru Kang.
Jag gjorde genast som hon sa och stod strax där med bar stjärt och snippan fullt synlig. Min fotbollströja nådde bara strax nedanför naveln.
”Nu ställer du dig framför mig, särar ordentligt på benen tar händerna på huvudet, så skall du strax få ditt straff. Jag delar upp det i fyra delar, först smäll med handen på bar stjärt, andra delen är att med bar ända skära ris för egen rumpa, tredje delen är en ordentlig risbastu på stjärt och lår och fjärde delen är att stå i skamvrån. Har du förstått vad du gett dig in på?” frågade fru Kang. Även om jag tyckte det var väl strängt för att ha sparkat sönder en fönsterruta så hade jag inget annat val än att stå för mitt ord. Jag fick lägga mig över hennes knä och fick en ordentlig omgång på mina skinkor medan Hea stod och såg på. Mina skinkor hoppade och dallrade säkert mycket mer än hennes eftersom jag var större och med betydligt mer kvinnliga former.
När vi fått vårt uppvärmningssmisk fick vi stå med särade ben, händerna på huvudet och näsan mot väggen i 15 minuter. Sedan kom fru Kang med två knivar och sade till Hea att hon skulle visa mig hur man skar ett ris. Vi fick behålla våra fotbollströjor när vi gick ut för att skära våra ris. ”Skall vi gå ut så här nakna?” frågade jag. ”Det var bara att ge sig iväg ut. Det brukar inte komma någon här på baksidan.” sa fru Kang oh gav mig en ordentlig klatsch i stjärten. Vi hade skor strumpor och fotbollströjor när vi gav oss iväg ut.
Det kom ingen medan vi gick runt och skar våra ris. Hea visade mig hur tjocka grenarna skulle vara och hur jag skulle ta bort bark och småkvistar.
”När vi kommer tillbaka till huset skall vi binda ihop kvistarna så det blir ett ris.” sa Hea.
När risen var färdigbundna och godkända fick Hea lägga sig över en pall med stjärten upp och huvudet ner. Jag blev förvånad när Hea låg med benen ihop. Fru Kang förklarade för mig att riset inte skulle träffa musen utan endast stjärten och låren. På så sätt gör det väldigt ont men skadar inte stjärthål och könsorgan.
”Det kommer att göra ont i baken varje gång du sätter dig de närmaste dagarna och du kommer att ångra att du varit olydig och förhoppningsvis inte göra om det.” sa fru Kang.
När det blev min tur att lägga mig över pallen fick jag också hålla ihop benen.
”Är du redo?” frågade fru Kang?
”Ja!” sade jag.
Svisch, klatsch lät det och sved som eld i rumpan. Fru Kang slog precis i vecket mellan stjärten och låren. Det kändes som eld i både rumpa och lår. Det gjorde så ont att jag började gråta.
När vi fått rejält med stryk och stått i skamvrån en halvtimma fick vi med endast fotbollströjorna på gå ut och vara med de andra barnen
Men även den dagen tog slut och när vi kom hem fick jag beröm av mamma som tyckte att jag tagit mitt ansvar på ett mycket bra sätt. Jag fick också gå in till Pappa på hans kontor och berätta att jag blivit agad och visa min ända för honom.
En dag sa pappa att nu har jag beställt en resa till Japan under lovet som kommer om sex veckor. Får jag också följa med frågade jag. Naturligtvis sa mamma. Jag kände mig glad. Det var kul att åka ut med familjen och jag hade aldrig varit i Japan.
När jag kom till skolan och berättade för mina klasskamrater blev de inte alls så glada som jag trott. Det visade sig att vi hade en turnering som gick under den tiden i både basketboll och fotboll. Eftersom jag var stjärnan i båda sporterna så förstod jag att lagens chanser att vinna utan mig var betydligt mindre än om jag var med. Det kändes som att svika lagen men jag ville gärna åka med till Japan.
Efterhand som tiden gick blev pressen från mina lagkamrater allt större och även mina tränare började trycka på. Till slut kände jag mig illa till mods och tyckte det kändes svårt att överge mina lagkamrater och åka till Japan. Jag diskuterade saken med min mamma men hon sade att jag inte kunde bo ensam i huset.
Till slut kändes det så illa att jag tog upp saken med hela familjen vid middagsbordet. Alla förstod min belägenhet och mina systrar frågade om jag inte kunde bo hos någon annan. Detta tyckte inte mina föräldrar.
Mamma sa att hon tyckte synd om mig och hon funderade på om hennes syster Bo Bae kunde komma och bo i deras hus medan de var borta.
”Det är en jättebra idé.” sa Jin.
”Vad tycker du Linnea?” frågade mamma. Jag hade träffat Bo Bae några gånger och tyckte att det var en rapp tjej. Hon var alltid ärtigt klädd. Ibland till och med lite för utmanade.
”Hur gör hon med sina döttrar?” frågade jag. ”Vet inte.” sa mamma. Jag ville gärna hjälpa mina lag så jag tänkte att fjorton dagar kan väl inte vara så farligt och sade att jag kunde tänka mig att bo med Bo Bae och hennes döttrar Sun och Chin.
De bodde i en liten by en bit utanför Busan. Mamma bad dem komma på besök så vi kunde diskutera ett eventuellt upplägg. Bo Bae var mycket tveksam och tyckte att jag var alldeles för stor och det kunde bli problem med hennes döttrar som bara var 7 och 5 år gamla. Jag undrade på vilket sätt det skulle bli problem. Mina döttrar är vana vid stäng disciplin och lyder alla tillsägelser direkt för de har alltid haft det så och vet inget annat. Om du nu börjar opponera dig och konstra så kan de lära sig att göra likadant och det vill jag inte.
Det där lät inte så roligt och jag var mycket tveksam men tänkte att det bara var 14 dagar och att jag skulle vara mest i skolan och deltaga i matcher och träning.
Efter mycket övervägande sa jag:” Jag accepterar samma disciplin som fru Baes döttrar under den tid ni passar mig.”
”Då måste du skriva under ett kontrakt där detta är specificerat och sedan måste du kalla mig för mamma hela tiden! bestämde fru Bae. Det kändes tokigt att kalla henne för mamma när hon bara var 27 år. Bo Bae gav sig inte, antingen skulle jag vara hennes dotter annars fick det vara.
Till slut gick jag med på att skriva på papperet som också mina föräldrar skrev på så att alla var överens.
Tiden gick fort och snart var det dags för min familj att ge sig av. De åkte tidigt en fredag morgon och jag var fri den dagen. De åkte så tidigt att jag tänkte gå och lägga mig igen och var klädd endast i nattlinne och morgonrock. När vi kramades adjö tog min mamma ett kraftigt tag i min högra skinka och sa:” Var rädd om rumpan, Bo Bae är mycket sträng!”
”Det skall jag vara mamma.” sa jag.
När de gett sig av gick jag och lade mig. Det tog inte mer än 15 minuter så ringde det på dörren och fru Bae stod där med sina döttrar. Hjälp till att packa ur bilen så vi kan flytta in snabbt, barnen har inte badat och ätit frukost. Jag hjälpte till att bära in väskor.
”Nu skall ni först bada barn sedan blir det frukost.” sa mamma. Mina systrar gick genast in i badrummet och började klä av sig. Jag stod och tittade på. Mamma kom in i badrummet och sa till mig: ”Skynda på så vi inte skall behöva vänta på dig!” Sedan började hon tappa upp vatten och flickorna klev i och jag fick ytterligare en ordentlig tillsägelse innan jag fattade att hon ville att jag skulle klä av mig och bada med barnen. ”Jag kan bada själv!” sa jag. Nu började Bo Bae bli arg och sade:” Nu badar du och det skall vara snabbt!
Jag klädde av mig och gick i badet med de andra flickorna. Hon började med att tvätta Shin och Sun och jag fick sitta stilla och vänta i vattnet.
Jag satt och såg hur hon grundligt tvättade mina nuvarande systrar och kände mig illa till mods när jag tänkte på att mamma snart skulle tvätta mina intima ställen på kroppen. Jag började redan ångra att jag ställt upp på detta.
Öronen, brösten och stjärten tvättades noggrant innan det var snippans tur. Det gick ilningar genom underlivet när mamma lät sin hand noga massera min springa.
”Jag vill att du är helt renrakad i underlivet!” sa hon.
”Jag vill ha det så här.” sa jag.
”Käftar du emot nu igen? ”mamma började bli irriterad.
”Flickorna lägger sig klockan åtta och det gäller dig med Linnea!”
”Jag brukar få vara uppe till nio eller längre.” sa jag.
Mamma torkade oss noga och så bar det av ut i köket och jag fick hämta rakgrejerna men protesterade och sa att mamma rakade mig igår.
Nu märkte jag att Bo Bae var riktigt arg och vågade inget annat än att lägga upp mig på bordet för rakning. Hon var mer hårdhänt än vad Moon brukade vara men rakade snabbt och effektivt hela underlivet.
När hon var färdig fick jag ställa mig upp och hon sade: ”Jag vill att du är klädd på samma sätt som jag och mina döttrar.” Jag hade sett det förut att döttrarna alltid var klädda på samma sätt och att mamman hade matchande kläder.
”Jag tror du blir snygg i en ärtig klänning och rosett!” sa mamma.
”Jag ville inte vara klädd som en sjuåring när jag nyss fyllt 18 år och jag har redan kläder!”
”Gå nu och ta på dig skoluniformen så vi kan äta frukost innan vi åker till stan.” sa mamma.
När jag kom ner i min skoluniform var frukosten redan färdig och mamma sa:” Var så god!”
Vi satte oss vid köksbordet. När mamma lade upp havregrynsgröt kunde jag inte hålla mig längre utan sade: ”Jag kan äta frukost själv och jag äter inte havregrynsgröt!”
Nu var fru Baes tålamod slut och hon sade till sina små barn: ” Ni får äta själva medan jag talar med Linnea i biblioteket.”
”Nu vill jag tala med dig!” sa mamma argt. Det här kommer inte att gå bra tänkte jag när jag svarade och gav mig iväg till vardagsrummet.
Väl inne sade mamma: ” Nu har du trotsat mig och käftat emot fem gånger på mindre än två timmar! Det var precis det här jag fruktade när jag inte ville komma och passa dig. Nu förstår mina döttrar att det är fritt fram att konstra och käfta. Du är 18 år och har skrivit på ett kontrakt att du skall acceptera samma disciplin som mina döttrar och har inte följt det.”
Jag började inse att jag inte varit så lydig som det förväntades av mig och bad om förlåtelse.
”Inser du att du uppträtt på ett dåligt sätt och varit ett dåligt föredöme för mina döttrar?
”Ja!” svarade jag.
”Hur skall jag nu få mina döttrar att förstå att det inte går för sig att vara olydiga?”
”Jag vet inte, ” svarade jag.
”Nu får du tänka till och fundera över hur vi korrigerar olydiga flickor i Korea.”
”Hur brukar Moon göra när du varit olydig och dum?
Jag svarade inte.
Nu tog mamma ett kraftigt tag i mitt vänstra öra och drog kraftigt uppåt och sade:” Nu ser du mig i ögonen och svara mig ordentligt.” ”Vad skulle Moon göra?”
Nu tyckte jag att jag gått för långt, och inte följt mitt kontrakt och att jag förtjänade aga.
”Hon skulle ha gett mig smäll på stjärten.” svarade jag.
”Hur tycker du jag skall göra nu då?”
”Ge mig smisk!”
”Bra, då är vi överens!”
”Min mamma hade en lydnadskäpp som hon använde på Moon och mig när vi inte skötte oss. Hon brukade säga att en välagad flicka som känner svedan i stjärten varje gång hon sätter sig kommer ihåg att lyda.” sa mamma.
”Tror du att det fungerar på dig Linnea?”
”Det gör det väl.” svarade jag.
”Hur brukar Moon straffa dig?”
”Med en liten martinet på bara rumpan.” svarade jag.
Vi fick alltid vara helnakna när vi skulle agas men jag tycker vi gör på samma sätt som är vanligt i detta hus.”.
”Gör dig i ordning för tillrättavisning!” sade mamma och jag stack händerna under min långa kjol och tog tag i linningen på mina underbyxor och drog ner dem och steg ur dem.
”Var skall jag stå under min bestraffning?”
Hon pekade mitt på golvet och jag ställde mig där på alla fyra med stjärten upp i vädret och med ordentligt särade ben som jag blivit lärd. Mamma lyfte omedelbart upp kjolen över ryggen på mig så rumpan blev bar och gav mig en klatsch och sade:” Nu får du stå så här så skall jag hämta lydnadskäppen.”
Jag kände mig olycklig när jag stod där med rumpan bar och väntade på min aga. Nu tyckta jag att hela idén med att Bo Bae skulle passa mig var helt åt skogen. Mina tankar vandrade också till varningen från mamma att lyda fru Bae för hon var sträng. Med min nakna rumpa i vädret efter bara två timmar insåg jag att jag inte riktigt förstått varningen och nu var det för sent.
När det gått några minuter hörde jag hur någon kom in i rummet.
”Är du redo nu? ”frågade fru Bae?
”Ja” svarade jag.
Svisch, pang hörde jag samtidigt som jag kände en fruktansvärd sveda i vecket mellan skinkorna och låren.
Jag kände en svidande smärta i nedre delen av stjärten. Här koncentrerades agan och det gjorde fruktansvärt ont och när hon sedan slog lite högre upp på stjärten förstod jag att hon fokuserade på sittdelen av stjärten så jag skulle få ont när jag satt ner den närmsta tiden. Efter en stund tjöt och skrek jag vid varje slag och tårarna rann.
Då slutade plötsligt smisket och mamma sade: ” Nu får du stå upp och skämmas med rumpan bar ytterligare en stund!” Sedan hörde jag hur dörren stängdes och jag stod där med min svidande stjärt och kjolen upplyft.
Efter cirka 15 minuter kom mamma in och sa:” Nu kan du gå upp på ditt rum och lägga lydnadskäppen i din garderob där du har de andra straffredskapen.
Du skall alltid vara helt naken på rumpan när du rör vid lydnadskäppen. Regeln är att de som bär käppen skall vara bara mellan naveln och knäna. Du får ta av dig kjolen.”
Jag tog av kjolen men det räckte inte utan jag fick ta av blusen med. Nu hade jag bara skor, stumpor och BH. Det är inte tillåtet att ta andra kläder än de man har på sig vid ordern att ta lydnadskäppen, sedan skall det vara samma klädsel i minst en halvtimme. Under denna tid skall alla sysslor utföras som vanligt.
Jag tog den långa smala rottingen i min hand och förvånade mig över att en så smal käpp kunde göra så fruktansvärt ont.
Jag gick upp på rummet lade in rottingen och sköljde av ansiktet och snyggade till mig lite och gick ner i köket.
Titta vilken stor och röd gump Linnea har!” sade Sun när jag kom in i köket. ”Berätta nu varför du är röd i stjärten!” sade min mamma. ”Jag har varit olydig och blivit bestraffad med lydnadskäppen på min bara rumpa!” sade jag.
”Ställ dig där i skamvrån med händerna på ryggen och särade ben och näsan i hörnet.” sa mamma. Jag ställde mig med händerna på ryggen och näsan i hörnet. Det kändes fruktansvärt skämmigt at stå där med näsan i hörnet och min nakna stjärt rakt ut.
Efter en halv timme sa min mamma:” Nu får du äta din gröt!”
Nu hade jag på ett smärtsamt sätt insett att det bara var att lyda min nya mamma och jag gick och hämtade en handduk som jag lade på stolen och satt med stjärten bar medan jag åt gröten utan vidare resonemang. Min bakdel gjorde så fruktansvärt ont att jag knappast märkte hur illa gröten smakade.
När det gått drygt en timme fick jag gå upp på mitt rum och ta på mig skoluniformen men utan underkläder.
Precis när jag var färdigklädd kom mammas kompis, Soo Ann med sina barn Jing, Chin och Dong. Jing är flicka och 12 år de båda andra är pojkar och i samma ålder som Sun och Shin och de umgicks tydligen mycket och var väldigt glada att träffas. ”Kan du passa flickorna en stund medan jag åker in till stan och köper lite kläder och saker till Linnea?” frågade mamma. ”Naturligtvis!” svarade Soo.
”Ta med dig handduken!” så åker vi sade mamma till mig.
Jag tog handduken jag suttit på och följde mamma ut till bilen. Utan att bli tillsagd lade jag ut handduken lyfte upp kjolen och satte mig i baksätet och satte på säkerhetsbältet. Det gjorde ordentligt ont i ändan och jag tänkte på att alltid vara en lydig flicka.
Vi åkte in till samma affär som jag och pappa varit och köpt min martinet. Det var dessutom samma expedit och hon kände igen mig och sa:” Är det inte Linnea?”
”Jo!” det är det svarade mamma. Jag tänkte att här är det bäst att vara tyst så jag inte får munkavle, som förra gången jag var där.
”Vi vill köpa en klänning till Linnea, en lika dan som min och några trosor.” sa mamma.
”Vad skall det vara för sorts trosor?” frågade expediten?
”Stringtrosor blir bra.” sa mamma. Jag blev förvånad för det var tvärs emot vad jag var van vid i Korea.
Expediten hämtade trosor och klänning och vi gick in i ett provbås. ”Ta av dig kjolen!” så börjar vi med trosorna sa expediten. Jag tog av kjolen och stod med underlivet till allmän beskådan och expediten såg min röda stjärt och sade:” Jag ser att Linnea blivit tillrättavisad, det mår hon säkert bra av.” Jag skämdes som en hund där jag stod och mamma sade:” Ja hon har varit olydig och blivit tillrättavisad.”
Jag provade trosor och klänning som jag tyckte var alldeles för kort och alltför urringad men mamma tyckte den var bra så då blev det så.
När vi lämnade affären hade jag som vanligt påsen i handen med min skoluniform och mina underkläder och på mig hade jag bara den korta lilla klänningen och ett par högklackade skor. Jag kände mig naken och tyckte inte om den uppmärksamhet som jag väckte bland den manliga befolkningen. Mamma tyckte dock det var roligt och sade:” Du tycks ha många intresserade kavaljerer.”
När vi kom till bilen fick jag en filt av mamma för att skyla mig när jag satt med bara stjärten på min handduk. Detta var jag tacksam för och jag fick också beröm för att jag skött mig så bra i affären.
När vi kom hem beslutade mamma att vi skulle ha te och saft. Te till de vuxna och saft till barnen. Barnen skulle sitta på små pallar vid ett litet barnbord. När jag dukade satte jag fram fyra saft och tre te.
”Jag sade att barnen skall ha saft och sitta vid det lilla bordet.” sa mamma och tittad strängt på mig.
Jag rodnade när jag förstod att jag måste sitta bland småbarnen och dricka saft. Det värsta var att jag med min korta lilla klänning skulle visa mina intima delar när jag satt på en liten pall med rumpan bar.
Jag vågade inte protestera utan dukade till mig bland barnen och försökte skyla så mycket som möjligt när jag satt på pallen bland barnen. Det gick inte så bra.
”Mamma, Linnea har inga underbyxor!” sade Chin.
Nu skämdes jag och blev alldeles röd om ansiktet och tittade ner och hoppades att jag skulle uppslukas av jorden.
”Linnea har varit olydig och blivit tillrättavisad och skall gå utan underkläder resten av dagen för att inte glömma att vara lydig en annan gång.” sa mamma.
”När vi är här får du, som vi brukar, gärna tillrättavisa mina barn så de sköter sig på bästa sätt.” sa fru Ann
”Du har naturligtvis också rätt att tillrättavisa mina flickor om du tycker det behövs.” sa mamma. ”Det gäller Linnea också. Det går väl bra eller hur Linnea?” sa mamma.
Jag tyckte inte alls det var bra att en liten koreanska som bara var några år äldre än jag själv skulle ha rätt att bestraffa mig men detta vågade jag inte säga utan sa: ”Det är OK för mig!”
”Är Linnea svår att aga eller accepterar hon sitt straff?” frågade fru Ann.
”Fråga Linnea hur hon ser på sin aga!” sa mamma.
”Har du accepterat den Koreanska disciplinen eller strular du när du skall agas?” frågade fru Ann. ”Titta mig i ögonen när jag talar till dig!” sade fru Ann och tog ett kraftigt tag i mitt öra, när jag tyckte det var obehagligt och slog ner blicken. Jag tittade fru Ann i ögonen och svarade: ”Jag strular inte när jag skall ha smäll!”
”Hur gör du när du skall agas?” frågade fru Ann? Hon höll mig fortfarande hårt i örat och drog så det kändes ordentligt.
”Jag tar av trosorna och hämtar straffredskapet och ställer mig på alla fyra med stjärten högt i vädret. Benen är ordentligt särade och jag svankar så att skinkorna och insidan på låren är presenterade för bestraffning. ”svarade jag.
”Vilket straffredskap har du?” undrade fru Ann.
”Fru Kim använder en martinet och Fru Bae en rotting.” svarade jag.
”Jing gå och hämta din smällare och berätta för Linnea hur aga går till i vår familj så hon vet vad hon har att vänta när hon nu lyder under våra regler.” sade fru Ann.
Jing tog genast av sig trosorna och gav sig iväg för att hämta smällaren.
”Som du förstår måste stjärten alltid vara bar när man bär smällaren.” förklarade fru Ann. Äntligen släppte fru Ann mitt värkande öra. Jing kom tillbaks med en kraftig läderpaddel.
”Låt Linnea hålla i paddeln medan du berättar om hur aga går till i vår familj.”
För en gångs skull var jag tacksam för att jag var utan underkläder. Jag förstod att det där med bar stjärt gällde mig också när jag höll i smällaren. Jag hade lärt mig att min nuvarande mamma och hennes väninnor ansåg att alla barn skulle behandlas lika om de var sju år eller utbytesstudenter som var 18 år. Det skulle ha varit mycket skämmigt att resa sig upp och ta av trosorna och gå och hämta en handduk för att lägga på pallen och sedan blotta rumpan för at sätta mig på pallen igen.
Normalt sätt tyckte jag det var mycket pinsamt att gå utan underkläder. När jag hade uniformen med en tunn, åtsittande halvt genomskinlig blus framträdde mina stora bröst på ett utmanande sätt och bröstvårtorna stod ut. Det var speciellt skämmigt eftersom mina systrar hade mycket mindre bröst och jag kände mig som en kossa när jag gick med brösten nästan bara. En gång hade jag försökt att skyla mig med en kofta vilket fick mamma att gå i taket och hota med mer smäll. Det var meningen att jag skulle skämmas. Med den nuvarande klänningen var det inga större problem med brösten om jag inte lutade mig för mycket framåt utan det var mest underdelen som blottades.
Jag tog paddeln och kände på den. Det var en kraftig läderpaddel som satt på ett träskaft som var cirka 10 centimeter långt. Lädret var mycket tjockt och 10 centimeter brett och 15 centimeter långt. Jag förstod att detta var ett mycket kraftfullt smiskverktyg som det gällde att till varje pris undvika att få känna på den bara rumpan.
”I vår familj är vi alltid helt nakna när vi skall agas. Alla barnen får alltid klä av sig oavsett om de skall agas eller inte. Vi står i en rad med händerna på huvudet. Sedan får vi gå fram en och en, de yngsta fört och lägga oss över mammas knä. Jag är sist och får se de andra ligga där med sina nakna rumpor. Jag får nästan alltid smäll eftersom mamma anser att jag som äldst skall ha ansvar för mina småsyskon. Sedan får vi stå med händerna på huvudet och näsan mot väggen i en halvtimme.” berättade Jing.
”Förstår du nu, att som äldst i syskonskaran, till vilken du nu räknas, har ett stort ansvar för att alla sköter sig och blir tuktad om du inte lever upp till ditt ansvar Linnea?
Jag ryste i hela kroppen när jag förstod hur lätt det var att hamna naken med stussen upp över fru Anns knä och få den smälld med den förfärliga paddeln jag höll i handen.
Jag såg framför mig hur jag stod naken med händerna på huvudet och väntade på smisk i raden av nakna syskon. Jag tänkte på hur hemskt det måste vara att stå näst i tur och se ner på Jings öppna bakdel och se när hon fick smäll och veta att jag var på tur.
”Förstår du principerna för reglerna och kan du acceptera kraven jag ställer på er barn?” frågade fru Ann?
”Det är stränga regler men jag skall anstränga mig till det yttersta för att leva upp till dem.” sade jag och tittade fru Ann i ögonen.
”Tror du paddeln är tillräckligt stor för en flicka med så stor gump som du har?” frågade fru Ann. Jag var livrädd att hon skulle tvinga mig att klä av mig naken på en gång för att testa om paddeln passade min ända.
”Jag är övertygad om att denna kraftiga paddel kommer att vara mycket effektiv på min nakna stuss!” sade jag och såg fru Ann stint i ögonen.
”Hur gör ni normalt i detta hus? Har du någon regelbok?” frågade fru Ann.
”Jag har en regel och straffbok.” sade jag. Det var skämmigt och sitta där och berätta om den lilla anteckningsbok som jag hade, liksom mina systrar. Det var inget märkvärdigt utan bara några enkla regler som att komma hem på utsatt tid, att inte busa i skolan, inte vara näsvis och att hålla ordning på rummet. Det mest skämmiga var att det också stod vilket straff som vankades om vi bröt mot någon av reglerna. T.ex. var straffet sex slag med smällaren på blottad stjärt för sen ankomst. Ändå mer skämmigt var att jag var tvungen att anteckna när jag blivit straffade i denna bok. Jag antecknade datum förseelse och straff. T.ex. den 5 september kom 20 minuter försent fick sex slag av smällaren i nakna ändan av mamma, den 8 oktober vägrade ta på mig skoluniform när jag skulle besöka min kompis, 12 slag på bara stussen av mamma.
”Hämta boken så jag får se vika regler som gäller här i huset! sa fru Ann. Jag reste mig genast och gick och hämtade boken och överlämnade den med en djup bugning till fru Ann. Efter att ha studerat boken en stund sa hon:” Jag ser att du har svårt att hålla tiden och är näsvis!”
Nu ville jag falla genom jorden så pinsamt var det. Jag var röd om öronen och det var fruktansvärt skämmigt att fru Ann kunde se att jag blivit tillrättavisad vid flera tillfällen.
Som tur var hände inget och de åkte strax efter så den gången kom jag undan med bara förskräckelsen men jag var glad att inte bo hos familjen Ann och ständigt riskera få stjärten smälld för det ena eller andra som syskonet hittade på.
När jag väl vant mig vid mammas stränga disciplin gick det rätt bra och jag slapp fler tillrättavisningar och var mycket glad när familjen Kim kom tillbaks. Jag kramade om dem alla och var mycket glad.
Fru Bae packade ihop och jag kände en viss saknad att inte längre vara ihop med småflickorna som jag kommit att hålla av.
Har ni allt med er frågade min mamma?
Nej vi har glömt lydnadskäppen. Kan du hämta den på ditt rum Linnea!
Javisst sade jag och stack iväg till mitt rum för att hämta käppen.
Precis när jag skulle ta den kom jag ihåg att man måste vara bara på underkroppen när jag höll i käppen. Jag kunde ju inte gärna komma tillbaka och säga att fru Bae fick hämta käppen själv. Det skulle förmodligen sluta med att jag fick hämta käppen och smaka den på bar ända inför övriga familjen. Det fanns inget annat att göra än att ta av klänningen och mina stringtrosor. Iförd skor strumpor och min Push-up BH tog jag käppen och gick ner.
Det var fruktansvärt skämmigt att gå i princip helnaken bland alla påklädda människor. Men alla hade sett mig naken förut så på så sätt var det inga problem. Men det var ändå mycket skämmigt att naken krama fru Bae och barnen innan de åkte.
När de åkt sa mamma: ”Jag ser att Bo Bae har lärt dig ett och annat om disciplin och jag ser också att du ändrat din musfrisyr, jag tycker den är fin så den får du behålla!”
”Jag vill hellre ha tillbaks min gamla.” sa jag. Jag kände genast en hård hand om min nacke som pressade mig framåt och jag fick två hårda klatschar mitt i stjärten och mamma frågade: ” Vem bestämmer musfrisyrer här du eller jag?”
”Förlåt mamma, du bestämmer!”
Mamma tog ett kraftigt tag i mitt öra och frågade om jag kunde hålla tyst och göra som jag blev tillsagd?
”Ja mamma!” sade jag.
”OK!” sade mamma och gav mig en dask på rumpan.
”Nu kan du gå.”
”Tack mamma!” sade jag och bugade djupt.
Jag fick gå naken ytterligare en stund och var inne och pratade med min syster som såg de röda märkena på min stuss och sade:” Har du redan hunnit bråka med mamma? Du år helt otrolig. Jag tycker det är bra att mamma försöker få fason på dig. Hade jag fått bestämma skulle du fått smaka smällaren på din stora gump så du lär dig lyda.” sa min storasyster.
Efter en stund kallade mamma på mig och frågade om jag tänkte vara en lydig och snäll flicka?
”Ja mamma!” svarade jag.
”Bra då kan du gå och ta på dig skoluniformen och guldhalsbandet för jag tycker att trots din näsvishet har du skött dig bra och jag vet att Bo Bae varit sträng, eller hur?”
”Ja hon är sträng, ” sa jag.
Efter den här dagen flög tiden iväg och jag behövde aldrig någon mera tillrättavisning under min vistelse i Sydkorea.
När jag nu tänker tillbaka på tiden som utbytesstudent tycker jag det varit mycket lärorikt att pröva på ett samhälle där barn lär sig lyda sina föräldrar. Jag måste också medge att smäll på stjärten var mycket effektivt för att lära mig bli en lydig och framgångsrik flicka. Det jag tycker mig ha haft mest nytta av är att vara ärlig, ordningssam, hålla ingångna avtal, följa regler och förordningar samt att inte alltid prata själv utan att också lyssna på andra, vilket min man uppskattar liksom att jag var oskuld på bröllopsnatten.
När jag lämnade familjen Kim för att åka hem igen fick jag min smällare, min anteckningsbok med regler och min smällbok som var någon slags dagbok över min tid hos familjen Kim i present. Boken innehåller bilder som alla är mycket bra och skarpa. Bilderna är från skolan, familjens utflykter och mig i olika situationer och kläder. En del av boken behandlar olika straff jag fått och varför. Redan från början hade min mamma en idé över hur jag skulle lära mig bli en lydig flicka som respekterade mina föräldrar, lärare och andra vuxna. När jag läser igenom allt dumt jag hittat på och alla gånger jag uppträtt på ett icke respektfullt sätt mot mina föräldrar tycker jag nog att jag väl förtjänat den aga som jag fick.
Bilderna från mina tuktostunder är mycket skarpa och avslöjande. Min bakdel är mycket framträdande och ibland rätt röd. Varje gång jag fått smisk finns ett tiotal bilder före och efter. Bilderna är tagna snett bakifrån på nära håll när jag står i strykställning med särade ben och svankar rejält. Jag tycker min stjärt var rund och vacker och är stolt över att jag haft en så vacker och tilltalande kroppsdel. En dag kanske jag lägger ut några bilder på nätet så folk kan se hur en välagad flickstjärt från Korea kunde se ut på 1980-talet.