Chefens fru, eller Så tuktas en missbrukare
I alla sagor och mytologiska berättelser har hjälten (eller i vårt fall: hjältinnan) en stor roll att spela. Uppdraget (The Quest) består i en serie ritualiserade ceremonier, scener som avlöser varandra, innan hjälten till slut kan nå en större insikt om sig själv (egentligen: ”bli vuxen”). Hjälten kan vara en James Bond, en Frodo eller Bilbo, en Luke eller Leia. Livet i sig kan kännas som en lång serie prövningar, innan man till slut når målet, det hinduerna kallar Nirvana. Så kändes det för Jenny, vår hjältinna, som likt en Modesty Blaise plågats och förnedrats i fyra långa avsnitt av den okänslige och grymme berättaren. Likt en modern Dante hade hon rest genom både Inferno och skärseld vid berättarens hand och nu kändes det som att hon nått den absoluta botten. Men, för att citera ett gammalt ordspråk: när nöden är som störst, är hjälpen som närmast. Fast det ibland kan vara svårt att tro!Marc hade hotat med att slänga ut Jenny på gatan efter uppträdet hos Lennart och Anna. (Att han delvis också varit orsak till tumultet tänkte han naturligtvis inte på.) Jenny blev allt mer deprimerad och slutade helt att gå på föreläsningarna på universitetet. Nu trodde hon verkligen att hon blivit tokig! Drogad av Sobril, som hon kunde köpa av en gammal bekant från Sergels torg, kunde hon sova hela dagarna. När hon vaknade tänkte hon på sex, och på den stränga slanka Mrs Carter, i den typiska glamorösa 80-talsdräkten och den uppblåsta blonderade Dallas-frissan. Hon funderade på att ringa Mrs Carter, men modet tröt henne alltid när hon tagit i telefonen.
Hon tänkte mycket på situationen på damtoaletten på Riche, när Mrs Carters smala långa hand dominant hållit om hennes putande spända bak, gnidit handflatan mot hennes läderklädda skinka, och sedan SMACK! daskat till den med full kraft! Jenny kunde gå omkring i lägenheten i sina tajta läderbyxor och uppleva allt igen, hon putade med byxstjärten mot spegeln, kände den starka sensuella handen smälla mot de spända läderbyxorna, och hon brukade fantisera att hon fick en svidande utskällning av den långa stränga Mrs Carter, precis som mamma gett henne i Florida när hon kommit för sent hem på kvällen, och sedan hamnade hon alltid i fantasin tvärs över Mrs Carters knän, och fick rejält med uppfostrande smäll på byxbaken. Det gjorde inte särskilt ont – men det sved – och det var bara så oerhört upphetsande! Men en dag ringde faktiskt Mrs Carter till Jenny! Jenny blev alldeles knäsvag av den mörka texasaccenten, hon stammade några meningslösa svar på hur hon mådde, och sen undrade Mrs Carter rakt på sak, om Jenny ville hjälpa henne med några legal matters, det kanske skulle vara bra för Jenny att få arbeta lite praktiskt, bara på försök förstås, bra för hennes karriär. Jenny tackade nervöst ja, och la sedan snabbt på luren. Hon visste inte då att telefonsamtalet antagligen skulle förändra, ja kanske rädda hela hennes liv.
Nästa dag hade en mycket nervös Jenny försökt klä upp sig så gott hon kunde, nu gällde det ju att åtminstone försöka se ut som en riktig jurist! Hon hade en svart vanlig inte allt för kort kjol, som ändå satt ganska tight över rumpan, och nylonstrumpor och en matchande liten randig jacka. Hon fönade och försökte snygga till håret, så att hon inte skulle se ut som en liten busunge. Sval och elegant, som Anna, som en prydlig sekreterare ville hon se ut. Hon hade drömt om att hon haft precis de här kläderna, och att hon fått jobb som sekreterare åt Mrs Carter. Fast bara tanken gjorde henne knäsvag. Och på vad Mrs Carter kunde göra med henne om hon inte levde upp till beskrivningen! Hon trippade iväg på ganska höga klackar till Mrs Carters våning vid Östermalms torg.
Mrs Carter log moderligt och visade henne in i den stora luxuöst möblerade lägenheten, fylld av antikviteter och blandat med amerikanskt krimskrams, som en oerhört ful bardisk, och en gigantisk öppen spis som verkade ha murats på platsen, med en konstgjord brasa som flimrade dag och natt.
Mrs Carter hade ett arbetsrum med fönster mot torget, hon och Eamon skulle bo en hel del i Stockholm nu berättade hon, han hade köpt halva Marcs och Lennarts byrå, för den hade great potentials. Mr Carter ville gärna in på den svenska marknaden, och arbeta åt amerikanska banker och företag i Stockholm. De skulle tillbringa stora delar av hösten i Stockholm, och Mrs Carter ville ha sällskap som talade engelska, och någon som hjälpte henne med alla svenska juridiska teknikaliteter som hon inte förstod sig på.
Jenny märkte nu att hon inte pluggat juridik mer än två månader, och dessutom inte följt med särskilt noga på lektionerna för den delen heller. Tillslut gick det alldeles runt i huvudet på henne, när Mrs Carter började fråga om lägenheter i Stockholm, och var man bäst skulle placera sina tillgångar, skatte-befrielse och skatteplanering och aktie- och dollarkurser.
Stackars Jenny, som stod bakom den sittande Mrs Carter, som hade en enkel men smakfull dräkt i vitt och svart, började nästan grina när hon förstod att hon skulle misslyckas med sin uppgift så snart hon öppnade munnen. I’m… I’m really sorry Mrs Carter….I don’t think I can manage …. I’m really just a ….student …a beginner … you-you should see somebody else about this …God I’m so sorry I let you down….och så kom en liten tillbakapressad snyftning.
-Oh nonsense gal, don’t give me that crap. Stop sniffing and listen instead. I know perfectly well you been flunking lawschool, from what I heard from Marc, and skipping classes. You’ve been utmost lazy! But we can still manage. Now I want you to PULL YOURSELF TOGETHER GODDAMN IT! You can MANAGE! HELL YOU CAN! I’ll see to it, don’t you worry!
Mrs Carter var bara 45, men såg säkert tio år äldre ut. Jenny hörde med en gång hur dominant hon var, hon förstod att Mrs Carter räddat hennes ”skinn” (ja nästan i varje fall), inte direkt kanske, men åtminstone Marcs, den där hemska förnedrande kvällen ute på Lidingö. Det var hon som styrde advokatbyrån Eamon Carter, inget snack om det! Jenny torkade tårarna med baksidan av handen. Hon jublade inombords. Hon ville bli som Mrs Carter. Hon ville också styra. Ha makt.
-Now this is what we gonna do. You are going to attend your school punctual from now on, and I’ll see to it that your grades are tip-top. And you better do it – or else I’m gonna take you across my knee RIGHT NOW and pull up that little black skimpy skirt of yours, and give you a BARE-BOTTOM-SPANKING you’ll really REMEMBER! Is that CLEAR Jenny!
Jennys hjärta slog så hårt att hon tyckte att det ekade i rummet! Hon stammade Y-yes please ma’m, rodnade som en söt liten pion och fick en stor bunt papper hon skulle läsa till nästa dag. Men först hade hon tre timmars undervisning på juristlinjen, och en ny skrivning om en vecka! Hon flög hem på sina höga klackar, munter som en liten lärka, men med hjärtat tickande högt i bröstet av spänning och nervositet. Det här var nytt! Det här var hennes stora chans! Och hon visste vad som skulle hända om hon misslyckades nu! Hon skulle bli ordentligt uppsmiskad över Mrs Carters hårda nylonstrumpsknän! Hon visste inte vad hon helst ville, klara de stränga kraven – eller få sitt straff.
Ett första prov på vad Mrs Carter kunde göra fick Jenny en vecka senare. Mrs Carter ville att hon skulle träffa en av den amerikanska advokatbyråns senior members, en gråhårig gentleman som hette Grierson. Den 70-årige gamle nestorn i kritstrecksrandig kostym och en krysantem i knapphålet blev mycket förtjust i lilla Jennys charm och glittrande entusiasm, och Mrs Carter log hult när Jenny artigt konverserade den gamle advokaten, som lyste som en sol. Jenny stortrivdes redan i sin nya roll, när Mrs Carter kallade Jenny hennes legal adviser.
Men själva middagen blev inte riktigt lika lyckad. Jennys bordskick lämnade en del övrigt att önska, hon hade aldrig lärt sig hur man förde sig i så här fina kretsar, på snövita linnebordsdukar, med olika glas för olika drycker, massor av bestick, och inhyrd personal som serverade i den gamla vackra Östermalmsvåningen.
Jenny drack vin utan att vänta på att Mr Grierson blivit serverad, och hon började prata med mat i mun. Men värst var när den gamle advokaten, som led av framskriden Parkison, darrhänt började spilla soppa runt hela tallriken. När han till råga på allt började fumla med sina glasögon, och tappade dom med ett ljudligt plums i soppskålen, rann ett pärlande skratt över Jennys rödmålade kurviga läppar. Mr Grierson smålog besvärat åt den penibla situationen, hostade och blev svettigt röd i ansiktet, men Mrs Carter fick en mycket bestämd min, som sa allt om vad hon tyckte om sin unga adepts uppförande. Minen var INTE nådig!
När de blev ensamma bad Mrs Carter den intet ont anande Jenny att följa med henne in i arbetsrummet. Serveringspersonalen höll på att städa undan resterna av soppan, älgsteken, och glassbomben som serverats som efterrätt. Jenny anade inte alls oråd.
Mrs Carter stängde resolut dörren till arbetsrummet, med fönster mot Östermalmstorg, och tog fram en kraftfull amerikansk träpaddel, en sån som förvarades på nästan varje rektorsexpedition i skolorna i Texas. Den var en par decimeter bred, lika lång som Mrs Carters underarm, men ganska tunn, med små hål i. Jenny stirrade på det fruktansvärda bestraffningsredskapet, och stängde den gapande munnen av förvåning. What-what are you gonna do Mrs Carter? You-you can’t be serious…? Ohh reallyy …..???
Mrs Carter spände ögonen i Jenny och tog en trästol med hög rygg, utan armstöd, och ställde framför sig på golvet.
-I’ve never been more serious in my life, Jenny. And you are going to get a serious spanking right NOW over my knees ! And don’t you fuzz about it! Your manners are just inexcuseable. You will have to learn to behave from now on, you understand. Otherwise we have to say ”adios”! Now get over my knee, and just take your spanking as a big girl! PRONTO!
Jenny svalde och strök sig besvärat och VÄLDIGT nervöst över den kjolklädda tighta baken. Hon hörde serveringspersonalen stöka färdigt ute i matsalen. En av serveringsflickorna skrattade. Jenny blev röd i ansiktet som en nykokt kräfta! Det skulle ju HÖRAS! Allt som nu skulle hända! Hon ville mest av allt bara sjunka genom golvet och försvinna, så rädd var hon att allt skulle höras ut i matsalen. Men hon svalde alla protester, och gick på tunga trippande steg fram till den sittande Mrs Carter och la sig snällt på mage över de utsträckta knäna. Hon kände med en rysning Mrs Carter ta tag i hennes åtsmitande svarta kjol, som glidit långt upp på lårens baksida, och dra upp den till midjan, över stjärten. Jenny gnällde till please I’m really really sorry Mrs Carter, really I am …Ohhh God pleeeeze …foorgive meee….pleeeze
-I don’t care how sorry you are right now Jenny. You don’t behave like a good girl, and you will pay the consequences I’m afraid. I have never seen a 29 year old girl behave like a little pig at the table before, so now I will show you what I think about it! And you will get the same spanking in this room over my knees every time you fool around like you just did!
Jenny hade bara tunna nylonstrumpbyxor på sig, och små minitrosor som bara täckte översta delen av baken, vilket hon ångrade djupt just nu. Hon stirrade tårögt och ångerköpt ner i golvet medan Mrs Carter tog henne bryskt om midjan och drog upp henne en bit till på knät så att den runda utstående stjärten fick den rätta svällande rondören över den vänstra knät, som Mrs Carter lyfte på för att Jennys rumpa skulle få något att luta sig emot. Jenny var lättad över att hon slapp dra ner strumpbyxorna också, men insåg snart att det spelade ingen större roll. Det skulle göra lika förbaskat ONT ändå!
-You will get 20 swats now, and don’t you move one bit when I spank your impudent little ass Jenny. You had this coming I can assure you! I must teach you some manners, God help it!
-Ohh please, I am REALLY sorry about this, it-it will NEVER happen again, please ma’m I promise …uuhhh… NEVER EVER ….!!!!
-And don’t you ARGUE with me now young lady. Now you have 5 more coming cause of your squibbling, is that OK? Shut your mouth now. 25 swats coming up !!!
-Oh I… yes please ma’m…I…I am…please…oh god.. really sorry…
Jenny kände redan tårarna börja tränga på i ögonen, allt värre, men bestämde sig för att försöka vara modig och ligga alldeles stilla nu. Det var lättare sagt än gjort. SMACK! lät det plötsligt VÄLDIGT HÖGT när träpaddeln landade ovanpå hennes spända tunt klädda skinkor, täckta av bara tunnaste nylon. Jennys huvud flög rätt upp från golvet av kraften i slaget, benen sprätte till och hon drog häftigt och flämtande in andan i munnen och tårarna vällde fram ur ögonvrårna som ur en fontän. SMACK! SMACK! SMACK! Hela Jennys baksida var i fullständigt glödande stekande uppror där hon låg över Mrs Carters knän som en liten skolflicka, och nu fick det mest rungande smäll på stjärten av sin matmor så att det måste hörts i HELA LÄGENHETEN! SMACK! SMACK! SMACK! SMACK! Jenny bet sig så hårt hon kunde i läpparna, omväxlande över och underläppen trasades blodig, smärtan var nu så intensiv i de mörbultade, bultande och brinnande röda skinkorna att hon bara ville tjuta rätt ut. Bara STORBÖÖÖLA!!! Efter 10 lika hårda SMACK! SMACK! på hennes mörbultade skinkor hulkade hon sammanpressat, oupphörligt, högre och högre, flämtande snyftningar blandat med tårar, snörvlanden och snor, och det kändes som att hon ville kräkas. Det kändes som om middagsmaten kom upp igen. Hon försökte att inte sparka för mycket, men vred i panik höfterna i häftiga knyck från vänster till höger på Mrs Carters obekväma knän för att mildra den stingande mördande smärtan i de mörköda svidande ömma stjärthalvorna, Mrs Carter höll henne hårt runt midjan, drog ibland upp henne högre upp på knät för att baken skulle vara riktigt optimalt placerad över hennes vänstra knä för att paddeln lättare skulle komma åt den. Jennys skor åkte av fötterna av bara farten, hon svängde med överkroppen fram och tillbaka och huvudet slängde, tårarna rann i mascararinnande störtfloder ur hennes sammanpressade ögonvrår, men hon pressade skriken tillbaka in i munnen, hon ville verkligen vara duktig nu och göra Mrs Carter till viljes. Hon stönade sammanbitet, på gränsen att explodera, och svalde skriken Ohhh! Ahhh! Ahhh! AAARRRGGGHHHHH!
De sista daskarna var lika hårda som de första, ibland högt uppe på den runda putande nylonklädda skakande darrande stjärten, ibland längre ner, över vecket mellan skinkorna och låren, där de putande runda stjärthalvorna svängde in mot lårens baksida. Precis där hon inte skulle kunna sitta på flera timmar ! SMACK! SMACK! SMACK! Det ekade olycksbådande i rummet av de höga klatscharna som måste höras i hela lägenheten. Mrs Carter hade slutat sin straffpredikan nu, och allt som hördes ut till den förbluffade serveringspersonalen var tunga hårda dova daskar med träpaddeln mot Jennys skruvande hysteriskt vickande strumpbyxklädda rumpa, och det karakteristiska ljudet av kvävd, hickande, tillbakahållen, snyftande hulkande jämmer, som ökade lite i styrka ju hårdare Mrs Carter slog.
När Jenny till slut fick resa sig från sitt pinoläger, på svajande ostadiga ben, i bara strumplästen, ansiktet var översköljt med gråt och mascara, och hon gned frenetiskt med handflatorna smärtan som dunkade och pulserade som förfärliga hammarslag i de ömma mjuka skinkorna. Hon kände att de var purpurröda, grillade över öppen eld, och sagolikt kokande smiskvarma och heta!
-Go and tidy yourself up now girl. And DON’T MAKE ME HAVE TO DO THIS AGAIN YOU HEAR! OK? SHAME ON YOU !!!
Jenny kämpade med den ynkliga gråten, som bara ville forsa ut ur ögon och mun, hon ville hoppa och skrika rätt ut av smärtan, men istället snyftade hon alldeles förkrossad och undergiven y-y-yes m- m-ma’m lirkade mödosamt ner kjolen över baken och vacklade på svajiga ben ut till toaletten för att snygga till sig. Hon vaggade som en skadskjuten anka, händerna gned frenetiskt hela tiden över den svarta ömma kjolbaken.
Serveringspersonalen höll sig på belevat avstånd ute i köket. De hade nog aldrig varit med om något liknande förut, som när de såg stackars tårögda Jenny vackla ut från Mrs Carters arbetsrum med händerna krampaktigt slutna runt stjärten, grimaserande och med rinnande mörka tårar. Eller vad tror ni?
När Mrs Carter kört iväg serveringspersonalen, med stålhård min och utan ett ord till förklaring, så gick hon och hämtade Jenny på toaletten, Jenny som grät och snyftade om vartannat en lång stund, fortfarande fullständigt förkrossad efter bestraffningen, medan hon förtvivlat och skuldmedvetet gned baken, där bestraffningen fortfarande sprängde och bultade som glödande lava, hon hade dragit ner kjolen på toaletten och tårögt betraktat sin svullet eldröda runda stjärt, det kändes nu som om hennes tighta kjolbak skulle sprängas och gå upp i sömmarna av den häftiga pulserande smärtan.
Hon fick gråta lite i Mrs Carters knä på soffan i vardagsrummet efteråt, och fick sedan några tröstande maningsord på vägen: Now don’t make me have to do this again Jenny. You must watch your mouth more carefully. AND your manners! I’ll help you with the etiquette, but don’t push your luck I tell you. And don’t talk back to me!!! I won’t hesitate to take you over my knee one more time if i HAVE TO! Ändå lärde sig Jenny massor i Mrs Carters sällskap. Och juridikens mysterier började så småningom långsamt gå upp för henne, och blev till och med intressanta efter hand. Hon beundrade omåttligt den dominanta och beslutsamma Mrs Carter, som aldrig lät någon topprida henne, utan alltid styrde alltting med fast och beslutsam och säker hand. Så skulle det gå till! Jenny lärde sig att dämpa sitt dåliga humör, att fokusera och koncentrera sig på sina uppgifter, och långsamt började hennes självförtroende växa, och hennes självömkan att försvinna.
Men efter ytterligare en vecka hände något som renderade henne en lika smärtsamt förödmjukande bestraffning över Mrs Carters knän. Jenny hade inte orkat fokusera tillräckligt för nästa tenta, och när hon tvingades berätta för Mrs Carter att hon blivit kuggad för att hon inte hunnit plugga tillräckligt (hon kunde inte få sig till att ljuga inför härskarinnans bestämda befallande röst) så ilsknade Mrs Carter till igen.
Det var på kvällen, och Jenny skulle just gå hem efter några timmars arbete med Mrs Carters räkenskaper i Östermalmsvåningen. Nu tog Mrs Carter henne strängt i handen och ledde in henne i det luxuöst möblerade sovrummet. I won’t have that Jenny. I simply won’t HAVE IT! GODDAMMIT! What did I tell you would happen if you flunked another exam?EH?
-But please ma’m… I don’’t want … oh PLEEEZE Mrs Carter!
-I won’t have it! You’re better than that! MUCH BETTER! Now I will have to spank you again, just as I said. I always keep my word! You’re getting a good SPANKING right NOW! Get over here girl!
Mrs Carter hade satt sig på kanten av den enorma sängen, och Jenny åkte motståndslöst på huvudet över Mrs Carters utsträckta knä igen. Utan problem! Mrs Carter hade tillbringat dagen i ridhuset på Östermalm, och hennes stramande tajta ridbyxor luktade häst och gödsel. Hon hade tagit av sig i bara ett ärmlöst tight linne, vilket fick Jenny att häpna över sin husmors perfekt formade och tunga byst. Och de kakifärgade upphetsande ridbyxorna! Med huvudet mot golvet, blodet pulserande i ansiktet, kände hon hur hennes svarta kjol igen åkte upp till midjan. Sedan tog Mrs Carter beslutsamt tag i hennes svarta eleganta sidentrosor, som spände över den putande knubbiga uppvända stjärten, och drog ner dom ända till knäna. Jenny hade nya dyra nylonstrumpor, som Mrs Carter köpt åt henne, med strumpeband. Plötsligt kände hon att stjärten på Mrs Carters knä var helt BAR!
-It will be just as I said grälade Mrs Carter. Just to remind you that I always keep my word Jenny. You can do much better Jenny, and I will treat you like a spoiled little child if you don’t pull yourself together. You earn that to me and Mr Carter don’t you think?
-Y-y-yes m-m-ma’m, pep Jenny skamset med huvudet dolt av hår, lutat mot golvet. Mrs Carter la hennes avklädda bakdel tillrätta på knät och började beslutsamt smiska upp henne, med öppen handflata, med maximal styrka, så hårt hon kunde med den långa mjuka elastiska handflatan.
Det blev nu mycket mer än 20 klatschar Jenny fick. Snarare 120!!!! Och i REKORDFART!!! Jenny kände snart en eldsvåda bryta ut i stjärten, som fick henne att tugga på läpparna, skruva hela den lilla kroppen på Mrs Carters knän som en mask på en metkrok, och hjälplöst sparka mot golvet, medan klatscharna från handflatan regnade över hennes vibrerande stackars bara stjärthalvor, som darrade som två små rodnande röda brylépuddingar, och snart var svidande eldröda i skinnet.
Det gjorde ändå inte lika ont som att få smisk med träpaddeln på strumpbyxorna. Jenny vred sig ändå som en mask på Mrs Carters knä, men känslan av att få smisk på bara stjärten av den dominanta Mrs Carter var oerhört komplexfylld, hemsk och samtidigt UPPHETSANDE, det kände Jenny. Det sved som eld i stjärten, och hon vickade frenetiskt höfterna åt sidan, men utan att lyckas vridas sig ur Mrs Carters fasta grepp om midjan, som enkelt höll Jennys lysande purpurfärgade kurviga stjärtklot på plats medan Mrs Carter strängt smällde henne på stjärten, tills Jenny inte kunde låta bli att gråta högt och hulkande och befriande av smärtan, och när handen plötsligt slutade slå, flög Jennys händer upp mot baken, hon jämrade sig ångerfyllt snyftande oooohhh…pleeeease…oooooooh my-my-my God… Mrs Carter tog med en både road och överseende min undan Jennys gnidande händer, men istället för att fortsätta smiska den obstinata 29-åringen en stund till, så började hon lugnt och varligt smeka de eldröda nakna darrande stjärtkloten, två perfekt formade bubbliga rundlar av rött välsmiskat darrande hull, på knät. När Mrs Carters hand gled in mellan Jennys hårt hopknipta lår gick det en elektrisk stöt av kåt upphetsning genom hela Jennys framåtlutande kropp, hon lyfte stjärten och hon jämrade sig högt och hickade snyftningar, medan hon skruvade stjärten och lyfte den upp från knät, för att hennes härskarinna skulle kunna smeka hennes svullna blygdläppar ännu hårdare.
Mrs Carter böjde sedan ner Jenny över knät och gav henne tio hårda klatschar fram och tillbaka över den bara svidande hoppande röda skinkorna, som plattade ut dom och fick det rödskimrande hullet i stjärten att dallra vilt och vackert. Så smekte Mrs Carter de ömma elektrifierade fjuniga känsliga stjärt-halvorna några gånger, innan hon befallde Jenny att resa sig. När Jenny kom upp, på darrande skakande ben, kände hon med bedövande visshet och underbar upphetsning pirrningarna och svedan och värmen i stjärten som var kokhet och svidande röd av Mrs Carters hårda hand, och så tog den långa strama amerikanskan henne i handen och satte henne ner på sängen.
-God you’re so damn cute Jenny, sa hon och torkade vänligt med handen tårarna som flöt i svarta ränder nedför Jennys röda kinder. Mrs Carter knäppte upp sina ridbyxor och drog ner dom till knäna. Lick me now, sa hon (inte alls ovänligt) och tog Jenny om nacken. Just do it! Hon tryckte Jennys ansikte mot sitt sköte, som doftade av ridhus och rosenvatten, och Jenny slickade och slickade, tills Mrs Carter skakade av en kraftig orgasm, som fick henne att kasta sig på rygg på sängen med händerna om Jennys fjuniga nacke. Jennys hår tovade sig och kletade efter hennes våta kinder, och hon kände hela tiden den stickande sköna svedan i baken av den äldre kvinnans hårda handflata hetsa upp henne allt mer och mer, medan Mrs Carter med handen gned Jennys clitoris, där de låg bredvid varandra i sängen, så hårt hon kunde. Jenny fick en orgasm som fick henne att skrika av en sagolik vällust, som hon aldrig känt tidigare. Hon sjönk ihop alldeles utmattad i Mrs Carters armar, och domnade sakta bort i en konstig dvala av djupaste lycka, medan Mrs Carter strök henne varligt över det tillrufsade håret och kysste hennes våta kinder gång på gång på gång.