Jag heter Karin och är gammal och märkt av min ålder. Men det fanns en
tid på 30-talet som jag var ung och söt. Hade en vacker kropp även om
jag var lite mullig, eller rättare sagt hade kurvor, som man skulle ha
på den tiden. Lite av en Zornkulla skulle jag vilja säga.
På den tiden jobbade jag som piga hos en fabrikör och hans fru som
bodde i en stor herrgård en bit utanför stan. Fabrikören ägde ett
bokbinderi och var en äldre sträng, men rättvis man, som kunde bestraffa
tjänstefolket med aga om det fanns fog för det. Jag hade jobbat där i
två år och hade klarat mig från agan, för på den tiden var jag en
skötsam 23 årig flicka, som uppförde mig och jobbade hårt.
Frun i huset var barsk och elak och kunde skälla på oss för minsta
lilla fel, men även där hade jag klarat mig. Däremot den andra pigan
Louise hade fått smaka rotting ett par gånger av frun men klarat sig
från att bli inkallad till fabrikören. För ett par veckor sedan hade
Louise slarvat med disken och dessutom haft sönder en fin gammal antik
kanna. Frun var rasande och jag fick följa med ner i källaren när hon
skulle få sitt straff. Som varnande exempel sa frun. Louise grät redan
på väg ner i källaren, för hon visste hur ont det skulle göra. Vi kom
ner i ett rum där en stol stod klar mitt på golvet. Frun satte sig där
och såg på oss.
- Titta nu noga vad som händer om man inte sköter sig Karin. Det
här är inte roligt för mig men någon måste få ordning på Louise. Det är
inte första gången. Kom fram här Louise.
Louise gick snyftande
fram till frun. Såg i marken.
- Förlåt frun, det var inte
meningen…..
- Det hjälper inte…Du måste börja tänka dig för
Louise…Du är slarvig …se på Karin, hon slår inte sönder något….Hissa upp
kjolen nu och gör dig beredd att få ditt straff.
- Snälla Frun
…snyftade Louise.. - Skynda på nu …det blir bara värre om du krånglar.
Louise drog sakta upp kjolen och visade sina vita underbyxor.
- Och så drar du ner underbyxorna…skynda på.
Louise snyftade
ännu mer och drog sakta ner sina underbyxor, under har hon en liten
strumpebandshållare. Hennes runda stjärt putade ut.
- Lägg dig nu över knät, så ska vi börja med lite smisk med min
hand….
Hon la sig över fruns knä med stjärten fullt synlig. Frun
rättade till henne och vikte upp kjolen ordentligt. Smekte med handen
över stjärten innan hon börjar smiska. Först lite lätt och sen hårdare.
Louise jämrade sig och började snyfta ännu mer.
- Aj aj ajaj
- Vi är inte klara än på länge min lilla flicka…
Hon
smiskade snabbare och hårdare omväxlande på båda skinkorna som blev
rödare och rödare. Louise gråt nu högt och bad henne att sluta. -
Snälla….jag ska vara snäll….snälla frun inte mer ..
Frun avlutade
med ett par rejäla klatschar på hennes röda skinkor.
- Så ja…nu
kan du resa dig upp…. Det här ska nog lära dig….
Jag stod som
förstenad och visste inte vart jag skulle titta. Stackars Louise
snyftade och hulkade…med kjolen uppdragen. Frun inspekterade stjärten.
- Så där ja..det var uppvärmningen och nu ska vi gå över till
själva straffet.
Karin hämtar du rottingen i skåpet där borta.
- Nej Frun …snälla inte rottingen….
Louise tiggde och bad. Jag gick med svaga ben bort till skåpet och
hämtade en lång rotting. Jag gick tillbaka och gav den till Frun.
- Tack ska du ha Karin….Nu ska du få hjälpa till här ….Böj dig
fram Louise så stjärten kommer ordentligt upp ..och du Karin håller fast
henne om livet ….Du ska få fem rapp och du ska räkna högt och tydligt
…Förstått
- Snälla …inte rottingen….
- Förstått…
Frun
röt till.
- Ja …snyftade Louise och böjde sig fram.
Jag tog
ett ordentligt tag runt hennes midja.
- Håll i ordentligt och dra
upp kjolen .
Jag drog upp kjolen ännu mer. Hennes röda stjärt
glödde. Frun höjde rottingen, det hördes ett swisch, och Louise skrek
rätt ut
- AJ AJ AJ….
- Räkna..
- Ett tack frun..
Swisch
- Två tack frun
Sen fick hon tre hårda rapp
till. Louise tjöt och grät. Sen var det klart. Louise fick resa sig och
tacka frun för smisket och lova att sköta sig i framtiden.
- Och nu står du kvar här med bar stjärt och tänker över det du
gjort tills jag hämtar dig. Kom nu Karin så går vi. Arbetet väntar.
Vi lämnade Louise gråtande och på kvällen gned jag in hennes ömma
stjärt med en lenande salva.
Livet gick vidare på herrgården. De hade även en son, i min egen
ålder som var en bortskämd odåga. Han var nog en aning förtjust i mig
och försökte kladda och vänslas så fort han kom åt. En dag kom han in i
köket där jag arbetade och gav mig en klapp på stjärten samtidigt som
han försökte kyssa mig, jag tappade en tallrik i golvet. Jag blev arg
och gav honom en kraftig örfil. Jag hade hållit igen så länge på alla
nyp och tafsande så det brast. Han blev alldeles röd i ansiktet av ilska
och tänkte slå tillbaka när frun kom in i köket.
- Vad händer här
Karin?
Hon tittade strängt på mig. Jag blev rädd.
- Olof
försökte…
- Vad är det jag hör…står du och skyller på Olof för att
du slarvar och har sönder en tallrik….Va?
- Nej men …
-
Tallriken gör inte så mycket ..inte det finaste porslinet ..men att du
skyller ifrån dig ….det tolererar jag inte ….
Jag tittade ner i
golvet visste inte vad jag skulle säga.
- Du har skött dig mycket
bra Karin …men att du skyller på Olof det måste du bestraffas för…så kan
vi inte ha det här i huset.. Sopa upp resterna av tallriken och sen
kommer du ner i källaren…Du vet var.. eller hur …
- Ja
frun…stammade jag.
Jag var alldeles röd om kinderna av genans. Olof såg på mig med
ett leende…han visste mycket väl vad som skulle hända, för han hade
själv fått smisk i hela sin barndom eftersom han var en ganska vild
grabb och sista gången han fick smaka rottingen av fabrikören hade jag
råkat gått förbi och sett honom ligga med bar stjärt över fabrikörens
knä. Han såg det och skämdes ordentligt. Nu var det min tur att skämmas.
Frun lämnade köket med bestämda steg. Olof flinade när jag började sopa
upp skärvorna.
- Nu kommer du nog att ångra dig… din härliga
stjärt kommer nog att bli ordentligt öm om jag känner min mamma rätt ….
Så kan det gå …Vi ses senare så kanske du är lite mer villig..
Han
gick skrattande iväg. Jag var förlamad. Ställde ifrån mig sopen och
gjorde mig beredd att gå ner i källaren. Louise kom in och tittade på
mig.
- Vad är det?
- Jag ska ner i källaren..
- Varför
det?
- Det är Olof fel..
- Den odågan ….
Jag snyftade
till. Louise kramade om mig,
- Ta det lugnt…det gör ont men är
snart över …Det svider ett tag men är bra imorgon..det är ingen fara.
- Karin! Kom nu!
Frun ropade.
Jag gick med tunga steg
nerför källartrappan och in i rummet där frun satt klar på stolen.
- Det tog tid….. Får vi lägga till lite extra….. Som du förstår
kan jag inte tolerera att du skyller ifrån dig….eller hur
- Nej, stammade jag.
- Seså upp med kjolen och ner med
underbyxorna så vi får det här överstökat…det är middag snart…
Jag
drog sakta upp kjolen, skämdes att klä av mig inför frun, det var också
första gången jag skulle få smisk som en barnunge när jag var vuxen …
- Du behöver inte vara blyg..jag har sett många nakna stjärtar…ner
med underbyxorna
Jag drog sakta ner underbyxorna och la mig snabbt
i hennes knä så jag skulle slippa stå naken framför henne. Jag kände
hennes hand på mina skinkor.
- Eftersom det är första gången ska
du få smaka riset men slippa rottingen….
Hon tog upp ett ris som
låg bredvid stolen och lät det smeka min stjärt.
- Den här
stjärten tål nog en del….
Hon höjde riset och lät det vina över min stjärt. Jag skrek till
av smärtan. Men hon fortsatte i samma snabba takt utan att jag hann
hämta andan. Det sved som eld och jag kände hur röd och öm den började
bli. Jag försökte hålla tillbaka tårarna men snart gick det inte längre
och jag grät rakt ut och bad om nåd. Men hon fortsatte att risa mina
skinkor en och en. Jag vred och försökte hålla händerna för skinkorna
men det gjorde bara ondare så till slut gav jag upp och bara tog emot
riset. Efter som jag tyckte en evighet la hon ifrån sig riset och
avslutade med några hårda slag med handen. Jag skrek rakt ut .
- Snälla.. snälla frun.
Jag fick resa mig upp och be om
förlåtelse och tacka för smisket.
- Det är bra Karin.. Du klarade
det här bra…och jag tror du har lärt dig en läxa. Tyvärr måste du upp
och servera maten så skamvrån får vi hoppa över. Upp med trosorna och
torka tårarna. Skynda på.
Jag drog upp trosorna och gick sakta upp
till köket. Stjärten sved som eld. Jag försökte torka tårarna så mycket
som gick. När jag serverade familjen kände jag blickarna och såg Olof
flin. Oj vad jag skämdes. När jag serverade efterätten såg fabrikören på
mig.
- Vad är det med Karin idag, är man inte glad?
- Hon
var oförskämd så jag var tvungen att ge henne en omgång.
Sa frun.
Jag rodnade.
- Jaså… Har Karin varit oförskämd…. Fröken som alltid
varit så skötsam…
- Hon skyllde på Olof när hon hade sönder en
tallrik…
- Det var inte bra…. Står man inte för vad man gör.. då
är det inte mer än rätt att man får en omgång….
- Ja.. hon fick en
ordentlig omgång med riset …så hon gör nog inte om det…
- Var det
första gången Fröken Karin?
- Ja…
Jag hade svårt att hålla
tårarna bort samtidigt som jag skämdes att frun berättade inför de
andra.
- Ja lilla fröken det kommer att svida i natt och det ska
det så du får tänka över din dumhet men imorgon känns det bättre…..
- Ni kan ta ut tallrikarna nu och diska
- Ja frun…
Jag tog ut tallrikarna på darriga ben, rädd att jag skulle tappa
något. Det gick bra och när jag stod och diskade kom Olof ut och gav mig
en klapp i baken. Jag skrek till av smärta.
- Hur känns det i
lilla stjärten..
Han flinade. Jag kunde inte behärska min ilska.
- Jag ska se till att du får ångra detta.
- Jaså, vi får väl
se vem som får ångra.
- Jag hatar dig och ditt flin…
- Tänk
dig för vad du säger lilla fröken …..
- Försvinn…
- Så gärna
….imorgon är en ny dag.
Han gick skrattande iväg. Jag diskade
klart och gick och la mig. Hade svårt att sova för stjärten sved och
tankarna for genom huvudet. Jag somnade gråtande.
Nästa morgon
sken solen och stjärten sved inte längre. Allt kändes bättre även om jag
skämdes när jag serverade familjen frukost. Fabrikören såg på mig med
ett leende.
- Känns det bättre idag fröken Karin.
- Ja
herrn…
Olof gav mig konstiga blickar medan han flinade.
Jag
fortsatte mitt jobb på förmiddagen i vanlig ordning tills det avbröts av
Frun som kom in till Louise och mig i strykrummet.
- Vad är det
för dumheter som pågår här…är det någon hämnd eller vad är det. ..Någon
har tagit min portmonnä med en hel del pengar i eftersom jag skulle göra
inköp idag och de enda som varit här idag är ni två…Så nu vill jag veta
vem av er har tagit den …
Louise och jag stod som lamslagna visste
inte vad vi skulle tro…