När Jenny klockan nio (fru Nilsson var bortrest hela veckan hade hon fått höra) iklädd sina små tunna silkiga pyjamasshorts och en liten söt topp till, med bara axlar, riktigt oanständigt utklädd för att behaga snuskgubben herr Nilsson, ringt på hos Nilssons, var det inte herr Nilsson som öppnade, utan hans fru. Och hon såg sannerligen inte glad ut!
Jenny blev pionröd i ansiktet av skam och alldeles knäsvag när hon såg den barska storväxta fru Nilsson, som hånleende frågade henne
- Nå, ska du inte komma in, här kan du inte stå och frysa, flicka lilla? Jenny bara stammade ohörbart, ville bara sjunka ihop i en blöt skamsen fläck och blev allt rödare om kinderna.
- Talar lilla fröken svenska? sa fru Nilsson syrligt och granskade den lättklädda darrande Jenny ända ner till de bara benen och fötterna. Kom in nu lilla vän, genera dig inte.
Faktum är att hon tog Jenny beslutsamt i örat så att hon skrek till, och drog in den stammande villrådiga Jenny i lägenheten. Det var en väldigt gammaldags lägenhet, som säkert aldrig möblerats om sedan 1920. Tunga gamla mörka möbler, tavlor på väggarna från anno dazumal, stora draperier för fönstren som gick ända ner till golvet. Vardagsrummet badade i ett kvalmigt töcken där dammkornen dansade i det sista solljuset från gatan. Så fort fru Nilsson dragit in henne i lägenheten, vred hon om Jennys ömmande öra så att hon fick tårar i ögonen, daskade till henne på stjärten så att hon hoppade till i sina tunna små shorts, och skällde ut henne efter noter.
- Du trodde du hade räknat ut det bra va, din lilla slyna. Klå min make på pengar va? Det var den mest omoraliska jänta jag någonsin varit med om! Men vänta du bara! Hade du varit min egen dotter så hade du fått ett kok stryk på bara stjärten nu av mig, så du inte kunnat sitta på den på en vecka! Visserligen har jag inga egna barn, men min mamma la aldrig fingrarna emellan när det gällde att uppfostra mig och mina systrar ska du veta, och inte våra unga lösaktiga hembiträden heller för den delen. Dom klådde hon över knät i deras sovrum när dom inte skötte sig! På bara rumpan med en hårborste! Jag fick ofta stå och lyssna på kvällarna när dom bölade och bad om ursäkt för något som dom gjort, medan mamma klådde dom, särskilt en som hette Majken. Hon sprang jämnt ute på kvällarna och bjöd ut sig till karlar. Så jag vet nog hur din lilla sort ska tas!
Jenny gned förtvivlat den hettande örat, och den ömmande baken med den andra handen. Hon visste inte på vilken fot hon skulle stå. Ansiktet blossade. Hon var helt överrumplad av händelseutvecklingen. Fru Nilsson fortsatte att skälla ut den gapande förbryllade flickan efter noter.
- Ditt lättklädda lilla stycke! Du borde ha ordentligt med smörj för dina påhitt du. Jag förstår nog att din make, eller vad han är, tar dig i upptuktelse gång efter annan. (”Då hade hon hört allt ändå” tänkte Jenny med paniken och hjärtat dunkande i bröstet. Stackars mig!) Min gamla mamma sa alltid att flickor som inte ville veta hut skulle ha riktigt mycket smisk på rumpan! Så gjorde man med dumma flicksnärtor förr i tiden du. Synd att det praktiseras så sällan nuförtiden. Men det gläder mig att din make har andra åsikter. Efter vad jag hört! Vet du förresten vad jag gick och köpte nyss nere i blomsteraffären?
Den kraftiga fru Nilsson pekade med ett grovt rynkigt finger på ett kort smidigt björkris som låg på matsalsbordet i det lilla kvava vardagsrummet. 5-6 tunna svarta vidjor hopbundna med en gummisnodd. Jenny bleknade. Snälla… ja…jag menade … inte … flämtade hon vettskrämt och fick tårar i ögonen när det värkande örat vreds om igen, ännu hårdare. Hon flämtade och tårarna trängde ur ögonvrårna.
- Jag trodde aldrig i livet att jag skulle få ge en 29-årig slyna som du ris på bara stjärten. Men någon gång ska ju vara den första! Du tänkte passa på medan din pojkvän var i Amerika eller hur? Men du ska få dig en läxa! Men först tror jag du ska få smaka på min mammas största hårborste, ditt lilla falska stycke!
Jenny såg den stora bruna hårborsten på den röda divanen och hon hann tänka en sekund på stackars Mishiko i London, sen gick allt väldigt fort.
Fru Nilsson släpade med sig stackars totalt chockerade Jenny bort till den röda avlånga divanen och satte sig tungt och drog utan besvär ner den korta 29-åringen över sitt knä, platt på mage. Den späda äppelrunda stjärten täcktes bara av åtsittande alldeles för tunna pyjamastrosor av glansigt siden. Jenny sprattlade i det hårda greppet på mage över det breda knät, med en fast hand över ryggen. Fru Nilsson tog upp den stora hårda brunbetsade hårborsten från divanen och justerade Jenny med starka armar så att hennes smala överkropp låg på divanen, och stjärten for rakt upp i en vackert spänd liten båge över fru Nilssons vänstra knä. Jenny skrek till igen, örat var illrött och sved som eld. NEJ! JAG MENADE INTE SÅ!! FÖRLÅT SNÄLLA!! SNÄLLAA!! JAG LOO-VAR JAAG SKAA AALDRIG GÖRA DET IGEEEN! skrek hon och slängde den fria armen bakåt för att skydda sig. Fru Nilsson snappade upp den och vred upp armen på Jennys bara rygg. Så fortsatte hon läxa upp den uppjagade darrande Jenny som låg utsträckt över knät i den mest förödmjukande och utmanande position en ung flicka kan råka ut för. Fru Nilsson böjde Jenny framåt över sitt knä och klappade hennes sidenglansiga uppvända spänt putande flickstjärt med hårborsten.
- Jag trodde inte jag skulle få höra en så stor flicka få smäll, det gladde mig verkligen att din make är så handlingskraftig, lilla vän. Sista gången jag var med om det var nog när min syster gav sin 18-åriga dotter smisk i Malmö, för att hon varit ute hela natten på en studentskiva. Jag låg över och hörde och såg alltihop, när den mulliga Kristina kom hem, lagom berusad fram på småtimmarna. Hon fick sig en omgång på bara stjärten med en sån här hårborste så att hon galltjöt! Det var nog 1965 någon gång. Tänka sig, trettio år sedan! Du har så söta små trosor så du ska slippa dra ner dom den här gången, din lilla slampa! Det här kommer att svida lärorikt ändå!
Så landade hårborsten hårt och distinkt på den högra putande skinkan, som skakade till och började svida hemskt, så fort borsten lämnat stjärten.
-
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJJJJ!!!!!!! bölade Jenny. Hela överkroppen lyfte upp från divanen av smärtchocken och bägge benen sprätte upp från golvet.
Efter fem lika hårda klatschar, fram och tillbaka över de späda skinkorna på fru Nilssons knä, bölade stackars lilla Jenny så att tårarna sprutade, stjärten kändes som om den satt i en öppen eld, blodet pulserade hett och vilt under det rödflammande skinnet, hon sparkade frenetiskt upp och ner med de bara benen, och slängde med överkroppen bakom fru Nilssons breda rygg. Hårborsten randade stadigt och taktfast hennes stackars putande vridande värkande stjärt, klädd i bara jättetunna pyjamashorts, skoningslöst, KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH!!! KLATSCH!!! SMACK! SMACK! SMACK!!!
Fru Nilsson hämtade andan, drog upp den sparkande skrikande Jenny på sitt knä igen, beundrade hettan som lyste präktigt eldröd från de runda mjuka skinkorna genom det tunna trostyget. Hon klämde åt den motsträviga kroppen så att Jenny ofrivilligt svankade med ryggen, och motvilligt lyfte stjärten uppåt igen medan hon försökte knipa med skinkorna allt vad hon orkade. Det gjorde naturligtvis bara ännu mer ont när hårborsten landade på den knipande spända rumpan!
KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH!
Jennys späda kropp skakade av gråtattacker medan hon hörde fru Nilsson skälla och muttra medan hon lät hårborsten smälla uppfostrande fram och tillbaka över den ömsom knipande, ömsom putande, brinnande röda stjärten i sina tunna sidentrosor..
- Oooooooooo snäääääää-lllaaaa aaaaaahjjj ooooooohhh aahhjjjjjjjjjjjj…….
- Du är allt en riktig liten fin barnunge du, som får smäll på stjärten för att du uppför dig som en liten slyna, va? Man kunde tro att du bara fyllt nio, så som du bölar och bär dig åt! Själv fick smäll ända tills jag fyllde arton du! Och smäll på stjärten har du sannerligen också förtjänat fast du är så gammal! Det här var inte vad du tänkt dig riktigt, va? Trodde du räknat ut det bra va? Trodde väl inte att du skulle få smörj av fru Nilsson, hä! Men jag fick dig allt! Ditt lilla omoraliska stycke!
- Jag ska säga dig att KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! flickor av din sort blir aldrig för gamla för KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! smäll på stjärten KLATSCH! det sa alltid min gamla mamma KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! och min stora syster var 25 när mamma upptäckte att hon bedragit sin man KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! med en gammal studentkamrat KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! och då gav mamma Maria, min storasyster en uppläxning över knät inför ögonen på hennes älskare KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! hon smiskade henne riktigt grundligt med ett björkris på bara stjärten så att Maria grät som om hon varit tolv år det du! KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! och älskaren han dröp av som en våt hund och Maria fick en risbastu så hon inte kunde sitta på en vecka!!!! Sen gick hon snällt hem till sin man igen! Så gjorde man förr!!!
Jenny försökte göra motstånd, kastade och slingrade och vred sig på knät, men fann att det var lönlöst. Fru Nilsson var starkare än hon trott. Hon var inte mycket längre än Jenny, men hon hade riktigt hårda nypor, som nu klämde fast Jenny över knät medan hårborsten stadigt fortsatte smälla rumpan på henne medan fru Nilsson pratade på, hon hade stora händer som härdats av att sköta major Nilssons hem och hushåll i fyrtio år. Händerna som så många gånger tvättat och bykt nere i källaren så att de fått valkar och förhårdnader, borstat majorens stövlar och uniformer, de smiskade nu riktigt grundligt Jennys skruvande, vridande tygklädda runda stjärt riktigt gnistrande persikoröd!! Som den naturligaste sak i världen! Jenny slängde med huvudet, kastade sig upp och ner på knät, ljudligt gråtande och bönande och bad att få slippa, sparkade vilt med benen, utan att kunna komma loss. Hennes darrande ömma stjärt i sina tunna sidenbyxor var en glödande fruktansvärd härd av smärta och sveda. Den lyste genom sidentyget som en praktfull solnedgång. Så upphörde smiskandet, lika plötsligt som det påbörjats. Fru Nilsson var trött och ville ta en paus.
När Jenny flög upp från fru Nilssons knä, galen av den dunkande smärtan från de uppsmiskade värkande skinkorna, började hon gnida de mjuka eldröda tygklädda kullarna allt vad hon orkade. Tårarna flöt längs de röda upphettade ångerfyllda kinderna, hon hoppade jämfota, kunde inte stå stilla, visste inte var hon skulle ta vägen, stod bara kvar på golvet i den gamla dammiga, instängda, tungt möblerade Östermalmsvåningen, och BÖLADE av gråt så att hela kroppen skakade: UUUUUUUUHHHH-UUUUUHHH-BUUUUUUUHHH-ÅÅÅÅÅ-ÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!
Hon hade på några minuter förvandlats från en vuxen 29-årig juridikstudent till en liten storgråtande vettskrämd flickunge, med rött tårstrimmat ansikte, som bölande av gråt stod och gned stjärten, som var purpurröd av det mest svidande smisk!
Fru Nilsson gick ut i köket och tog på stående fot ett stort glas sherry. Under tiden rusade Jenny alldeles panikslagen ut i tamburen, men upptäckte att dörren var låst, varpå hon började tjuta igen, och gnida baken ännu hårdare. Den utlovade risbastun var hon pinsamt medveten om, och att hennes martyrskap inte var över på långa vägar. Hon var instängd i den hemska gamla östermalmsvåningen. Hon ångrade tusenfalt att hon bjudit ut sig till majoren herr Nilsson nu. Varför hade hon varit så dum! Och lättlurad! Hon hämtades återigen i örat av den stränga fru Nilsson, och ställdes i ett hörn av vardagsrummet bredvid en stor fikusväxt. Precis som en liten uppsmiskad barnrumpa! En ouppfostrad 15-åring!
- Här kan du stå en stund och tänka över dina dumheter, flicka lilla! Det fick alltid jag göra när jag var liten i Oskarshamn. Tänka över vad som hände när man varit så olydig som du varit nu! Medan mamma går efter RISET! Ner med underbyxorna nu lilla fröken! Skynda på! Nu tror jag det är dags!
Och NER åkte Jennys tunna pyjamasshorts, med fru Nilssons benägna hjälp, ända ner till knäna! Det susade i huvudet på flickan av hemska skamkänslor när pyjamastrosorna drogs ner, och hjärtat dunkade och magen knöt sig när hon kände den eldröda bultande ömma stjärten alldeles naken och skamligt vänd ut mot vardagsrummet!
Stackars Jenny blev stående i sin vrå, rädd och alldeles maktlös, skamsen och ångerfull och helt förkrossad och undergivet hulkande, i ”skamvrån” i det unket mörklagda vardagsrummet (de tunga draperierna släppte bara in sparsamt med kvällsljus). Hon stod nu alldeles stilla med det tårögda ansiktet mot väggen, som en liten skrämd och snyftande mus, och pyjamasshortsen neddragna till knäna. Nu var det väldigt synd om henne! Hon gned den bara svidande svullna baken med bägge händerna, såg ut som en liten flicka i småskolan, rädd och tillintetgjord av skam, stjärten som brände och värkte alldeles mörkröd efter upptuktelsen, hon grinade ynkligt så att axlarna skakade, hulkade och snyftade om vartannat, visste inte hur hon skulle komma undan, kände sig bara som en liten oerhört förkrossad flickunge, knappt en tonåring ens just nu, som bad om förlåtelse gång på gång, dödsförskräckt, för att slippa riset, innan fru Nilsson kom in i rummet och pekade myndigt på den breda röda sammetsdivanen. Där det korta smidiga våta björkriset låg och grinade mot henne, avlövat, avkvistat, mörkt och blankt och vasst. Snart skulle det grymt randa hennes nakna stjärt stickande randigt röd! Och hon hade ju verkligen bett om det, eller hur?!
Jenny blev alldeles blek av förskräckelse när hon såg det smala björkriset, med tunna vidjor som såg ut som rakblad på divanen. Hon började snyfta hysteriskt ”K-k-kan j-j-jag inte f-få ha u-underbyxorna u-uppdragna, s-snälla fr-fru Nilsson, s-snälla fru Nilsson” jämrade hon sig och började utan att tänka på det dra upp pyjamastrosorna över den rödsvidande ömmande stjärten. Men hon förstod att det var lönlöst. Fru Nilsson tog henne beslutsamt om nacken och ledde bara bort henne till divanen.
– Kommer inte på fråga! Du ska ha ris på bara rumpan nu lilla fröken, precis som jag fick när jag gick i skolan! Fast du väl är för gammal? 25 rapp ska du få på din fina lilla rumpa, så att du lär dig lite bättre manér!
Hon placerades nästan motståndslöst dubbelvikt över fru Nilssons kraftiga knän igen, stackars 29-åriga Jenny Hutchinson, liggande på mage över den mörka sträckta kjolen, och när Jenny kände trosorna argt dras ner på låren för att den ömma svidande stjärten skulle vara bar inför den hemska risbastun, började hon hulka allt högre, hela den hemska förödmjukande situationen fick henne att börja storgrina på fru Nilssons knä, som en liten barnunge. Hon skämdes så för sitt barnsliga beteende, hon kände sig totalt maktlös, liggande utan underbyxor över de hårda knäna, med den blossande röda stjärten och baksidan av låren helt nakna, men snart fick hon helt andra saker att tänka på. Ojojoj!
För de följande fem minuterna blev en oändligt lång tortyr för vår stackars Jenny, ovanpå den redan rödsmiskade baken, när Fru Nilssons vassa björkris exakt 28 gånger hårt smiskade hennes bara rumpa rödrandig! Lugnt, och med långa pauser mellan varje rapp av av det rakbladsvassa riset, smiskades hon över fru Nilssons knä, så att den olydiga Jenny verkligen skulle känna effekten av varje svidande stingande rapp över baken. Precis som hon förtjänat! Hennes runda knubbiga skinkor kändes snart som om hon satt i ett surrande bitande getingbo, det stack och sved fantastiskt, som om hundra hungriga bålgetingar stuckit henne i skinkorna. Riskvistarna lämnade tunna svullna ränder i ett rutmönster som korsades hit och dit över de mjuka runda känsliga guppande stjärthalvorna, som låg upplagda över knät, hårt fasthållna runt midjan . Fru Nilsson slog långsamt och med svidande eftertryck, KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH! KLATSCH!
så att effekten av rappen skulle bli maximal, och smärtan verkligen hinna kännas i flera sekunder i hela kroppen innan nästa rapp träffade tvärs över den mjukaste köttiga nederdelen av Jennys rådbråkade bara skinkor. Jenny bölade hela tiden rätt ut av den stingande elaka smärtan, hon hade tappat all tillkämpad stolthet nu, hon tjöt hysteriskt som en vildkatt som fastnat i en rävsax, det gjorde så ont att det svartnade för ögonen på henne, hon sparkade allt vad hon orkade och krängde på Fru Nilssons omfångsrika knä, men en stor fast och stadig hand höll henne enkelt runt den roterande midjan, och allt motstånd var meningslöst. Hon fick sin bestraffning hårt och bestämt, och rummet genljöd en lång stund av svischandet och klatscharna från björkriset och Jennys gråtande avgrundsvrål av smärta efter varje rapp, när de tunna kvistarna, vassa som knivar, randade hennes bara skinkor gredelinröda.
När det sista svidande rappet KLATSCH! landat på baksidan av de sparkande bara låren, lät fru Nilsson Jenny ligga kvar och tjuta en stund alldeles hjälplös över sitt knä, förts sprattlande vilt med benen, sedan alldeles stilla och lugn, medan svedan från det sista rappet exploderade i hela kroppen, hon låg med världens sötaste och gredelinrödrandigaste lilla stjärt högt putande i vädret, så ordentligt genomsmiskad nu att inte den mest fanatiska amerikanska mamma kunnat gjort det bättre!
Tillslut fick stackars Jenny hjälp att resa sig, naken så när som på sin lilla topp stod hon och hulkade och frös som ett litet barn så axlarna skakade, medan hon gned stjärten allt vad hon orkade. Förintad till en gelédarrande ynklig liten storgråtande skolflicka!
- Ge dig iväg nu, din olycka! Låt mig inte se dig i bara trosorna ute i trapphuset igen! Och inget mer solbadande på balkongen i fortsättningen nu, hör du det!
- F-förlååt sn-snälla fru Nilsson…berätta inte för Maaarc snääällaa uuuhhhhh- uhhhhhh-uuuuhhhhhhhhh…uuuuuuuuuuuuuuuuuuhhhhhhhhhhhh …………..
- Det får vi allt se det. Försvinn nu in till dig, barnunge där!
Jenny fick brått att försvinna in till Marcs lägenhet. Trosorna glömde hon faktiskt kvar på den tjocka rödvita indiska mattan på vardagsrumsgolvet inne hos herrskapet Nilsson. Så bråttom hade hon. Totalt förintad av skam kröp hon ner i sin säng, i bara det korta linnet, med stjärten svullet randig och fruktansvärt het och öm. Gråtande en lång stund medan hon på mage gned skinkorna och önskade att hon aldrig blivit född, och aldrig någonsin lurats av Marc att flytta till Stockholm från USA.<
Jenny levde i skräck i några dagar för att fru Nilsson skulle berätta allt för Marc. Hon skämdes så att hon knappt vågade gå utanför dörren. Och solbadandet på balkongen slutade hon med tvärt. Herr Nilsson såg hon inte röken av på en vecka! Han höll sig strategiskt ur vägen, och hon hörde inte längre de familjära ljuden inifrån Nilssons lägenhet.
Tillslut kom Marc ändå hem. Upplivad efter framgångsrika överläggningar med Lennart och den amerikanske partnern Eamon Carter i New York. Han kände sig glad och avspänd, och längtade efter att få träffa Jenny igen, trots alla misshälligheter dom emellan.
Jenny låg på sängen i sitt sovrum när Marc kom hem sent på kvällen, vägg i vägg med paret Nilssons lägenhet, och hon hade just upphetsat onanerat sig till fullkomlig extas när hon hörde ytterdörren öppnas. Det räckte med att hon drog upp den korta kjolen och vänd mot den stora spegeln i sovrummet, drog ner trosorna för att se de ljusröda tunna ränderna efter fru Nilssons vassa björkris, fortfarande tydligt avtecknade i långa ljusa strimmor över de båda känsliga runda fjuniga stjärtgloberna. Hon la hon sig på mage över en kudde i sängen och genomgick bestraffningen inne hos fru Nilsson, i minsta detalj. Trots smärtan blev hon lika upphetsad varje gång hon tänkte på fru Nilssons förskräckliga björkris och den mörka instängda gamla lägenheten, där hon agats så hänsynslöst, som om hon varit en liten olydig skolflicka som oanständigt försökt förföra den gamle major Nilsson. Nu låg hon på mage på sängen och sov, i bara linnet när Marc kom hem. Den nakna runda stjärten putade förföriskt rätt upp, hon var skönt avslappnad efter en lång härlig pulserande orgasm.
När Marc upphetsat, men lite undrande klappade henne i stjärten med sin stora hand ryckte hon till och flög upp. Nu hade han ju sett hur hennes skinkor såg ut! Hon blev alldeles kallsvettig och stammade urskuldande:
- Oj… är… är du redan hemma ? J-jag somnade visst …
Hon satte sig upp och drog upp ett lakan för att skyla kroppen. Marc satte sig på sängen.
– Vad har du haft för dig, sa han vänligt och lite förvånat. Hur har lektionerna gått? Han satte sig och tog henne i sina starka armar och drog henne till sig.
Stackars Jenny hade väntat sig en riktig utskällning. Hon hade inte varit på sin sommarkurs på universitetet på en vecka! Hon var så förvirrad att hon bröt ihop, började grina och kastade sig i Marcs famn, i bara linnet, och utan trosor. Hon såg ut som ett litet barn som avslöjats med fingrarna i den förbjudna syltburken.
- Ja-jag har varit jättedum den sista tiden, Marc. J-jag h-har missat f-flera lektioner. Jag har längtat så efter dig. Sn-snälla, kan jag inte få smisk över ditt knä med en gång, för allt dumt jag gjort, det-det har jag ve-verkligen förtjänat! Jag är jätteledsen! Om-om du bara lovar att förlåta mig sen….???
- Men vad är det som har hänt, undrade Mark och såg ut som ett frågetecken? Mår du inte bra? (Så här ynklig hade hon aldrig låtit förut. Var det hans ”uppfostran” som varit så effektiv?) Jag menar … Jag har ju bara varit borta fjorton dar? Han klappade henne förbryllat, hon lät verkligen förändrad.
Jenny gömde huvudet mot hans axel, sittande i bara linnet, helt naken nedanför midjan.
– Ja-ja lovar att försöka skärpa mig, snyftade hon. Från och med nu. Verkligen! De-de är säkert! Jag har lärt mig en… en läxa nu… Jag SKA skärpa mig! Men jag vill … att du ger mig en riktig omgång smäll först, så…så … så…ska jag sköta mig sen!
Hon reste sig på ostadiga ben och drog röd i ansiktet upp pyjamasshortsen, för att Marc inte skulle se hennes strimmiga risrödrandiga skinkor. Hon skämdes som en våt hund. Så la hon sig över hans knä och putade högt med stjärten, som stramade i sidenshortsen. Marc såg frågande ut.
– Vänta, så får jag ta av mig kavajen först, sa han lite trött efter resan och la Jenny på sängen.
Han frågade inte varför, han förstod inte riktigt vad som hänt, men han gick ut och hängde av sig kavaj och ställde undan resväskorna. Jenny hade alltid de mest konstiga önskemål! Men en order var en order! I bländvit skjorta och slips gav han sen Jenny smäll på stjärten över knät, som hon bett om. Med sin stora starka handflata. Ovanpå de stramande sidenbyxorna. Tills hon grät, på något sätt både lättad och av befrielse, som ett litet barn, och hennes söta stjärt var svidande och upphetsande pionröd genom det tunna tyget ända ner på baksidan på låren. Men han frågade aldrig varför hon hade så tydliga tunna röda strimmor över baken, och Jenny fick aldrig veta om fru Nilsson verkligen skvallrat på honom. Men klatscharna och gråten hördes tydligt igen in till paret Nilsson, och fru Nilsson nickade nog menande åt sin man, som skamset kröp ner bakom tidningen, och helst av allt bara ville sjunka genom jorden. I morgon skulle han gå till hyresvärden och klaga, tänkte han buttert. Det här var ju outhärdligt. Det här gick sannerligen inte an! Nu fick det räcka! Föga anade han att hans egen fru sannerligen hade bidragit till oväsendet i huset på Vegagatan på Östermalm.
Men Marc förlät Jenny alla dumheter, och när de legat med varandra kunde Jenny äntligen somna med lättat hjärta, fast ränderna efter risbastun fortfarande lyste och brann över hennes bara skinkor, och skulle göra det i flera dagar till! Men när hon stod framåtlutad på knä i sängen och fick ta Marcs stora härliga svällande rödblå lem i munnen, slicka den med tungan, hela vägen upp till spetsen, och fylla hela munnen med den, så var det värt vartenda rapp av fru Nilssons björkris på hennes ömma olydiga lilla rumpa. Tyckte i varje fall Jenny. Som nu lovade sig själv att det här var SISTA gången hon ställde till det så här!
Men saker och ting skulle snart utveckla sig i en helt annan rikting.