Linas smisk på jobbet 4

Lina antog att hon levde som dom flesta andra tjejer. Hon var ihop med en kille som hon älskade, hon hade ett rikt socialt liv, tränade regelbundet och levde som vilken ung kvinna som helst. Hon trodde heller inte att hon fick smisk, varken mer eller mindre än andra unga kvinnor som levde med en man. Kanske 7-8 gånger om året, eller kanske ändå 10-12 gånger när hon tänkte efter. När hon bodde hemma i tonåren hände det väl kanske 4-5 gånger om året som mammas varningar delades ut på hennes tonårsstuss. Trots att hennes mamma aldrig skulle komma på tanken att ge henne smäll offentligt bland andra människor, inte ens inför hennes tvillingbror, så hotade hon ofta offentligt ogenerat Lina till Linas stora genans. Lina tänkte på alla varianter hon fick höra ända upp i 18-årsåldern:

"Nu kommer du hem när jag sagt annars blir det smäll"

"Det var länge sen du fick smäll på stjärten, unga dam!"

"Att du fick smäll på stjärten igår tycks inte ha hjälpt NÅNTING?"

"När vi kommer hem ska du få smisk på bara stjärten!"

"Det var längesen du fick smäll!"

"Det skulle inte skada med lite smäll!"

"Passa dig så det inte blir smäll!"

"Flickor blir aldrig för stora för att få smäll"

"vill du HA smisk på stjärten NU!

Lina HATADE dessa varningar, hot och domar och ville bara sjunka genom jorden varje gång hennes mamma kom med dom, inte minns när det fanns andra öron i närheten, vilket inte hennes mamma brydde sig ett dugg om.

Hon mindes en gång i rulltrappan på ett varuhus när hon tjurigt var tvungen att följa med då hon var 17. Då hade mamman till slut sagt "När vi kommer hem ska du få ordentligt med smisk". Egentligen hade hennes mamma inte ens höjt rösten när hon utdelade det pinsamma löftet utan fortsatte i samma samtalston hon haft tidigare, men Lina uppfattade det som om mamman haft en megafon förstås, fullständigt övertygad om att alla i rulltrappan såg bilden framför sig hur Lina låg över sin mammas knä med stjärten bar och fick smisk. Hon trodde heller inte att hennes mamma var ute efter att förödmjuka henne inför andra, utan för henne var det faktum att en tonårsjänta ibland skulle ha smäll lika vardagligt som andra spörsmål.

Ett minne som dök upp var då hon var 18 och definitivt hade förhoppningar att denna ålder skulle skydda hennes rumpa från någon mer aga från modern.

Hon låg på sin säng i sitt rum och hade lovart att hjälpa sin mamma i trädgården. Hon hörde sin mammas röst där hon stod med vattenslangen och ropade att Lina skulle komma ut (för fjärde gången) och Lina svarade vasst irriterat och alldeles för kaxigt- "JA, JAG SKA!!!!!!.

Det dröjde säker bara mindre en minut innan mamman stormade in på Linas rum, handgripligt ryckte upp Lina från sängen och placerade fem-sex riktigt hårda daskar på hennes mjuka och runda stjärt som endast skyddades av tunna tights och trosor. Lina skyndade sig utan av förklarliga skäl med ena handen över sina stingande skinkor efter detta som kallades "varningssmäll". D.v.s. hon hade inte gjort sig förtjänt av att få riktigt med smisk på bara stjärten över mammas knä, men skulle ändå förvarnas vad som väntade om hon inte skärpte sig. dessa klatschar var väldigt effektiva och besparade säkert Lina och hennes mamma mycket smisk, eftersom Lina skärpte sig ordentligt i den skamfyllda känslan det innebar att få dask och bli påmind om smäll.

Bara en vecka efter denna pinsamma händelse fick hon ändå smisk på allvar, efter en dag då hon skolkat från sina värsta ämnen (bl.a. dubbeltimma i matte). Hon hade tillbringat dagen i sina egna tankar och känt lyxen att slippa förmaningar och krav, och en f.d. pojkvän i klassen hon gjort slut med som framkallade skuldkänslor. När skolan var slut hade hon väntat hemma hos en kompis som hon var van att gå in och ut hos. Det blev en ordentlig chock när hon upptäckte sin mamma där som väntade på henne. Denna gång hade skolan ringt hem och undrat var Lina höll hus och mamman hade kunnat räkna ut var Lina skulle gå efter sista lektionen hade slutat.

"När vi kommer hem blir det allt ordentligt med smäll" hade hon väst i Linas öra när de i väldans fart tog bilen raka vägen hem. Linas hjärta bultade där hon satt i baksätet med vad hon förväntade sig då de kom hem. Väl hemma sprang hon upp på sitt rum och för andra gången på en vecka kom mamman in och slet upp Lina ur sängen. Men denna gång fick Lina själv ta av sig jeans och trosor och lägga sig över knät på sin mamma som satt på sängkanten och väntade och skyndade på. Även Lina villa ha allt detta förnedrande överstökat så fort som möjligt och samarbetade lydigt skyndsamt samtidigt som hon var nära gråten i den enorma skammen hon upplevde i denna stund 18 år som hon var! När Lina väl var på plats tog mamman det lugnare, justerade dotterns läge, talade en stund om varför (som om Lina inte förstått det) hon skulle få smäll och hur besviken hon var. Alltmedan Lina stirrade i golvet och de spridda sakerna som låg där i tonårsrummet. Så exploderade det på hennes ena skinka och hennes mammas handflata åstadkom ett svidande och ett pinsamt klatschande ljud som är så förknippat med "smäll på stjärten" och så fick Lina den ordentliga omgång som hennes mamma utlovat och som innebar att hennes rumpa fick stora röda runda områden som var glödande heta en bra stund efteråt då tårarna var torkade och skammen ännu brände i hennes ansikte. Möjligen var hon lika röd om sina kinder som hon var om hennes skinkor, lika varma var dom likafullt.

En annan pinsam stund hon mindes från denna tid strax innan hon flyttade hemifrån var när hennes mamma hade en väninna hemma på middag. Detta var kvällen efter Lina hade fått smisk för att hon kommit hem alldeles för sent till en mycket orolig mamma.

Medan kvinnorna satt vid middagsbordet och Lina stod och sköljde disken, berättade Linas mamma till väninnan om Linas "olydnad" och slutade lite förstrött nästan för sig själv med att lägga till: " då blev det smisk".

Lina rodnade omedelbart över det faktum att den andra kvinnan just fått klart för sig att Lina fått smisk för bara knappt ett dygn sedan och kunde inte se henne i ögonen resten av kvällen. Väninnan kände nog lite medlidande och hade förståelse för skämmigheten och försökte byta samtalsämne och fråga Lina om skolan osv. men resten av kvällen blev JÄTTESKÄMMIG.

Lina hade som sagt en halvbror som hade en helt annan frihet. Dessutom fick han aldrig smisk. Inte ens en enstaka dask i baken åkte han på, det hade väl hänt när han var riktigt liten men han fick andra straff typ indragen veckopeng och sånt och numera kom och gick han som han ville medan Lina var lika kort hållen som tidigare fortfarande med smisk som påföljd. Lina uttryckte några gånger för sin mamma hur grymt orättvist det var och varför inte Lukas fick smisk. Men mamman svarade bara utan att ens reflektera över det att det är annorlunda med pojkar - det kommer du själv att förstå när du får barn. Smäll passar för flickor och så är det bara.

Lina hade fått nöja sig med svaret och kunde trots allt på något sätt hålla med. Hon hade svårt att se stora pojkar som skulle växa upp till män ligga över ett knä och få smisk - det var nåt onaturligt över det, men hon hade inga problem med att tänka sig sina tjejkompisar få smäll av SINA mammor.

Hon hade läst någon insändare om det. Det var en mamma som blivit konfronterad av sin dotter- samma typ av fråga som Lina själv ställt till sin mamma; varför får jag smisk och inte min lillebror?

Svaret som familjeexperten gav var ungefär detsamma också: en tonårspojke skulle svårligen ta ett sådant förnedrande straff på allvar. Han skulle till och med skratta åt en mammas tafatta försök att få honom över knät och inte heller skulle det vara något som skulle hända mellan far och son på ett naturligt sätt. Medan flickor fortfarande till slutet av tonåren (och även som unga kvinnor i förhållande till sina män och pojkvänner) fruktade och avskydde smisk som alltså hade en starkt avskräckande inverkan mot olydnad. Helt enkelt naturligt för stora flickor och unga kvinnor!

Även detta kunde Lina erkänna för sig själv att hon höll med om. Hon kunde inte tänka sig något omanligare och mer onaturligt än män och vuxna pojkar - som fick smäll!!! Helknäppt och totalskruvat!

En annan sak hon läst i insändare var att någon tyckte det var löjligt med dessa handböcker för män hur dom ska smiska sina kvinnor. "En man behöver inte bekymra sig för hur han ska göra. Hans ärvda gener tar hand om den saken. Detta förklarar också varför kvinnor så lätt accepterar smisk i sina förhållanden. Även detta tar kvinnornas ärvda gener hand om!

Trots att Lina upptäckte att fler och fler kvinnor delade med sig erfarenheter och känslor att bli agade på stjärten av sina män eller pojkvänner, i tidningar och spalter och i tjejsnack, så hade hon själv väldigt svårt att prata om det med andra tjejer.

Vissa andra tjejkompisar hon var ute med ibland kunde fnittrande daska varandra i baken med orden "du borde ha smisk, akta dig så jag inte skvallrar" när de blev uppvaktade av andra killar, och utmanade våta manliga blickar i frånvaro av sina egna pojkvänner och män. Inte ens dessa små lättsamma antydningar de ventilerade i fyllan, om vad som fanns i tjejernas vardag som en potentiell konsekvens, kunde Lina känna sig bekväm med. Som om hon envist inte ville erkänna för andra att hon också fick och inte levde ett dugg mer självständigt och jämlikt än dom andra.

En dag satt hon hemma hos Niki och åt. Niki var lika blond som hon själv, en glad och söt tjej som vid fjärde glaset vin förde samtalet på ett djupare och mer intimt plan. Hon berättade att hon just denna dag hade haft allvarligt snack med pojkvännen. Dom hade haft en liten kris och hon ifrågasatte mest sig själv i sin kvinnoroll eftersom hon absolut inte ville förlora honom.

Han hade sagt till henne att han inte gillade att hon krånglade och argumenterade varje gång hon skulle ha smisk! Och att hans förra flickvän aldrig gjorde det!

Trots Nikis rättframma mod och den trygghet hon måste känna i Linas vänskap så kunde Lina tydligt se rodnaden i Nikis ansikte när hon här tog upp vad pojkvännen klagat på. Hon hade verkligen haft anledning att snabbt stjälpa i sig de fyra glasen, förstod Lina nu.

"Det är ju så dumt egentligen för den kampen vinner ju killarna ändå, det blir ju egentligen bara värre fortsatte Niki. "Alltså man får väl mer då - och det känns nästan ännu skämmigare och undergivet att sluta över hans knä med nerdragna brallor när man verkligen kämpat för att slippa" slutade hon utan att ha sett Lina i ögonen och utan att ha nämnt orden smisk eller smäll en gång till. Antagligen kände Niki att hon ändå avslöjat tillräckligt och kände sig nu väldigt utlämnad inför Lina och tog ytterligare en klunk ur sitt för längesen tomma vinglas.

Trots att Lina förstod att Niki hade fattat på något sätt - att Lina också fick smisk ibland, så visste inte Lina vad hon skulle säga.

Men till slut uttryckte hon iallafall sin djupaste förståelse och sympati för sin väninna, och sa att hon själv också kunde argumentera för att slippa undan, (och därmed hade Lina äntligen erkänt för sin kompis).

Att Lina samarbetade lydigt och själv oftast tog av sig de nödvändiga plaggen och utan hjälp la sig över pojkvännens knä, berodde ju på att hon ville att det skulle gå fort över så att hon så snart som möjligt skulle få försoningen i hans knä. Förlåtelsen och tröstandet och kyssandet och ibland sexet, förutsatt att hon inte blev skickad i säng.
Det var nog något som satt i sedan tonåren och när det vankades smäll av mamma. Minsta gnäll och sölande när mamma väntade på att sin olydiga tonårsdotter skulle komma på plats över knät, kunde rendera hårborsten. "som amerikanska tjejer brukar få smäll med" brukade mamma säga. (Det hade Lina varit med om bara två gånger och ville absolut inte vara med om igen.).

Hursomhelst fick Niki det medlidande hon ville ha, och framförallt locka fram information om hur Lina hade det med att vara en lydig flickvän. Niki började fråga den ena frågan efter den andra, och till slut kunde inte Lina undvika att ge Niki hela bilden. Hur ofta hon fick, vilka regler hon hade, att hon alltid måste ha stringtrosor på sig, om hon inte har mens, att hennes pojkvän ofta kan lägga fram de kläder hon måste ha på sig under dagen, att hon ibland fick en tidig läggtid på kvällen när hon varit trött och irriterad, och att hon också kunde "få gå och lägga sig som ett barn efter att fått smisk".

Men samtidigt delade tjejerna med sig av dessa förödmjukande erfarenheter fnissigt och igenkännande och gick vidare till att nästan stolt prata om pojkvännernas karriärer, gentlemannasidor, deras skicklighet och klokhet på diverse saker, deras galna upptåg, vackra kärleksfulla överraskningar, och hur mycket de faktiskt älskade sina överbeskyddande män. Och att trots att de båda flickorna var hårt hållna och HATADE att få smisk, så grälade dom nästan aldrig långa gräl. Kanske var det som en ventil. Männen hann aldrig bli så riktigt arga så de kan skrämma en kvinna eller vara okontrollerat våldsamma,, och kvinnorna hinner aldrig bli riktigt bitchiga heller, (förrän dom vet nästa dräpande replik av, plötsligt finner sig hulkande över sin mans knä, smärtsamt medveten av sin egen nakna och allt rödare stjärt som den absolut viktigaste och mest uppmärksammade kroppsdelen).

Det var ett skönt samtal med Niki. det var en lättnad att prata tjejsnack om detta med Niki som hon tyckte så mycket om. Lina kunde också komma på sig själv att tycka det fanns något fint i bilden hon hade i sitt huvud- av Niki - när hon fick smisk. Hon kunde tydligt se bilden framför sig eftersom hon också träffat hennes kille några gånger. Det var en söt bild och kanske var det osolidariskt, men hon tyckte bilden var fin på något sätt och kunde nog tänka sig att söta Niki kunde behöva lite smäll ibland, hon också. Hon kunde vara lite väl impulsiv och flirtig med killar, och en sak hon visst var att hon tjuvrökte i hemlighet för pojkvännen som hade förbjudit det. Niki hade själv berättad under samtalet om hur mycket smisk på bara stjärten hon fick en gång av sin kille efter att ha blivit avslöjad på balkongen.

Lina kunde överhuvudtaget tycka att bilder och foton och även att i verkligheten få vara åskådare till en tjej som får smäll av sin man skulle var något mycket allvarligt och skämmigt, men också väldigt manligt och kvinnligt. Att kvinnan var så maximalt kvinnlig när hon fick smisk, och mannen så maximalt manlig när han gav smisk. Att det just då skedde något nödvändigt ont, men viktigt för kvinnans fostran och viktigt för förhållandet.

Men visst var det svårt ibland. Lina själv hade t.ex. så himla svårt med att börja meningen med "får jag?" inför sin man när hon skulle be om lov att gå ut med kompisar t.ex. Det fick hennes pojkvän ofta påminna henne om, en gång med dask över jeansbaken som extra kännbar påminnelse.

Ändå var Lina samma tjej i grunden som hon alltid hade varit. Varken hennes mammas smisk eller pojkvännens eller för all del - hennes chefs- hade tagit bort en annars stark och glad tjej, impulsiv och levnadsglad, ja faktiskt självständig och rakryggad inom de ramar hon numera levde. Och hon följde alltid sitt hjärtas röst. Och den rösten sa bl.a. att hon älskade sin kille, och att deras samliv fungerade väldigt bra, kanske tack vare hennes underordning. Som för det mesta kändes så naturlig och kvinnlig.

"När ska du va hemma?" sa Niki.

Halv elva svarade Lina.

"Då är det bäst du skyndar dig så du inte får smisk" sa Niki med ett leende när de kramades och Lina kunde nästa göra en antydan till skadeglädje i Nikis ögon över att det var knappt om tid, och trots tjejernas avslöjanden och förtroliga samtal så rodnade Lina av Nikis varnande påminnelse eftersom båda visste att det var sant. Skulle inte Lina skynda sig hem nu så kanske det skulle hända.