Det låg spänning i luften. Rune satt i vardagsrummet och läste. TV-filmen hade just slutat och klockan gick mot 11. Barnen sov sedan länge och persiennerna var neddragna. Han kände att han hade svårt att koncentrera sig på boken. Ulla stökade i köket och han var inte säker på att hon skulle komma i tid. De hade enats om ”dubbel ranson” eller ”två dagar i rad” om hon inte följde avtalet. Hon skulle få välja, men för Rune vad det inget bra alternativ. Det var nu i kväll han ville att det skulle ske och han satt där och väntade.
Ulla var nästan klar i köket när hon råkade kastade en snabb blick på klockan. Oj, nu gällde det att sno sig. Hon hade gått och gruvat sig för kvällen hela eftermiddagen, men nu var det verkligen bråttom och hon skyndade in i sovrummet.
Det hela hade börjat för två dagar sedan. Rune klagade på att det var en hel del julprydnader som stod kvar lite varstans. Nog borde väl allt vara bortplockat när nästan halva februari gått. Ulla hade lovat att allt skulle vara borta nästa dag.
- Verkligen allt? Det klarar du aldrig, sa Rune.
- Var inte dum nu, det är helt klart att allt kommer att vara bortplockat i morgon kväll, sa Ulla i ett
förorättat tonfall.
- Jaja, och vad händer om det inte är det då, sa Rune lite provocerande.
- OK, klarar jag inte det så får du ge mig smisk, och klarar jag det så svarar du för mat och diskning
i en vecka, sa Ulla.
Rune accepterade med kommentaren att i så fall fick det bli i full mundering. Ulla visste vad det betydde men det bekymrade henne inte, ville Rune ha henne utklädd så var det ett mindre problem. Den här gången var hon i alla fall övertygad om att det skulle bli Rune som fick laga mat och diska en vecka.
Men det gick inte som Ulla räknat med. Några tomtenissar i barnens rum och en julkrans i hallen fanns kvar nästa kväll. Ulla visste att hon förlorat men ville vänta med bestraffningen till nästa dag. Hon behövde mer tid att vänja sig vid tanken.
- Vi kan vänta, sa Rune, men du skall själv niga och be om det före klockan elva imorgon kväll och
är du det minsta sen så blir det dubbel dos eller två dagar i rad.
Ulla skulle gått med på vad som helst för att få det hela uppskjutet en dag så de blev snabbt överens.
Och nu var dagen inne.
I sovrummet kastade hon snabbt av sig kläderna. Den nakna bilden i spegeln gjorde henne inte besviken. Trots sina 45 var hon fortfarande attraktiv - till och med mycket attraktiv enligt Rune. Men full mundering hade de varit överens om. Medan hon tog på sig den svarta BH:n och den svart/röda strumpebandshållaren som Rune köpt funderade hon lite om kvällen. Det skulle svida ordentligt och det skulle komma att kännas förnedrande.
Hon ångrade djupt sina friska löften. Och det var inte heller första gången hon gått i fällen. Men gått i fällan var inte rätt ord kände hon, och inte heller låtit lura sig. Det var i alla fall inte första gången som hon var i denna situationen. Hon visste att Rune så gärna ville men hon var varje gång övertygad om att hon skulle klara sig.
De svarta strumporna fullbordade klädseln. Svart BH, svart/röd strumpebandshållare och svarta strumpor. Inga trosor, ingenting annat heller fick det vara. Hon skulle hinna i tid. Någon dubbel ranson skulle det i alla fall inte bli. Nu gällde det bara att ta fram björkriset.
Men plötsligt kom hon ihåg de nya stövlarna – knähöga, mörkt blåröda och med hög klack; de gick väl i färg med strumpebandshållaren. Stövlarna skulle vara på också – det ingick i ”munderingen”. Hon rusade till garderoben, fick på sig stövlarna. slet fram riset ur lådan där det förvarades och tog med bultande hjärta stegen in i vardagsrummet. Och klockan slog just elva.
Rune satt som väntat i sin TV-fåtölj. Han hade också funderat över kvällen. Han såg fram emot att få aga sin fru. Han märkte att blotta tanken gav honom stånd. Han hade för övrigt skaffat ett färskt björkris som kanske skulle svida lite mer men som inte skulle ge de fula slagmärken som torra björkris kan ge och heller inte skulle skräpa ner så mycket. Det var redan avlövat och stod och väntade upp och ner i en spann med vatten i källaren. Han insåg fuller väl att detta inte var ett nöje för Ulla, tvärt om, men han var i alla fall tacksam för att hon tillät det bli såhär.
Ulla gick långsamt fram till sin man. Hon hatade detta ögonblick, Hon nej djupt och räckte fram björkriset..
- Snälla Rune bestraffa mig, sa hon.
- Och varför skall jag bestraffa dig.
- Jag har inte hållit vad jag lovat. Det fanns julprydnader kvar i fredags kväll.
- Så du tycker det är värt en bestraffning?
Aldrig i livet, tänkte Ulla, inte på det här sättet. Sådana småsaker har ingenting med bestraffningar att göra. Men det sa hon inte.
- O ja, straffa mig med det här riset kära Rune, sa hon istället, och neg än en gång.
- Bra. Då får vi se till att få det undanstökat, sa Rune och reste sig upp. Han kände att han fått ökad hjärtklappning och hans penis var nu ordentligt styv.
De gick tillsammans ned till Gillestugan och Rune plockade upp det nya färska riset på vägen. Ulla tittade på det men sa inget. Nu gällde det att vara fogsam och inte komma med kommentarer som skulle kunna få Rune att bli irriterad. Det skulle bara gå ut över henne själv. Rune ställde sig mitt på golvet.
- Klä av mig, sa han ganska vänligt, men låt det gå fort.
Han hade fortfarande björkriset i handen. Ulla skyndade sig att knäppa upp alla knapparna i hans skjorta och ta av honom den, sedan strumporna och till sist knäppte hon upp byxorna och drog ner gylfen. Byxorna föll till golvet och Rune sparkade undan dem.
- Sug!
Ulla reagerade snabbt, böjde sig ner, drog ner kalsongerna och tog hans kuk i munnen. Det kom direkt ett rapp med björkriset.
-. Du vet hur jag vill ha det. Du skall ligga på knä framför mig, rak i ryggen och dina händer skall massera mina skinkor samtidigt som du suger.
Hon gjorde som hon blev tillsagd. Hon kände sig förödmjukad och helt utlämnad. Men hon visste också att just den här ställningen inte skulle vara så länge. Hon hann få fem-sex lätta slag med björkriset medan hon sög och sedan drog sig Rune undan. Det märktes att han var nära att komma.
Hon kände svedan i stjärten och önskade att det skulle vara över, men egentligen visste hon bättre
- Ja nu är det dags för bestraffningen, sa Rune och särade på benen.
- Snälla Rune, inte så mycket den här gången. Kan vi inte bestämma antal slag i förväg?
- Se till att komma på plats fort, så kan vi prata om det efter de fem första slagen, sa Rune.
Ulla sa ingenting. Hon visste att det bara skulle göra allt värre. Hon kröp snabbt in mellan Runes särade ben och Rune klämde ihop benen precis vid hennes midja. Hon var fast –kunde varken komma framåt eller bakåt.
- Ligg kvar på knä med rumpan i vädret, sa Rune. Du kan få fem rejäla rapp och sedan är det över eller också fem normala rapp och vi pratar om fortsättningen efter det. Vad väljer du?
Ulla funderade inte , fem rejäla rapp skulle svida oerhört men hellre det än att inte alls veta hur lång fortsättningen skulle bli.
- De fem rejäla. Men inte för hårt snälla snälla Rune. Jag klarar det inte annars.
- OK. Du får räkna dem högt och tacka din snälle make efter varje slag, sa Rune, Har du förstått?
Ulla nickade men insåg genast att det inte fungerade. Rune såg ju inte hennes huvud. Hon var tvungen att svara trots att hon ville slippa.
- Ja, viskade hon.
- Vad är det du säger ja till? Svara högt och tydligt, sa Rune
Åter igen denna förnedring, men jag måste ju tänkte hon.
- Jag skall räkna varje slag högt och tydligt och tacka min käre make efter varje, sa Ulla med höjd
röst.
Det första slaget kom direkt. Inte kanske så hårt som det skulle kunna varit men tillräckligt för att Ulla skulle skrika till. Hon behövde samla sig men hon fick inte mycket tid till det.
- Nå, sa Rune.
- Ett, ropade Ulla, tack snälla Rune.
Sedan kom rappen i tät följd.
- Två, tack snälla Rune
- Tre, tack snälla Rune
- Fyra, tack snälla Rune
- Fem, tack snälla Rune
Det var över. Svedan var nästan outhärdlig. Hon grät tyst.
Efter en stund gick de tillbaka upp till sovrummet. Rune hade fortfarande hjärtklappning och stenhård penis. De älskade. Ulla ville inte bli smekt eller vara med men Rune fick sin utlösning.
Rune viskade ett skuldfyllt tack och de somnade i alla fall i varandras armar.