- Smällde du mamma och moster Agnes med björkriset?
Det var Ulla som frågade. Vi hade myskväll hemma tillsammans med mormor Hildur. Ulla var kanske sju år den gången, Karin och jag var i så fall 13 och 11 år.
- Jo, det hände allt ibland, skrockade våran mormor. Björkris på nakna stjärten gör mycket mera nytta än vanligt smäll med handen. Särskilt på barn som börjar bli stora.
- Kommer du ihåg bordduken, Margit? frågade mormor.
- Nej, snälla mor, du behöver väl inte berätta om alla stygga saker som jag gjorde, vädjade mamma.
- Det är bara nyttigt att barnen får höra om vad som hände när deras mamma var stygg flicka, sa mormor, och det är bara nyttigt om du får skämmas lite nu också.
Vi höll förstås med.
- En dag hittade jag en av mina finaste linnedukar bland smutskläderna. Den hade stora mörka fläckar, det såg ut som torkat lervatten. Jag anade vad som hade hänt. Eran mamma hade en liten lekstuga ute i en av bodarna. Jag tänkte att hon tagit min duk och lekt kaffekalas i lekstugan och spillt ner duken. Eran mamma var väl 12 år då, men på den tiden var man barn mycket längre. Det var inget ovanligt att flickor lekte med dockor upp i 12-13-årsåldern.
- Snälla mamma, jag skäms redan, sa våran mamma.
Vi fnissade när vi såg hur mamma började bli röd om kinderna.
- Berätta mera mormor, sa vi. Och mormor var inte nödbedd.
- När eran mamma kom in genom dörren frågade jag henne om hon visste något om fläckarna. Kommer du ihåg vad du svarade, Margit? frågade mormor.
- Snälla mor, låt mig slippa berätta, vädjade våran mamma.
Det här började bli riktigt spännande!
- Jo eran mamma sa: "Det var den där feta och fumliga tant Hulda. När hon var här skvätte hon kaffe på hela duken när du var ute till brevlådan. Jag tyckte synd om henne och bytte duk".
- "Det kan jag inte minnas" hördes en röst inifrån stora rummet. Ni kan nog tänka er vem det var som satt där. Min bästa väninna Hulda hade kommit på besök, men det visste förstås inte eran mamma.
Oj, vad vi fnissade. Min syster Karin berättade efteråt att hon fnissat så att det kommit kissdroppar i byxorna.
- Då blev du väl riktigt ond på mamma? frågade Ulla.
- Ja, det vill jag lova, svarade mormor. Om hon erkänt direkt hade hon sluppit straff. Men att först blåneka och så ljuga och skylla på tant Hulda. Eran mamma fick vända i dörren och gå raka vägen upp i skogsbacken och bryta ett rejält björkris.
- Då grinade du väl mamma? frågade Ulla.
- Det gör väl ni också om ni måste bryta ris åt eran egen nakna stjärt, sa mamma. Oj, så generad hon var!
- Berätta mera, mormor, sa Ulla. Och vi andra instämde - utom mamma, förstås.
- När eran mamma kom tillbaka med björkriset fick hon följa med in i stora rummet och niga och hälsa på tant Hulda, fortsatte mormor.
- Sedan drog jag fram en stol och ställde den mitt på golvet. Eran mamma grinade för fullt och bad att få slippa, men det var alldeles för sent. Hon fick ta av sig klänningen och vika ihop den fint och lägga den på en stol. Sedan fick hon dra ner underbyxorna och lägga sig över mitt knä, så att hon låg med nakna stjärten vänd mot Hulda. Sedan fick hon en både sträng och välförtjänt risbastu.
- Det gjorde väl ont i stjärten? undrade Ulla.
- Jaa, svarade mamma spakt, det sved som ren eld i stjärten. Jag trodde att jag aldrig skulle kunna sitta mer.
- Såg tant Hulda ditt stjärthål? undrade Ulla nyfiket och tänkte på vad hon själv hade sett när Karin och jag fick smäll.
Mamma svarade inte, i tankarna var hon tillbaka i allt det pinsamma som hände den gången. Men mormor log och fortsatte utan att låta sig hindras:
- Ja, lilla vännen, som eran mamma hoppade och sparkade och vrängde över mitt knä visade hon minsann i minsta detalj hur hon var skapad. Men Hulda visste nog ändå hur en tolvårig jäntunge såg ut.
- Minns du hur det slutade då, Margit? frågade mormor.
Mamma hade nog helst velat slippa svara men hon hade väldigt stor respekt för sin mamma:
- Jag fick be om förlåtelse, svarade hon.
- Jo, minsann, sa mormor. - När jag äntligen var klar med eran mamma gick det först inte alls att få någon reson på henne. Hon bara dansade och hoppade runt med båda händerna på stjärten. Så den risbastun gjorde alldeles säkert nytta!
Vi barn skrattade högt av förtjusning när vi tänkte på mammas krigsdans.
- Men sedan fick hon gå alldeles nakenstjärtad till tant Hulda och ta i hand och niga fint och be om förlåtelse - både för att hon ljugit om henne och för att hon kallat henne "fet och fumlig". Sedan ställde jag fram en köksstol i ett hörn av stora rummet och där fick eran mamma sitta i skamvrån och skämmas och titta in i väggen medan Hulda och jag drack kaffe alldeles bakom henne. Kommer du ihåg det, Margit?
- Jaa, mor, sa mamma. Att sitta med naken och nyrisad stjärt på en hård trästol gjorde nästan lika ont som själva smället. Men det värsta var att jag skämdes så att jag bara ville sjunka ner genom en lucka i golvet, sa mamma.
- Men du lärde dig att ta ansvar för vad du gjort och inte skylla på andra, sa mormor.
- Ja mor - så försöker jag uppfostra mina barn också, sa mamma.
- Ja, ni får väl också ris i stjärten ibland, alla tre? sa mormor.
Men då var det vi tre barn som blev röda i ansiktet och började prata om något annat.