Det hände sig det år då jag uppnådde mitt sextonde levnadsår och min yngre kusin blevo femton fyllda. Vi voro båda, enligt vuxna i släkten, två söta flickor. Ej särskilt stora till växten utan fastmer åt det späda hållet. Blonda med långt hår som vi oftast buro flätat. Till vår stora glädje och ibland genans hade vi börjat utveckla små men fint proportionerade kvinnliga former. Detta år lämnade våra föräldrar oss båda till fortsatt bildning av en Informator och fostran hos Onkel Henrik och Tant Sara på Vidhammars gods. De våra skulle sedan avresa för att tillträda tjänster i bortre Asien under en längre period.
Det var icke utan en viss ängslan som vi anträdde färden till Vidhammar. Onkel och Tant kände vi väl sedan koltålder, de voro båda rättskaffens men med ett strängt sätt som icke inbjöd till frivoliteter.
Vi voro båda så länge vi kunde minnas tämligen strikt fostrade och båda våra fäder använder gärna riset! Åtskilliga äro de gånger som Katharina och jag tjutit ikapp medan de båda eftertryckligen ha randat våra blottade stjärtar!
Våra fäders avskeds varning var mycket levande i våra minnen, Tant och Onkel äro mycket strängare och nyttjar gärna och ofta både björkris och rotting!
Vi blevo väl omhändertagna och fick ett stort fint rum i en vacker takkupa med utsikt över den närbelägna sjön och fann oss snabbt tillrätta.
Redan den tredje aftonen fick vi bevis om Onkels stränghet, när vi gjorde oss redo för vår bädd varsnade vi gälla skrik och ekande smällar från den undre våningen!
Skrämda smögo vi försiktigt ned för trappan och följde skriken till ett rum vars dörr stodo litet på glänt. Förskräckta kikade vi runt dörrkarmen och där var Onkel med sidan mot oss! Över hans breda knä lågo en av husets lillpigor med kjolarna uppkastade över ryggen, de onämnbara nedknäppta och neddragna runt anklarna! Den stackars flickan tjöto för full hals sparkade och krängde, hennes runda rumpa voro röd som den rödaste ros och Onkel smällde taktfast ned en stadig borste i dom nakna skinkorna! Följda av flickans piskskrik och borstens förfärande smällar flydde vi snabbt till vårt rum och ner i bädden. Hårt kramande varandra lyssnade vi till ytterligare någon minuts rysliga piskljud innan det slutade och bara flickans häftiga gråt hördes sakta försvinna nedåt i huset.
Ett par dagar senare var det vi båda som var i besvärligheter. Tant uttryckte missnöje med oss inför Onkel, vi hade icke visat husmor den artighet och aktning som tillkom henne.
Detta voro enligt Tant nästan att jämföras med majestätsbrott och måste sonas å det omedelbara!
Inga ursäkter hjälpte utan vi skickades genast till vårt rum för att där invänta Onkels bestraffning. Snart kom han in i rummet där vi darrande av ängslan avvaktade vår kommande skärseld.
Med bultande hjärtan och små kvävda snyftningar åsåg vi vad han burit med sig och nu placerade på vårt bord. Ett kort men buskigt björkris av tunna kvistar glänsande av fukt, en likaledes kort och tunn rotting …..
Strängt befalldes vi att genast taga utav klänningar och våra tunna onämnbara i finaste bomull.
Snyftande av rädsla och skam skyndade vi oss att åtlyda, protester eller böner vågade vi förvisso icke yppa!
När vi sålunda strax stod blottade och utlämnade fingo vi en skarp tillrättavisning som fick oss i tårar. Tillsagd att ställa mig åt sidan och betrakta Katharinas bestraffning skyndade jag mig att lyda och erhöll snabbt en sträng åthutning när jag blygt försökte dölja min sparsamt ljuslockiga lilla ”bulle” mellan låren!
Onkel tog så riset i handen och placerade Katharina över knäet, Katharinas snyftningar avbrötos helt plötsligt för ett genomträngande tjut när risets alla kvistar med ett rapplande, smällande ljud landade i stjärten och stungo hela den blottade rundningen och även en liten del av hennes lår! Risbastun fortsatte så och Katharinas arma rumpa och lår blevo allt rödare och strimmigare för varje rapp samtidigt som hennes skrik antog en allt mera gäll och hjärtskärande ton! Förvisso straffade Onkel strängt, riset veno och inte förrän ett sextiotal svidande rapp fått Katharina att hjälplöst sparka och skrika i fullaste nöd upphörde risets hemsökelse av hennes mjuka hull! Vad vi båda icke tänkt på var den smidiga kort rotting som Onkel härnäst greppade! Tre rapp avslutade agan, det första lågt tvärs över Katharinas darrande, knyckande skinkor. Det andra över båda hennes lår precis under stjärtens rundning och det tredje i vecket där skinkorna möter låren! Katharinas tjut hördes säkerligen över hela godset och en väldig fors av tårar strömmade nedför hennes flammande röda kinder!!
Darrande och storlipande ställdes hon så upp vid min sida, strängt tillsagd att icke gnugga stjärten utan noga hålla sitt linne uppe och betrakta den aga som nu skulle befalla min arma stjärt!
I tårdimma och med bultande hjärta lades jag sålunda upp över Onkels breda knä och arrangerades för bestraffningen!
Snart brände riskvistarna med outhärdlig glöd i hela min förtvivlat guppande och darrande stjärt! Som om det kommo ifrån någon annan hörde jag mina egna skrik och kände huru tårarna vällde fram över mina heta kinder! Agan svedo å det rysligaste och precis som Katharina blandades mina skrik av sveda med böner om förlåtelse och löften om omedelbar bot och bättring! Jag märkte icke huru risets brännande rapp upphörde förrän ett glödande band av så intensiv sveda jag aldrig tidigare känt plötsligt slog upp i stjärten! Mina skrik stodo inte Katharinas efter när rottingen för första gången i mitt liv lämnade sina ilsket röda kännemärken i mina putande skinkor!
Vi voro två synnerligen välagade flickor som strax blevo tillsagda att icke klä oss utan gråta färdigt och därefter tvätta ansiktena och invänta Onkels återkomst! En halvtimma senare voro vi reducerade till enstaka snyftningar och snörvlanden. Vi hade omsorgsfullt inspekterat våra stackars bakdelar, helt säkra på att dom var piskade i blod. Till vår stora lättnad var så icke fallet. Ordentligt röda, med ett nätverk av tunna mörkt röda strimmor lyste våra skinkor och lår ! Där fanns också tre ilsket röda ränder som redan nu skiftade i blått och voro kännbart svullna.
Det var tydligt att Onkel var en mästare på riset och rottingens hantering och icke led av rädsla för att ge långdragen och sträng aga!
När Onkel sedermera återvände fick vi klä oss, dock utan våra onämnbara, och leddes sedan raskt ner till Husmors domäner. Där fick vi ödmjukt be om förlåtelse och lyfta våra klänningar för att förevisa resultatet av vår bestraffning! Husmor uttryckte stor belåtenhet över det tillstånd våra bakdelar befunno sig i och sade till Onkel att hon hoppades han skulle fortsätta vår fostran på samma sätt! Unga flickor, sade hon, mår väl av regelbunden aga och deras rumpor äro långt mera tåliga än vad somliga tror!
Med dessa, för oss, allt annat än glädjande ord blevo vi sända till vårt rum. Strängt tillsagda att icke lämna det om vi ville slippa ytterligare aga! Till kvällsvarden skulle vi dock få komma ner.
Vi flydde skamset rodnande till vårt fina rum och väl där fingo vi fort av oss klänningarna, blötte handdukar i kallt vatten och baddade våra svidande stjärtar för åtminstone någon lindring.
Kvällsvarden blev en prövning, Onkel och Tant hade som det verkade helt lagt vår bestraffning till det förflutna. Vilket vi var tacksamma för, vi tyckte att agan varit straff nog utan att få pikar och påminnelser om vår skam och nesa. Dock var det en pina att sitta stilla och fint under måltiden ty våra rumpor både sved, värkte, stack och kliade i efterdyningarna av vår första aga här på Vidhammar. Säkert var dock att det inte skulle bli vår sista!