Tjejsnack

Det vår en vårdag och de två bästisarna Johanna och Lotta var hemma hos Lotta i hennes flickrum som hade genomgått många förändringar i takt med de olika stadierna i Lottas liv.
Nu när hon var 17 och gick andra året på gymnasiet var affischerna och fotografierna och färgerna utbytta en sista gång för att matcha den "vuxna" Lotta.

De båda 17 åriga flickorna låg på magen i Lottas säng och snackade killar, dåliga lärare och jobbiga läxprov. Lotta var blond och naturligt söt med håret uppsatt i tofs. Hon hade sina väl använda mjuka favorit nudiejeans på sig som satt högt, tight och mjukt runt hennes vackra kvinnliga former och smet om hennes ben och söta perfekta stjärt och ett lila linne som hon köpt i sin favoritboutique inne i stan. Lotta bar glasögon och läste ELLE och Vogue och ropade ut intressanta rubriker för Johanna som pysslade med fotografier på henne och hennes pojkvän från i somras.

Johanna var längre än Lotta och var mörkare blond mer kastanjebrunt hår, höga kindknotor och vacker på ett "ståtligt" sätt. Kanske mer klassiskt fotomodellutseende. Hon hade också jeans och ovanpå hade hon blus och kofta.

Lotta: " Kom igen nu Johanna. Nu får du tala om, ska du med ut på fredag eller inte? Vad är det du KANSKE ska göra som du säger hela tiden?"
Johanna: " Okej jag säger väl det då men det är så pinigt och du får lova att inte skvallra"
Lotta: " Nu blir jag jättenyfiken e re nån hemlig date eller nåt som inte Niklas får veta?"
Johanna: ”Neee det e nåt mycket mer skämsigt och du får lova”
Lotta: ”Ja ja ja du vet att du kan lita på mig"
Johanna: ”Okej Jag har fått utegångsförbud av mamma. Så jag får inte gå ut på fredag.”
Lotta: ”Å shit taskigt för dig. Vad har du gjort då?”
Johanna: ”Egentligen fick jag inte gå ut förra lördagen för att jag var ute sent på fredagen och dessutom missat tiden. Men eftersom Niklas och jag hade bestämt en grej så smet jag ut genom fönstret.”
Lotta: ”Och??? Kan du inte göra det nu också då?"
Johanna: ”Problemet var att mamma kom in senare på mitt rum och upptäckte att rummet var tomt.
Så hon var jävligt arg när jag kom hem och så fick jag utegångsförbud den här helgen"
Lotta: ”Fan va taskigt för dig. Vi som skulle ha så kul på fredag. Men min mamma hade också blivit skitförbannad om jag hade smitit ut från ett utegångsförbud. Fick du inte smäll?”

Johanna rodnade över frågan som kom plötsligt och så odramatiskt avväpnande. Sånt pratade man ju inte om och det sista man ville av allt i hela världen var att nån skulle veta att man fortfarande fick smisk på stjärten över mammas knä som en barnunge fast man snart var myndig.
Johanna: " Spelar väl ingen roll vilket straff jag fick mera"
Lotta: ”Du behöver inte bli så generad. Jag kan fortfarande både få utegångsförbud och smäll fortfarande av min mamma. Visst det är SÅ JÄVLA skämmigt mest att få smäll på stjärten förstås, men det kan ju va skönt att veta att det är fler tjejer som får i vår ålder.”
Johanna: ”Jag veet.”
Lotta: "Nå fick du smäll då?"
Johanna: ”Ja, jag fick smäll"
Lotta: "Fick du mycket smäll?"
Johanna: ”Måste du veta allt i detalj eller?"
Lotta: (skrattar till) ”Jag är bara nyfiken hur andra får jag lovar att inte säga om du lovar att inte skvallra om att jag får ibland.”

Paus

Johanna: ”Okej då men då får du också berätta.”
Lotta: ”Jag lovar, okej?
Johanna: "Mamma låg på min säng och halvsov med en bok när jag kom hem genom fönstret som jag lämnat på glänt. Jag blev så jävla skraj och så kunde knappt prata. Först skällde hon och skällde och sen sa hon att jag skulle få ordentligt med smäll.
”Jag började gråta redan innan och försökte verkligen slippa och dra ut på det så länge jag kunde med att knäppa upp jeansen och dra ner byxorna och så.

Sen fick jag lägga mig över mammas knä och blev ännu mer ynklig när jag såg att mamma hade hårborsten bredvid sig. Började böna och be om att slippa hårborsten. Helsjukt egentligen. Plötsligt är det inte själva smisket som är så fasansfullt skämmigt och förnedrande att få utan att man ska få det med hårborsten"

Lotta: "Jag vet det gör så himla mycket mer ont mycket snabbare när man får smäll med hårborsten"

Johanna kände sig mer och mer avspänd att berätta ju mer Lotta avslöjade att de hade gemensamma erfarenheter av stränga tonårsmammor. Det kändes nästan som en lättnad att få prata om det (som var en pinsam del av att bli uppfostrad för många tjejer) som tjejer alltid gjort allt för att ingen ska få veta. Det var också lite pirrigt och spännande att veta att Lotta fick smäll när hon gjort nåt. Speciellt som Johanna alltid tyckt att Lottas mamma verkade så snäll.

Johanna: ”Jag fick bara fem sex klatschar med hårborsten sen fick jag smäll med handen en lång stund. Det enda jag tänkte på var om fönstret blev ordentligt stängt eller om hela gatan kunde höra när jag fick smisk"

Lotta frågade ivrigt vidare hur ofta Johanna fick smäll. Hur länge och om det alltid var mamma som gav henne det. Flickorna hade fler gemensamma nämnare även om Lotta faktiskt fick det oftare än Johanna som inte fått smäll senast på ett år innan förra helgens kränkande händelse. Båda fick det av sina mammor och var rörande överens om att inte pappor ska utdela den sortens bestraffningar till växande tonårsflickor.

Så berättade Lotta när hon senast fick smisk.
Hon hade stått och tjuvrökt på en busshållplats och till sin fasa upptäckt att hennes mamma satt på bussen när Lotta klev på. Hon hade sett allt och blivit jättebesviken på Lotta som länge ljugit om rökningen.

Mitt i bussen (det var pinsamt nog) fick hon öppna sin väska och visa sitt paket och flera kunde höra hur hennes mamma tyst med vasst läxade upp henne. Så fort de kom hem blev hon tillsagd att gå in i sitt rum och vänta på sin mamma där. Lotta anade till sin fasa vad som kanske skulle hända och skämdes ända sen hon klev på bussen så att hon var alldeles het och pionröd i ansiktet.

Ännu mer olycksbådande var de där lätta klapparna på hennes jeansklädda stjärt som mamman gav henne då hon skickade in sin 17 åriga nästan vuxna dotter på sitt rum. Det betydde ju att tanken fanns där hos hennes mor. Om inte tidigare så nu, då hennes handflata fick den väl bekanta kontakten med tonårsdotterns runda och välformade stjärt. Lotta blev ju också påmind om den barnsliga bestraffningen, av dessa lättsamma klappar i rumpan och chanserna att slippa undan en mer strängare behandling av mammas handflata minskade nog rejält för hennes stackars rumpa.

Mycket riktigt. Lotta fick verkligen smäll på bara stjärten!

Efter en svidande och mycket förödmjukande stund över mammas knä fick lotta fortfarande snyftande hjälpa till med dukningen för kvällsmaten. När övriga familjen kom hem var det nästan omöjligt för Lotta att inte avslöja att hon fått smäll. Även om ingen sa nåt så kändes det i luften att någon hade fått smisk nyss och syntes på Lotta det bara va så.

Lotta: Jag minns nog mer det som gjorde att jag FICK smisk än själva smisket. Jag tänker verkligen länge på det efteråt och ångrar ihjäl mig. Men det är väl det som är meningen antar jag. Att man ska tänka igenom vad man gjort länge efteråt?"

Johanna: Ja det är klart. Ändå säger mamma ofta till mig att "felet med dig är att du fått för LITE smäll".

Lotta: ”Ja om du fick lika ofta som jag vore det åtminstone rättvist"
(varefter hon lekfullt börjar daska Johanna på stjärten och Johanna lekfullt aj, aj, sluta!)