Jag är en ung halvasiatisk kvinna som är en flitig och lite skamsen
läsare av denna sida.
Det är häftigt att se att smisk är mycket vanligare i människors
och kvinnors/flickors vardag även idag än man tror.
Antagligen för att det är så förknippat med skamkänslor.
Jag
fantiserar nästan dagligen eller natteligen om smisk. Jag har aldrig
varit intresserad av läder och S/M eller fysisk smärta i allmänhet, utan
går helt enkelt igång på bestraffning i uppfostran av olydiga flickor.
Med andra ord vanligt "smäll på stjärten" som förekommer i
vardagen i en del hem.
Men det som blir lite extra udda kanske är
att jag vill ha smäll i mina fantasier- av en äldre kvinna. En typ
sträng men mjuk mamma! Jag vill då påpeka att jag INTE är lesbisk och
jag vet inte ens om jag skulle kunna kalla mig bisexuell. Jag har bara
sex med män och har aldrig fantiserat om att ha det med en kvinna.
(provade på en trekant en gång med en man och en annan kvinna men kunde
inte låta bli att uppleva det genant och bökigt att dela en man
bokstavligt med en annan tjej.)
När jag växte upp fick jag ibland smäll av min mamma. Jag fick
helt enkelt lägga mig över hennes knä med nerdragna byxor och få
trosorna nerdragna till knävecket och sen känna och höra hur mammas
handflata bearbetade mina skinkor en ordentlig stund som alltid slutade
att jag bölade som en barnunge. Detta hände några gånger om året och
smisk över mammas knä fortsatte med vissa längre uppehåll även då jag
var i 17-års-åldern. Min mamma kommer från en kultur där flickors
uppfostran är betydligt strängare än i Sverige och jag fick faktiskt då
och då en och annan tillrättavisande hård dask i baken vid argumentation
mot mamma även i 18-19 årsåldern (och blev på allvar varnad att få på
bara stjärten). För min mamma hade det faktum att jag blev äldre ingen
som helst betydelse så länge jag bodde hemma. Det andra straffet som
förekom var förstås utegångsförbud. Det handlade då om en veckas
utegångsförbud och kunde vara förödande för träffar med mina pojkvänner,
viktiga fester etc, ja, ni vet.
Faktum var att trots skammen så föredrog jag smäll många gånger
framför utegångsförbud!
Efter den smärtsamma och pinsamma stunden
i mina föräldrars sovrum över mammas knä var ju straffet över. Jag var
förlåten och allt kunde fortsätta som vanligt, även om jag hade lite
svårt att sitta den närmaste timmen framåt. Och att man skämdes förstås.
Utegångsförbud var värre än allt annat och så var det pinsamt att
behöva förklara för kompisar och killar. Varför man inte kunde hänga med
ut.
Jag hade ibland diskussioner med mamma om lämplig bestraffning.
det gällde även om jag fick IG i något ämne. Pappa lät mamma sköta den
saken och var aldrig i närheten när han visste att jag skulle få smisk.
Och faktum är ATT JAG SJÄLV förslog för mamma att hellre ge mig smäll-
än att ge mig utegångsförbud. Man kan säga att det var mitt eget val och
ansvar när jag fick det. Och trots att det handlade om straff så gick
hon med på det, hon förstod betydelsen av utegångsförbud men märkte
också att smisk fick mig lydigare för en lång tid framåt.
Nu flera år efteråt så tror jag att smisk inte bara var en lättnad
att slippa utegångsförbud.
Jag upplevde det nästan kärleksfullt
(visst verkar det knäppt) när mamma tog mig armen och ledde ner mig över
hennes knä där hon satt på sängkanten. Själv hade jag händerna i
ansiktet av skam. Och bestämt ryckte ner mina trosor. Kontakten med
hennes knä och hennes handflata som skulle daska min bara stjärt kändes
intim utan att vara sexuell. Och faktiskt kärleksfull hur konstigt det
än kan låta. Det enda jag behövde tänka på var att jag hade förtjänat
SMÄLL.
Och efteråt fick jag både tröst i mitt hulkande och förmaningar. Och sen
var jag förlåten och vi blev vänner igen, mamma och jag. Och mamma och
jag har fortfarande ett mycket nära och kärleksfullt förhållande och hon
är utan tvekan den viktigaste personen i mitt liv.
Idag är jag vuxen (25 årsåldern) men friheten jag längtade till
med vuxenlivet , ja även att slippa frukta bestraffningar känns idag
avlägsen fast det inte var SÅ längesen jag bodde hemma.
Jag tycker det är jättejobbigt med vuxenansvar, beslut och strul
med pojkvänner.
Jag har ofta dåligt samvete för saker jag borde
klara av som vuxen men är dålig på och byter pojkvänner med stora
skuldkänslor och är rädd att andra ska tycka att jag är lösaktig. Visst
jag ser väl bra ut men inuti är jag en slarver och en tjej som hoppar
runt bland killar som jag sårar och låter mig såras av. Jag tar ofta på
mig skulden i konflikter och tänker att allt är mitt fel.
Och så går jag ofta omkring och känner att jag behöver en mamma som ger
mig smäll. Att få en välförtjänt utskällning och få dra ner jeansen
inför mamma och tvingas lägga mig över knät och få massor med
välförtjänt smisk på min bara stjärt. Det är som om lite smäll är det
enda som skulle få mig att förlåta mig själv ibland och tanken gör mig
upphetsad. Jag har ibland daskat mig själv lite för att påminnas om hur
det kunde svida och jag gnider mig ibland om baken i tighta jeans inför
äldre kvinnor (presumtiva tonårsmammor) som att det ska se ut som jag
fått det nyligen.
Jag fantiserar alltså inte att det är män som smiskar mig fast jag
älskar att ha sex med män.
Smisk är för mig en bestraffning
tillbaka i tonåren som flickor får av sina mammor oftast.
Klär mig
gärna lite barnsligt, typ går i jeans, gympadojjor och top och flätor
och fantiserar om surrugatmammor stiliga vackra kvinnor i
fyrtioårsåldern som skulle kunna vara min mamma. Tänker mig att jag får
lägga mig över deras knä o.s.v
Är det fler tjejer som fantiserar som jag?