Jag är en kvinna boendes i delstaten Texas i USA. Flyttade dit då jag
var 20 och hade även varit där som ettårsstudent under gymnasiet. Blev
så småningom blixtkär i en femton år äldre man som arbetade som pastor
och skilde sig för min skull. "På köpet" fick jag en fjortonnårig dotter
(Jen) som bodde hos oss mesta tiden p.g.a. hennes skola även om hon även
tillbringade perioder hos sin mamma. Hon var en söt men rätt allvarlig
och hemlighetsfull tjej som var rätt tidig för sin ålder och hade börjat
utmana de traditionella tonårsgränserna och både äldre och yngre män som
"kollade in henne" med sin anslående skönhet. Eftersom jag bara var elva
år äldre än henne hade det varit naturligast att bli mer som en äldre
storasyster, men John gav mig mycket ansvar för flickans uppfostran,
precis som jag fick ansvar för hemmet då han ofta var borta flera dagar
på jobb och möten. Blev en klassisk hemmafru men i förälskelsen var det
helt O.K. dessutom hade jag ju inget jobb.
I traditionell amerikansk uppfostran är spanking ett både tillåtet
och inte helt ovanligt inslag i uppfostran. Det blev jag liksom varse om
då John då och då hotade Jen med smisk om hon inte lydde och dom hade
ett bråk. John anförtrodde mig att Jens mamma brukade ge Jen spanking
och fortfarande brukade lägga henne över knät för a bare spanking, men
att han när flickor blivit tonåringar tyckte att det var "kvinnogöra"
att ge snart fullvuxna flickor spanking. Med tanke på att blotta
stjärten och så. Helt enkelt en mammas uppgift i de flesta hem, och
ville att jag skulle göra det när Jen gick för långt.
Jag var väldigt motvillig till tanken men hade inga principfasta
åsikter i frågan om spanking i uppfostran som debatteras och fortfarande
debatteras föräldrar emellan i tidningar och insändare i USA. De flesta
kvinnor jag umgicks med och som var äldre och hade tonårsdöttrar trodde
på spanking som en sista utväg när inte förmaningarna hjälpte.
Men
jag ska erkänna att jag många gånger irriterade mig på Jen och att hon
tydligt visade avstånd till mig på flera sätt.
Efter ett tag började jag finna mig i min roll som "bonusmamma"
och började med tillsägningar och gav henne tider när hon skulle vara
hemma etc. som Jen lite trotsigt tog emot.
Vid flera tillfällen när inte John var hemma var hon medvetet
olydig och kom försent. en dag hörde jag hur orden plötsligt kom ur mina
läppar: ”If you are late I will give you a spanking!!” Hon blev nog lika
förvånad som jag. Ingen av oss hade väntat sig att jag skulle bli en sån
mamma för henne. En som straffade med smisk på stjärten. Jag märkte hur
Jen blev generad och ännu mer upprorisk över mitt hot och jag själv
försökte bara visa att det fanns auktoritet bakom mitt hot.
Hur som helst blev situationen mellan mig och Jen till slut
ohållbar om jag inte visade vem som bestämde och att det låg allvar med
mina hot som kom vid ytterligare några tillfällen. Precis som jag hade
hört John hota.
Vid två tillfällen då Jen var 15 år gav jag henne till slut
faktiskt smisk! Jag tyckte inte på något sätt att det var en angenäm
uppgift och kände mig obekväm med hela proceduren. Vilket jag gjorde
allt för att dölja förstås. Jen var desto mer van vid själva
bestraffningsproceduren efter många besök över sin biologiska mammas
knän. efter min utskällning och dom över Jens nonchalanta attityd till
mina helt naturliga krav att passa tider la hon sig trotsigt och
segdraget över mitt knä. Båda gångerna drog jag upp hennes kjol men lät
trosorna vara kvar eftersom jag inte ville genera henne i onödan. Så gav
jag väl henne ungefär ett trettiotal snabba daskar på stjärten så hårt
jag hade samvete till. För Jen var det trots allt mycket genant
naturligtvis och även om hon inte grät efter smisket var hon påfallande
skamsen och ångerfull och även om mina spankings var rätt lindriga så
tror jag det kändes i baken då hon högdraget och fortfarande trotsigt
efteråt skickades in på sitt rum utan att någon gång vidröra sin
svidande bakdel...
Även om dessa två tillfällen tydligt markerade min auktoritet och
var ganska effektivt med tanke på det så ville jag inte fortsätta med
dessa pinsamma situationer för både mig och Jen så i fortsättningen
körde jag med att ge henne utegångsförbud. Efter några år blev min roll
som "Extramamma" rätt självklar och Jen var 17 år när jag kom på henne
med att ha Marijuana hemma. Jag blev mycket upprörd och tyckte det var
så jobbigt att John var borta just då, då jag hade velat att han tog i
den situationen.
Som vanligt gav jag henne utegångsförbud och husarresten fick
sträcka sig till två veckor för denna allvarliga dumhet. När John kom
hem bestämde jag att vi skulle ta ett allvarligt drogsnack. Jag hade
märkt hur dessa utegångsförbud hade tagit Jen mycket hårt. Hennes liv
kretsade ju helt kring kompisar och pojkvänner och festande fredags- och
lördagskvällar till Johns stora oro.
Men jag blev ändå väldigt överrumplad och förvånad när Jen som
alltså snart skulle fylla 18 efter protesterna och vädjandet och
skuldbeläggandet på mig som den "onda styvmodern" som vägrade låta mig
bevekas plötsligt föreslog något som jag ändå trodde att varje 17- 18
årig flicka hatade över allt annat:
Spanking!! Jen föreslog att
jag skulle ge henne smisk istället för utegångsförbud! Hon tyckte för
det första att två veckors utegångsförbud var alldeles för hårt för
förseelsen hon gjort och att " a spanking" skulle vara mer effektivt och
få henne att verkligen tänka över vad hon gjort.
"- Och att mamma
hade gett mig det istället för utegångsförbud." -
(även här skulle
hon jämföra mig med sin biologiska mamma som hade henne långa perioder
fortfarande).
Herregud! jag trodde aldrig att jag skulle få höra en nästan 18
årig flicka diskutera ett lämpligt straff åt sig själv och dessutom
föreslå smisk på stjärten!! Något som normala flickor i den åldern gör
allt för att undvika. Men samtidigt förstod jag hur mycket hennes
pojkvän och vänner betydde för henne och att utegångsförbudet i två
veckor var betydligt mer outhärdligt än lite smisk av mig, som hon
naturligtvis mindes som en trots allt lindrig sak som var över på några
minuter och som gick över ganska fort. Överrumplad av hennes förslag och
vädjande skickade jag upp henne på rummet och sa att jag skulle
"consider the spanking" - fundera på saken.
Jag kände mig väldigt osäker på situationen och var arg på att
John inte var hemma. Ringde upp några väninnor och bad om råd. Skulle
jag överhuvudtaget överväga flickans förslag eller stå på mig. Hon hade
ju trots allt gjort något väldigt allvarligt!
Trots olika råd från olika väninnor med tonårsdöttrar hade jag
inte bestämt mig när jag gick upp för trappan till Jen. Tyckte själv att
två veckors utegångsförbud var lite väl hårt - men smisk!? Det kändes ju
bara ännu hårdare straff och dessutom obekvämt att tänka sig. När jag
kom in i Jens rum satt hon på sängkanten med sin handväskas innehåll
utslängt på sängen. Hon tycktes obekymrad av frågan som ältat i min
hjärna de senaste timmarna och då jag såg i hennes ögon som inte kunde
dölja hennes karakteristiska trots kände jag mig manipulerad.
- OK
låt gå for a spanking" sa jag. jag hoppas att du förstår att du har valt
det själv" frågade jag.
Jen nickade.
Sen stålsatte jag mig. Jag bad henne att ta av sig hennes
åtsmitande jeans och hon lydde förstås ovanligt snabbt och undergivet.
Båda ville vi ha det överstökat så fort som möjligt. När Jen lagt
tillrätta sina jeans över en stolkant blossande röd i kinderna av skam
och stod i bara trosor och top barfota med bar mage, satte jag mig själv
på sängkanten. på min uppmaning att lägga sig över mitt knä var hon
också snabb och så låg hon lydigt och mycket generad över mitt knä och
väntade på den spanking hon själv föreslagit. Jag undrade om hon ångrade
sig i denna stund. Jag hade bestämt mig för att inte helt låta mig
styras av hennes beräkning utan för första gången tog jag tag i kanten
på hennes trosor och ryckte ned dom till knävecket på flickan. Jag
märkte att Jen blev överrumplad över att jag ämnade ge henne smäll - "on
the bare" och ville protestera men snabbt ändrade sig, förstod att hon
bara hade att bita ihop.
Jag smiskade henne hårdare än det tidigare två tillfällena två år
tidigare och min handflata träffade hennes vita runda skinkor med all
kraft jag förmådde. Jag ville verkligen få Jen att förstå att hon aldrig
mer skulle be mig om a spanking. Vet inte hur länge jag smällde henne
men kanske närmare hundra klatschar träffade hennes rumpa som jag såg
fick kraftigare och kraftigare röda rodnader. Den här gången hade Jen
inga skäl att hålla igen på sitt jämmer och skrik, efter halva
bestraffningen grät hon högljutt.
När det var över höll jag den typiska mammauppläxningen och sa att
hon skulle vara hemma klockan ett men kunde inte låta bli att tycka lite
synd om Jen som rödgråten lyssnade lydigt som aldrig förr med händerna
intensivt gnidande om baken som hon blixtsnabbt hade skylt med att dra
upp trosorna så fort hon kom på benen.
Detta var sista gången jag gav Jen smisk.
När jag märkte att
Jen bara nån timme efter smisket klädde upp sig och laddade inför
kvällen samtidigt som hon fortfarande kanske var röd i rumpan så kände
jag mig väldigt manipulerad.
D et var ju liksom HON som styrde
bestraffningen, inte jag.
Och som mina väninnor sagt. "Din dotter
vet precis vad hon vill. A spanking går över fort men att inte få festa
med killar och kompisar är värre. "
Andra mammor tyckte jag skulle
hålla mig till utegångsförbud - andra till både spanking och
utegångsförbud - då är saken klar.
Frågan fanns kvar i mitt huvud.
John tyckte också att det kanske var lämpligast med både och. Jag tog
ett snack med John om saken. Vad som skulle hända nästa gång hon gjorde
något allvarligt dumt.
Jen var inte glad att höra mitt beslut om både spanking och
utegångsförbud. Det var väldigt tydligt. Hon tog emot beskedet generat
och buttert. Det gick bara en vecka tills Jen tog upp frågan igen vid
frukostbordet bara hon och jag. Nu sa hon att hon tänkt på "det där med
spanking och utegångsförbud". Jaha svarade jag intresserad.
Så försökte hon generad få fram att hon nog tyckte det skulle
räcka med utegångsförbud. Som vi hade det förut. Och att hon undrade om
hon kunde slippa spankings i fortsättningen. Jag sa även denna gång att
jag skulle tänka på saken och lät saken bero tills det var aktuellt med
ett straff för Jen.
Först då nästa gång då jag fick höra att Jen varit ljugit om var
hon tillbringat natten. Och då det var dags for a punishment- som hon
fick mitt svar. Bara utegångsförbud. Och så blev det även i
fortsättningen och därmed slapp jag något som jag inte trivdes med att
utföra.
Mitt intresse för spanking har jag snarare som vuxen kvinna -
inför en man. Ibland har John klappat mig i baken och lekfullt hotat med
spanking när han tyckt att jag varit uppstudsig.
Jag tror att det
är den där spänningen som kvinna - och även här är USA ett spankingland
tror jag. För här kan man läsa en del insändare ibland om kvinnor som
får smisk av sina män. Det är väl en blandning mellan straff och sex då.
Och bara tanken och osäkerheten om John verkligen kommer ge mig smisk
nån gång är spännande. Jag tror att bara möjligheten för en man att
smiska sin kvinna kan ge något extra spännande till relationen
man-kvinna. det är nog en betydligt mer förbjuden åsikt i Sverige än den
är i USA.