En sann upplevd episod från min vardagliga verklighet.
Det var en av de stora avgörande tentorna på universitetet. Alla
var oroliga och satt nätterna igenom och läste. Jag stördes plötsligt av
en telefon som ringde! En nära vän från hemtrakterna var i staden och
ville hälsa på.
Jag glades och min nära f.d. klasskamrat kom tillslut framåt
kvällen. Jag lovade henne sovplats och vi bestämde att gå ut på
studentpuben senare. Min flickvän Sanna kom hem och vi hade roligt
allihopa tillsammans - hon kunde inte följa med ut och gav mig en liten
förmaning:
Hoppas att Du har läst tillräckligt på tentan - du vet väl att den
är imorgon? Blev lite kallsvettigt ett kort ögonblick och befann mig
själv i en svår situation. Kunde jag tillräckligt eller ej? Vad skulle
jag säga till min kompis? Jag beslutade att gå ut och gå upp tidigare
och sätta mig en stund på morgonen och läsa.
Kvällen förlöppte fint - det var mycket trevligt och sent omsider
kom jag i säng vid 02.30. Klockan ringde vid 06.00 och jag gick raskt
upp och satte mig och intensiv läste. Fick panik över hur jag mådde och
hur lite jag kunde till tentan.
Tentan kom och jag fick på eftermiddagen resultatet...."icke
godkänt". Orden gick som en kall kår genom min kropp - hur kunde jag
missa den tentamen?
Jag visste direkt att jag nu var i problem! Jag hade tagit fel
beslut och ännu en gång inte kunnat ta vara på mig själv. Sorgsen insåg
jag min olydnad och jag kände mig faktiskt förtjänt av en omgång smisk.
Med sakta steg gick jag hem efter sista lektionen. Det var absolut
sämsta dagen för att vara olydig...Min träning var dagen därpå och jag
tillåts aldrig att efter smisk ställa in något dagen efter. När jag till
slut kom hemma gick jag direkt in till Sanna och bekände att jag varit
olydig.
Sanna satte sig ner med mig och vi pratade om problemet. Jag
svarade till slut på hennes frågor med: "Ja, jag har varit olydig" och
"Då får man smisk".
Jag blev beordrad att ställa mig i skamvrån. Jag kände när jag
stod där hur Sanna tog tag i bältet i mina jeans. Ner åkte jeansen och
trosorna till knäna. T-shirten fick jag ta av mig. Säkert fick jag stå
där i minst en timme och tänka över min dumhet.
Det känns alltid så generande att stå i skamvrån. Just det att
tvingas göra det som en liten flicka och sedan att göra det med den
nakna stjärten helt bar. Även om Sanna har sett mig naken så är
situationen genant - det är den alltid.
Efter nästan en timme fick jag en ny order att komma in i
sovrummet. Där satt Sanna med hårborsten på en stol. Jag visades vägen
över hennes knä. Med den bara stjärten i vädret och med händerna i
golvet och fötterna dinglande väntade jag på min välförtjänta aga.
Med rapida rapp gav hon mig de första daskarna över min nakna
stjärt. Jag ryckte till och min andning flämtade. Snart svarade jag upp
med att skrikande och lova att aldrig göra om det.
Efter de första 20 rappen var smärtan olidlig och jag kunde inte
längre gömma min smärta och förödmjukelse. Jag kastade mig i hennes knä
med hela kroppen - mina ben låstes snabbt fast av hennes egna och
daskarna fortsatte nu kontrollerat.
Jag glömde bort mig själv, min blyghet övergavs när smärtan var så
starkt fortsatte att sätta djupa intryck i mig. Jag försökte inte längre
att skyla min nakenhet, mina ben var inte längre ihoptryckta. Jag kunde
inget göra mer än att känna mig besegrad av min fostrare. Hon tvingade
mig till förödmjukelse då jag tvingades att börja att sprattla med
benen. Innerst inne så är jag medveten om det - men kan inget göra! Det
är förödmjukande, kanske starkare än smisket att tvingas visa upp
stjärtsprunget, sitt anus och med vidöppen slida.
Vid det här stadiet börjar jag alltid att gråta och båda böna och
be om förlåtelse. Agan fortsätter och hårborsten träffar med tunga
daskar över hela min nakna stjärt. Sanna ser alltid till att ge mig
många rapida daskar över området där stjärten slutar och låren börjar -
Hon menar att där känner jag det dagen efter i skolan. Jag kan intyga
att jag många dagar halvlegat över min bänk och även denna gång.
Efter vad jag minns runt 50 daskar så slutade Sanna.
Jag låg över hennes knän och grät. Tårarna täckte mitt ansikte och
min bara stjärt var rikligt agad. Den hade fått en rejäl omgång och
täcktes av mörkröda märken som utmärkte sig från den annars illröda
stjärten.
Jag placerades direkt i skamvrån med min bara stjärt vänt mot
TV-soffan. Fick stå där en stund och snyfta. Fick efter en stund komma
till soffan och be om ursäkt för mitt uppträdande. Jag får också alltid
tacka Sanna för agan och kyssa hennes hand och i det här fallet
hårborsten.
Dagen efter på morgonen då jag duschade såg jag till min
förtvivlan att min stjärt hade flertalet märken, en del av dem var djupt
rödlila och de var över de tjockaste delarna men även i området mellan
lår och stjärt. Jag skulle få en mycket genant dag när jag skulle träna
idag.
Jag kommer än idag ihåg den agan. Märkena satt kvar i nästan en
vecka. Jag smög i duschen och kunde ännu en gång klara träningen utan
att någon såg min agade stjärt.
Någon vecka senare gjorde jag en omtenta och fick faktiskt VG. Det
tog ett långt tag innan jag missade en tenta igen.