Jag var 15 år gammal när mamma och pappa for till Brasilien. I ett helt
år skulle jag bo hos moster Signe, mammas lillasyster. ”Var nu en snäll
och lydig flicka” sa mamma när vi tog ett tårfyllt farväl. ”Nu när
moster Signe har ansvaret för dig får du finna dig i hennes regler, det
har jag lovat henne.” Moster Signe lade armen om mig och sade att ”vi
skall säkert komma bra överens.”
Moster Signe var nästan tio år yngre än mamma, ogift, smärt, blond och
mycket vacker. Jag hade alltid beundrat henne, men hon var mer bestämd
av sig än mamma och brukade säga att mamma skämde bort mig. ”Ibland
borde du ge flickan en mer handfast tillrättavisning” kunde hon säga.
Mamma brukade protestera svagt. ”Lite smisk på stjärten tog vi väl
knappast skada av?” sa då moster Signe bestämt. För att undvika moster
Signes vrede, bestämde jag mig för att vara snäll och lydig.
De första veckorna gick bra och jag trivdes utmärkt med min moster. Jag
fick hjälpa mer än hemma, men det tog inte särskilt mycket av min tid.
Så småningom började jag dock slarva, ”glömma” och skjuta upp mina
arbetsuppgifter. Moster Signe sa till mig flera gånger, och hon lät allt
mer irriterad. Till sist, när jag hade svarat ganska uppkäftigt, hade
hon fått nog. Hon spände ögonen i mig på ett sätt som gjorde mig riktigt
rädd.
”Nu min unga dam räcker det. Nu är det dags att du lär dig vem av oss
två det är som bestämmer, och vad som händer om du är olydig. Nu skall
du få samma behandling som jag och din mamma fick när vi var olydiga som
barn. Lyssna nu noga och gör exakt som jag säger, och försök inte sätta
dig på tvären, för då blir det mycket värre för dig. Nu skall du genast
gå in på ditt rum och ta av dig alla dina kläder, och jag menar precis
allt. Häng upp, och vik ihop kläderna ordentligt, och kom sedan tillbaka
hit.” Jag stirrade chockad på henne. Ett knappt märkbart leende lekte i
hennes läppar ”Du hörde vad jag sa. Nu skall du nämligen få smisk på
stjärten och du skall vara helt naken”.
Jag var jätterädd och hemskt generad när jag på bara fötter och utan en
tråd på kroppen kom tillbaks till vardagsrummet. Först fick jag ställa
mig framför moster med händerna efter sidorna medan hon sa att ” du har
slarvat med disken trots upprepade tillsägelser. För det skall jag först
straffa dig.” Så fick jag lägga mig över hennes knä och hon började
genast slå mig med handflatan på skinkorna. Det brände och sved
ordentligt, men hon höll inte på särskilt länge. ”Nu går du genast och
tar hand om disken. Gå som du är, du behöver inte klä på dig.
Jag fick diska upp och plocka undan i köket och det kändes jättekonstigt
att vara helt naken hela tiden. När jag var klar sa moster att ”nu skall
du stå i skamvrån och skämmas tills jag säger till.” Jag fick ställa mig
med ansiktet in i ett hörn och jag var tvungen att hålla händerna bakom
nacken medan jag stod där. Det var en jobbig ställning och det kändes
fruktansvärt genant att stå där och skämmas. Efter en lång stund blev
jag tillsagt att ställa mig framför moster igen. ”Så var det det där med
städningen i hallen. Lägg dig över mitt knä igen!” ”Nej snälla moster
inte mer smisk. Jag lovar att vara snäll och ordentlig.” ”Ja det hoppas
jag verkligen, men nu skall du straffas för synder som du redan begått.”
Jag hade inget val. Min stjärt hettade och sved redan, men moster sa att
”Vi har bara börjat lilla vän. Mycket mer stryk skall du få, så du inte
glömmer det här på länge.” Hon började slå mig igen, något hårdare än
förra gången och hon höll på längre. Nu började smärtan bli riktigt
svår. Jag kunde inte ligga stilla utan vred på mig och försökte undvika
slagen, men hon höll mig stadigt fast. Till sist började jag gråta. Det
gick bara inte att låta bli, men moster Signe fortsatte att slå mig en
god stund. Så fick jag gå och städa i hallen fortfarande helt naken.
Därefter var det dags att stå skamvrån igen. Svedan och hettan i mina
skinkor hade inte upphört när hon slutat och slå mig, och nu när jag
stod stilla kändes det ännu värre, men jag vågade inte annat än att stå
still med händerna bakom nacken och min blossande stjärt ut mot rummet.
Efter en lång stund fick jag ställa mig vänd mot moster igen. Jag måste
ha utgjort en tragisk syn där jag stod, liten och rädd, alldeles naken
med rödgråtet ansikte. ”Så var det då det allra allvarligaste” sa
moster, tillsynes helt oberörd av mitt ömkliga tillstånd. ”Du har varit
fräck och oförskämd, trots att jag påmint dig om dina plikter på ett
mycket vänligt och hänsynsfullt sätt.” Detta var alldeles sant, hon hade
flera gånger bett mig att inte glömma städningen och disken, men hon lät
inte särskilt arg eller irriterad, i varje fall inte till att börja med,
så därför hade hon helt rätt när hon fortsatte. ”Det är tydligt att du
inte tog mina påminnelser riktigt på allvar, men efter den här kvällen
tror jag du kommer att vara lite mer uppmärksam på vad jag säger, och
jag tror inte heller att du kommer att vara lika uppkäftig.” Nu tog hon
fram en smal bambukäpp som var kanske drygt en halvmeter lång. ”Det här
är egentligen en vanlig blompinne” förklarade hon ”och den ser kanske
oskyldig ut, men tro mig, det här kommer att kännas rejält. Du skall få
sex rapp av den här lilla käppen och det kommer inte att bli skönt.” Jag
var så rädd så jag trodde jag skulle svimma. Plötsligt blev jag
fruktansvärt kissnödig och bad att få gå på toaletten. ”Ja det är nog
bäst, annars är det lätt hänt att du kissar på dig när du får smaka på
den här” sa hon. Så tog hon mig i armen och ledde in mig på toaletten.
Jag fick inte vara ensam utan hon stod hela tiden i dörröppningen och
tittade på när jag kissade.
När vi kom tillbaks till vardagsrummet fick jag ställa mig mitt på
golvet, böja mig framåt och hålla fast med händerna i mina vrister. ”Det
här kommer att göra rejält ont, men det är viktigt att du står kvar i
den här ställningen tills jag säger åt dig att resa dig. I annat fall
räknas inte slaget och du kommer att få ta emot ett till. Har du
förstått?” ”Ja, men slå mig inte så hårt” pep jag.
Plötsligt ven det till och det första slaget träffade mina redan
hettande skinkor. Jag skrek rakt ut, så ont gjorde det. Efter att slaget
träffat så fortsatte den brännande smärtan lika intensiv utan att mattas
av. Jag stönade och flämtade och tårarna bara rann. Innan jag hunnit
hämta andan fick jag det andra rappet. Smärtan bara ökade och ingenting
annat fanns kvar i mitt medvetande än den intensiva brännande smärtan.
De övriga slagen kom i snabb takt och jag bara skakade och grät. När det
var över orkade jag inte resa mig. Jag skakade i hela kroppen och
svetten bara rann. Moster Signe hjälpte mig att ställa mig upp och föste
in mig i skamvrån. ”Nu skall du stå här och skämmas med händerna knäppta
bakom nacken, och våga bara inte ta ner händerna för då kommer du att få
en omgång till med rottingen.”
Efter en lång stund i skamvrån fick jag gå fram till moster Signe och
tacka för min välförtjänta bestraffning och lova att vara en lydig och
snäll flicka. Då sa moster att jag var förlåten och att nu skulle vi
hjälpas åt med kvällsmaten, men jag fick inte lov att klä på mig utan
var tvungen att vara fullständigt naken resten av kvällen. ”Så att du
inte glömmer bort vem av oss som bestämmer” sa moster Signe och pussade
mig på kinden.