Om mamma och lite om mig


Jag föddes i en by i Värmland på femtiotalet av en mor, som bara var femton år. Vem som avlat mig med henne har aldrig klarlagts. Det fanns flera tänkbara pojkar. Men en skandal var det i varje fall att jag blev till. I varje fall för min mormor, som var strängt religiös och som ofta fann anledning att aga mamma.

Nu slumpade det sig så att det ett par år efter min födsel kom en teaterdirektör på besök. Han ville se lite landsortsteater, och i byns populära teaterlada fick han sin önskan uppfylld. Min sjuttonåriga mamma spelade huvudrollen i ett drama som byns präst regisserat och skrivit. Det var inspirerat av mammas eget livsöde, att föda ett oäkta barn och bli kallad byns hora. Genom sin medverkan visade mamma att hon ångrat sitt syndiga liv. Särskilt i den smiskscen som var pjäsens höjdpunkt. Hon låg då i knät på en jämnårig flicka, som sminkat sig till gammal kärring. Teaterdirektören blev så upphetsad av att se mammas runda och fylliga stjärt, att han ville ha med sig henne till sin hemstad Stockholm. Så kom det sig att jag vid två års ålder fick följa med henne bort från byn till en helt ny framtid.

Teaterdirektörens namn var Åke Ris och han såg till att mamma fick en gedigen utbildning vid scenskola. Och när hon för första gången framträdde i ett professionellt sammanhang, blev hon hyllad för sin skönhet och talang. Rödhårig, storbystad och kurvig gjorde hon vid nitton års ålder många män galna av åtrå. När femtiotalet blev sextiotal gifte hon sig med Åke Ris och blev känd under namnet Marta Ris. Åke var en snäll farbror och mycket äldre än hon. Hela femtioett år vid bröllopet. Han adopterade mig och mitt namn blev Svante Ris.

Utöver en stor regibegåvning hade min styvfar också sinne för vad för teater som drog publik. Det gällde att varje säsong skapa något spektakulärt, som kunde konkurrera med biografer och TV. I slutet av sextiotalet då mamma närmade sig trettio års ålder och var vackrare än någonsin, bestämde han sig för att skriva en pjäs, där hon precis som i ladan var huvudrollsinnehaverska och fick smisk på scenen inför publikens ögon. Pjäsen handlade om otrohet och vad jag inte visste var att temat låg nära verkligheten. Mamma hade börjat tröttna på att vara gift med en tjock och nästan helt flintskallig gubbe, så därför skaffade hon sig en älskare som bara var tjugoett år.

Jag var nu själv på väg in i förpuberteten och min stora kärlek var mamma. Så ofta jag bara kunde gick jag och tittade på repetitionerna av den nya pjäsen. Nu märktes det att mamma var illa till mods. I manuset hade styvfar avslöjat sin vetskap om hennes otrohet. Och hans alter ego i ensemblen fick i slutscenen lägga henne över sitt knä och smiska henne som straff. Sedan vädjade hon om förlåtelse, lovade vara trogen och äktenskapet räddades.

Vid repetitionerna blev mamma smiskad med trosor på sig, och det var sexigt bara det. Mycket av skinkorna stack fram och de dallrade ordentligt när hennes motspelares handflata träffade dem. Hon trodde att hon skulle slippa visa hela stjärten för publiken, men fick sig en rejäl överraskning vid premiären. Då inför fyrahundratjugotvå personers ögon fick hon inte bara klänningen uppdragen över midjan utan även trosorna bortslitna.

Smiskscenen blev så omskriven att den sedan var omöjlig att ändra, hur mycket mamma än ville. Hon måste kväll efter kväll visa hela stjärten och få den röddaskad. Direkt efter applådtacket tog hon för vana att lägga sig på mage i en tältsäng som fanns i hennes loge. Påkläderskan Agnes kom sedan in men salva, som skinkorna noga smordes in med.

Jag såg den pjäsen elva gånger, och var även med elva gånger i logen efteråt. Att se gamla tant Agnes göra mammas stjärt glansig var väldigt upphetsande. För Agnes pratade strängt som en gammaldags skolfröken, medan hon höll på. Mamma fick skylla sig själv, kunde hon exempelvis säga. Var man otrogen mot en så snäll och generös man som Åke, behövde man bli agad offentligt på bara skinnet.

I själva verket blev agan inte alls ödesdiger för mamma. Åke däremot drabbades av hjärtslag, när han satt i publiken och såg henne bli smiskad extra hårt vid sista föreställningen. Ingen vet säkert om det var hennes tjut av förnedring och smärta som framkallade hans hastiga bortgång, eller om den berodde på fortsatt otrohet från hennes sida. Hursomhelst fick händelsen enorma rubriker, och det hjälpte mamma att gå över från teater till film.

Just vid den här tidpunkten hade svensk film lyckats bli känd över hela världen för sina erotiska scener, och mamma spelade in många sådana, där hon visade allt och smiskades på nytt. I tur och ordning låg hon i sina filmer i knät på en kyrkoherde, en lektor, en bankdirektör, en manager och slutligen en hyresvärd. Sedan gifte hon om sig med en rik amerikan och följde med honom till New York. Jag var vid det laget vuxen, men kände mig sviken och övergiven av henne. Så under lång tid tog jag avstånd från hennes filmer, och jag blev en kultursnobb som började arbeta med att skriva recensioner åt ett flertal tidningar. När mamma plötsligt dog, hade jag precis gift mig med en kvinna,
som var hennes motsats. Moralisk, en underbar mor till sin dotter och lojal mot mig och alla andra som stod henne nära. Vi bevistade inte mammas begravning. Och i min första recension om rockstjärnan Nadina, tog jag avstånd från allt det som både hon och mamma var förknippade med.

Jag till och med övervägde att ändra mitt efternamn, ända tills det inträffade som jag skildrar i min novell ”Nadina”.

NyareÄldre