Jag föddes i en by i Värmland på femtiotalet av en mor, som bara
var femton år. Vem som avlat mig med henne har aldrig klarlagts. Det
fanns flera tänkbara pojkar. Men en skandal var det i varje fall
att jag blev till. I varje fall för min mormor, som var strängt
religiös och som ofta fann anledning att aga mamma.
Nu slumpade det sig så att det ett par år efter min födsel kom en
teaterdirektör på besök. Han ville se lite landsortsteater, och i byns
populära teaterlada fick han sin önskan uppfylld. Min sjuttonåriga mamma
spelade huvudrollen i ett drama som byns präst regisserat och skrivit.
Det var inspirerat av mammas eget livsöde, att föda ett oäkta barn och
bli kallad byns hora. Genom sin medverkan visade mamma att hon ångrat
sitt syndiga liv. Särskilt i den smiskscen som var pjäsens höjdpunkt.
Hon låg då i knät på en jämnårig flicka, som sminkat sig till gammal
kärring. Teaterdirektören blev så upphetsad av att se mammas runda och
fylliga stjärt, att han ville ha med sig henne till sin hemstad
Stockholm. Så kom det sig att jag vid två års ålder fick följa med henne
bort från byn till en helt ny framtid.
Teaterdirektörens namn var Åke Ris och han såg till att mamma fick
en gedigen utbildning vid scenskola. Och när hon för första gången
framträdde i ett professionellt sammanhang, blev hon hyllad för sin
skönhet och talang. Rödhårig, storbystad och kurvig gjorde hon vid
nitton års ålder många män galna av åtrå. När femtiotalet blev sextiotal
gifte hon sig med Åke Ris och blev känd under namnet Marta Ris. Åke var
en snäll farbror och mycket äldre än hon. Hela femtioett år vid
bröllopet. Han adopterade mig och mitt namn blev Svante Ris.
Utöver en stor regibegåvning hade min styvfar också sinne för vad
för teater som drog publik. Det gällde att varje säsong skapa något
spektakulärt, som kunde konkurrera med biografer och TV. I slutet av
sextiotalet då mamma närmade sig trettio års ålder och var vackrare än
någonsin, bestämde han sig för att skriva en pjäs, där hon precis som i
ladan var huvudrollsinnehaverska och fick smisk på scenen inför
publikens ögon. Pjäsen handlade om otrohet och vad jag inte visste var
att temat låg nära verkligheten. Mamma hade börjat tröttna på att vara
gift med en tjock och nästan helt flintskallig gubbe, så därför skaffade
hon sig en älskare som bara var tjugoett år.
Jag var nu själv på väg in i förpuberteten och min stora kärlek
var mamma. Så ofta jag bara kunde gick jag och tittade på repetitionerna
av den nya pjäsen. Nu märktes det att mamma var illa till mods. I
manuset hade styvfar avslöjat sin vetskap om hennes otrohet. Och hans
alter ego i ensemblen fick i slutscenen lägga henne över sitt knä och
smiska henne som straff. Sedan vädjade hon om förlåtelse, lovade vara
trogen och äktenskapet räddades.
Vid repetitionerna blev mamma smiskad med trosor på sig, och det
var sexigt bara det. Mycket av skinkorna stack fram och de dallrade
ordentligt när hennes motspelares handflata träffade dem. Hon trodde att
hon skulle slippa visa hela stjärten för publiken, men fick sig en rejäl
överraskning vid premiären. Då inför fyrahundratjugotvå personers ögon
fick hon inte bara klänningen uppdragen över midjan utan även trosorna
bortslitna.
Smiskscenen blev så omskriven att den sedan var omöjlig att ändra,
hur mycket mamma än ville. Hon måste kväll efter kväll visa hela
stjärten och få den röddaskad. Direkt efter applådtacket tog hon för
vana att lägga sig på mage i en tältsäng som fanns i hennes loge.
Påkläderskan Agnes kom sedan in men salva, som skinkorna noga smordes in
med.
Jag såg den pjäsen elva gånger, och var även med elva gånger i
logen efteråt. Att se gamla tant Agnes göra mammas stjärt glansig var
väldigt upphetsande. För Agnes pratade strängt som en gammaldags
skolfröken, medan hon höll på. Mamma fick skylla sig själv, kunde hon
exempelvis säga. Var man otrogen mot en så snäll och generös man som
Åke, behövde man bli agad offentligt på bara skinnet.
I själva verket blev agan inte alls ödesdiger för mamma. Åke
däremot drabbades av hjärtslag, när han satt i publiken och såg henne
bli smiskad extra hårt vid sista föreställningen. Ingen vet säkert om
det var hennes tjut av förnedring och smärta som framkallade hans
hastiga bortgång, eller om den berodde på fortsatt otrohet från hennes
sida. Hursomhelst fick händelsen enorma rubriker, och det hjälpte mamma
att gå över från teater till film.
Just vid den här tidpunkten hade svensk film lyckats bli känd över hela
världen för sina erotiska scener, och mamma spelade in många sådana, där
hon visade allt och smiskades på nytt. I tur och ordning låg hon i sina
filmer i knät på en kyrkoherde, en lektor, en bankdirektör, en manager
och slutligen en hyresvärd. Sedan gifte hon om sig med en rik amerikan
och följde med honom till New York. Jag var vid det laget vuxen, men
kände mig sviken och övergiven av henne. Så under lång tid tog jag
avstånd från hennes filmer, och jag blev en kultursnobb som började
arbeta med att skriva recensioner åt ett flertal tidningar. När mamma
plötsligt dog, hade jag precis gift mig med en kvinna,
som var hennes motsats. Moralisk, en underbar mor till sin dotter
och lojal mot mig och alla andra som stod henne nära. Vi bevistade inte
mammas begravning. Och i min första recension om rockstjärnan Nadina,
tog jag avstånd från allt det som både hon och mamma var förknippade
med.
Jag till och med övervägde att ändra mitt efternamn, ända tills
det inträffade som jag skildrar i min novell ”Nadina”.