Jag klädde mig i min finaste dräkt på morgonen och målade mig lagom mycket. Jag var fortfarande snygg, kanske lite mullig med en stor äppelformad stjärt. Männen slängde fortfarande blickar efter mig på gatan. Jag tog handväskan och gick upp till herr Björk. En sekreterare släppte in mig på hans kontor. Han satt bakom ett stort skrivbord med en hög papper. En stor man med mustasch och lite sträng blick. Han hälsade på mig och frågade vad jag ville. Jag harklade mig och skruvade lite på mig.
- Jo det är så att som Herr Björk vet så har fabriken lagts ner, så jag har inget jobb längre.
- Jag hörde det, det var tråkigt.....
- Så jag undrar om jag kan vänta lite med avbetalningen tills jag fått ett nytt jobb.
Han tittade med stränga ögon på mig. Jag undvek hans blick.
- Hur skulle det se ut om alla skulle göra så..... jag måste ju se till att banken går ihop...eller hur?
- Jo ...det är klart, men det kanske bara gäller en månad....
- Tyvärr... Jag kan inte göra några undantag....
- Vad händer då?
- Banken får ta huset..... sälja det... jag kan inte se någon annan lösning.
- Nej, snälla inte det.... Jag älskar det huset...Jag lovar betala så fort jag fått pengar....
- Jag är ledsen, men det går inte.... Jag fick tårar i ögonen.
- Finns det ingen annan utväg.....
Björk tittade länge på mig, gick upp och ställde sig vid fönstret.
- Det kanske finns en utväg..... Det beror på er.....
- Vadå......
- Ni kan få slippa betala om ni tar ert straff här och nu ... Jag blev varm om kinderna, vad menade han.
- Vad är det för straff? Fick jag fram.
Han vände sig om och tittade strängt på mig.
- Det är det enda straff som hjälper. Jag brukar ge mina döttrar det när de varit olydiga. Smisk på bara stjärten. Jag blev illröd på kinderna, visste inte var jag skulle ta vägen. Nog hade jag fått lite smisk i barndomen, men nu, jag var 40 år.
- Det är bara att välja fru Johansson. Antingen tar jag huset, annars tar ni ert straff här och varje vecka vid den här tiden tills ni kan betala. Vad säger ni, jag har inte hela dagen på mig. Jag började darra av rädsla, men jag hade inget val.
- Men ...men, hur mycket, fick jag fram.
- Ni kommer att få ordentligt. Det kommer att svida ett tag efteråt och vara lite svårt att sitta, men det går över och ni har huset kvar. Jag blev stum, visste inte hur jag skulle göra. Huset var allt för mig. - Bestäm er nu, jag har annat att göra idag. Rappa på. Det gick runt i huvudet, men hans bestämda röst fick mig att bestämma mig.
- Ja..... vi säger väl det då.
- Bra Fru Johansson, det här ska snart vara avklarat. Res er upp.
Jag reste mig på darrande ben och drog i kjolen. Han gick runt mig och tittade ingående, speciellt på min stjärt. Jag kände skammen komma. - En riktigt härlig stjärt, den tål en hel del, skulle jag tro. Har ni fått smisk förut?
- Ja... några gånger i min ungdom, stammade jag.
- Det var ett tag sen, då behövs det nog en omgång. Dra upp kjolen över stjärten.
Han gick bort till dörren och sa åt sekreteraren att han inte ville bli störd. Sen kom han tillbaka. Jag stod fortfarande som förlamad, visste inte vad jag skulle göra.
- Se så, få upp kjolen nu. Det blir bara värre om ni trilskas. Sätt fart. Jag drog sakta upp kjolen över stjärten och visade mina spetstrosor och strumpeband. Jag skämdes när jag visste vad som väntade. Han tog fram en stol och satte sig på den.
- Kom hit nu.....
- Jag vet inte....
- Det är försent att ångra sig nu. Kom hit och gör som jag säger, annars blir det en dubbel omgång.
Jag vågade inte annat än gå fram till honom. Han tog tag i min arm och la mig över knät.
- Så där ja.....
Han smekte mig över trosan, sen höjde han handen och klatschade till. Det sved till ordentligt på ena skinkan. Jag stönade till. Så fortsatte han på andra skinkan. Och andra. Jag började vrida på mig.
- Ligg still.....
Jag fick en fem slag till innan han gjorde ett uppehåll.
- Det var uppvärmningen..... Nu börjar själva bestraffningen.
- Nej, snälla....inte så hårt.....
Han tog tag i mina trosor och drog ner dom till knävecken. Nu låg jag med rumpan bar i hans knä. Oj vad jag skämdes.
- Lite röd har den redan blivit, men bättre färg ska den få, så du lär dig att betala i tid. Så började han smiska mig ordentligt. Slagen haglade över skinkorna och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Det gjorde ordentligt ont.
- sluta snälla.....det gör ont ....
- Det är meningen.... lilla frun..... ordentligt ont ska det göra..... Klatsch....klatsch...klatsch... Slagen ekade mellan väggarna. Plötsligt öppnades dörren och sekreteraren tittade in. Han slutade slå.
- Vad är det?
- Direktör Fredriksson söker er.
- Ser du inte att jag är upptagen, han får vänta. Hon stirrar på min rumpa och jag skäms. Känner mig som en barnunge. Hon går ut och stänger dörren.
- Så där ja, fru Johansson, nu är det bra färg på stjärten. Hur känns det?
- Det svider, snyftade jag.
- Bra, då kan ni resa er och luta er över skrivbordet.
- Inte mer, snälla, jag klarar inte mer.
- Det gör ni visst det. Mina döttrar klarar mycket mer. Här behövs en ordentlig omgång. Han hämtar en gammaldags rotting i ett skåp. Prövar den i luften med ett svisch.
- Sätt fart nu, luta er fram och så puta upp med stjärten.
Jag vågade inget annat än göra vad han säger. Väntar med vånda på första slaget.
- Ni ska få 20 rapp och ni ska räkna slagen högt och tydligt. Beredd.
- Ja...kved jag.
Jag hörde svischen och kände svedan när den landade på skinkorna. Jag skrek rakt ut. Sen kom nästa och nästa och nästa. Jag skrek och snyftade och räknade. Han visade ingen barmhärtighet utan lät rottingen dansa på min rumpa. Jag försökte skydda stjärten med händerna, men då la han till slag, så jag slutade. Snart tjöt jag som en stucken gris och bad om nåd.
- Snälla...snälla....sluta....jag ska betala imorgon ....jag lovar ..snälla..
Men han slog ännu kraftigare över hela rumpan och ner på låren. Så äntligen slutade han och jag kunde andas ut.
- Nu är det två rapp kvar och de är alltid hårdast.
- Nej snälla.....Grät jag.
Svisch.....Aj, aj ,aj.....Det sved som eld. Och så sista rappet....Aj,aj... Jag kände hans hand som smekte över rumpan.
- Så ska en välsmiskad rumpa se ut.....Hoppas du har lärt dig nu....Du kan resa dig upp...... Jag reste mig blossande röd upp och drog upp trosorna.
- Vad säger man....
- Tack......
- Tack för vad då?
- Tack för smisket, snyftade jag.
- Det är bra.....Och kan du inte betala nästa vecka kommer du hit igen, för en ny omgång, förstått!
- Ja, Herr Björk. Jag fick kjolen på plats. Det bultade i skinkorna och jag hade svårt att röra mig.
- Adjö då, och säg åt fröken Larsson att hon kan släppa in direktören. - Ja, tack och adjö. Vi tog i handen.
- Ni var duktig, tog smisket bra tycker jag, och ni behöver inte skämmas för er stjärt, den är fin. Adjö.
Jag gick ut genom dörren och där utanför satt Fröken Larsson och direktören. Jag förstod att dom hört min gråt, så jag skämdes och vågade inte titta dem i ögonen.
- Direktören är ledig nu, stammade jag.
- Tack, ni har fått en ordentlig omgång ser jag. Han är hård men rättvis. Bäst att betala i tid. Han log när han gick in genom dörren.
- Jag vet hur det känns, sa fröken Larsson. Brukar själv få smaka rottingen om jag gör något fel. Man vänjer sig. Ha på lite salva när ni kommer hem. Det lindrar.
- Tack, snyftade jag.
- Direktören ville att ni skulle komma samma tid nästa måndag. Går det bra.
- Jag antar det.
Jag hade svårt att gå för varje rörelse gjorde att trosorna skavde mot den ömma stjärten. Men efter några dar hade svullnaden gått ner. Och sen fick jag uppleva samma behandling tre gånger till innan jag fick jobb och kunde betala.
Sista gången fick fröken Larsson smiska mig för direktören hade så mycket att göra. Och hon ville nog hämnas på allt smisk hon hade fått så den omgången var värst utav alla.