Jag växte upp i ett mycket tryggt och kärleksfullt hem tillsammans med
mina föräldrar och min två år yngre bror. Vi blev båda agade under vår
uppväxt, men våra föräldrar valde sina tillfällen. Jag hade vänner som
fick smaka käppen eller fick en ordentligt risbastu bara de var fem
minuter sena eller av misstag råkade tappa en tallrik i golvet. Det fick
definitivt inte vi. ”Misstag är en del av livet”, som pappa sa. Både han
och mamma lät oss göra våra misstag och lära från dem. Vilket oftast var
effektivast. Agan blev aktuell först när vi vägrade lära oss, när prat
och tillsägningar inte räckte. Eller när vi betett oss extremt illa
eller gjort något osedvanligt dumt. Detta hände tack och lov inte allt
för ofta, de tillfällen då de hände glömde vi å andra sidan inte.
Både mamma och pappa agade oss. När vi var små stannade det oftast
vid några klatschar i rumpan på stället. När vi kom i skolåldern fick vi
oftast dra ner byxorna och lägga oss över deras knä. Med åldern kom
sedan diverse redskap och ritualer. När vi var små var det själva
smärtan som var målet, att det skulle svida lite i baken när vi gjort
fel. Med åldern blev vi ju klokare och mer medvetna och då var målet med
agan att vi själva skulle förstå vad vi gjort fel, att vi skulle skämmas
och att smärtan skulle få oss att minnas hur det gick "förra gången",
samtidigt som det var en bestraffning för det vi nyss gjort.
De tog alltid hänsyn till vår integritet såtillvida att agan
skedde utan publik, åtminstone utan utomstående. Men den personliga
integriteten togs ingen hänsyn till. Tvärtom såg de positivt på att vi
blev generade och skämdes. De resonerade som så att om vi skämdes under
agan skulle skammen hjälpa till att få oss att undvika dylika
situationer i framtiden. Så rätt, så rätt. Speciellt pappa var bra på
att framkalla den där genanta känslan i oss. Det var därför mamma alltid
lät honom ha hand om de mer seriösa tillfällena. Men mamma var duktig
hon också.
Jag trodde det var slut med aga för min del när jag fyllde 18. Jag
var ju faktiskt myndig. Ett par veckor efter födelsedagen fick jag dock
lära mig annorlunda. Vi hade friluftsdag i skolan. Orientering. Vi var
ett gäng i min klass som inte alls kände för det, så vi gick och satte
oss i en glänta och drack medhavd öl, käkade chips och skrattade åt de
andra "dårarna" som sprang runt och letade tygskärmar. Det gick inte
bättre än att vi blev ordentligt berusade. Givetvis var det någon som
skvallrade, så när vi väl kom tillbaka och beklagade att vi inte hittat
en enda kontroll stod lärarna beredd med en av skolans alkometrar.
”Dopingkontroll”. Vi åkte givetvis dit hela högen. Våra föräldrar blev
uppringda medan vi satt och lyssnade. Sedan blev vi omedelbart
hemskickade.
Jag hade inte druckit alltför mycket, berusningen jag hade vid
lunchtid hade nu vid fyratiden avtagit. Jag klev innanför ytterdörren
beredd på en utskällning. Tänkte dock att om mamma blev alltför högljudd
så skulle jag snoppa av henne med ett lugnt ”jag är faktiskt 18, jag gör
som jag vill”. Jag var faktiskt inte beredd på det jag möttes av. Mamma
mötte mig i hallen med ett nyskuret björkris, vilket hon omsorgsfullt
skurit från vårens första ungbjörkar ute på gården. Hon hälsade mig kort
med orden:
”Häng av dig ytterkläderna och gå upp på ditt rum. Du
kan ta på dig nattlinnet redan nu, för du ska inte ut något mer idag.”
Jag kom av mig helt. Min självsäkerhet var som bortblåst, ändå
lyckades jag stamma fram:
”Jag är 18, mamma… jag gör som jag
vill…”
”Unge dam, din ålder avgör inte en sådan sak. Gör nu som
jag säger.”
Jag gick besviket upp på mitt rum och tog på mig nattlinnet. Jag
var ju 18, var jag inte för stor för att få stryk då? Mamma kom upp
strax efteråt. Hon skällde på mig för att ha varit så ansvarslös och
uppträtt så barnsligt. Hur kunde jag bara tänka tanken att dricka mig
full - under skoltid!?! Hon sa åt mig att lägga mina fyra kuddar på
sängkanten och sedan böja mig över dem. Jag gjorde som jag var tillsagd,
om än efter viss tvekan. Något sa mig dock att det inte var lönt att
protestera. När jag lagt mig putade min stjärt upp. I och med kuddarna
kom jag en bit upp, så knäna stödde sig inte på golvet utan kom att
hamna någon decimeter ovanför detsamma.
Mamma klev fram och vek upp nattlinnet på ryggen. Hon drog ner
mina trosor till knäna och sa åt mig att sära på benen. Hon fick justera
mig flera gånger innan hon var nöjd. Jag låg så med bar stjärt medan
mamma läxade upp mig. Efter att ha skällt på mig ett tag frågade hon:
”Vad tänkte ni på egentligen? Varför gjorde du det? Hur kunde du
ens få för dig att berusa dig under skoltid?”
”Jag…jag vet inte…”
”Du vet inte?”
Jag svarade inte.
”Gör du ofta saker
utan att veta varför?”
Jag svarade inte.
”Johanna?”
”Jag….jag vet inte… det var bara ett infall…”
”Det här är
också bara ett infall”
Sa mamma, ställde sig på knä bredvid mig på
sängen och började smiska min stjärt med sin handflata det hårdaste hon
kunde. Ett 20-30-tal hårda daskar fick jag ta emot i rask följd. Jag
tjöt till och började gråta. När hon slutade ställde hon sig upp igen
och sa:
”Du får 15 minuter på dig att fundera på orsaken till ditt
beteende. Jag stannar kvar här inne och när tiden är ute vill jag ha en
förklaring, unga dam.”
Det blev tyst, så när som på mina låga snyftningar. Min rumpa sved
och brände, men jag vågade inte göra något för att lindra smärtan. Efter
15 minuter sa mamma:
”Nå?”
”Jag… jag tyckte det verkade
trist att orientera, så vi var några stycken som bestämde oss för att
skippa det och ta det lugnt istället. Och… flera av dem, inte jag, hade
med sig öl och… och jag tänkte att ingen skulle komma på oss, så… jag
tyckte det verkade kul att bli full inne i skogen och… och vi hade kul
när vi flyttade kontroller och… och så.”
Mammas svar lät inte
vänta på sig:
”Det var den barnsligaste förklaring jag någonsin
hört!”
”Men… men det är sant.” Snyftade jag.
”Ja”, sa mamma,
isåfall har du verkligen förtjänat ordentligt med smisk på stjärten…”
”Men…”
”…som den lilla flicka du nu visat att du är.” Avbröt
mamma mina invändningar.
Jag svarade inte. Mamma hade faktiskt
rätt. Det var otroligt barnsligt alltihop.
Mamma gav några övningsrapp med riset i luften innan hon lät det
smeka min bak. Hon förde det runt för att jag skulle känna att det fanns
där och skämmas, så sa hon:
”Har jag inte rätt?”
”Jo,
mamma.” Svarade jag lågt.
”Du håller med om att ditt beteende var
otroligt barnsligt.?”
”Ja, mamma.”
”Så du har inget emot att
jag agar dig?”
Jag svalde.
”Nej, mamma.”
Mamma lyfte riset och lät det sedan falla med all kraft på min
ljusrosa stjärt. Jag gnydde. Mamma risade mig ordentligt. Ganska raskt
och med mycket kraft bakom lät hon riset bearbeta hela min stjärt och
övre delen av låren, så att svedan skulle göra sig påmind varje gång jag
satte mig den närmsta tiden. Jag grät rätt snart. Riset svischade och
bet tag i mitt skinn gång på gång. Jag snyftade och grät och till sist
tjöt jag av smärta:
”Aaaaj…mamma….aaaaaaahh!!!”
Jag knep
ihop benen. Det gjorde inget, mamma visste att riset gjorde sin plikt
oavsett om insidorna träffades eller inte. Det var mest för skammens
skull som jag fått sära på dem.
”Aaaaargh…..sluuuutaaaa….aaaaaj”
Jag vred på mig. Inte mycket, men tillräckligt för att mamma
skulle öka styrkan och ryta:
”Ligg still, flicka lilla, du
förtjänar varje rapp. Om du tycker att du är vuxen så ta då emot din aga
som en vuxen.”
Jag vet inte hur länge agan höll på, jag vet bara att när mamma
slutade grät jag okontrollerat. Mamma tog mig i armen och ryckte upp mig
på fötter. Hon drog fram mig till spegeln, drog upp nattlinnet som
fallit ner och tvingade mig att se mig om över axeln. Min stjärt var
mörkröd och riset hade slagit upp små strimmor och små sår över precis
hela stjärten. Det blödde litegrann.
”Nu ser du, så här ser din
stjärt ut nu. Vet du varför den ser ut så här?”
”För att du agat
mig, mamma.” Grät jag.
”Varför har jag agat dig?”
”För att
jag varit oansvarig och betett mig barnsligt som druckit under skoltid”
”Har du förtjänat aga, tycker du?”
”Ja, mamma. Förlåt.”
”Så, gå då och lägg dig igen.”
Jag la mig på mage i sängen.
Mamma kom med en våt handduk och hudlotion. Först baddae hon mina sår,
sedan smorde hon in min stjärt. Hon var inte ett dugg försiktig, så det
sved ordenligt, vilket jag förstod var tanken. Hon lämnade mig sedan och
jag snyftade mig till sömns. Medveten om att jag ännu inte växt ifrån en
ordentlig aga.