Det var en gång i slutet på augusti. Fortfarande varmt i luften, men
sommaren började lida mot sitt slut. Lisa hade fått kontakt med ett par,
som bodde en bit bort. Det var ju spännande det hon hade läst om smisk
och ris. Det fanns en tanke i hennes huvud, och den hade gnagt sig fast
där i flera år, men hon kunde inte klä den i ord. Inte förens nu. Det
var en härlig känsla i kroppen som hade etsat sig fast efter hon läst om
smisk.
Hon både ville och ville inte åka dit. Vad skulle dom tro? Men dom
hade ju bjudit in henne. Hon fick komma när hon ville. För dom verkade
det så naturligt, inget konstigt alls. Hon undrade hur man kunde ta det
så "vanligt".
Det gick en vecka, och ju mer hon tänkte på det, ju mer ville hon
åka dit. Med uppsamlandet av allt sitt mod åkte hon till deras hus en
lördag eftermiddag. Inte bostadshuset, utan ett sommarställe i närheten.
Dom höll på att måla om huset, för det hade inte renoverats på ett
bra tag. Lisbet steg ur bilen, och där stod Lars och tog emot. Hon hade
svårt att andas, så svårt att inte visa hur orolig hon var. Lars tjej
Lena höll på att måla huset, så hon stod högt upp på en stege när
Lisbeth kom.
- Hej sa Lisbet till Lena, och hon nickade högt där uppe på
stegen.
Lars sa att han tyckte att vi två kunde gå och sätta oss i
trädgården så länge och prata.
- Ok, sa jag. Vi satte oss bakom
huset på trädgårdsmöblerna och han bröt tystnaden. i mig pirrade det ju
hela tiden.
- Jaha sa han, och du gillar att få smisk?
- Ja,
jag vet inte, jag, ja, jag har ju inte, hmm,.......
Han spände
ögonen i mig, och det var som om att jag inte vågade titta på honom. Jag
skämdes. Varför skämdes jag, jag hade ju kommit hit frivilligt. Han
pratade så naturligt och lättsamt om det där att få smisk. En kvinna
behöver ha lite smisk då och då sa han. Få uppleva att en man bryr sig
om henne. Jag visste inte vad jag skulle svara, kände bara nåt mystiskt
hände mig. Vågade knappt titta in i hans ögon, för då visste jag........
- Hej! Nu kom Lena och satte sig också, och det kändes ännu
onaturligare. Hon tog i hand, och frågade om jag ville ha kaffe.
-
jaa...sa jag, gärna.
Under tiden hon gjorde kaffe, så fortsatte
Lars att prata med mig, på ett lättsamt sätt. Jag började slappna av och
känna mig som hemma. Ibland gled han in på lite frågor om smisk och
bestraffning och sånt, och det kändes som det naturligaste i världen att
sitta här och prata om det. Jag som inte ens hade uttalat ordet smisk
för mig själv ens en gång.
Nu kom Lena med kaffe och bullar. Hennes kläder var nersölade med
målarfärg, men hon brydde sig inte. Hon hällde upp, och började prata
med mig om smisk, som om hon inte hade gjort annat i hela sitt liv. Hon
pratade om killar i allmänhet, och hur dom borde vara, och jag kunde
bara hålla med. Det jag sökt i hela mitt liv var just det som dom hade
tillsammans.
Lars tittade på mig och log när jag pratade med Lena. Han förstod
att vi förstod varandra. Jag öppnade mig mer och mer, och vi satt och
skrattade alla tre. Dom var så öppna, så spontana, så naturligt att
sitta här och prata om smisk! Jag rodnade ibland när dom frågade mig
något, men fann mig snabbt. Efter ett tag, när kaffet var slut. och
tiden hade gått, så sa Lena att hon nog borde måla klart innan det vart
mörkt.
- Jaha sa Lars. Ska du och jag gå in då!
Mitt hjärta åkte upp i halsgropen. Jag kunde inte svara, bara
nicka. Jag följde med honom somm ett viljelöst offer, men jag ville ju.
Han hade sån självklar makt, att det var bara att lyda. Dessutom så hade
jag ju velat komma hit själv. Han gick sakta framför mig på gräsmattan,
Lena hade redan börjat måla. Han gick in i huset, och följde en trappa
upp. Jag hann nätt o jämt få av mig skorna för jag ville ju inte få han
ur sikte. Det kändes bara så att här var det bäst att lyda och följa
med. Han gick in i ett rum, och det var lite dunkelt, men med en bred
säng, och fönstret var öppet. Jag ställde mig bara innanför dörren och
väntade andlöst.
- Ta av dig byxorna sa han. Jag tog ett djupt andetag, och gjorde
som han ville. Ta av dig trosorna sa han, och jag lydde. Har du stått i
skamvrån förut frågade han.
- Neee,.....jag.........
- Ställ
dig där! sa han och pekade in i ett hörn. Stå där tills jag kommer
tillbaka. Ha fötterna isär, och händerna på låren, lite spretiga,
huvudet lätt böjt ner.
Jag ställde mig där som han sagt, och tusen tankar for runt i
huvudet. Vart gick han, hur länge skulle jag stå så här? Oh, gode gud,
vad hade jag gett mig in i. Efter som jag tyckte det en evighet, hörde
jag steg i trappan. Dörren öppnades. Jag darrade lite. Vem var det? Var
det han?
- Kom hit! Det var hans röst.
Jag ryckte till och vände på
mig. Han stog mitt i rummet, och visade att jag skulle komma. Med bar
rumpa, gick jag sakta fram till honom och ställde mig som han hade
visat. Huvudet ner, benen isär. Hjärtat slog, och jag undrade...... Vad
skulle hända.
- Lägg dig här! Han visade med handen på sängen som
han hade gjort i ordning till mig. En stor kudde under stjärten, och så
raklång fram i sängen. Stjärten skulle puta ordentligt tydligen, men han
sa inget. Jag bara lydde.
Jag hörde att han hämtade något, men vad? Hans händer började
smeka min stjärt. Först varsamt, sen lite hårdare,
Klatsch......Klatsch..Klatsch....försiktigt, men ändå så det kändes. Han
smekte och daskade min rumpa ett bra tag, och han särade på mina ben och
satte sig precis bakom. så han hade fri insyn. Jag kunde inte hjälpa
det, men jag vart smått berörd av att han satt så han kunde se rakt in.
Kände hur jag började bli våt. Han smekte lite på rumpan och ner mot
låren, och jag vet inte om han kände att jag var blöt.
Helt plötsligt så kände jag nåt annat på rumpan.....det sved
mycket mer........kunde det vara riset? Han daskade mig med riset! Aj,
oj, det sved, det gjorde ont, jag slog och sparkade med benen, men han
höll mig fast. Han daskade hårt, mjukt, försiktigt, sen hårt
igen........Jag vred o vände på mig..........det hjälpte inte...........
- Du klarar det här sa han. Nästa gång ska jag prova rotting på
dig....... Han slutade inte, utan fortsatte, jag kände att det var ingen
ide.......att kämpa emot. Han smekte min rumpa lite till och jag vart så
lugn, kände att det spelar ingen roll. Nu daskade han ordentligt med
riset.......och jag bara njöt. Det kändes inte ens hälften så ont som
det hade gjort i början. Visst gjorde lite ont, men jag gav
mig.......putade dessutom ut mer med rumpan när jag kände den stillsamma
inre friden.......Vilken känsla......
När han kände att jag hade tagit till mig riset, så slutade han
efter ett tag. Han klappade mig på kinden, och la på mig en filt. Ligg
kvar här tills jag kommer sa han. Jag låg där under filten, och kände
mig så tom och lycklig. Jag hade klarat det här, och det kändes
underbart. Jag grät en liten skvätt..... Kände mig lycklig.........Det
kändes som om jag slumrade till ett tag, för när jag åter hörde steg i
trappen så kändes det som om det hade gått flera timmar.
- Hej sa Lars, och smekte mig lite på rumpan.
- Hur är det?
- Mmmm, sa jag, bara bra.......... Jag känner mig så fri. Hit vill
jag komma flera gånger.........
- Du får komma när du vill sa han
och log. Jag fick ligga en stund på hans arm, och vi pratade om lite
allt möjligt. Det var dags att åka hem. Jag klädde på mig, och gick ner
för trappan ut ur huset, ut till hösten.......Lena höll på att måla det
sista på huset.
- Det där klarade du bra sa hon och log. Jag kände
sån underlig värme inom mig. Tänk vilka människor det finns. Underbara,
och nästa gång skulle jag ju få pröva rottingen................