Det var en mycket vacker sensommardag i Amsterdam. Barnen hade börjat
skolan för någon vecka sedan liksom vår nu före detta barnflicka Anna.
Våra tre döttrar var nu så pass stora att vi inte tyckte oss behöva
någon ny barnflicka och med anledning av detta kunde Anna bo kvar i den
lilla extra lägenheten, med egen ingång och allt, som rymdes i vårt hus.
Dessutom hade Anna under de 2 år som hon levt med oss nästan blivit som
en riktig familjemedlem.
När Anna gick i nian praktiserade två veckor hos min fru. ”En
mycket klipsk tjej som kan gå långt” var min fru Charlottes första
kommentar. ”Pratar redan perfekt engelska, räknar lika bra som du och”,
”akta dig du” svarade jag spelat argt klatschade Charlotte i baken.
”Jojo” fortsatte hon och bubblade på som vanligt. Hon retade mig alltid
för att även fast jag kan titulera mig som ekonomidirektör så är
Charlotte mycket bättre på att räkna - derivata, integraler och dylikt -
än jag. Inte för att jag behöver kunna detta men Charlotte älskar att
retas.
Anna och vår familj bodde inte så långt ifrån varandra och möttes
ute då och då. Första terminen andra gymnasieåret hände något. Anna hade
hamnade - förenklat uttryckt - snett, drack mycket, mycket alkohol och
skolkade konstant. Annas föräldrar verkade inte bry sig. Hon var mycket
nära att inte få börja sin andra vårtermin när min fru tog sig an henne.
Charlottes recept var vänskap, ömhet och smisk då det behövdes. ”Hon
behöver en förebild som är kärleksfull men inte drar sig för ge henne
smärtsamma läxor när så behövs” menade Charlotte. Min fru, uppvuxen i
USA, amerikansk medborgare och dessutom jurist, har mycket svårt att
förstå att aga kan vara förbjudet i Sverige.
Fler än en gång fick Charlotte rycka ut och hämta Anna där hon
fanns, ta med henne hem till oss, läxa upp henne verbalt och innan hon
bäddade ned Anna i gästrummet ge henne en omgång med handen. Under en
period fick hon smisk minst en gång i veckan. Det gillade Anna inte! Men
det syntes att hon ändå tyckte om att ha Charlotte i närheten, att prata
med henne, någon som hjälpte till med läxor och brydde sig om henne.
Våra tre döttrar såg dessutom upp till Anna något som säkert kändes
skönt för henne. En gång gjorde Anna misstaget att skrika åt, och
förolämpa Charlotte, efter hon fått stryk. Det skulle hon inte ha gjort.
”Lilla flicka” suckade Charlotte, tog hårt hennes armar hårt, tryckte
återigen ned Anna över sina knän sessionen slutade med att Anna fick en
tredubbel dos. Dagen efter, en lördag som tur var, stannade Anna i
gästrumssängen hela dagen. Sitta kunde hon inte. Hon har aldrig mer sagt
ett ont ord om Charlotte.
Själv var jag lite tveksam till hela företaget. Vi pratar om allt,
så även om detta, dessutom hade Du redan nu dåligt med tid menade jag.
Men min älskade, som nog är jordens mest envisa person, var som vanligt
övertygad om sin framgång. ”Hon är min hobby” sa Charlotte, ”eftersom
det är så himla få hästar här i stan och jag får nöja mig med att rida
dig så måste jag lite annat tidsfördriv också” log hon. ”Vem kan stå
emot ditt leende” svarade jag matt. Min svärmor drev ett stuteri och
Charlotte hade haft egen häst sedan barnsben.
Som tur var hade jag fel. Behandlingen tog skruv och med allra
största sannolikhet blev Charlotte Annas räddning kvar i skolan,
dessutom med hyfsade betyg. Jag är mycket stolt över min frus insats.
Strax efter Annas student blev det bestämt att vi skulle flytta
till Amsterdam. Charlotte trivdes inte riktigt i Stockholm. Hon medgav
det aldrig men jag känner henne alldeles för väl för att kunna se när
hon ljuger - alternativt håller modet uppe, beroende på hur man ser det.
Vi behövde hjälp med barnpassning, och Anna vill gärna följa med till
Holland, och blev på så vis en älskad liten extra mamma åt våra barn.
Jag kom hem från jobbet precis i tid denna fredag. Charlotte var
mycket nära ett raseriutbrott efter en hel eftermiddag med en mycket
trilsk dotter. När Hannah, vår mellandotter, är på fel humör kan hon
driva sin mor till vansinne. Charlotte är inte direkt lättretad, men
till slut smäller det, och då gör det det hårt. Resultatet blir alltid
detsamma; en mycket ledsen dotter med en rejält öm bak och roligare kan
man ju ha en fredag. Lyckligtvis är Charlottes ilska som bortblåst i
samma stund som agan är utdelad. Alltid något.
Lade mina armar
runt Charlottes axlar, kysste hennes nacke och viskade ”lugn, jag tar
hand om henne”. ”Ta med Din lillasyster och gå ut på baksidan så kommer
jag snart” fortsatte jag till Hannah. ”Jag blir tokig” viskade Charlotte
och försökte vända sig om. Jag höll om henne hårt, hon satt fast som i
ett skruvstäd, hon lutade sitt huvud bakåt och vilade det mot min axel.
”Jag önskar att jag hade ditt lugn” sa hon. ”Du skall vara precis som du
är” sa jag och nafsade efter hennes vänstra höra ”ett vilt och nästan
otämjbart lejon”. ”Vet du vad” fortsatte jag, ”Hannah är en kopia av
dig, fast lite mindre bara.” ”Ja, jag vet” suckade Charlotte ”Vi är lika
som bär. Kunde hon inte ärvt några lugna gener från dig?” ”Sådan mor
sådan dotter. Visst skall det bli kul när tonårstrotsen kommer” sa jag
glatt. ”Jag kommer att köpa en rotting” sa Charlotte matt. ”Ja, du vet
väl vad som biter på din lilla kopia, åk iväg nu” sa jag.
Charlotte och vår äldsta dotter skulle åka och rida. ”Jag har
förberett middagen det är bara att koka ris” sa Charlotte på väg ut. I
vår trädgård hittade jag Hannah och vår yngsta dotter i färd med att
sätta upp en krocketbana. ”Kom hit Hannah” ropade jag. ”Vänta lite”,
svarade hon när hon studerade banans ritning. Jag gick fram till henne,
tog tag i hennes höger öra, vred om lite försiktigt, och plötsligt var
flickan mycket enkel att övertala att följa med bort till
trädgårdsmöblerna. Placerade henne sittande på bordet, och satte mig
själv framför på en stol. ”Du måste skärpa dig Hannah, du retar mamma
till vansinne med din kaxighet. Dessutom vet du precis hur det slutar.
Sambandet mellan din uppstudsighet och smisk är väl uppenbart” frågade
jag. Hannah nickade. ”Jag skall försöka att bättra mig” sa Hannah och
jag visste att hon menade allvar. Än så länge var jag hennes stora idol,
bad jag henne försöka skulle hon göra det. Men jag kände också min
dotter väl, inom ett par veckor skulle hon ha förtjänat att få smisk med
handen eller hårborsten igen. Om några år blir den en rotting tänkte
jag.
När fru Charlotte var sexton, sjutton år var hon som mest
uppstudsig. När inget annat hjälpte tog hennes mamma fram mattpiskan och
det tog visst tagit skruv. ”Efter två långa och hårda sessioner med en
veckas mellanrum aktade jag mig mycket noga för bus.” berättade
Charlotte en gång. Min yngsta och äldsta dotter får sällan smisk. Men
när det händer, och med en ordentligt öm bak i närminnet, är de två
flickorna lydiga långt framöver. Hannah däremot, en kopia av sin mor.
Vi hann med flera krocketrundor innan jag hörde bilen komma hem.
Jag gick in för att möta dem; Charlotte och vår äldsta dotter Louise.
Älskade att se min fru i ridbyxor; blev dessutom alltid lite nostalgisk
eftersom det var just klädd i ridkläder Charlotte var när jag mötte
henne första gången. Samma blick som då mötte mig nu i hallen, den blick
som jag med en gång förälskat mig i. ”Har ni haft det bra” frågade jag,
drog henne till mig och kysste och Charlotte. ”Ridning är som balsam för
min själ” svarade min fru. ”Jag ska ta hand om dig i kväll” fortsatte
hon när jag smekte hennes höfter.
”Fredrik”, ropade Charlotte från badrummet en stund senare. ”Hör
efter med Anna om hon vill äta med oss”. Anna var hemma trots att det
var fredagskväll. Hon var lite ledsen då hon och hennes pojkvän precis
gjort slut. Jag skickade upp budbäraren Hannah, men Anna avböjde vänligt
men bestämt.
Det blev en mycket trevlig kväll. God mat, gott vin, och en
familjeturnering vid krocket-banan. Hannah och hennes mor var det klart
bästa laget. Sams igen.
Jag stoppade barnen i säng, och hittade sedan Charlotte i
trädgårdens hängmatta, hon läste en bok. Lugn musik strömmade svagt ut
från Annas lägenhet. Hängmattan låg precis under Annas sovrumsfönster
två våningar upp. ”De små sover, kommer du ihåg vad du lovade” frågade
jag och strök henne över kinden. ”Mmmm” svarade hon frånvarande, ”men
jag måste läsa klart de två sista kapitlen först.” ”Skynda dig” svarade
jag och smekte hennes lår. Lade mig i trädgårdssoffan, njöt av livet och
tanken på vad som komma skulle.
Plötsligt svor Charlotte från hängmattan. Det var mycket ovanligt
numer. Att svära var en ovana som hennes mor tagit ur henne under
tonåren. ”Känner du lukten” frågade Charlotte. ”Nej.” ”Kom hit, det
luktar marijuana”. Jag gick bort till hängmattan och sniffade. Jo,
mycket riktigt, lukten var tydlig och kunde bara komma ifrån Annas rum.
Charlotte svor igen, ”jag vet ju att hon har provat en gång, men hon har
ju lovat mig att det bara var en engångsföreteelse”. Hennes vackra blå
ögon blixtrade. ”Vad ska vi göra, hon är ju vuxen, det är ju lagligt
här” frågade Charlotte. ”Gör precis vad du tänker” svarade jag, ”hon får
inte fastna i något missbruk”. Min fru svor igen, jag hjälpte henne ur
hängmattan. ”Jag köper en rotting redan i morgon” väste hon och gick in
i huset. Själv återtog jag trädgårdssoffan.
I hallen såg Charlotte Louises ridspö och det tog hon med sig till
Annas lägenhet.
Efter en knapp halvtimme var Charlotte tillbaka i trädgården. Hon
satte sig i soffan tätt intill mig. ”Nå”, frågade jag. ”Hon fick 25
hårda rapp med ett ridspö, hon har aldrig fått så mycket stryk”, svarade
Charlotte dystert. ”Tänk om hon fastnar i missbruk”. ”Det gör hon inte,
hon har ju dig”, svarade jag och tog min fru i min famn och till vårt
sovrum.
Nästa dag köpte Charlotte en rotting. Även om hon trivs mycket bra
i Amsterdam har Charlotte svårt att mycket svårt förlika sig med alla
droger och prostitution. Men det finns ju alltid något positivt i
eländet, ”det är ju inte speciellt svårt att finna en god rotting i
någon sexshop” sa Charlotte när hon visade mig den.
Anna har nu smakat på rottingen två gånger. Handsmisk som
uppvärmning, och sedan 2 x 10 rapp på bar stjärt och jag tror att det
dröjer innan hon provar marijuana igen.