Jag var 15 år och viste som alla unga tjejer allt och bäst.
Mitt jobb bestod i att vara vänlig mot kunder och plocka upp kläder efter visningar.
En lunch när jag var ensam "råkade" jag stjäla några kronor ur en stor kassa. Trodde aldrig hon skulle märka det.
Senare den dagen kallade hon in mej till sitt rum bakom affären och berättade att hon viste. Det var dubbelt retsamt eftersom vi var släkt.
Svea sa att jag fick välja själv. Antingen skulle jag få sparken direkt med brev till både skola och föräldrar eller fick jag snällt ta det straff hon bestämde. Hon ville ha svar innan affären stängde för dagen.
Jag förstod nog att vid hennes ålder och ålderdomliga sätt så kunde det bli smisk för min del. Men alternativet var ännu sämre, för dels skulle säkert pappa ge mej smisk om han viste och dels skulle skolan reagera starkt.
Klockan fem gick jag till moster Svea och sa att jag tog mitt straff av henne om hon lovade att inget säga hemma. Hon log lite och sa att jag skulle komma med henne hem direkt efter stängning.
Jag ringde hem och sa att vi skulle inventera, och Svea gick före mej hem till Liedbergsgatan.
Hemma hos henna fick jag besked på att vänta i lilla gästrummet och ta av mej klänningen. Jag blev rädd för vad som skulle komma men kunde inget göra.
En kvart senare kom Moster Svea in i rummet klädd i en strikt ridklädsel med stövlar på. I handen hade hon ett nyplockat björkris.
Jag hade fått smaka ris förr men det var länge sedan. Hon lade mej på sängen, drog av mej trosorna så bara strumpor och höfthållare var kvar. Sen smekte hon mej över rumpan och sa att detta ville hon aldrig mer veta av och att tjuvar skulle straffas hårt.
Hon ställde sej upp bredvid mej, satte ett knä i ländryggen på mej så jag satt fast som i ett skruvstäd, och sen började riset dansa på min bara arma stjärt. I en halvtimme höll hon på, skrattade lite retsamt när jag skrek och höll på, men riset fortsatte att göra sitt jobb och det ordentligt. Efter en evighet slutade hon upp, smekte ånyo mej på skinkorna och sa att detta skulle upprepas varje gång jag inte skötte mej, och det fick jag lova.
Efter många om och men fick jag gå hem, men sitta var det inte tal om den kvällen, mina föräldrar fick aldrig veta något och jag lovar er att jag stal aldrig mer. Däremot fick jag bara några veckor gå den tunga vägen till moster Svea igen, men det är en annan historia och inte fullt lika hemsk eftersom jag då gick frivilligt.
Hälsningar Ann-Marie