SEMESTERVECKAN

När de hade en timmes körning kvar stannade han bilen och tog fram en ögonbindel. Han förklarade att den behövdes för att hon inte skulle veta var de befann sig under "semesterveckan". När bindeln väl var på plats och han hade kontrollerat att hon inte såg någonting fortsatte färden. Hon försökte förstå vart de skulle men det enda hon kunde konstatera av bilens låga fart och ojämna rörelser var att de måste köra på små och dåliga vägar.

Till sist stannade bilen och han klev ut och slog igen dörren efter sig. Hon hörde bara hans första steg när han var på väg bort ifrån bilen. Det tillsammans med att det i övrigt var fullständigt tyst bekräftade det hon redan misstänkt, nämligen att de befann sig någonstans ute i naturen långt ifrån all civilisation. Efter en stund öppnade han hennes dörr och beordrade henne att stiga ur. Han vände henne om och knöt försiktigt upp ögonbindeln. Det starka solskenet bländade henne och det tog några sekunder för hennes ögon att acklimatisera sig så pass att hon kunde urskilja omgivningen ordentligt. De befann sig vid en liten och gammaldags timmerstuga, i tre riktningar syntes bara skog och i den fjärde bredde en klarblå sjö ut sig. Det enda som hördes var fågelsång och vindens lätta brus i de lövfyllda björkarna vid sidan om stugan. Scenen var mycket vacker och han lät henne stå där och njuta en liten stund innan de fortsatte in i sitt härbärge.

Stugan bestod av ett stort rum, det var ganska mörkt eftersom allt ljus kom från ett litet fönster högt upp på en av väggarna. Rummet var sparsamt möblerat med ett matbord, några stolar och en bred säng. Längs en vägg stod en gammal vedspis och ett skåp fyllt med köks-och städutrustning. På bordet stod en fotogenlykta vilken i avsaknad av elektricitet utgjorde den enda belysningen. Den unkna luften vittnade om att det var länge sedan någon varit här.

-Under veckan här är du min fullständiga slavinna, och det innebär att det finns ett antal regler som ska följas till punkt och pricka.
-För att göra det lätt för dig har jag satt ner dina förhållningsregler på ett kontrakt som du kommer att få skriva på och godkänna.

Han tog fram ett papper som han överlämnade och informerade samtidigt om att han skulle gå ner till sjön i tio minuter och att han förväntade sig kontraktet undertecknat när han kom tillbaka. Därefter överlämnade han pappret och lämnade stugan. Efter att ha läst kontraktet insåg hon att det här skulle bli den tuffaste veckan hittills i deras förhållande men kanske också den mest upphetsande eftersom hon verkligen älskade sin undergivna roll.

Instruktionerna berättade att hon under hela perioden skulle vara helt naken, han skulle ta hennes kläder och låsa in dem i bilen. Varje morgon skulle hon gå upp klockan sju för att först tända eld i spisen, sedan skulle hon gå ut och tillverka ett färskt björkris som när det var klart skulle placeras bland de övriga bestraffningsredskapen hon hade fått plocka i hop och ta med sig hemifrån. Efter denna ritual skulle hon tillaga frukosten och försiktigt väcka sin ägare. Efter frukosten skulle hon få smaka riset en första gång, denna aga var obligatorisk och utdelades oavsett uppförande. När agan avslutats och hon gjort i ordning efter frukosten fortsatte hennes göromål som förutom matlagning och andra vanliga hållssysslor även innefattade arbetsuppgifter som vedhuggning och andra tyngre göromål. Hon skulle när som helst ställa upp på hans sexuella önskemål och vara beredd på ordentlig bestraffning när hon förtjänade detta. Hon vart först förvånad över en punkt som innebar att han skulle ansvaraför hennes hygien, men förstod varför när hon insåg att bad och tvättskulle ske i den kalla sjön under hans övervakning.

Hon skrev på pappret, klädde av sig kläderna och gick ut för att möta honom. Hennes första uppgift blev att hämta bestraffningsredskapen i bilen. Det hon fått order om att ta med sig var två olika rottingar, en i mellanklass cirka 50 centimeter lång med en diameter på någon halvcentimeter och en riktigt grov som var ungefär tio centimeter längre och några millimeter tjockare. I samlingen ingick också en ridpiska i läder som han brukade använda när utrymmet var för trångt för att använda de klumpigare rottingarna.

När hon överlämnat redskapen till honom beordrade han henne att först handskura golvet. Hon gick lydigt och hämtade hink och skurtrasa innan hon klev ut för att hämta vatten i sjön. På väg mot vattnet slogs hon för första gången av tanken att någon faktiskt kunde se henne. Visserligen verkade de vara långt bort från all bebyggelse men skogen kunde väl ändå inte alltid vara helt folktom så här på försommaren? Hur hon än försökte kunde hon inte bli kvitt tanken på att hon kanske var eller senare under veckan skulle kunna bli iakttagen i sin undergivna roll, eller tänk om någon såg och hörde henne när hon fick bestraffning?

Hennes tankar lugnade sig lite när hon åter klev in genom dörren och lade sig på alla fyra i ett hörn för att böja skura. Här kände hon sig trygg när hon visste att det bara var han som såg henne och de fakto att han med rottingen i hand övervakade hennes minsta rörelse, beredd att driva på henne när hon var långsam eller slarvig kändes nästan bara upphetsande. Medan hon skurade fick hon förstås inte vända sig om och se vad han gjorde så varjegång hon hörde rottingens vinande genom luften stelnade hon till och beredde sig på den smärtsamma smällen. Oftast blev det ingen smäll, eftersom han njöt av att se hennes reaktion och därför gärna stressade henne på detta sätt. En och annan smäll blev det förstås och dessa följdes dels av hennes skrik eller kvidande dels av hans myndiga stämma som uppmanade henne att inte vara så slarvig eller långsam.

Det var länge sedan någon hyrt den gamla stugan så golvet var rejält smutsigt. Varje gång vattnet behövde bytas fick hon be om lov att få springa och hämta en ny hink. Han älskade att se henne ränna fram och tillbaka och han njöt av att se hennes stjärt som för varje vända fått några nya ränder. Efter ett par timmars frenetiskt skurande och vattenhämtande annonserade hon jobbet avklarat. Hon ångrade sig genast när han beordrade henne att hämta hans nya vita skjorta. Det betydde nämligen att han skulle testa städningen genom att låta henne dra plagget över golvet och om skjortan blev det minsta smutsig skulle hon först bestraffas för att ha slarvat med städningen, sedan för att ha förstört hans skjorta.

Trots att hon insåg sitt misstag fanns det ingenting att göra, han ändrade aldrig en order och hon borde faktiskt ha förstått att hon inte skulle komma så lindrigt undan. Hon hämtade skjortan och på hans tecken föll hon på knä och började gnida den mot golvet. Hon fick krypa runt över hela golvet och vara noga med att inte missa hörnen. Efter några minuter kallade han på henne och hon kröp skamset fram till honom och överlämnade skjortan. Han tog den snabbt ifrån henne och behövde inte mer än kasta en snabb blick på tyget för att konstatera att den tidigare vita skjortan numera var grå.

Samtidigt som han visade henne resultatet gav han henne en mörk blickoch sade, -Det här kommer att kosta din söta lilla stjärt en hel del smärta, följ med mig ut. På väg ut ur stugan var det knappt så att benen bar henne, hon var livrädd för den kommande bestraffningen men hon insåg också att hon verkligen gjort sig förtjänt av en rejäl omgång. Väl ute trodde hon att han genast skulle börja läxa upp henne men istället började han prata om att det fanns verktyg i bilen som hon skulle hämta. I bagageluckan hittade hon såg, kniv och ett hoplindat bomullsrep. Hon förstod ingenting men plockade upp sakerna och skyndade sig snabbt tillbaka.

-Ta med dig sågen och gå ut i skogen, där ska du hämta fem stycken trädstammar som alla är en och en halv meter långa och åtta till tio centimeter tjocka, dessutom skall du ha med dig två stycken lika tjocka bitar men som bara är en meter långa!

Hon tittade konfunderat på honom men vågade varken komma med frågor eller invändningar utan tog sågen och skyndade ut i skogen. Det fanns gott om träd i rätt storlek och det gick faktiskt rätt fort att fälla några mindre björkar och kapa till dem i rätt längder trots att skogsarbete knappast tillhörde hennes starkare talanger. Efter någon timme var hon åter tillbaka och även om hon verkligenan strängt sig för att komma på vad materialet skulle användas till så hade hon ingen aning.

Han instruerade henne nu att kapa till åtta jämnlånga bitar av repet, vilket inte heller det var några problem. Därefter skulle hon ta fyra av de långa stammarna och knyta ihop dessa två och två så att varje par bildade en "V" form. I "V" formens öppning skulle hon sedan knyta fast de kortare bitarna så att det nu istället bildade två trianglar. När detta var klart tog han den ena triangeln medan han beordrade henne att ta den andra tillsammans med den sista långa delen och de gick ut en liten bit på den öppna ytan bredvid huset.

Han ställde sig mitt emot henne med en dryg meters mellanrum och placerade triangeln så att det som tidigare bildat ett "V" hamnade uppochner och tecknade åt henne att göra likadant. Sedan sade han åt henne att lägga den sista delen mellan trianglarna. I samma ögonblick som hon lade stammen på plats insåg hon vad allt detta skulle tjäna till. Det hon höll på att bygga var en bock som hon skulle få ligga fastspänd på under bestraffningen.

Insikten gjorde henne åter knäsvag, normalt nöjde han sig med att hon böjde sig framåt över en stol eller greppade runt tårna för att behålla sin position under en bestraffning. Hon hade faktiskt bara blivit fastspänd en gång tidigare och det var när hon varit nära att elda upp huset genom att istället för att utföra sina sysslor hade gått och lagt sig och glömt ett ljus som brunnit ner och tagit eld i ljusstaken. Som tur var hade han kommit hem precis innan branden hunnit sprida sig. Den gången hade hon inte kunnat sitta på en vecka och det dröjde flera dagar innan hon ens kunde ta på sig ett par trosor.

Tankarna snurrade i huvudet på henne medan hon färdigställde bocken. Hur många rapp skulle hon få, tänk om någon såg henne, hur länge skulle hon få ligga fastspänd? Bygget avslutades mycket riktigt med att hon fick binda fast en repstump i varje hörn av bocken. Han tittade henne djupt i ögonen och sade, -Har du förstått vad detta är? Hon svalde en stor klump och nickade till svar. -Då så hämta den största rottingen.

Det fanns ingen anledning att tveka, ingenting skulle kunna hjälpa henne nu, den enda tryggheten var att hon visste att han aldrig skulle skada henne. Samtidigt som hon överlämnade rottingen kände hon harmoni, visst skulle det komma att göra fruktansvärt ont men det var ju en av anledningarna till att hon låtit sig bli just hans. Han beordrade henne att lägga sig över bocken och hon lydde omedelbart. Medan han gick runt och säkrade hennes vrister och handleder vid bocken försökte hon fånga honom med blicken, hon lyckades inte se hans ansikte men sågtydligt hur en välkänd bula hade börjat växa i hans byxor.

När han var klar tog han rottingen och ställde sig bakom henne. Det enda han sade innan han förbarmade sig över hennes bakdel var,
-Det här kommer att kännas men du vet att du förtjänar det. Normalt sett brukade hon få vänta på att själva pryglandet skulle börja, han tyckte det förstärkte den psykiska delen av bestraffningen. Det hade han i och för sig rätt i men samtidigt som denna väntan var enormt förnedrande var den också mycket upphetsande. Den här gången började han emellertid nästan omedelbart. Det första hon kände av rottingen var hur han lade an den tvärs över hennes stjärt för att på så sätt försäkra sig om en perfekt träff.
Rottingen träffade stjärten med en enorm kraft, nu behövde hon ju inte använda sin viljestyrka för att stanna kvar i bestraffningspositionen så istället fokuserade hon sig på att inte skrika. Hon trodde fortfarandeatt någon kunde passera genom skogen och ville därför absolut inte väcka någon onödig uppmärksamhet. Hon tog emot första rappet nästan helt tyst trots att smärtan var minst lika påtaglig som vanligt. Andra rappet träffade med samma kraft och den här gången stönade hon högt.

Han tog god tid på sig mellan slagen, dels för att smärtan skulle hinna etablera sig ordentligt, dels för att se till att varje rapp blev så effektivt som möjligt men också för att han njöt av att se hennes kvidande rörelser. Efter de sjunde rappet kunde hon inte hålla sig längre hon tjöt rakt ut för fulla lungor och började böna om nåd. Naturligtvis hade det ingen verkan, han brydde sig inte ens om att kommentera hennes önsketänkanden utan fortsatte i samma tempo. Det åttonde rappet förvandlade hennes tjat till ett gällt skrik. Smärtan var olidlig och trots att hon var van vid bestraffning så lindrade inte det svedan. Hon struntade nu totalt i om någon såg henne, för varje nytt rapp tjöt hon allt vad hon orkade och tårarna rann i strida strömmar samtidigt som hon slet i sina bojor.

När det femtonde rappet kom orkade hon inte skrika längre. Det enda som kom över hennes läppar var tunga stönanden. Det sextonde rappet blev hennes sista varför han då tog i allt vad han orkade. Rottingens vinande avbröts med en smäll liknande ett pistolskott. Det dröjde en stund innan hon kom så pass till sans att hon förstod att bestraffningen var avslutad. Han lämnade henne fastspänd över bocken för att hon skulle få några minuter att återhämta sig på. Det sved som eld i stjärten och det hon önskade sig mest av allt var att få massera sin ömma bakdel men det tillät inte repen så det enda hon kunde göra var att invänta sin ägare.

I takt med att hon låg där och återhämtade sig spred sig också kåtheten inom henne. Det var alltid så, samtidigt som hon avskydde smärtan som rottingen (eller vad han för tillfället valt att bestraffa henne med) orsakade så gjorde förödmjukelsen eller vad det nu var henne vansinnigt upphetsad. Han visste också att detta gjorde henne kåt. Han hade smugit sig tillbakaoch det första hon märkte av honom var hans kuk på väg att tränga in i henne. Att ligga fastspänd med nypiskad stjärt och bli tagen bakifrån innebar att hon inte behövde känna honom särskilt länge innan hon exploderade i en första orgasm.