Berättelser om smisk

När Karin fick smaka riset

Tiden går verkligen fortare för varje år, och det är alldeles obegripligt att jag redan hunnit bli 53 år. Det känns som om det var igår, men det är faktiskt 30 år sedan som jag umgicks med en flickvän som bodde utanför Stockholm i en etagelägenhet på första och andra våningen.

Vi kan kalla flickvännen Karin. Under en period var vi för det mesta hos henne, och jag smiskade henne säkert minst en gång om dagen. Hon älskade det verkligen. Jag brukade lägga upp henne över mitt knä och ge henne smisk med handen på bara stjärten. Men vi talade också mycket om björkris, och vi blev båda upphetsade av tanken på en riktig risbastu.

En dag provocerade Karin mig avsiktligt. Jag satt och skrev på en uppsats, och Karin envisades med att nojsa med mig fastän jag sagt att jag måste få skriva. Hon gick efter en liten sprayflaska med vatten, avsedd för att duscha blommor, och började spruta på mig. Jag förstod att hon ville ha smisk och bestämde mig hastigt för att för första gången låta henne smaka riset på bara stjärten.

Jag sa till Karin att nu fick det faktiskt vara nog, nu hade hon verkligen gjort sig förtjänt av ett riktigt kok stryk. Hon fick sätta sig och vänta på sängen medan jag gick ut efter ett ris. Hon såg både förväntansfull och lite orolig ut där hon satt, ungefär som någon som övervunnit sin skräck tillräckligt för att våga åka i en riktigt häftig berg-och-dal-bana.

Jag gick ut genom altandörren i sovrummer på nedre botten, och nära huset fanns ett par björkar som försåg mig med vad jag behövde. Jag plockade några ris, gick in, och samtidigt som jag gjorde i ordning riset efter konstens alla regler sade jag till Karin: "Hur vågar Du spruta vatten på mig när Du vet att jag måste arbeta. Nu ska Du få Ditt livs första riktiga risbastu."

Jag lade själv två kuddar på varandra på sängen och beordrade Karin att lägga upp sig över kuddarna med rumpan i vädret. Sedan lyfte jag upp hennes vida kjol och drog ner hennes åtsmitande svarta spetstrosor.

Så lyfte jag riset och började slå henne över skinkorna, först försiktigt men efterhand allt hårdare. Hon kved snarare än skrek, och rörde rumpan fram och tillbaka, upp och ner. Jag förstod att hon njöt fastän det gjorde ont. Hennes ljuvliga runda rumpa blev till sist alldeles rödstrimmig.

Efter några minuter tyckte jag att Karin hade fått tillräckligt med smisk och lade bort riset för att i stället trösta henne. När jag vände på henne upptäckte jag att tårarna rann nerför kinderna. Jag pussade henne och tröstade henne så gott jag kunde och sedan älskade vi med varandra.

Karin njöt av risbastun och av vår älskog, men ändå skrämde den här episoden mig lite, och den har bidragit till att jag senare aldrig slagit någon kvinna lika hårt som jag den gången risade Karin - även om jag under årens lopp vid några tillfällen har använt ris, livrem, pingpongracket etc. För det mesta brukar jag dock ge smisk med handen.

Det skulle vara intressant att veta vad Smisksidans besökare har för verkliga erfarenheter av smisk med björkris; om Ni liksom jag tycker att det visserligen är väldigt erotiskt men lätt gör lite för ont.

Tillbaka