Barndom med aga



Jag är 47 och min syster är 46 och är alltså födda 1974 och 1975. Vi växte upp i Danmark mellan 5-15 års ålder och gick i internationell skola där. Vår pappa var svensk och vår mamma danska. Vi flyttade från Sverige till Odense när våra föräldrar fick arbete där.

Både far (f. 1948) och mor (f. 1950) hade vuxit upp med aga. Särskilt mamma hade fått mycket pisk av sina farföräldrar som hon växte upp hos. Hon fick framförallt aga med björkris och det ända upp i tonåren. Hon var dock aldrig bitter över det, utan snarare tacksam för att hon fick en handfast uppfostran med klara gränser. För henne var det självklart att jag och min syster skulle fostras på samma sätt och min far tyckte likadant. Tidsandan var ju till stora delar sådan, även om agan var på stark tillbakagång.

Mitt första smisk fick jag redan vid fyra års ålder hemma i Sverige. Jag kommer inte ihåg vad jag hade gjort, men jag minns svedan över stjärten när pappa gav handsmisk på bara rumpan och skamvrån efteråt. Jag kommer också ihåg att det mest var mamma som agade mig i yngre år och att det var hon som första gången lät mig smaka ”ris”. Jag var fem och vi bodde fortfarande i Sverige. ”Riset” var bara tre eller fyra korta slanor, men sved trots det ordentligt eftersom agan utdelades på bara stjärten.

När vi kommit till Danmark fick vi smisk oftare, det var ett mera tillåtande klimat för barnaga där. Så sent som på 1980-talet tyckte mellan 80 och 85 % av danskarna att det var okej att ge ungar smisk! Vi fick smisk för allt möjligt, för att vi ”busat”, för att vi bråkat med varandra (syskonrivaliteten mellan mig och min syster var och är stark), sedan vi börjat skolan, för dålig disciplin, dålig läxläsning och dåliga resultat m.m., m.m.

Agan fortsatte ända upp i tonåren och gick alltid till på samma sätt om vi var 4 eller 15, vi kallades in till pappa i hans arbetsrum, fick en ”föreläsning” om varför vi skulle få smörj, sedan fick vi dra ned byxor/kjolar och föra ned underbyxorna/trosorna, lägga oss över pappas knän och fick stryk med handen eller – om vi varit extra stygga – med mattpiskaren, men då stående i framåtböjd ställning. I tonåren hände det då och då att rottingen kom till användning. Vår mor agade gärna innan vårt sänggående. Iklädda pyjamas fick vi ”avhyvlingen” och sedan dra ned pyjamasbyxor och underbyxor – när vi var mindre drog mamma ned dem – och fick sedan handsmisk eller smaka hårborsten liggande över hennes knän. När vi blev större var hennes ”favoritställning” att jag och min syster fick stå framåtböjda, medan hon höll om nacken eller midjan, medan hon agade med handen, hårborsten eller med en kort, tjock läderrem, som sved ordentligt i skinnet. Det här var den typiska ”Stadsproceduren”. På landet var det mest björkris som gällde. Det var mamma som introducerade riset som agaredskap, för att hon själv fått smaka det under sin uppväxt och tyckte att vi skulle få samma ”fördel”! När vi blev äldre fick vi själva plocka riset och oftast liggande över en köksstol ta emot stryket. Jag kommer fortfarande idag ihåg den otroliga svedan som riset gav!

Självklart har vi många agaminnen, men agan flöt ihop med vardagen, blev en del av våra liv, nästan en självklarhet. ”Det var ju så det var”! Själv hade jag inga större problem med att finna mig i ”regimen”. Gjorde man något dumt eller var lat och olydig i största allmänhet resulterade det ofta i en öm och svidande stjärt. Inte heller fann jag

proceduren vid avklädningen, blottande av stjärt och kön särskilt förödmjukande – lite generad var jag ju inför mamma i tonåren – det var ju våra föräldrar som utförde agan och dem kände jag ju. Min syster däremot skämdes för sin nakenhet och särskilt inför pappa, som faktiskt agade henne, på bara stjärten ända upp till det att hon fyllt 14.

Eftersom den här sidan handlar om kvinnor som får smisk så kommer hennes egna ord här:

”Min pappa och jag har alltid haft ett supernära förhållande, när jag var mindre kan jag nog säga att han var min idol, även om idoldyrkan under tonåren blandades med trots, men fortfarande älskade jag honom. Att få smisk av honom, mamma och pappa gav smisk 50 - 50, var alltid en motsägelsefull historia. Det gjorde ont, pappa var stark och sparade inte på varken styrkan i handsmisket eller när vi var ute på sommarstället kraften i riset. Det sved ordentligt i stjärten och ofta kom tårarna. Jag ville så gärna vara en duktig flicka och göra honom nöjd, men samtidigt visste jag att jag många gånger förtjänade vad jag fick. Samtidigt som han var sträng var han också rättvis och absolut ingen sadist. Smisket gavs hårt, snabbt och bestämt, hela proceduren var över på några minuter, sedan skamvrå i kanske 15 minuter och sedan var allting glömt.

Pappa kunde skämta och skoja som vanligt och läsa sagor vid sänggåendet.”

”När jag blev större blev det av naturliga orsaker mera komplicerat känslomässigt.

Att fortfarande få smisk av pappa på bara stjärten och tvingas klä av sig inför honom innan, när man var i puberteten var ingen höjdare. Jag skämdes, men fick ju snart annat att tänka på … Pappa ville kanske själv sluta ge mig smisk när jag blev könsmogen, men mamma insisterade på att de skulle dela 50-50 på bestraffningarna.”

”Pappa och mamma har alltid varit ett stort stöd för mig och för Michael och jag hyser inget agg till dem för vår väldigt handfasta uppfostran. Särskilt min far (nu 73 år) har jag alltid haft ett gott förhållande till. Varken han eller mamma ångrar att de agade oss, utan tror tvärtom att det var nyttigt och karaktärsdanande och det har jag respekt för.


Tillbaka