 Första gången |
Första gången Lennart gav mig smisk var när jag var 18 år gammal. Jag hade precis träffat honom och kände honom inte så väl. Han var nästan dubbelt så gammal som mig.
Han gav mig lift hem en tidig kväll. Jag bodde fortfarande hemma då, vilket var en bit utanför stan. Men det var innan vi lämnat stan som det som skulle ändra mycket i mitt liv hände.
Anders var tvungen att tvärnita framför en äldre dam som gick över vägen, och ur mig for orden "Jävla satans kärring!"
Lennart stirrade på mig, men när den äldre damen gått över vägen fortsatte han köra en bit, tills han kom till en rastplats. Det var en ganska bra bit kvar hem till mig, men han klev ur bilen och gick utan ett ord runt till min sida. Öppnade dörren och drog ut mig.
Snabbt böjde han mig under sin arm, lyfte min kjol och drog ner mina trosor och började daska till mina bara skinkor. Jag befann mig helt i chock och gjorde inget motstånd, utan fann mig i att få smisk på en rastplats av en man jag knappt kände. Lennart var stark och hans hand var hård mot min mulliga stjärt.
Det var inte särskilt varmt, men Lennart såg ändå till att värma upp mina skinkor tills de var riktigt ömma och röda.
När han till slut lät mig stå upp, såg han barskt på mig. "Du använder aldrig de orden igen! Har du förstått?"
"Ja." Snörvlade jag fram.
"Så ja! Jäntor som du borde vara van vid lite smisk." Sa han till mig och räckte fram en pappersnäsduk.
Jag torkade tårarna och snoret från min näsa. Det var inte förrän jag satte mig i bilen igen som jag insåg att mina trosor fortfarande var nerdragna. Resten av färden hem var ganska obekväm då min väl agade stjärt gjorde sig påmind.
Lennart sa inget förrän vi var hemma vid mina föräldrar, då han önskade mig god natt. Jag skulle just gå ur bilen då jag vände mig om och sa "Tack, det var inte meningen att säga så."
Lennart tittade på mig: "Gör inte om det igen, så blir det nog bra."
Jag förstod meningen bakom hans ord.
Jag smet in och med ett snabbt hej till mina föräldrar låste jag in mig på toaletten. Där lyfte jag på kjolen och studerade mina ömmande skinkor. Lennart hade verkligen get mig smisk.
Lennart hade inte helt rätt, jag var inte alls van vid att få smisk. Men den var den välförtjänt.
  |
