Det var en varm augustieftermiddag Larssons textilfabrik utanför Alingsås. Det hade varit några oroliga veckor i hettan, arbetarna hade krävt högre löner och betalda raster, men nu var oroligheterna äntligen över. De kvinnliga arbetarna som försökt ockupera sina vävstolar hade någon timma tidigare givit upp, och unge Erik Larsson gick nu genom fabriken ihop med verkmästare Olsson. Erik hade bara något år tidigare fått ta över driften efter sin far och förutom att bli kallad disponent Olsson ville han också att personalen skulle ha samma respekt för honom, som de hade för hans far och farfar. Nu kände han att den här kvästa strejken gav honom ett gyllene tillfälle som han tänkte utnyttja maximalt. Han hade lyssnat noga när hans far och farfar berättat historier om hur de lärt sina kvinnliga anställda lyda och nu var det hans chans att gå i deras fotspår. Erik hade under sin vandring genom fabriken snappat upp en av de långa, raka, böjliga linjaler som låg överallt och den lät han nu eftertänksamt smälla mot skaftet på sina stövlar, medan han såg på det som skedde framför honom. Jojo, tänkte Erik, de tidigare så tuffa arbetskorna ville väl inte gråta och skrika rakt ut i första taget inför sina kamrater, men i takt med att bakarna ändrar färg blir det nog en annan låt. Erik såg på Lisa, en kraftig äldre kvinna, som efter många år på fabriken arbetat sig upp till arbetsledare och nu med stor frenesi bearbetade de nakna bakdelar som de knäböjande kvinnorna som låg framför henne visade upp. Lisas svettglänsande ansikte började tona över i samma högröda färg som de bakdelar hon smiskade. Stönandena från de piskade kvinnorna hade nu övergått i ylanden och gråtskrik och mycket nöjd med det han såg, överlät Erik med en nick ansvaret för arbetssalarna till verkmästare Olsson. Det var dags för honom själv att få avnjuta segerns sötma. Han vände sig bort från strykskriken i arbetssalen och tog trappan upp till kontoret som låg ett plan upp, men med utsikt över den stora vävsalen. Erik kände en ilning av förväntan inför det som nu skulle ske. Inne på kontoret var det flera personer som väntade på honom. Hans far, Axel Larsson, just fyllda 60 och fortfarande i sin krafts dagar men fördrog numer att resa och besöka kunder och leverantörer i stället för att sköta det dagliga arbetet på fabriken satt i en bekväm länstol och tittade med ett förnöjsamt uttryck ut över smiskandet som pågick nedanför hans fönster. Vid sidan stod fröken Edith Molander, fabrikör Larssons trogna följeslagerska sedan många år, och som både Erik och många andra misstänkte, fabrikörens älskarinna sedan hans hustru gått bort 20 år tidigare. Ediths blick följde linjalernas rytmiska bågar när de kraftfullt måttades mot de försvarslösa bakdelarna som låg upplagda nere i salen och i hennes mungipa lekte ett stilla leende. Att den numera 50 åriga Edith inte på något sätt var ovan vid att själv både ge och få aga visste Erik. Han hade i sin ungdom vid ett flertal tillfällen smärtsamt fått uppleva att bli upplagd över hennes knä eller när han blev lite äldre, utsträckt över ett skrivbord och med neddragna byxor få sin stjärt grundligt randad för något hyss han gjort. Hemma var det först hans mor och senare någon guvernant som skötte hans bestraffningar, men nere på fabriken var det Edith som med linjal eller en kort hundpiska som tog hand om honom. Hans far tyckte det var under sin värdighet att smiska sin son, men när det kom till att randa en flick eller kvinnostjärt hade hans far inga betänkligheter. Mer än en gång under åren hade han hört klatschar mot bar hud och Ediths eller någon annan kvinnlig anställds kvävda strykskrik tränga igenom den stängda dörren till sin fars kontor. Någon gång hade han också av misstag öppnat dörren och fått en skymt av en randad stjärt som rodnat i kapp med Edits kinder när hon försökt ordna kjolarna efter att ha tagit sig upp från fabrikörens knä, och en särskilt minnesvärd tillfälle hade han mötts av en syn som för alltid etsat sig in i hans minne. Han var i 13 års åldern och hade blivit skickat med ett bud till sin far. I tron att kontoret var tomt hade han använt sin nyckel och öppnat dörren utan att knacka. Synen som mötte honom var fantastisk för en 13 åring. Med överkroppen liggande över hans fars låga skrivbord, med naken underkropp och vitt utspärrade ben, låg den mogna 40 åriga Edith Molander. Hennes slanka kropp och magra stjärt gjorde att skinkorna var vitt särade och både stjärthål och vulva syntes tydligt genom ett buskage av kolsvart krulligt hår. Håret växte ända upp i stjärtskåran och delade sig nedåt i ett rikligt buskage kring de uppspärrade blygdläpparna som nästan tycktes blinka inbjudande mot honom. Del 3: Strejkledarna – Fröken Gunnel Förutom Fabrikören och fröken Molander fanns det ytterligare två personer väntande inne på kontoret. De två av arbeterskorna som särskilt utmärkt sig under strejkdagarna och som på grund av olika orsaker kommit tillbaka och önskat sina arbeten tillbaka hade inte fått dra ned byxorna ute på fabriksgolvet utan blivit inkallade till kontoret för särskilda disciplinering. Erik lade märke till att Gunnels blick oupphörligen drogs bort mot fabrikören och fröken Molander och fick en stark känsla att dessa tre varit i liknande situationer tidigare. Denna känsla fick honom att säga:
Både den ryckning som genomfor Gunnel och det småleende som Edith Molander uppvisade, fick Erik att inse hur rätt han haft i sin gissning.
Den lite kortare och mer satt byggda Gunnel försökte fortfarande hålla skenet uppe men efter att ha ryckt på axlarna knäppte hon upp arbetsrocken och drog linnet över huvudet. Iklädd enbart ett par ganska oformliga vita linneunderbyxor blängde hon ilsket på fröken Molander medan hon korsade armarna över de fylliga brösten. På något sätt var det som de två lite äldre kvinnorna var ensamma i rummet. Tystnaden var tryckande och över det stora bordet syntes dammkornen från tygstuvarna sväva i det gulaktiga ljuset som kom in från de stora fönstren. Med ett leende öppnade Edith Molander ett av de stora skåpen jag hade på mitt kontor och tog ut en hundpiska. Den hundpiska jag inköpt hade blått inflätat i skaftet. Med några snabba handledssnärtar provade fröken Molander svikten i den nya hundpiskan och uppenbarligen mycket nöjd tittade hon på Gunnel som nu helt förlorat sin morska uppsyn. Edith kom fram och ställde sig mitt för Gunnels stora vita skinkor, medan hon greppade den 60 centimeter långa hundpiskan i ett fast grepp. Erik fick en hastig vision av jäsande deg, mjuk och mjäll, när han stod och studerade den snart 40 åriga kvinnans nakna skinkor. -”Jaha”, sade fröken Molander helt lidelsefritt, ”den här gången är det väl bäst vi tar låren också. Kanske Disponenten vill vara så vänlig och hjälpa till och ta andra benet?”. Med metodiska rapp började Edith bearbeta baksidan på Gunnels lår. Hundpiskan utförde sin dans först nedför baksidan av det högra låret och sedan nedför den 40 åriga kvinnans vänstra lår. Erik lade märke till att även om Edith hade bra snärt i slagen, så använde hon inte lika mycket kraft som hon gjort när hon bearbetat Gunnels skinkor. Detta märktes dock inte utan offrets röst bröts nu i hysteriskt gälla strykskrik och musklerna i hennes underkropp och skinkor drog ofrivilligt ihop sig i fåfänga försök att skydda sig mor den obarmhärtiga hundpiskan. Detta fick hennes blygdläppar att ofrivilligt rycka till i takt med Ediths piskrapp och med en bra insyn mellan Gunnels ben, betraktade Erik hypnotiserat detta skådespel. När Edith slutligen lät armen falla ned längs med sin sida var Gunnels vilja fullständigt bruten, hon låg kvar på mage på bordet med de vitnade fingrarna fortfarande slutna kring bordskanten hon greppat tag omkring och en blöt pöl av tårar runt kinden som låg tryckt mot bordsskivan. Trots att både Edith och Erik släppt sina tag om hennes smalben låg hon kvar med särade ben och snyftade fortfarande hysteriskt. Efter att ha givet fabrikören en lång blick där han satt i sin stol, tittade Edith ned på sitt offer.
Stelt och klumpigt tog sig Gunnel ned från tillskärarbordet och gjorde inga försök att varken skyla blygden eller de fylliga brösten. Snyftande lämnade den nu totalt nedbrutna 40-åriga kvinnan naken rummet med sina hoprafsade kläder i famnen. |