 Förhållandet med Eva, del 2 |
I en tidigare novell har jag berättat om Eva, som
känslomässigt betyder mycket för mig än idag. Jag tänker ofta på henne och hennes dotter Tanja. Någon kontakt finns inte mellan oss längre, men jag vet i alla fall att Eva lyckats bra med det yrke hon satsade på, efter att hon gett upp sina teaterdrömmar.
På nittiotalet var de drömmarna levande fortfarande. Hon tydde sig till mig, eftersom jag fick fason på den lilla tjejgrupp, där hon själv varit den som saboterat disciplinen mest.
Jag hade tagit över dem från en kvinnlig teaterledare, som aldrig kunnat bemästra Evas divafasoner. Mitt framgångsrika motmedel var smisk på stjärten. Trots att Eva var tjugosex år, behövde hon en fadersgestalt, som gav henne en ordentlig uppfostran.
En kväll i mars 1995 ringde hon hem till mig.
Timmen var så sen att jag hunnit krypa ned i sängen och börjat läsa i en bok med ekivoka berättelser som författats under det frigjorda sjuttiotalet. Telefonen fanns nära sängen, så jag behövde bara lyfta på luren och svara.
-Hej, älskling! sa Eva. Du, det är lika bra jag går rakt på sak. Jag behöver låna pengar av dig igen.
-Jaha. Det var verkligen rakt på sak, sa jag. Du har än så länge inte gjort någon återbetalning av pengarna du fick av mig före jul.
-Visst, visst! Men du, snälla! Jag måste ha tre och fem till hyran, och jag vill inte tigga och be Tanjas pappa.
Ifråga om ekonomi var Eva den slarvigaste unga dam jag någonsin träffat, och spontant kände jag att skulle hon få hjälp en gång till av mig, så måste hon uppfylla hårda lånevillkor. Tankarna hamnade hos min snart femtioårige vän Rolf, som inte brukade gå hem hos kvinnor. Under min första tid i Stockholm hade biokvällar och pratstunder med honom varit de enda avbrotten i mitt då väldigt ensamma storstadsliv. Jag ville tacka honom för det, och såg nu en möjlighet att kompensera honom för de avvisanden han råkat ut för.
-Kommer du ihåg att du träffat min pålitlige kompis Rolf? frågade jag Eva.
-Ja, jovisst. Det var tjockisen som hjälpte dig bära in teaterkulisserna.
-Du hade bara trosor och stayups på dig, när ni tog varann i hand inne i logen.
-Okej, men vad har det med min hyra att göra?
-Du får låna tretusenfemhundra kronor av mig, under förutsättning att du och jag besöker Rolf tillsammans lördag kväll.
-I vilket syfte då?
-Jag vill att du visar dig helt naken för Rolf och tar emot smisk i hans knä.
-I helvete heller! Aldrig!
-Okej! Då avslutar vi samtalet. God natt och sov gott, Eva!
Jag kände inget dåligt samvete när jag la på luren och återgick till de ekivoka novellerna. Villkoren jag ställt var fullt berättigade. Flera gånger hade Eva försäkrat att jag var den enda mannen för henne. Att hon slutat helt med tillfälliga förbindelser. Det var lögn. Tanja mådde fortfarande dåligt och kände sig otrygg. Hennes mamma tog ofta hem älskare, som inte var lika förstående mot barn som jag.
Novellboken blev en påminnelse om hur annorlunda sjuttiotalet varit. Att ett promiskuöst liv varit betydligt mindre farligt, när aids inte funnits. Jag hoppades innerligt att Eva aldrig låg med någon som lät bli att använda kondom.
Det tog nästan en halvtimme, innan hon ringde igen. Jag visste redan när jag lyfte på luren att hon ändrat sig. Att jag skulle få ge Rolf en högtidsstund, som kunde bli ett avbrott i hans annars så enahanda revisorstillvaro.
-Du måste se till att han inte kör in kuken i mig, sa Eva.
-Absolut. Det kommer att bli ett villkor, lovade jag.
-Och du måste vara med hela tiden.
-Jag lovar.
-När och var ska vi ses? Och när får jag pengarna?
-Vi kan ses utanför hans port klockan sex. Han bor på
Albingatan 8. Du får pengarna direkt efter besöket.
-Är Rolf lik dig? Köper han också sina kvinnor?
Frågorna var typiska för Eva. Vår relation hade klara likheter med en affärsförbindelse. Mot att jag fick knulla henne regelbundet, såg jag till att hon fick spela teatertexter där hennes rollpersoner dominerade. Hennes narcissism var stark. Hon ville på scenen få bekräftelse på att hon var attraktiv och sexig.
-Jag frågade dig saker! påpekade hon i luren.
-Du gjorde det ja. Precis som jag hade Rolf dålig kontakt med sin mamma, när han växte upp. Och precis som jag hade han inga systrar och inga tjejkompisar. Där slutar likheterna. Rolf blev revisor och jag började arbeta med amatörteater, och som du redan vet ser jag bättre ut än han. Han ska få aga dig för att du måste lära dig ta ansvar, och inte shoppa så förbannat mycket jämt. Pengarna som Tanjas pappa betalar i underhåll är till för henne och inte för att du ska förköpa dig.
Eva avbröt:
-Du är rädd för kärleken. Eller hur, Jacob?
Jag vägrade svara.
-Vi vet precis var vi har varann, sa jag. Du vill ha pengar och teater av mig, och jag vill uppfostra dig och njuta av din kropp. På lördag blir det en skillnad. Då får Rolf njuta på min bekostnad. Vi ses klockan sex. God natt igen!
Min hand skakade då jag la på luren. För mig var svartsjuka en föraktlig åkomma. Ändå hade jag drabbats av den. Jag ville se Rolf ge henne ett långvarigt och hårt otrohetsstraff.
Trots att timmen var sen, bestämde jag mig för att genast slå hans nummer. Han svarade som vanligt med sitt efternamn och hade inget emot att jag kontaktade honom vid en tidpunkt då många hunnit släcka ljuset i sina sovrum. Både han och jag var nattmänniskor.
-Du fyller ju jämt på söndag, sa jag, och på lördag tänkte jag besöka dig i sällskap med en vacker hora. Det är Eva jag syftar på. Tjejen som hade minst kläder på sig när du var på teatern. Innan veckan tagit slut, behöver hon ligga spritt naken i knät på en man, som kan ge henne en ordentlig omgång smisk. Passar det att vi kommer vid sextiden?
-Självklart! svarade Rolf. Men vill hon verkligen ta emot smisket?
Jag beskrev situationen helt ärligt. Berättade att hon redan lånat femtusen kronor av mig och ville öka på skulden till åttatusenfemhundra. Han ställde inga fler frågor. Samtalet avslutades med att han lovade bjuda oss på kaffe och tårta i sitt vardagsrum.
Jag släckte min läslampa och under täcket blev min kuk stor och hård. Som så många gånger förr styrdes min sexualitet av ilska.
*
Då jag kom till Rolfs port tio över sex på lördagskvällen stod Eva där och väntade på mig. Mellan sina mörkrött målade läppar hade hon en cigarrett, som inte var hennes första vid vår mötesplats. Det låg ett par fimpar i asfalten framför hennes ljusgrå träningsskor. Hennes korta skinnjacka var igendragen upp till halsen och jeansen satt tight.
-Hej, älskling! sa hon. Här står jag redo att bli smiskad. Du är försenad.
-Ber om ursäkt! sa jag.
Hon fimpade sin tredje cigarrett, innan vi tillsammans kom in i trappuppgången. Huset var gammalt och saknade hiss, så vi var tvungna att gå de fyra trapporna upp till Rolfs våningsplan. Eva var framför mig och jag kunde njutande konstatera hur väl jeans kan framhålla en fint formad tjejstjärt.
Vid Rolfs dörr ställde hon sig invid mig, och när han öppnade sänkte hon sitt huvud.
-Välkomna! Kliv in! sa han.
-Tack! sa Eva.
Hatthyllorna i hans hall var fyllda av uppslängda klädesplagg och varenda galge var använd. Eva hängde sin jacka på en krok. Hennes gula jumper var urringad och trivsamt åtsittande. Hon hade naturligt stora bröst.
Sittande på en pall och med blicken åter sänkt snörde hon upp sina skor.
-Jag blir tvungen att berätta en sak direkt, Rolf, sa jag. Eva stod och rökte, medan hon väntade på mig och hon kastade tre fimpar rakt ned på asfalten utanför porten. Som medlem av bostadsrättsföreningens styrelse bör du få kännedom om detta brott mot era stadgar.
Rolf spelade glatt med:
-Tack! Mycket bra att du underrättade mig, sa han.
Unga damer som beter sig på det nonchalanta sättet skall ha smisk på bara stjärten.
Han grep tag i hennes högra arm och tvingade henne med sig in i vardagsrummet. Invid det fikadukade soffbordet knäppte han upp hennes jeans. En meniskskada i högra knät gjorde att han inte kunde stå på huk, då han drog de blå byxorna nedåt. Han stod på knä istället, medan hans grova armar och händer förde plagget ned till de röda strumporna.
-Du njuter nu va, när du får klä av en snygg tjej, sa Eva.
Rolf bara skrattade och fortsatte med trosorna. De hamnade vid hennes knän, och han tog sig en ordentlig titt på lyckospringan mellan hennes lår och den mörka fitthårstriangeln.
Hon vände ansiktet mot mig och sa:
-Du har tydligen fått reda på att jag ljugit för dig.
-Ja, jag vet varför Tanja sover dåligt, svarade jag. Ditt horande är jobbigt för henne. När hon kommer hem ifrån sin pappa imorgon kväll, tycker jag att du ska be henne om förlåtelse. Kom ihåg att fler än hon och jag är arga på dig!
Tanjas farsföräldrar hette Paul och Margot. Jag hade nyligen besökt dem i deras Brommavilla och visste att de var beredda att starta en rättsprocess om Eva inte skärpte sig. De vägrade acceptera att deras enda barnbarn for illa och var otrygg i sitt hem.
Eva visade nu att hon ville få lördagssmisket snabbt undanstökat. Hon gick ur sina jeans och trosor, fick av sig strumporna, drog jumpern över huvudet och lossade bh:n.
-Okej, okej! sa hon. Jag är naken. Sätt igång!
Med demonstrativt långsamma rörelser samlade Rolf ihop hennes avtagna klädesplagg och la dem i en prydlig hög mellan två kaktusar i krukor på rummets långsmala fönsterbräde.
-Du har en väldigt fin stjärt, Eva, sa han. Ska bli angenämt att sitta ned i soffan och få ha dig liggande i knät.
För länge sedan hade soffan ifråga varit vit. Nu var den smutsgrå och rejält nedsutten. Utöver den stod vid soffbordet en skinnfåtölj som även den sett sina bästa dagar. Trots god ekonomi levde Rolf spartanskt både ifråga om möbler och kläder. Till sina gröna resårbyxor bar han en blåvitrutig arbetarskjorta. Hans rödblonda hår var uppåtkammat, tjockt och lockigt, och ovanför hans såriga läppar fanns en mustasch.
Min nittiofem kilo tunga vän sjönk ned mitt i soffan och min kurviga och betydligt lättare älskarinna la sig i agaposition. Han kände först lite på henne. Fingrade vid det axellånga, mörka håret. Lät högerhanden få glida från ryggen ned till stjärten. Rörde under några sekunder vid fittan. Grep tag med vänsterarmen om hennes midja och började med högerhanden utdela smisket.
Jag satte mig i fåtöljen, la mitt högra ben över det vänstra och njöt av vad som visuellt påminde om det klassiska temat skönheten och odjuret. Hennes försök att vrida sig loss och komma upp ur hans knä var lönlösa. Han smiskade henne hårdare än jag någonsin gjort, och hans ögon lyste av njutning.
-Lägg av för fan! Sluta! Sluta! protesterade hon.
-Nej, nej! Fortsätt du, Rolf! sa jag. Det här är din kväll. Eva är min födelsedagspresent till dig.
Hon tjöt mer än jag var van vid, och hennes skinkor ändrade färg snabbare än de brukade när jag agade
dem.
-Aj! Aj! Aj! kved hon.
Jag kände tjusningen i att se på och inte själv delta. Hela Evas ljuvliga kropp följde med i varje dask hon fick, och när hon började gråta var det rejält.
-Djävla svin! vrålade hon till Rolf.
-Tig, hora! Och ta emot vad du förtjänar! svarade han.
-Just det. En hora är hon, sa jag. När hon gick i gymnasiet fanns det några tjejer som hatade henne. Hon kallades pojkvänstjuven, för att hon inte kunde låta andras killar vara ifred. Det straffade sig ordentligt på en klassfest, några veckor innan hon tog studenten. Hon fick smisk av en väldigt arg tjej och andra tjejer applåderade och jublade.
Jag kände till denna händelse tack vare en av Evas väninnor. Sluddrigt hade den blivit skildrad vid en skaldjursmiddag, där alla utom jag druckit för mycket vin.
Från soffan skrek Eva nu till mig:
-Vad fan måste du dra upp det där för?
Varpå hon fortsatte storgråta. Rolf var långt ifrån färdig med hennes stjärt. Han agade den och hon tog emot med knutna nävar och sparkande ben.
-Hora, hora, hora! sa han i takt med daskarna.
-Sluta nån gång! Jacob, få honom att lägga av! protesterade hon.
I hennes röst fanns en klang som jag storligen njöt av. Den avslöjade att hon sårats djupt in i själen. Att hon blivit starkt förnedrad.
Direkt efter agan rusade hon i Rolfs badrum, och därinne satt hon sedan inlåst och storgrät, medan han och jag njöt av kvällens födelsedagstårta och av hans goda kaffe.
-Jag avundas dig, sa han. Vilken kropp hon har! Djävlar vad jag vill in i henne!
-Det förstår jag, men från och med nu är det se men inte röra som gäller för dig, sa jag.
Minnesbilderna som starkast lever inom mig är de av Eva då hon alltjämt naken kom ut ur badrummet och satte sig bredvid Rolf i soffan. Det var cirka en halvmeters avstånd mellan dem. Han andades hastigt och hans kuk kom i rörelse innanför resårbyxorna. Hon riktade sina vackra bruna ögon mot mig, och med en nickning bekräftade jag att mitt löfte gällde. Det skulle
inte bli något knull.
Hon tog ingen tårtbit och drack inget kaffe. Allt hon gjorde var inväntade den signal från mig, som tillät henne att hämta kläderna från fönsterbrädet och ta dem på sig.
Det var en mycket speciell stämning i det dåligt städade vardagsrummet. Hon mötte Rolfs lystna ögon med förakt. Satt med högdraget huvud och händerna mot fittan. Den som hon långt senare tog hjälp av, för att få det välbetalda toppjobb hon har idag.
*
Sin sextioårsdag firade Rolf aldrig. Några månader innan den inföll, hängde han sig i den lägenhet som Eva bara besökte en enda gång. Jag har ofta undrat om hon såg hans dödsannons och hur hon i så fall reagerade.
Rolf fick det alltmer svårt på slutet. Privat var han ensam och på jobbet flöt hans udda personlighet inte längre in i en personalgrupp, som dominerades av kvinnor. Sista gången vi sågs levde han upp bara vid ett tillfälle. Det var när vi gemensamt mindes hans agande av Eva. Vi gick igenom det ljuvligt bisarra händelseförloppet på nytt, såsom jag gjort nu vid min dator.
Finns det då något jag ångrar i mitt handlande? Ja, en enda sak. Rolf borde ha fått knulla med Eva. Den upplevelsen var han värd, och faktum är att hon aldrig återbetalt de pengar hon fick låna av mig på nittiotalet.
I vår tids så kallade jämställda Sverige har Eva nått en hög ställning i samhället, och glömt den man som på flera sätt räddade henne under de kritiska åren 1994 och 1995.
  |
