 Förnedringen av Lisa, del 2 |
En utfärd i skärgården
Tidigt lördag morgon gick jag och min vackra arbetskamrat Lisa ombord på Vaxholmsbåten som skulle föra oss bort från stan och hennes fångenskap på kontoret. Jag hade tagit på mig shorts och kortärmad tröja. Hon var klädd i ärmlös vit kortkort klänning och hade sitt bruna hår uppsatt. Med mörka solglasögon på näsan ställde hon sig invid mig på akterdäck, där det utöver oss fanns fem scoutkillar och ett par gråhåriga tanter.
- Skönt att båten inte är överfull! sa Lisa. Du, om en stund tycker jag vi går in i salongen och får oss lite frukost.
- Visst! Gärna för mig, sa jag.
Fast egentligen trivdes jag med att stå vid relingen och se hur vi passerade Djurgården med Gröna Lund. För vinden tog ibland tag i hennes klänning och flera gånger hann hon inte få ned den igen snabbt nog. Scoutkillarna uppskattade vad som hände. Den sexiga underhållningen fick dem att förtjust vända blickarna mot henne. Och snart drog hon även till sig tanternas fulla uppmärksamhet. De såg på henne med tydligt ogillande, där de stod invid salongsdörren. Den ena av dem var lång och hade stor grov näsa. Den andra hade tallriksrunt ansikte och var bred och stadig. Bägge hade resårbyxor och tjocka tröjor på sig.
- Kom! Nu går vi in! viskade Lisa till mig. Annars får jag en utskällning snart av moralens väktare.
Vi passerade dem och kom in i salongen. Där köpte vi smörgåsar och varsin kopp kaffe vid en disk. Sedan satte vi oss vid ett runt fönsterbord.
- Borde allt ha tänkt mig för, sa Lisa. Ta på sig genomskinliga trosor vid en sådan här utfärd är väldigt olämpligt.
- Scouterna gillade det, sa jag. Tror du dom ska till samma ö som vi?
Hon skakade på huvudet och tog sedan en stor tugga på sin smörgås. Jag ville ställa massor av frågor till henne, om hur det känts att bli smiskad och knullad av gubben Olsson. Och om mannen hon varit gift med. Och om lägenheten hon och hennes pojkar bodde i. Ja, om allt som hade med henne att göra. Men istället satt jag bara och såg på medan hon åt. Det blev hon som till slut bröt tystnaden med en fråga:
- Ska du inte äta din smörgås?
- Jovisst! svarade jag.
- Vi är ganska snart framme. Nästa rop i högtalaren är vår ö.
Jag började tugga så häftigt att hon skrattade, för så bråttom var det inte. Hon sträckte fram sin högerhand mot min vänstra och log moderligt. Jag såg först på hennes spetsiga, rosamålade naglar, och sedan på min armbandsklocka. Den skulle strax bli nio.
Det tog tjugo minuter ytterligare tills högtalarrösten ropade att vi närmade oss Bomerön. Då lämnade vi vårt bord och gick ut på fördäck. Där stod redan två välbekanta surkärringar. De som med ilskna blickar visat sitt ogillande av Lisas klädsel. Nu hade de hängt på sig varsin fullastad ryggsäck. Själva hade vi våra badgrejor i varsin axelväska med firmans namn.
Lisa höll hårt i sin klänning, medan vi sakta närmade oss öns träbrygga. Tanterna sneglade bakåt på henne.
- Det borde vara straffbart att klä sig som du gör, sa den breda och stadiga av dem till henne.
Och den längre väninnan med väldiga näsan stämde in:
- Just det. Du borde dömas för förargelseväckande beteende.
Lisa tittade först nedåt på sina slanka, fina ben och sedan på mig. Något svar fick de inte från henne.
Så kom vi fram och landgången sköts ned till bryggan av en långhårig skeppspojke i jeans och rutig skjorta. Han glodde leende på Lisa, då hon och jag passerade honom. Vi gick av efter tanterna, och såg sedan båten fortsätta vidare.
Bryggan var byggd på pontoner och gungade under tanternas tyngd. De fortsatte gå före oss in på en skogsstig. Den blev snart brant och ledde förbi enbuskar, mossiga stenar och knotiga tallar.
- Verkar som kärringarna ska till badstället, precis som vi, sa Lisa. I så fall tänker jag fortsätta reta upp dom.
Badstället var en mossäng invid vattnet. Där bredde tanterna ut en filt och tog fram en kaffetermos, medan vi satte oss på varsitt badlakan. Vårt revir hade blivit nära strandens badhällar. Tanternas revir fanns längre in på land, invid enbuskar och väldiga stenblock.
- Blir du generad om jag tar av mig klänningen och solar i bara trosorna? frågade Lisa.
Hon hade lagt sitt badlakan alldeles invid mitt, och medan jag funderade vad jag skulle svara, smekte hon min kind.
Hjärtat slog hårt, när jag mindes vad jag på jobbet sett en kort stund genom hennes trostyg. Hårtriangeln mellan hennes ben som var lika kastanjebrun som håret på hennes huvud.
- Jag blir inte ett dugg generad, men du kommer antagligen att reta gallfeber på tanterna, sa jag.
- Just det. I skärgården ska man ha roligt, skrattade Lisa.
Sedan gjorde hon det oerhörda. Samtidigt som jag drog av mig min tröja, drog hon klänningen över huvudet. Och reaktionerna från tanterna lät inte vänta på sig. Medan Lisa omsorgsfullt vek ihop det vita plagget och stoppade ned det i sin axelväska, reste våra bägge åskådare sig upp från den nyss utbredda filten.
- Skamlöst! utbrast den långa kärringen. Så där beter sig bara en hora!
Den breda och stadiga väninnan var även hon ytterst upprörd.
- Fruktansvärt oanständigt! sa hon. Kom, Agnes! Lika bra vi går, innan ilskan styr oss helt.
- Nej du, Marit. Vi har lika stor rätt att vara vid den här vackra platsen som dom. Vad vi ska göra istället är ge na en handfast uppfostran i moral.
Lisa hade lagt sig ned med ryggen och huvudet mot sitt badlakan, när de kom fram till oss. Jag däremot satt i skräddarställning och såg på hennes kropp. Den var solbränd och de stora, fasta bröstens vårtor hade styvnat. Frestelsen blev stark att stoppa in handen innanför trostyget och känna mellan hennes ben, nedanför den tjocka bruna hårtriangeln. Känna hur pass våt hon var. Men istället vred jag blicken mot tanterna.
- Res dig upp! befallde långa Agnes.
- Varför då? svarade Lisa trotsigt.
- Lyd genast, hora! röt stadiga Marit. Och se till att pojken inte blandar sig i! Du vet mycket väl vad du behöver. Eller hur?
Jodå, det visste Lisa. Hon hade provocerat tanterna, med ett för både mig och henne upphetsande mål i sikte. Så varför skulle jag blanda mig i?
Hon reste sig lydigt och följde med bort till deras filt. På den satte sig Agnes med benen utsträckta, varpå Marit slet trosorna av Lisa och tvingade ned henne i väninnans knä.
- Aj! Aj! Nej, snälla! Inte så hårt!
Protesterna var självklart förgäves. Lisa fick vad hon behövde och mer än så. Helt naken sånär som på sina sandaler och med blicken riktad mot sina förstörda trosor, tog hon emot dask efter dask. Agnes utdelade dem i ett tempo och med en hårdhet, som var uttryck för starkt raseri. Och Marit spädde på förnedringen, genom att kommentera vad som hände:
- Du är visst inte lika kaxig nu, min sköna. Utmanar man som du, får man räkna med att det blir kännbart i stjärten. Skrik på du bara! Fler än pojken hör dig inte ändå.
- Aj! Jag ber! Inte mer! tjöt Lisa.
Men mer blev det. Hon tvingades härnäst ligga med ryggen mot deras filt, och medan Agnes höll upp hennes ben så att de kom i vinkel mot överkroppen, stod Marit på knä och fortsatte agan med sin högerhand. Knubbiga tantfingrar kom i omild beröring med en skönhets fylliga och runda skinkor, och jag kände hur mitt blodomlopp blev högt av snabba hjärtslag.
- Aj! Aj! Lägg av nu! För Guds skull lägg av! vrålade Lisa.
Men Marits ilska var ännu större än väninnans. Den nya agautdelaren åstadkom inte lika många daskar i minuten. Men de var så hårda, att Lisa gav ifrån sig smärtljud varenda gång hon blev träffad.
- Bravo, Marit! kommenterade Agnes. Det märks att du uppfostrat tre döttrar.
- Jodå, nog har jag det alltid, sa Marit. Och de har blivit gifta med män som vet att lite hustruaga då och då tillhör naturens ordning. En sådan make är vad den här damen också skulle behöva.
Nu vred Lisa sitt vackra ansikte mot mig, där hon låg. Jag hade rest mig upp och sakta börjat gå närmare, för jag var osäker om hon skulle tåla ännu mer smörj.
- Ingrip inte! snyftade hon. Dom är starka som amasoner bägge två. Håll dig på avstånd!
Jag stannade upp och såg Agnes släppa sitt grepp om Lisas ben. Men det innebar inte att agan var över. Hon kommenderades att resa på sig, sära benen och luta överkroppen så mycket framåt att fingrarna nådde tårna. Och när hon blev slagen på nytt, började hon storgråta.
Hennes plågoandar hjälptes åt nu. Daskade henne på varsin skinka, tills hela stjärten var ordentligt röd.
Då såg de nöjt leende på varann. Straffet var färdigutdelat. Hostande rätade Lisa på sig och vacklade tillbaks ned till vårt strandrevir. Där la hon sig på mage över sitt gula badlakan.
- Så här mycket stryk har jag inte fått sen jag var tonåring och bodde hemma, snyftade hon. Vet du det, Micke, att till och med den dagen jag tog studenten la pappa upp mig i sitt knä. Min vita mössa föll ned på golvet, när han drog upp min klänning och slet av mig trosorna.
Uppe vid filten såg jag hur tanterna fortsatte le. De hade förödmjukat en trettioårig kvinna. Sett till att hennes stjärt skulle vara öm minst en vecka framåt.
Lisa och jag stannade på stranden. Långt efter att tanterna gått sin väg, låg vi och pratade. Jag mest på rygg. Hon hela tiden på mage.
Jag älskade henne, men förstod henne inte. Vad hon gjort hade ju varit att be om smisk. Hur kom det sig att hon förskingrat egentligen? Hade hon kanske önskat bli avslöjad från första början?
Bara en sak visste jag säkert. Jag ville fortsätta ha nära kontakt med henne, och det fick mig att förbanna sommaren, för att den skulle ta slut. Jag ville vara vaktmästarpojke på hennes jobb i evighet.
  |
