Göran hade förberett sig för det här och tog fram en läderrem som han band fast hennes händer bakom ryggen. Han visste att annars skulle hon smita därifrån men med sina händer bakbundna kunde hon inte stiga upp.

Göran hade också köpt ett långt, smalt och smidigt ridspö som han hämtade från ett skåp sovrummet och kom tillbaka med det och lät den svischa genom luften. Han sade till Stina att med det här kommer du att bestraffas om du inte ligger stilla under agan eller ställer till med något som helst krångel.

Stinas skinkor och lår ända fram till lårens nedre del bar nu grannröda efter risbastun. Lårens sidor var fulla med korta röda ränder där kvistarnas ändor hade träffat. Göran höjde upp ridspöet och lät det smälla på hennes skinkor. Stina gallskrek. Han fortsatte med detta tills hennes bak hade röda ränder med jämna mellanrum. Stina ylade hjärtrörande men Göran tålde detta tappert. Sära på benena, befallde han. Stina fortsatte att ligga med benena ihop. Då slog han till hårt mellan benena. Jag sa att sära på benena. Rappet hade gjort så fruktansvärt ont att hon snabbt särade på sina ben. Då gav han henne några hårda rapp på lårens insida där hudet är ömtåligast. Det här får du för olydighet och kommer också i fortsättningen om du inte lyder tillräckligt snabbt sa han.