 EN VÄLFÖRJÄNT
AGA |
Telefonens
gälla signal avbryter dig i dina tankar och du låter lite förvirrad när
du svarar.
- Godkväll, vi ringer från Falk Security. Vi har ertappat en tjej inne
på friluftsmuseet efter stängningsdags och enligt museechefen är det inte
första gången det händer. Hon påstår att det är du som är ansvarig för
henne. Kan du hämta henne nere på stationen?
Det dröjer inte länge innan du kliver in på stationen och utan ett ord
till mig ber om ursäkt till Falk Securityvakten för att sedan fösa mig
före ut i bilen. Du säger inte ett ord till mig under hela vägen hem.Du
stänger ytterdörren efter dig med en sådan kraft att glasen på hyllan
skallrar. Jag står stilla i hallen och väntar på vad du ska säga. Du har
hängt av dig ytterkläderna och gått in i vardagsrummet. Snart ropar du
på mig att komma. Långsamt börjar jag ta av mig skorna och hänger upp
läderjackan på kroken.
NU! ropar du och jag får genast bråttom. Du sitter i en fåtölj och säger
till mig att sätta mig på stolen mitt emot.
- Hur länge har det här pågått? Du förstår väl att det är en brottslig
handling?!
Jag sänker huvudet och skäms.
- Jag tolererar inte att du håller på med sådant.
Du reser dig upp och börjar gå runt i rummet. Du säger till mig att resa
mig från stolen och jag lyder snabbt. Istället sätter du dig där själv
och kavlar upp ärmarna.
- Knäpp ner byxorna, säger du med hård röst.
- Aldrig, kontrar jag om möjligt ännu mer sammanbitet.
 |
Du
flyger upp och tar tag i mig. Snabbt knäpper du upp mina byxor och
drar ner dem. Du slänger mig över ditt knä och börjar smiska min stjärt
med din hårda handflata. Du smiskar hårt och rytmiskt och varje slag
får mig att ångra att jag bröt mig in på friluftsområdet. Snart är min rumpa alldeles mörkröd och öm. |
Efter
ett tag slutar du och jag reser försiktigt på mig. Du går ut i köket men
kommer snart tillbaka. I handen har du ett knippe björkris som du gjort
i ordning av det som blivit över när du påskpyntade. Mitt hjärta börjar
slå dubbelt så fort och jag blir stel i hela kroppen av rädsla när jag
får syn på det.
- Böj dig över stolsryggen, kommenderar du. Jag vågar inget annat än att
lyda. Mina ben darrar som asplöv. Du drar ner mina trosor till knäna och
ger mig det första svidande rappet. Jag rycker till och det svider som
eld där de tunna riskvistarna träffat. Du fortsätter att slå mig med riset
tills min bakdel är alldeles rödstrimmig. Du gör ett uppehåll och jag
slappnar av för en kort sekund men snart tar du nya tag och slår nu ännu hårdare. Jag klarar inte av att stå still längre
utan försöker slingra mig bort.
Jag lyckas komma ner på golvet och gör några löjliga försök att krypa
undan. Med några snabba steg står du framför mig och hindrar min väg.
Du tar ett stadigt tag i mitt hår och tvingar upp mig på fötter igen.
- Snälla, ber jag, slå mig inte mer med riset. Jag lovar att aldrig göra
något olagligt mer.
- Du ska slippa riset, säger du och ler.
Jag andas ut av lättnad men inser snart att det inte är över än. Du har
nämligen hämtat din stora, tunga träborste.
-Nej! skriker jag och blir vild av ångesten. Jag försöker fly ut ur rummet
men du tar ett stadigt tag om min arm och tvingar ner mig på soffan. Jag
vrider och slingrar mig förtvivlat men du håller mig i ett järngrepp.
Du börjar med snabba slag smiska mig med borsten. Smärtan är nu så påtaglig att jag inte orkar
kämpa emot längre utan gråter bara rakt ut.
Du inser att jag fått nog och slutar slå. Jag fortsätter gråta.
- Ligg nu här, och våga inte dra upp byxorna. Du reser dig och lämnar
rummet.
Stjärten är mörkröd och öm och jag vet att jag har förtjänat det.
 |
