Jag stod som förstenad. Kunde inte röra mig. Sara stod vid väggen med stjärten bar. Illröd och svidande.
Hon snyftade högt och gned med händerna över dom ömma skinkorna.
- Kom hit, röt Gösta till.
Jag vågade inte annat utan gick på darriga ben fram till honom.
- Jag har inget med det här att göra. Jag är bara Saras kompis. snyftade jag.
- Jasså, du försöker skylla ifrån dig. Står du inte för vad du gjort?
- Men jag har inte gjort något, försökte jag.
- Jag gillar inte små flickor som försöker smita, sa Göstas fru. Ge henne en ordentlig omgång.
Instämmer, sa den andra frun.
- Men jag har ju inte gjort något, stammade jag.
- Bertil jag tror du får ta hand om lilla fröken här, du vet hur dom ska tas, sa Gösta.
- Nej, inte han, kved jag.

Bertil var en stor kraftig man. Han reste sig, tog av sig kavajen och kavlade upp ärmarna. Jag vågade inte titta på honom när han kom fram. De andra tre satt i soffan och väntade med spänning.
- Jaha lilla fröken, det är till att trilskas, det ska jag snart ta ur dig. När jag är klar med dig kommer du vara en snäll foglig flicka. Det är inte första gången jag tar hand om olydiga flickor. Men eftersom du inte vet hur man gör ännu får jag väl hjälpa dig, sa han och knäppte upp mina jeans.
Med ett snabbt grepp drog han ner jeansen till strax under min stjärt, satte sig och placerade mig på mage över sitt knä. Han grep ett stadigt tag om mina höfter och sa till de andra:
- Det finns inget som biter så bra på en uppstudsig flicksnärta som en omgång smisk på stjärten.

Så började han smiska min trosklädda stjärt med rejäla, hårda slag. Klatscharna ekade mellan väggarna och jag vred mig, men Bertil höll mig så hårt att jag bara kunde fäkta hjälplöst med armar och ben.
De hårda klatscharna fortsatte. Jag hade aldrig fått smisk förut och hade aldrig kunnat tänka mig hur mycket det sved. Efter det tjugonde slaget kunde jag inte behärska sig utan började kvida, och när slag
trettiotvå landade på mina skinkor skrek jag till.
- Aaaaajjj, sluta!!!
Slagen upphörde, och Bertil sa med mjuk och vänlig röst:
- Min lilla uppnosiga unge, jag har knappt börjat. En så inpiskat uppkäftig unge som du behöver betydligt
mer smörj än så här för att bli som folk. Men det här känns inte riktigt bra. Vi ska göra det här på riktigt,så att du verkligen får känna på hur det känns att få smisk, vilket tycks ha varit en bristvara i din uppfostran. Nåja, det är aldrig för sent. Små uppnosiga flickor behöver smäll på stjärten för att lära sig uppföra sig. Ju större flickor, desto hårdare slag.

Med bestämda rörelser drog han ner mina vita bomullstrosor så att alla hade full utsikt över mina röda skinkor. Själv tjöt jag till och försökte få på mig trosorna igen, men förgäves. Och i nästa sekund började slagen komma igen, hårdare nu. Ordentliga slag som fick mig att rycka och sprattla och, slutligen, börja gråta av smärta. Tårarna rann och jag tjöt av smärta varje gång ett slag träffade min stjärt.
- Aaaj, sluta, sluta, aj, det gör så ont, sluta sluta sluta…!
Till slut lät han mig resa mig upp och dra upp trosorna över stjärten, men inte jeansen.
- Har du något att säga till mig?
- Ja, sa jag vresigt, dra åt helvete din jävla skithög.
Jag blev varse mitt misstag på mindre än fem sekunder. Innan jag hann blinka hade Bertil huggit tag i min nacke, vänt mig om och tryckt ner mig över fåtöljkarmen.
- Jaså, du har inte fått nog med smörj än. Du behöver alldeles uppenbart en rejäl omgång till, och för all
del – nu ska du få så mycket stryk så du inte kan sitta på resten av kvällen.

När jag är färdig med dig ska du få stå med den nysmiskade rumpan bar i skamvrån. Aldrig har jag väl sett en unge som behövt tuktas så
mycket som du behöver, men det ska vi råda bot på nu. Din attityd ska förändras radikalt, och det verkar som jag måste piska det i dig. Det är å andra sidan inte det sämsta sättet, och nu ska du få stryk på bara stjärten tills du uppför dig som flickor i din ålder ska göra!
Hans röst var behärskad, men vreden i den gick inte att ta miste på.

Han drog ner mina trosor igen och plockade upp ridpiskan.
- Nu, sa han, tänker jag ge dig en omgång så att du verkligen lär dig. Efteråt, min vän, ska du niga för mig och tacka för att jag gett dig smörj eftersom du behöver det. Och gör du inte det så åker du tillbaka
över fåtöljen och får en omgång till. Jag ska göra folk av dig, och det enda som hjälper är tydligen att ge dig en rejäl piskning.
Han bytte grepp och tog tag om mina höfter istället, precis som han gjort nyss när jag låg över hans knä och blev smiskad som en liten unge.

Jag såg i ögonvrån när han lyfte armen och hann precis se piskan han höll i innan det första rappet träffade. Jag skrek rätt ut och försökta hoppa upp, men Bertil höll fast mig med hand och armbåge som han satte i min rygg. I snabb följd gav han mig fyra svidande rapp till och tårarna trängde upp i mina ögon medan jag förtvivlat skrek rätt ut.
- Så, sa han, börjar du lära dig nu?
- Ja, hulkade jag, jag ska vara snäll, det där gjorde sååå ont, jag ska… vara snäll.
- Det kom lite för hastigt det där, sa Bertil lugnt, och det är meningen att det ska göra ont. Vad trodde du annars meningen var?
Jag bara snyftade, visste inte vad jag skulle svara, och i nästa sekund började rappen hagla över min röda stjärt igen. Det ven om piskan när den for genom luften, och klatscharna när rappen träffade min bak ekade i både rummet och mitt huvud. Det stadiga taget om mina höfter lämnade inget manöverutrymme och mitt ylande av smärta och förödmjukelse fick inget gehör.
- Stryk ska du ha, sa Bertil lugnt när jag bad om nåd, och det betydligt mer än så här. Efter den här omgången dröjer det innan du mopsar dig igen. Eller hur?
Han lät orden efterföljas av två rapp.
- Jaaa! ylade jag förtvivlat. Jag SKAAA vara snäll, jag LOOVAR!
Ytterligare tre rapp.
- AAAJ! Jag SÄGER ju att jag ska vara snäll!!!
- Du säger det, ja. Men du har varit uppkäftig, svurit och kallat mig saker – jag har ingen anledning att tro att du inte ljuger dessutom.
Två rapp till, ännu hårdare nu.

Jag kunde inte be om nåd längre, jag bara tjöt rätt ut och hulkade däremellan. Jag hade slutat kämpa emot och snörvlade bara hysteriskt när slagen klatschade mot min vid
det här laget mörkrosa rumpa.
Till slut släppte han upp mig och la ifrån sig piskan. Jag drog upp trosorna som i panik och föll ihop på en stol men for upp med ett tjut när min rödsmiskade ända kom i kontakt med stolen.
Bertil la belåtet armarna i kors:
- Vem har sagt att du får dra upp trosorna.Ner med dom.
Jag drog snabbt ner dom igen. Rädd att få mer smisk.
- Och nu vill jag att ni lyssnar noga. Mia har något att säga mig.
Rodnaden sköljde över mitt ansikte och snyftningarna skakade mig fortfarande när jag stod där med röd öm bak.
Sen vände jag mig motsträvigt till Bertil, som jag kände ett intensivt hat mot men som jag inte vågade trotsa mer eftersom jag inte trodde att jag skulle överleva mer smörj, och neg motvilligt.
- Tack, hulkade jag.
- För vaddå? sa Bertil obevekligt. Jag skulle ha velat slå till honom eller skrika åt honom men det var inte att tänka på. Svedan i stjärten var vidrig och jag ville verkligen inte ha mer av den varan.
- Tack för att jag fick smisk, viskade jag tillintetgjord av skam.
Applåder och några skratt från dom i soffan, men Bertil tystade dem med en handrörelse.
- Högre, jag hörde inte.
- Tack för att jag fick smisk, jag behövde det, sa jag högre och lyfte den gnistrande blicken mot honom.
Han log.
- Jag vet inte om du är tuktad än, men förhoppningsvis lär du dig att hålla dig i styr från och med nu.
Hädanefter sköter du dig.
Han gjorde en åtbörd med piskan och pekade sen mot hörnet bredvid Sara.
- Gå och ställ dig bredvid din vän, så får Eva och Stina ta hand om er.
- Det ska bli ett nöje, sa Eva.
Jag stod bredvid Sara och snyftade. Vad skulle hända nu. Vi tittade rädda på varann. Jag hörde hur Eva och Stina kom fram. Så kände jag en hand som kände på min ömma stjärt.
- Ja, det här var ordentligt gjort, varm och bra färg. Jag tror nog att ni
håller er i skinnet i framtiden. Eller hur?
- Ja...kved vi i mun på varann.
- Bra. Då kan ni vända er om så ska jag berätta vad som ska hända.
Vi vände oss om. Framför mig stod Eva och framför Sara stod Stina.
- Se oss i ögonen.
- Vi tittade sakta upp med rödgråtna ögon.
- Nu ska ni ge byxor och trosor till oss, sen ska jag berätta vad som ska hända.
Fortsättning följer