En pappas berättelse

Jag har kallat in min barnflicka Alexandra på mitt kontor. Hon är nitton år och står förlägen framför mig när jag tittar på henne.

”Jag är mycket besviken på dig, Alexandra, och det hoppas jag du förstår?”

”Det gör jag verkligen”, säger hon med låg och ynklig röst.

”Du har hand om våra barn och deras uppfostran. Och så förstår jag att du har haft unga män här medan mina barn sovit några rum bort?”

”Det var fullkomligt opassande av mig”, medger hon och drar sig nervöst i den korta kjolen.

”Som du gjort syndiga saker med?” fortsätter jag.

Hon rodnar. ”Jag vet inte om de var så syndiga precis …”

”Förlåt?” säger jag. ”Jag hittade dig naken i en djurisk position med grannpojken bakom dig? Och hörde dig väsa de mest opassande uppmaningar till honom? Vill du att jag ska citera?”

Alexandra skakar häftigt på huvudet.

”Som du förstår har jag övervägt att ge dig sparken på en gång”, säger jag. ”Och jag har ingen som helst skyldighet att ge dig någon lön. Det förstår du?”

Hon snyftar till. Hon ser så underbart undergiven och skamsen ut. Det är en mycket vacker ung dam, bystad och blond, och jag ska inte sticka under stol med att jag många gånger har betraktat henne med piggt intresse.

”Måste ni?” säger hon. ”Jag tycker så hemskt mycket om er och era barn. Och jag har inget annat jobb.”

”Nej, och det lär du inte få heller om jag sprider ut i grannskapet vilken slyna du är.”

Hon nickar. Tårar glänser på hennes kinder.

”Men”, säger jag. ”Jag har bestämt att ge dig ett alternativ.”

Alexandra tittar upp och ser med viss förväntan på mig. Jag drar ut en mina skrivbordslådor och plockar fram ett ridspö. Jag håller upp det framför henne.

”Vet du vad det här är, Alexandra?”

Hon nickar. ”Ett ridspö.”

”Vet du vad man använder det till?”

”Till att piska på hästar.”

”Inte bara hästar. Ett sådant här kan man också använda till att straffa odygdiga flickebarn.”

Hon tittar på mig. Jag ser rädsla i hennes blick, men också något annat.

”Hur då?”

”Ett sånt här svider gott på en liten flickrumpa.”

Hon stirrar på mig med sin söta lilla mun på vid gavel.

”Jag förstår inte”, stammar hon.

”Det tror jag nog du gör, Alexandra. Så dum är du inte.”

”Ska ni slå mig?”

”Jag ska korrigera dig fysiskt. Jag ger dig alltså ett val här. Antingen lämnar du vårt hem med omedelbar verkan eller så ger jag dig tolv rapp på stjärten med det här spöet.”

”Tolv rapp? Det måste göra jätteont!”

”Det är nog bara förnamnet.”

Jag tittar på henne. Hon ser skrämd ut, men jag ser också hur hon studerar spöet i min hand och hur hennes kinder fortsätter blossa. Hon överväger verkligen erbjudandet.

”Får jag ha kjolen på?” undrar hon.

Jag hånskrattar. ”Nej, bestraffningen kommer att ges på bara skinnet.”

Hon flämtar till. ”På bara …? Får jag inte ens ha trosor?”

”Alexandra – medan mina barn låg och sov på sitt rum så bjöd du hit en man och lät honom tränga in i dig på det mest oanständiga sätt. Du är uppenbarligen inte rädd för att visa upp din unga flickkropp för män.”

Jag hör henne andas tungt när hon funderar.

”Hur kommer det att gå till?”

”Du kommer att få klä av dig på underkroppen och sedan lägga dig över mitt skrivbord. Sedan ger jag dig tolv rejäla rapp med spöet. Därefter blir du förlåten och du har åter mitt förtroende.”

Jag ser hur hon sväljer. Hon tänker, torkar kinderna med handen och nickar.

”Jag vill verkligen stanna kvar hos er. Jag accepterar straffet.”

”Ett mycket klokt beslut, Alexandra.” Jag ler nöjt. ”Då kan du klä av dig på underkroppen.”

Jag ser tvekan i hennes rörelser, men flickan är förnuftig och strax börjar hon knäppa upp kjolen. Hennes händer darrar betänkligt när hon kränger den av sig. Jag ser hur hon rodnar långt ner på halsen när hon försiktigt sätter tummarna innanför troslinningen och drar de tajta trosorna över stjärten.

Hon är fulländad. Jag lyckas nog inte helt dölja min förtjusning när jag ser hennes nakna underkropp. Rumpan är som skulpterad, rund och mjuk. Låren, likaså, är lagom rundade. Innan hon instinktivt kupar sina händer hinner jag uppfatta en förtjusande liten flickfitta, med en perfekt skulpterad liten triangel.

Jag pekar med spöet på skrivbordet.

”Jag vill att du lägger upp dig här. Armarna under bröstet och blicken mot väggen.”

Alexandra går med tvekande steg mot skrivbordet och gör som hon blir beordrad. Hon ställer sig, på mina kommandon, med benen en bit isär och skjuter ut stjärten mot rummet. Jag drar upp hennes blus ordentligt på ryggen så att hela rumpan blir blottad.

Det är en vacker syn. Jag är inte mer än man och jag känner mitt eget blod pulsera i byxorna. Alexandras stjärt är så mjuk och mellan skinkorna tittar det lilla skötet fram. Blygdläpparna är lätt vidgade. Kanske är hon skapt så, kanske har något börjat hända i den lilla flickfittan.

Jag trycker ner flickungen mot skrivbordsskivan, inte särskilt hårt men myndigt.

”Jag tror att du kan puta lite mer, Alexandra”, säger jag och jäntan skjuter genast ut stjärten ytterligare.

Jag tar fram min mobil och sätter den på inspelning.

”Så, Alexandra – är vi överens om att du har överträtt alla tänkbara gränser som barnflicka?”

Jag håller fram mobilen mot Alexandras mun. Hon kvider fram ett ”ja”.

”Och vi är vidare överens om att det som nu behövs för att du fortsättningsvis ska sköta dig är en ordentlig omgång smisk med ridspöet?”

Alexandra nickar försiktigt.

”Jag vill höra dig säga det högt”, säger jag strängt.

”Ja, vi är överens”, säger Alexandra. Rösten är skraj men jag hör tydligt lystnaden.

Jag stänger av mobilen. ”Bra. Då är det dokumenterat. Då börjar vi.”

Jag lyfter spöet och låter Alexandra få en lätt föraning genom att låta det nudda hennes skinkor. Jag ser henne spänna sig och göra sig beredd.

”Tolv rapp”, säger jag. ”Och du har förtjänat vartenda ett.”

Och så lyfter jag spöet och så rappar jag. Det swishar till i luften och jag ser genast en vacker röd rand breda ut sig över de bulliga flickskinkorna. Alexandra tjuter.

”Såja, såja”, säger jag. ”Spara på rösten. De återstående kommer att svida ännu mer.”

Jag rappar igen, med ännu lite mer kraft. Alexandra kvider gällt och spänner sig i en båge.

Och så ett tredje. Alexandra sprattlar med benen och tjuter nåt osammanhängande. Hon sprattlar med benen, knycker med stjärten, försöker lyfta på överkroppen, men jag trycker omedelbart tillbaka henne.

Jag kan inte ljuga: det är en alldeles oemotståndlig vy som breder ut sig framför mig. Den vackra barnflickan med den putande stjärten, de röda ränderna som täcker den, fittan som bullar upp sig, det lilla skrynkliga stjärthålet som liksom gapar mot mig mellan skinkorna. Jag måste rätta till mina byxor, där något bultar stenhårt.

Ett rapp till. Alexandras skri är ljuvliga att lyssna till. Ett till. Hon försöker föra bak händena för att stryka över de smiskade skinkorna, men jag greppar tag om hennes handled.

”Aja baja, lilla vännen. Inget skyddande av stjärten. Res dig.”

Hon ställer sig upp. Jag ser att hon vill stryka handflatorna över stjärten, men jag ger henne omedelbart en annan uppgift: ”Knäpp av dig blusen också. Den är i vägen.”

Hennes fingrar darrar när hon knäpper upp och får av sig blusen. Jag ser bröstvårtorna stegra sig under hennes behå.

”Behån också?” säger hon. Jag hör på hennes röst att hon inget hellre vill än att frilägga de där perfekt rundade liljekullarna.

”Jag tror det blir lika bra”, säger jag.

Alexandra får raskt av sig även behån. Nu står hon i bara strumpor och visar hela den härliga härligheten för mig. Jag ser att hon njuter av att visa upp sig. Hon vet hur gudabenådat läcker hon är.

Hon tittar med snyftande ögon på mig.

”Får jag stryka mig över stjärten?”

”Inte på några villkor”, säger jag. ”Inte förrän bastonaden är avklarad. Och vi har sju rapp kvar. Lägg dig i position igen.”

Hon närmast kastar sig över skrivbordsskivan och håller armarna på plats under brösten. Jag inspekterar hennes piskade skinkor. Ränderna är ljusröda. Jag smeker försiktigt hennes stjärt. Den är varm som eld. Jag märker hur hon skälver till vid min beröring och släpper ifrån sig en gäll flämtning.

Så rappar jag henne igen, när hon är som minst beredd. Hon tjuter. Jag rappar igen. Nu rinner tårarna på henne.

”Aj! Inte fler, inte fler! Förlåt för allt! Jag ska vara världens snällaste barnflicka, men inte mer! Snälla! Snälla!”

”Vi har är inte mycket mer än halvvägs, Alexandra”, säger jag strängt. ”Ligg ordentligt och ta emot. Det har du gjort förr.”

Jag rappar henne en åttonde gång och sedan smeker jag hennes stjärt på nytt. Den hettar häftigt och jag märker hur hela flickkroppen reagerar på beröringen. När jag smeker henne några centimeter från fittan känner jag hur den bultar.

Rapp nio. Och tio. Alexandra sprattlar med benen, där hon hänger hjälplös över skrivbordet.

”AAAAJJJ! Min stjärt! Snälla, inte fler, inte fler, jag klarar inte fler!”

”Små flickstjärtar klarar betydligt mer än de tror. Puta ut igen! Och sära bättre!”

Hon skjuter ut bakpartiet och hasar fötterna ytterligare åt sidorna. Hon ligger så tillgänglig där hon ligger, redo för nödvändig uppfostran, väl medveten om sina försyndelser. Rumpan skiftar i rosa och rött och det är som att skinkorna spärrat upp sig ytterligare. Den lilla rynkiga ljusbruna rosetten ser så härligt inbjudande ut.

Jag rappar igen. Jag märker hur Alexandra biter ihop tänderna för att dämpa sitt eget smärtljud. Hon rycker och knycker med kroppen, stampar med ena foten, svettas på ryggen. Det är en alldeles oemotståndlig syn. Hon är helt i min makt och jag ser att hon tycker om det.

”Nu kommer jag att lägga det sista rappet, Alexandra. Det kommer att stinga som getingar i dig. Är du beredd?”

”Ja, herrn”, mumlar hon med en hals som är tjock av tårar och upphetsning.

Jag snärtar med full kraft. Rappet träffar rakt över två tidigare ränder och Alexandra rycker spastiskt med hela kroppen. Stjärten studsar upp och ner av hennes ryckningar och hon kastar sina armar bakåt för att kunna lindra smärtan med stjärtsmekningar.

Jag ler nöjt åt det jag ser. Hon är så gränslöst vacker och hjälplös.

”Nå, Alexandra! Du har fått ett rejält spöstraff som du verkligen gjort dig förtjänt av. Har du något att säga till mig?”

”Förlåt”, kvider hon ner i skrivbordet. ”Jag skäms så för mitt beteende. Jag ska aldrig mer äventyra era barns säkerhet.”

”Det var ett bra förlåt”, säger jag. ”Nu vill jag höra ett tack också.”

”Tack! Tack för att jag får möjligheten att jobba kvar här trots att jag har betett mig som en slyna. Och tack för att jag fått straff och förlåtelse!”

”Duktig flicka. Duktig duktig flicka.”

Jag kan inte hålla mig längre. Jag kupar handen över hennes svullna fitta. Hon flämtar högt och jag trycker upp två fingrar i henne. Hon gnyr och börjar omedelbart jucka emot.

”Du skulle vilja ha kuk nu va?” säger jag.

”Mmm”, gnyr hon.

Jag drar ut fingrarna ur henne och stryker av dem mot de färska ränderna på stjärten. Så plockar jag åter fram min mobil och trycker på rec.

”Säg det”, säger jag och håller mobilen mot hennes mun.

”Jag vill ha kuk”, flämtar hon. ”Snälla herrn, knulla mig!”

Jag trycker av inspelningen. ”Bra, Alexandra. Duktig flicka. Lydig ung dam.”

Jag går runt skrivbordet och lägger tillbaka ridspöet i sin låda. I samma låda förvarar jag en stor tub glidmedel. Alexandra står så att hon kan se när jag sprutar ut en glänsande klick i handflatan.

”V-v-vad ska ni göra?” Hon tittar storögt upp.

”Jag hoppas att du har lärt dig så mycket i skolan att du vet vad som händer om en man ejakulerar i vagina”, säger jag medan jag åter rör mig runt skrivbordet och ställer mig bakom hennes rödsmiskade stjärt.

”Mm”, säger hon. ”Man kan bli med barn.”

”Och det vill vi ju inte”, säger jag och stryker glidmedel över hennes lilla anusöppning. ”Så därför måste andra öppningar komma till pass.”

”Men jag är oskuld där”, kvider hon.

”Inte länge till”, säger jag och trycker långsamt upp ett finger i hennes bakre gång. Hon möter det genast med försiktiga juckanden.

”Men jag har hört att det gör ont”, gnyr hon upgivet.

”Det verkar inte som att du står och lider”, säger jag när jag töjer upp rumphålet. ”Och allting tyder på att den här lilla flickkroppen reagerar med kåthet på smärta.”

Hon stammar ytterligare något medan jag knäpper upp gylfen, smetar ut det sista av glidmedlet över ollonet och sedan trycker det mot hennes insmorda stjärthål. Hon stönar gällt och dovt om vartannat när jag tränger mig in i henne.

”Du sa att du ville få kuk”, säger jag när jag spetsat henne. ”Och att du ville bli knullad.”

Jag stöter i henne, först försiktigt, men snart allt häftigare. Stjärtgången är underbart trång och hal och jag behöver inte röra mig länge innan jag skjuter en lång, varm stråle rakt upp i henne. Hennes överkropp rör sig i kåthetskramper över skrivbordsskivan och jag hör henne stöna och böna om mer.

Jag drar mig ur henne. Hon står kvar, medan säden sipprar ner längs stjärtsprundet. Hon darrar och skakar på benen, jag ser hur de rödrappade skinkorna vibrerar. Jag lyfter åter mobilen från skrivbordet och förevigar anblicken. Jag plåtar henne från alla håll och tar en omgång närbilder av smiskränderna och av den savande flickfittan.

”Så, Alexandra”, säger jag. ”Nu har du verkligen fått vad du förtjänat. Nu kan du gå och duscha och spola av stjärten. Sen vill jag att du går ner i köket och dukar upp en vickning till mig. Imorgon väcker du barnen och tar dem till skolan som vanligt.”

Hon reser sig, torkar sig hastigt om kinderna och börjar sedan gnida sina sargade skinkor. Hon tittar på mig med våta ögon.

”Kommer ni att behöva straffa mig igen?” säger hon.

”Det räknar jag med”, säger jag.

Hon ler mot mig och känner sig ogenerat med handen över skötet.

”Det ser jag fram emot.”