Josefins berättelse

Mamma tittar strängt på mig och sen på pappa. Hon suckar.

”Lilla Jossan har varit snutig igen”, säger hon. ”Helt förfärlig faktiskt.”

Pappa studerar mig sammanbitet, med spända käkar.

”Jaså, det har hon? Trots att det bara är två veckor sen du fick risbastu sist? Titta på mig, Jossan!”

Motvilligt ser jag upp på honom. Mina kinder blossar.

”Jag var inte snutig”, säger jag och hör själv hur snutig jag låter. ”Jag kan förklara …”

”Du får förklara dig efter smisket”, säger pappa och pekar mot källardörren. ”Gå ner och gör dig i ordning!”

”Snälla pappa, lyssna …”

”Nu!”

Jag reser mig omedelbart och går på darriga ben ner för källartrappan och in i straffrummet. Där hänger alla de förskräckliga redskapen som pappa använder på mig och mina systrar när vi varit olydiga. Längs ena väggen står en divan där vi oftast får ligga när han agar oss och längs den andra står straffbänken. I hörnet står en pinnstol, men den används knappt längre.

Tidigare fick man alltid börja med att lägga sig naken över pappas knä när han satt på pinnstolen. Men sedan noterade mamma att det lätt hände saker mellan våra lår när vi låg och skrevade och putade för pappas hand. Både mamma och pappa tycker sedan dess att det är olämpligt att aga utdelas över knäna. ”För mycket lust och för lite straff”, som mamma uttryckte det.

Jag märker att jag skakar när jag klär av mig allt utom knästrumporna och drar på mig strafflinnet. Det är lite för kort och täcker inte riktigt venusbehåringen och absolut inte stjärthalvorna och gör att man känner sig utsatt och utlämnad.

Hela tiden lyssnar jag efter pappas fotsteg. Ibland låter han oss vänta i säkert en timme innan han kommer ner. Det är fruktansvärt att sitta och invänta sitt straff, skämmigt och skrämmande och upphetsande på samma gång.

Jag tar ner den långa badborsten från kroken på väggen. Det är mitt särskilda straffverktyg. Min syster Hanna får med stekspaden, min syster Stina alltid med en toffla med räfflad sula. Jag vet inte varför det är så, men troligen har mamma och pappa resonerat sig fram till vilket redskap som passar bäst på respektive stjärt. Mina skinkor är mer klotformade, Hannas rumpa är bredare, Stinas är dallrigast.

Så till nästa moment i förberedelserna. Jag kryper upp på divanen, ställer mig på knä och sätter sen händerna mot sofftyget. Så drar jag upp linnet över ryggen så att stjärten blir riktigt blottad och så placerar jag badborsten på ryggen så att den är lättåtkomlig för pappa när han kommer.

Nu är det bara att svanka och puta och vänta. Jag hör hans fotsteg i trappan och märker hur jag spänner mig.

Dörren öppnas. Pappa står i rummet och han har mamma med sig. Hon stänger dörren bakom dem. Nu är det vi tre och det väntande straffet. Jag känner mig så hjälplöst blottad där jag står med stjärten och blygden i vädret. Jag vågar inte vrida ansiktet och titta åt deras håll, man förväntas ha blicken rakt fram när det vankas smisk på stjärten.

”Duktig flicka”, säger pappa. ”Du har gjort som du förväntas. Hanna håller alltid på och krånglar innan hon ger med sig.”

”För att inte tala om Stina”, säger mamma. ”Henne var vi tvungna att spänna fast när hon fick smaka bältet senast.”

”Jag hoppas inte vi ska behöva göra det med dig”, säger pappa och lyfter borsten från min svank.

”Jag ska vara lydig”, säger jag med ynklig röst.

Jag hör hur pappa prövar badborsten mot handflatan. Det ekar i källarrummet och ljudet får mig att rycka till. Jag står med knäna mot det sträva divantyget och det skaver lite. Men jag vet att det är intet mot det som komma skall.

”Jaha, Jossan lilla”, säger pappa. ”Varför ska du få stjärtaga idag då?”

”För att jag var snutig mot mamma”, säger jag med svag röst.

”Du har varit rent förfärlig, Jossan”, säger mamma. ”Du har överskridit alla gränser med ditt tonårsbeteende och du vet att det inte accepteras i det här huset.”

”Jag har verkligen varit stygg”, säger jag. ”Jag förtjänar en sträng omgång med borsten.”

Jag märker hur jag fuktas när jag säger det. Jag kan inte hjälpa det, men det sker alltid något i skötet när jag står så här. Mamma och pappa är så obönhörligt stränga, jag är naken på underkroppen och utlämnad och det är som att kroppen reagerar på rädslan med att skicka kåta signaler genom underlivet.

Vi har pratat om det där, mina systrar och jag. Hur man alltid, efter varje smisksession, hur röd och svullen och sårig man än är, måste smeka sig till orgasm. Vi har rummen bredvid varandra och ibland slinker vi in till varandra efteråt, nakna och ynkliga, och hjälper varandra att onanera. Det är syndigt och förbjudet och det gör oss liksom bara ännu kåtare.

”Du har verkligen varit stygg, Jossan lilla”, säger pappa. ”Och du vet varför vi straffar dig?”

”Det är för min egen skull”, säger jag. ”Ni smiskar mig av kärlek och omtanke och jag sköter mig alltid bättre efter att jag fått smaka borsten.”

”Idag kommer du att få en extra hård omgång så att du verkligen tänker över dina handlingar”, säger pappa. ”Det blir väl bra?”

Jag vill protestera. Jag har inte varit så snutig som mamma säger. Mina väninnor beter sig betydligt värre mot sina föräldrar och de slipper både smisk och förödmjukelse. Men jag vet också att pappa alltid har rätt och att det bara blir värre om man protesterar.

”Det blir jättebra, pappa”, viskar jag.

”Vi börjar med borsten, Jossan”, säger mamma. ”Pappa kommer att rappa dig ordentligt och jag kommer att hålla dina handleder så att du kan koncentrera dig på smärtan och inte får för dig att skydda stjärten. Det blir väl bra?”

”Mmm”, säger jag och sväljer. ”Jättebra. Tack för att ni fostrar mig.”

Så sätter sig mamma framför mig på divanen och greppar mig hårt om handlederna. Pappa tar ett ordentligt tag om borstskaftet och trycker mig hårt i svanken.

”Ut med stjärten och sära fint, Jossan.”

Jag svankar så mycket jag kan och putar med rumpan.

”Jag vill att du säger tack efter varje rapp”, säger pappa.

Och så börjar han smiska mig. Han slår med full kraft från början och jag kvider till av smärtan, men lyckas pressa ur mig: ”Tack, pappa, tack, mamma”. Nästa rapp kommer med samma intensitet och träffar över randen från det förra. ”Tack! Tack!”

På det tredje slaget kommer min första snyftning, på det femte kommer tårarna. Det är så oerhört skämmigt att stå så här på knä och visa upp allt det heliga och hemliga för pappa. Och ännu skämmigare blir det av bultandet i blygdläpparna, som bara ökar ju mer det svider i skinkorna och på låren.

”Tack pappa, tack mamma, jag älskar er”, snörvlar jag mellan rappen. Mamma stryker mig över håret och över kinden och ser till att smisklinnet är ordentligt uppdraget över ryggen och sedan kommer nästa smäll. Jag gråter okontrollerat men lyckas klämma ur mig tacket.

Jag vet inte hur många rapp jag får, men säkert femtio stycken. För varje gång blir det allt svårare att hålla balansen och ha självkontroll nog att stå kvar i positionen på knä. Mamma håller sitt fasta grepp om mina handleder. Då och då mellan rappen stannar hon upp och snyter mig och torkar mina tårar.

Till slut lyckas jag inte hålla mig i position längre. Mammas grepp om handlederna lossnar när jag faller ihop i en naken liten rödsmiskad hög på divanen. Jag ser mina föräldrar genom tårarna. Deras miner är stränga och besvikna.

”Jaså, Jossan?” säger pappa. ”Du sliter dig ur mammas grepp? Vi var inte färdiga med agan.”

”Förlåt pappa”, kvider jag. ”Jag kunde inte uthärda smärtan mer. Förlåt!”

”Än är det inte dags för förlåtelse, Jossan. Jag kommer att behöva randa dig lite till. Men du ska få gå och kissa och skölja av stjärten innan du får resten av agan. Res på dig så vi kan klä av dig!”

Jag stapplar mig upp. Det svider som besatt i mina rödslagna skinkor men jag vet bättre än att gnida dem. Varje försök att lindra svedan från pappas fostran leder obönhörligt till än strängare straff.

”Armar uppåt sträck, Jossan!” säger mamma.

Jag lyfter armarna mot taket och känner hur mamma drar linnet över mitt huvud. Nu har jag bara knästrumpor. Jag känner mig så extremt utsatt när jag står med styva bröstvårtor och fittbusken blottad inför mina föräldrar.

”Mamma följer med dig till toa”, säger pappa. ”Seså!”

Jag kravlar mig upp från divanen och går med böjd rygg och händerna över skötet ut ur rummet. Mamma följer mig som en skugga uppför trapporna.

Det finns ingen toalett i källaren så vi går upp på entrévåningen. Den första jag möter är min storasyster Hanna, som ser mig, naken, rödgråten och blodröd om stjärten. Hon står i hallen och tar just av sig skorna och tittar nyfiket på mig när jag och mamma går in på toaletten.

”Ja, titta du, Hanna”, säger mamma. ”Det kommer säkert inte att dröja länge innan du själv är i samma skick nästa gång.”

”Jag ska verkligen försöka uppföra mig så att ni inte behöver straffa mig på länge”, säger Hanna.

”Det hoppas jag”, säger mamma. ”För din egen skull.”

Jag är inne på toaletten. Mamma övervakar mig från den öppna dörren medan jag först sätter mig och kissar och sedan placerar mig bredbent över bidén och spolar stjärten med kallt vatten.

Det lindrar svedan för stunden, men sen får jag inte torka av mig. Naken och blöt om hela underlivet leds jag av mamma tillbaka ner i källaren. Nu har även Stina påpassligt haft ärende till hallen så att hon kan stå och spana in min nakna förnedring. Jag ser hur hon tittar på mig, lystet, med öppen mun och blossande kinder.

Tillbaka i källaren igen, i bara knästrumpor och med dunkande sveda i skinkorna. Jag stannar till på tröskeln. Pappa har plockat fram rottingen.

Det är ett ohyggligt instrument. Borsten ger trots allt bara en ytlig sveda, rottingen stinger i skinnet och när pappa är på riktigt strängt humör kan det gå hål på huden. Hanna får ofta med rottingen, hon är den olydigaste av oss, och jag brukar höra henne genom väggen efteråt: hur hon snyftar och smeker sig samtidigt.

”Du ska få femton rapp med spöet som avslutning”, säger han.

Jag vill protestera och skrika och springa därifrån, men jag vet att det bara skulle förvärra situationen. Istället niger jag. Jag böjer på knäna och skjuter ut stjärten, allt för att vara mina föräldrar till lags. Jag vet att allt blir så mycket mer smärtsamt och förnedrande om jag skulle drista mig att protestera.

Och kanske vill jag inte heller protestera. Hur mycket straffredskapen än må svida på en ung flickas stjärthud så vet jag att jag förtjänar det. Jag har gjort mina föräldrar besvikna och då finns det ingen annan bot än att vända upp stjärten för straffet.

”Tack, pappa, jag förtjänar verkligen rottingen. Jag inser nu hur stygg jag har varit.”

”Jag kommer att rappa dig så det känns ordentligt”, säger pappa. ”Du ska få ställa dig över straffbänken. Gå fram och inta position!”

Jag skakar på benen när jag går fram till bänken. Jag lägger överkroppen över bänkskivan, tar ett stadigt grepp om kanten och skjuter sedan ut rumpan så mycket jag kan. Sväljer, blundar, gör mig redo för smärtan men också för förlåtelsen.

Bakom mig hör jag hur det knackar på dörren och hur mamma öppnar.

”Vad vill ni, flickor?” säger hon.

”Vi förstår att Jossan får smisk”, säger min syster Hanna. ”Så vi undrar om vi får se på.”

”Så att vi blir påminda om vad som händer när vi inte uppför oss”, säger min syster Stina.

Jag känner mig ännu mer utsatt när fyra ögonpar stirrar på min putande stjärt. Men jag förstår dem. Det är med märkligt skräckblandad förtjusning och ett intensivt pirr i underlivet man ser sina systrar sprattla och skrika inför pappas och mammas tuktan.

”Det är bra, flickor”, säger pappa. ”Utmärkt att ni vill påminna er. Kom in och ställ er där så att ni ser ordentligt.”

Det är så skämmigt att jag vill sjunka genom golvet. Mina kinder måste vara lika blodröda som mina skinkor. Jag står naken och risad över straffbänken och putar med min svullna stjärt och – vad värre är – min fuktiga blygd. Och nu ska jag få smaka rottingen, detta grymma tuktoredskap som stinger som eld i en stackars flickrumpa. Alltmedan Hanna och Stina tittar på.

”Vi har bestämt att Jossan ska få femton rapp med rottingen som avslutning”, förklarar pappa för mina systrar.

Jag hör Stina och Hanna göra ett förskräckt ljud.

”Hon har redan fått en rejäl omgång med borsten”, förklarar pappa vidare. ”Men idag verkar det inte vara tillräckligt. Hon har varit mycket olydig och behöver en extra påminnelse. Eller hur, Jossan?”

Det krävs en kraftansträngning från min sida för att kvida fram: ”Ja, pappa. Idag behöver jag verkligen en reprimand.”

”Det kanske är en bra idé att ni håller fast er syster”, säger pappa fundersamt. ”Rottingen kommer att träffa henne med en sådan kraft att hon kanske försöker knycka häftigt med överkroppen. Om Stina ställer sig där och greppar hennes nacke så kan Hanna lägga sin tyngd mot hennes rygg.”

Mina systrar gör omedelbart som de blir tillsagda. Jag känner Stinas hårda men kärleksfulla hand om min nacke och Hannas tyngd mot min rygg. Far trycker mig i svanken och ser till att jag särar ännu mer. Jag känner min blygd pulsera och mina ömma bröstvårtor styvna mot straffbänken under mig.

”Femton rapp, Jossan”, säger mamma. ”Och du räknar och tackar!”

”Ja, mamma”, säger jag med tjock och rädd stämma.

Och sen smärtar det till. Rottingen biter med en helt annan kraft än borsten. Det svider till i ett tjockt illande smärtstreck rakt över rumpan och jag känner tårarna komma vällande.

”Ett! Tack! Tack pappa, tack mamma, tack kära systrar!”

Jag har precis hunnit återhämta andan när nästa rapp kommer vinande. Ännu hårdare och ännu mer skoningslöst. Jag rycker till och vill ta mig därifrån, men mina systrar håller mig tryggt på plats och jag vet ju att det bara blir värre om jag krånglar.

Nästa rapp. Och nästa. Jag skriker och kvider och räknar och tackar. Jag vill kasta mig åt sidorna, springa därifrån och framför allt vill jag gnugga den ömma stjärthuden. Men mina systrar trycker ner mig mot straffbänken och jag kan inget annat göra än att möta den grymma svedan när den kommer.

”Såja såja”, hör jag mamma säga genom mina egna skrik och snyftningar. ”Det här fixar du, Jossangumman. Kan man vara oförskämd mot sin mamma så kan man också ta sitt straff.”

”Förlåt!” kvider jag. ”Det var inte min mening att vara snutig! Och jag förstår att jag behöver straffas!”

Det sista rappet träffar rakt över ett gammalt och jag sprattlar med benen och rycker och kastar mig. Under de sista rappen har mamma fått hjälpa mina systrar med att hålla mig stilla och särad. Jag skriker femton! och tack tack tack! och står kvar medan tårarna forsar ur mig.

Jag darrar och skakar när jag känner mammas och systrarnas grepp avta. Jag känner eftersvedan i såren och rodnaderna och jag känner hur intensivt mitt sköte bultar.

Pappa klappar mig smeksamt på den stjärt han just tuktat så hårt.

”Res på dig, Jossan lilla!”

Jag reser mig och vänder mig om. Jag står naken med svidande stjärt och bultande underliv inför mina föräldrar och systrar. Jag håller mig över busken och har blicken sänkt mot golvet. Jag känner mina föräldrars stränga blickar och mina systrars lystet nyfikna ögon.

”Ja du, Jossan”, säger pappa. ”Jag hoppas du har lärt dig nåt av den här behandlingen?”

”Jag inser hur snutig jag har varit”, snyftar jag. ”Hur illa jag behandlat mamma och hur ledsen jag har gjort henne. Jag förstår att jag verkligen behövde en upptuktning och jag är så tacksam för att ni smiskar mig och lär mig var mina gränser går.”

Jag känner mamma smeka mig över rottingränderna på stjärten.

”Spöet har verkligen gjort ett gott jobb, Jossan. Du vill väl inte att pappa ska behöva plocka fram det igen på länge?”

”Nej, verkligen inte”, säger jag och ruskar häftigt på huvudet. ”Jag ska verkligen försöka att uppföra mig hädanefter.”

”Det är bra, min dotter”, säger pappa. ”Kom ska du få förlåtkramen.”

Darrande och gråtande kliver jag in i pappas stora famn och får hans förlåtelse. Jag känner hur mamma och Hanna och Stina stirrar på min rödlysande stjärt och pinsamt nog känner jag mina bröstvårtor resa sig mot pappas skjorta. Han klappar mig igen på stjärten och släpper kramen.

”Du får vara kvar här nere en timme och tänka över dina handlingar”, säger mamma när hon kramar mig. ”Då kommer jag och smörjer in dig och sen får du gå till sängs. Det blir ingen kvällsmat ikväll.”

Familjen lämnar mig i straffrummet och pappa släcker lampan. Jag hör deras steg uppför trappan, kravlar mig naken upp i divanen och hittar omedelbart min klitoris.