Annikas berättelse

Jag ligger nysmiskad på sängen. Naken, sånär som på mitt halsband. Över stora hårda smiskkudden, med min rödskimrande stjärt putande. Benen vitt isär så du kan titta rakt upp i mig.

Det svider intensivt i skinkorna och i rumphålet. Jag känner hur huden knottrat sig långt ner på låren. När jag blundar känner jag varje slag och varje rapp du gett mig, efterdyningar av din hårda bestraffning.

Under hela sejouren har jag hållit krampaktigt i sängstolparna. Nu vågar jag låta greppet slappna av. Hela kroppen genomsköljs av ett enda intensivt endorfinrus. Allting bultar, i synnerhet underlivet. Min vidöppna fitta vibrerar av små små spasmer. Jag är redo för din fortsatta behandling.

Det började som det brukar: jag var uppnosig. Jag sa emot dig när du, vänligt men bestämt, sa åt mig att städa upp efter mig i köket. Där såg ut som en svinstia efter att jag gjort mitt mellanmål.

”Jag gör det sen”, försökte jag.

”Det finns inget sen, Annika”, förklarade du. Jag borde ha hört på din röst redan då att det inte fanns något utrymme för förhandling.

”Jo, det finns det”, sa jag. ”Nu tänkte jag faktiskt se på teve.”

”Vad du tänker frågar ingen efter”, sa du. ”Du gör som jag säger.”

”Jag städar upp sen”, försökte jag.

”Är det ditt sista bud, Annika?” sa du.

”Jag ska faktiskt se PH-finalen nu”, sa jag. ”Jag har längtat efter den i flera dagar.”

Det skulle jag inte ha sagt. En rapp örfil på kinden och så förstod jag att du var på ditt strängaste humör. Sedan greppade du tag om mitt öra och drog med mig in i badrummet.

”Klä av dig, Annika”, sa du, strängt och sakligt.

”Vad ska du göra?”

En örfil till.

”Klä av dig!”

Snabbt och klumpigt drog jag av mig kjol och strumpbyxor, blus och behå. Så stod jag och tittade på dig, som fortsatte bliga lika uppfordrande på mig.

”Trosorna, Annika. Nu.”

”Vad ska du göra?” stammade jag, utan att våga se dig i ögonen.

”Det tror jag du förstår. Vi ska vaska dig i underlivet och sen blir det en rejäl aga för din del.”

”Snälla Mikael”, säger jag. ”Jag kan väl få se på Paradise Hotel? Jag lovar att ta hand om köket efteråt.”

”Det kommer inte att bli någon teve för unga frökens del alls ikväll.”

”Jag tar hand om köket på en gång! Förlåt för att jag konstrade!”

”Det blir inget förlåt förrän vi smiskat upp dig ordentligt. Trosorna, Annika!”

Du höll fram handen och jag förstod att det inte lönade sig att tjata mer. Jag drog av mig trosorna och gav dem till dig. Du sniffade på dem.

”Jag tror att du gått och kåtat upp dig, Annika?”

”Nej, det har jag inte”, sa jag utan att låta övertygande.

Du tog ett fast grepp om min nacke med ena handen och med den andra tryckte du mina trosor mot min näsa så jag kunde dra in doften. Ingen tvekan. Bara av att se din stränga blick och höra dina order hade jag hunnit sava ner mina underbyxor.

”Så, lilla du”, sa du, när jag stod naken och rodnande och luktade på min egen saft. ”Nu kliver du ner i badkaret.”

Jag var inte längre i stånd att trotsa dig. Jag ställde mig på knä i det kalla badkaret, såsom du vill att jag ska stå. Särade så mycket jag kunde på knäna och sköt upp underlivet så du kunde spola mig ordentligt i stjärten och fittan. Du schamponerade mig och särade rejält på skinkorna så att vattnet och dina fingrar kom hela vägen in.

När du rengjort mig torkade du av mig. Jag fick stå kvar i samma utlämnande position när du gnuggade mig mellan låren med frottén. Jag kunde inte låta bli att jucka emot.

Så ledde du in mig i sovrummet där du brukar smiska mig.

”Lägg upp smiskkudden på sängen och lägg dig i position”, sa du. ”Jag kommer om en stund och då ska du vara redo.”

”Vad ska du göra?” undrade jag och i samma ögonblick brände det till över skinkan. Du snärtade till med öppen hand och det gav mig en föraning om hur det snart skulle kännas.

”Inga frågor! Din uppgift är att lyda.”

”Förlåt, Mikael. Jag är bara lite orolig …”

”Det har du all anledning att vara. Ska du vara foglig?”

Jag nickade häftigt och trippade bort till garderoben där vi förvarar stora smiskkudden. Medan du gick ut för att förbereda dig gjorde jag som du lärt mig: jag lade kudden på sängens mitt och kröp sedan upp och intog smiskläge. Överkroppen mot sängen, uppskjuten stjärt, brett särade ben. Redan nu greppade jag tag om sängstolparna för att kunna möta den smärta du skulle utsätta mig för.

Det dröjde innan du kom tillbaka. Du tycker om att hålla mig på halster. Rädsla och oro och förväntan hade åter fått min fitta att fuktas och det krävde all min självdisciplinering för att inte föra bak handen och gnugga min svullna lilla klitoris.

Du hade hämtat redskapen. Ett efter ett visade du upp dem. Paddeln, som du själv sågat till i källaren och borrat hål i och som jag sedan fått skriva ”För Annikas tuktan” på så fint jag kunde. Den långa badborsten i trä. Den stora vaselinburken. Och så – och nu blev jag orolig – en sak jag inte sett förut.

”Vet du vad det här är, Annika?”

Jag visste inte vad som var bäst för mig: att ljuga och spela oskyldig eller att säga att jag mycket väl visste och ofta hade tänkt på hur en sådan skulle kännas i mig. Jag valde att skaka på huvudet samtidigt som jag tittade på den stora tingesten i din hand.

”Det här är en analplugg”, förklarade du pedagogiskt. ”Den här ska vi nu tränga in i stjärten på dig och så ska du få ligga med den en halvtimme innan vi börjar agan.”

Jag blev orolig. Du har knullat mig flera gånger i stjärten och det har gett mig en skön och intensiv smärta. Men hur välutrustad du än är så var saken i dina händer säkert dubbelt så bred. Jag svalde.

”Hela den?” Min röst var svag.

”Jadå. Seså! För bak händerna och sära riktigt ordentligt på rumpan!”

Det är en förnedrande handling att behöva utföra: att själv öppna sig och göra sitt lilla trånga stjärthål tillgängligt för din behandling. Jag gjorde det långsamt och kände hur jag blottlade mitt rynkiga anus för dig.

Så kände jag ditt finger, insmetat med glidmedlet. Långsamt men obönhörligt tryckte du upp det i mig. Jag försökte instinktivt spjärna emot, men du sa till mig med sträng röst att slappna av och ta emot. Ett hårt finger blev två, jag kände hur du juckade in och ut i mig och vidgade öppningen till mitt allra heligaste.

Du drog ut fingrarna och så kände jag hur du började trycka in pluggen. Jag gnydde.

”Oh, Mikael, snälla! Du får inte in den i mig! Det gör ont!”

”Du vet att det här är bra för dig, Annika. Smärta gör dig koncentrerad och lydig. Ta emot nu! Slappna av i stjärten!”

Jag höll om sängstolparna för att kunna möta kraften från dina fasta rörelser. Du tryckte in hela pluggen i mig och min stjärt fylldes. Jag andades häftigt in och ut.

”Sådärja!” sa du nöjt. ”Då har vi fyllt lilla flickstjärten! En mycket vacker syn, det här. Jag ska ta några bilder som vi ska studera tillsammans sen, nu när det inte blir nån teve för unga frökens del.”

Jag hörde klicken från mobilkameran när du förevigade mig i positionen. Du beordrade mig att lyfta mer på rumpan och sära ännu mer på låren och jag gjorde skamset vad du sa.

Du klockade tiden. En halvtimme med analplugg kändes som ett dygn. Smärtan och kraften bara växte i mig, mina gnyenden blev till snyftningar, mina stön blev till gälla vädjanden.

”Snälla Mikael”, grät jag efter tjugofem minuter. ”Ta ut den! Jag lovar att vara snäll! Jag klarar inte mer!”

”Små stygga flickor klarar mycket mer än vad de tror”, sa du och tryckte in pluggen ytterligare en centimeter.

Lättnaden fyllde hela kroppen när du till slut sa åt mig att sära rumpan på nytt och drog ut pluggen. Jag hetsandades och kunde inte låta bli att röra mig fram och tillbaka och gnida mig mot kudden.

”Tack Mikael!” tjöt jag.

”Du ska få tacka igen när vi är klara med agan”, sa du.

Under tiden som jag legat och skrevat med stjärten fylld hade jag sånär hunnit glömma att detta bara var uppvärmningen. Jag ryckte till när jag insåg att smisket inte ens hade börjat.

”Res dig upp på knä, Annika.”

Jag gjorde som du sa. Stod naken på knä, med hårda eregerade bröstvårtor och häftigt bultande sköte och ett rumphål som krampade. Du tog tag om min nacke med ena handen och med den andra lät du mig dricka ur ett vattenglas.

Sedan strök du mig över min svettiga panna och håret som jag hade satt upp i tofs. Samtidigt öppnade du helt ogenerat min fitta och prövade mig. Du såg nöjd ut när du drog ut två våta fingrar och lät mig slicka av dem. Så såg du på mig med din strängaste och mest genomborrande blick. Jag blev så generad att jag inte kunde se dig i ögonen.

”Nu, min lilla olydiga fröken, ska vi straffa dig ordentligt. Hur känns det i stjärten?”

”Det ömmar”, sa jag med min ynkligaste röst.

”Det är bra det. Men du inser att det bara är början?”

Jag nickade försiktigt.

”Idag kommer du att få en ordentlig uppsträckning. Jag kommer att börja med borsten och se till att stjärten blir ordentligt röd. Och när du fått så mycket att du tror att du inte kan ta emot mer så går vi över till paddeln. Är det förstått?”

Jag nickade igen.

”Snälla Mikael, var försiktig med min lilla stjärt.”

”Den här stjärten är som gjord för smärta. Seså! Lägg upp dig igen!”

Och så fick jag åter sära och svanka medan jag lade mig på plats över smiskkudden. Du såg till att jag lyfte ordentligt på rumpan och att vi hade ögonkontakt när du lyfte den tunga träborsten.

”Det här är nästan mitt favoritredskap”, sa du medan du smekte träets ådringar. ”Borsten gör så vackra röda ringar på din olydiga lilla rumpa. Och så kommer man åt överallt, inte bara på dina stygga skinkor utan också mellan dina syndiga små lår.”

Jag låg och höll andan och gjorde mig redo. Jag var inte i ett läge då jag kunde framföra några invändningar.

”Ska du be duktigt om smisket, Annika?”

”Snälla Mikael”, sa jag. ”Ge mig det smisk jag förtjänar! Straffa min olydiga kropp! Jag har varit en uppstudsig slyna och behöver dina fostrande händer!”

”Om du ber så snällt så”, sa du och höjde borsten.

Sedan gav du mig vad jag förtjänat. Du höll ditt löfte och gjorde stjärten ordentligt röd. Metodiskt smiskade du varje millimeter av min flickstjärtshud, från min svanktatuering och långt ner på låren. Det har jag själv fått se efteråt, på bilderna som du låtit mig titta på.

Jag pep och tjöt som en liten flicka, kastade mig hit och dit för att undvika slagen, men höll mig hårt i sängstolparna så att jag inte skulle göra det strängt förbjudna övertrampet att lägga händerna över rumpan.

Du gick över mig med kraft och nit. Som alltid lade du särskild vikt vid att spärra upp mina skinkor så du kom åt det känsliga området kring rumphålet.

Jag vet inte hur länge du smiskade mig, tiden vidgas och krymper när man ligger där och pressar fittan mot kudden samtidigt som bålgetingar sticker en i huden. Jag grät och stönade medan jag gned mig mot det sträva tyget på smiskkudden och kände hur orgasmen var i antågande.

Så slutade du smiska mig. Jag grät en stilla gråt medan du oömt smekte mina rodnader, åter prövade mig i fittan och förstrött tryckte upp fingret i min stjärt. Allt flimrade för mig, jag slickade salta tårar från mina kinder, jag var så kåt att jag höll på att sprängas.

”Nu är du inte så uppnosig längre, Annika. Tänk att det alltid ska behöva bli såhär. Hade du bara gjort som artiga flickor ska och plockat undan efter dig så hade jag ju sluppit att straffa dig.”

”Förlåt, Mikael”, sa jag ynkligt. ”Jag vet inte vad det är som far i mig som gör att jag trotsar dig …”

”Jag tror det är latmasken som angriper dig och din söta lilla stjärt. Latmasken vill att du ska sitta och titta på dumteve istället för att sköta hemmet. Men vet du vad som biter på latmasken, Annika?”

Jag skakade på huvudet.

”Paddeln. Tjugo ordentliga rapp ska nog se till att du gör som du blir tillsagd nästa gång. Tror du inte det?”

”Du har rätt, Mikael, jag behöver paddeln! Men snälla – inte tjugo väl? Jag har redan fått …”

Jag avbröt mig när du lät paddeln träffa min redan så illande röda stjärt med full kraft.

”Då säger vi tjugoett. Det där blev ett extra. Upp med rumpan igen, du ligger som en hösäck!”

Jag ställde mig i position igen, sköt upp rumpan och särade på mig så att du kunde komma åt att randa mig ordentligt.

Och sedan kom det ena stingande bitande rappet efter det andra. Det flimrade för mina ögon när tuktoverktyget gjorde sitt jobb. Jag skrek gällt och sjåpade mig och bölade: ”Snälla Mikael, inte mer!”

Men det blev förstås mer. Du har aldrig låtit dig bevekas av mitt gnällande, tvärtom vet du att ju mer jag gnäller desto mer smärta förtjänar jag.

Tjugosju slag fick jag, du var tvungen att höja dosen några gånger när jag kastade mig för mycket och förde ihop benen. Sedan fick jag ligga och flämta några minuter och känna hur ömheten spred sig från huden och rakt in i underlivet.

Och nu ligger jag här, bestraffad och tuktad, medan jag hör dig vissla ute i hallen. Nu kommer du in till mig igen. Jag förstår att du nöjt står och betraktar ditt verk och jag hör åter ljudet från mobilkameran.

”De här bilderna ska fler få se, Annika. Du har nog aldrig varit så söt förut. Stjärten lyser i alla nyanser. Det blir Tumblr direkt.”

Jag ligger upprisad och det känns som om jag sprungit ett maratonlopp, alltmedan du pysslar bakom mig och lugnt och metodiskt lägger upp alla de utlämnande bilderna till vem som helst att beskåda.

”Vi ska väl inte hålla det för oss själva att jag fostrar dig? Det är väl bra om andra små dumma slynor kan se vad som händer om man inte sköter sig? Eller hur, Annika?”

Jag nickar försiktigt, men tydligen inte tillräckligt. Återigen snärtar du till mig över min ömmande blåröda skinkor.

”Får jag höra ett ’ja, Mikael?’”

”JA, MIKAEL”, pressar jag ur mig.

”Duktig hynda. Nu ligger den här rumpan ute för alla att beskåda. Nu kommer snart kommentarerna att börja strömma in. Från alla som tycker att du varit för stygg och att jag varit för snäll. Nu lägger jag undan telefonen så att vi kan ägna oss åt min njutning en stund. Det är hög tid.”

Så känner jag din hand, hur den gräver i min fitta, hur den tar för sig av mig. Fingrarna tränger sig in och ut och jag skälver.

Och så särar du mina skinkor igen. Jag stålsätter mig, spänner mig som en fjäder, när jag förstår vad du är på väg att göra.

”Inga protester nu, Annika. Jag kommer att avsluta straffet med att knulla dig i rumpan. Du är ordentligt vidgad och kan ta emot utan problem.”

Återigen fingret med glidslemmet, återigen banar du vägen i mitt bakre hål. Jag flämtar men har lärt mig att slappna av och bara låta det komma.

Du kliver upp bakom mig, tränger dig in mellan mina lår, trycker din kukspets mot stjärtöppningen och trycker dig långsamt in. Jag öppnar mig för din kuk och din förlåtelse.

Tack, Mikael, för att du tar hand om mig.