Uppskickad till far

Jag märker det redan på stämningen när jag kommer hem. Min storasyster Alice tittar på mig, lite medlidsamt och lite illvilligt, där hon sitter vid köksbordet och lydigt läser sina läxor. Mor står vid köksvasken. Jag ser vad hon håller på med. Bredvid henne står en zinkhink med risvidjor, som hon håller på att binda ihop till en karbas.

Mor ser upp och ger mig en sträng blick.

”Johanna! Vi har fått telefonsamtal från din rektor! Pappa väntar på dig i arbetsrummet! Gå och förbered dig omedelbart!”

Jag försöker protestera: ”Snälla, det var inte mitt fel …”

”Rektorn berättade att du varit uppnosig igen! Och att du har flera anmärkningar som du råkat glömma att ta hem för påskrift!”

Jag biter på min underläpp. Jag förstår att jag är avslöjad och att det inte finns någon återvändo.

Nu vankas smisk. Det gör det alltid när vi är olydiga, Alice och jag. Far är noga med att hans flickor ska bete sig anständigt och gör vi inte det tvekar han inte att straffa oss.

Jag går med tunga steg till badrummet och klär av mig naken. Vaskar stjärten och underlivet i bidén, torkar av mig, tar på nattlinne och vita rena bomullstrosor. Sätter upp håret i en knut i nacken så att det inte ska vara i vägen. Sväljer hårt.

Sedan går jag med böjt huvud och knackar på fars arbetsrum.

”Kom in!”

Jag stiger in och tittar förläget ner i golvet. Far reser sig upp från skrivbordet.

”Jaså, det är lilla Johanna som varit stygg igen … Har du något som helst att säga till ditt försvar?”

”Förlåt, far. Det var inte meningen att vara uppnosig mot läraren.”

”Och ändå råkade du vara det? Och hur är det med anmärkningarna som du låtit bli att ta hem för påskrift?”

Jag har inget att säga så jag står tyst. Jag har varit dum. Jag hoppades, dum som jag är, att det aldrig skulle uppdagas.

”Som du förstår måste jag ge dig ett rejält straff”, säger far. ”Kom bort till skrivbordet!”

Jag går, så långsamt och värdigt jag kan, bort till hans skrivbord och ställer mig att titta in i väggen. Hör hur far öppnar skåpet med redskapen. I ögonvrån ser jag hur han plockar med mattpiskaren och paddeln, men fastnar vid ytterligare ett verktyg.

”Det kommer att bli en extra hård stjärtaga idag, Johanna. Vi måste få bukt med dina fasoner. Det hoppas jag själv att du förstår?”

Gråt börjar stocka sig i halsen, men jag lyckas pressa fram: ”Ja, far.”

”Vad sa du?”

Jag säger, med lite tydligare röst: ”Ja, far! Jag förstår att du måste straffa mig extra hårt. Jag har varit stygg och försumlig.”

Han håller upp rottingspöet framför mina ögon. Jag sväljer. Rottingen svider ohyggligt mot bar hud och far delar alltid ut sin aga på bar stjärt.

”Det här kommer att bli uppvärmningen idag, Johanna!”

Jag flämtar till. Mor stod i köket och förberedde björkriset. Ska jag få med både spöet och riset? Det svider redan nu i stjärthuden.

Normalt när vi kallas upp till far blir det uppvärmning med hårborsten. Då brukar man naken få krypa upp och lägga sig till rätta över fars knä, varpå han dirigerar en så att man ligger med särade ben och putande stjärt. Det är en generande ställning, men fördelen är att man kan pressa underlivet mot hans lår och lindra stjärtsvedan genom att tänka syndiga tankar.

Far stryker mig över håret och ser mig i ögonen.

”Tolv rejäla rapp med spöet ska nog mjuka upp dig, min lilla älskling. Dra upp nattlinnet och luta dig över skrivbordet!”

Jag gör som far säger. Jag drar upp nattlinnet till brösten, lutar mig fram och ställer mig i position. Så känner jag hur han fattar tag om min troslinning och drar ner mina trosor till anklarna. Det känns som om min lilla flickstjärt lyser upp hela rummet. Jag vet att han står och betraktar den.

Jag försöker vara lydig och duktig och särar självmant på benen och skjuter ut stjärten så att far ska få mesta möjliga träffyta. Han korrigerar mig ändå, trycker mig i svanken så att skinkorna spärras upp ordentligt och så att han kan se mitt nytvättade lilla stjärthål, klappar mig lite lätt på innanlåret så att jag särar ännu mer på benen.

”Nå Johanna, vad är det för regler som gäller för flickor som ska få spöet?”

”Sära – svanka – puta”, säger jag med ansiktet begravt i armarna. Det är oerhört genant att stå i den här positionen, sjutton år gammal, med pappas granskande blick mot min exponerade rumpa.

”Och var har man blicken?”

Jag böjer upp huvudet så att jag ser in i väggen.

”In i väggen. Så att man särar maximalt.” Jag kan min läxa. Den har både jag och Alice fått lära oss den hårda vägen.

Jag gör som jag ska. Jag svankar lite lätt med knäna och putar så mycket jag kan med stjärten. Känner fars trygga hand mot min rygg när han höjer spöet.

”Okej, flicka lilla – du räknar varje slag. Högt och tydligt!”

KLATSCH! Spöet träffar med ohygglig kraft och jag kan inte låta bli att stöna till innan jag kvider fram: ”Ett ...” Far vill helst att vi är tysta och tar vår aga så sammanbitet som möjligt. Jag försöker kompensera för min försumlighet genom att puta ut ännu mer med stjärten.

Han agar mig grundligt. Spöet dansar över min unga mjälla hud och jag vet att min stjärt täcks med oregelbundna röda streck. Jag biter mig i underläppen, försöker tänka på något annat för att distrahera smärtan. Det enda som dyker upp i mitt huvud är snuskiga tankar. Jag känner hur fittan blir våt, hur blygdläpparna svullnar upp. Det är hemskt genant. Jag föreställer mig att det syns och att min sav börjar glittra runt fittan.

Det tolfte slaget ger far med extra mycket kraft. Jag rycker till i en spasm och kan inte låta bli att föra bak händerna och försöka lindra smärtan med febrilt gnuggande över skinkorna. Jag vet att det är strängeligen förbjudet, men har inte sinnesnärvaro nog att disciplinera mig.

Far tittar kritiskt på mig.

”Jag är besviken, Johanna. Du vet att man står kvar i position tills agan är över och att man inte försöker dämpa smärtan!”

”Förlåt, far”, snyftar jag fram och tvingar fram händerna så att jag håller dem över skötet istället. ”Jag kunde inte låta bli.”

”Det är verkligen på tiden att vi höjer nivån på ditt straff. Vi har daltat med dig för länge. Jag har varit för snäll mot både dig och din syster, trots att er mor länge har tyckt att ni kommer på tok för lindrigt undan.”

Jag flämtar och snyftar när jag tar in vad han säger. Så här hård uppvärmning har jag aldrig varit med om förr. Stjärten känns redan som ett brinnande eldklot och då har inte ens den reguljära agan börjat än. Jag bävar inför vad som komma skall.

Far går till dörren och ropar upp både mor och Alice. Jag gråter tyst när jag hör hans barska stämma: ”Ta med riset, Kristin!”

Han kommer tillbaka till mig och beordrar mig att vända mig så att jag tittar på honom. Han betraktar mig strängt där jag står och gråter.

”Du kommer att få två dussin med björkriset, Johanna.”

Jag flämtar till igen. Jag har aldrig fått mer än arton rapp tidigare, och det var när jag var extra omöjlig en gång och far var tvungen att öka från det vanliga dussinet. Då hade jag svårt att sitta i flera dagar efteråt.

”Två dussin rejäla rapp med björkriset ska nog få vår impertinenta lilla flicksnärta att börja bete sig ordentligt. Tror du inte det?”

”Jo, far. Jag har varit mycket stygg. Jag vill verkligen sköta mig hädanefter.”

Far betraktar mig med sin strängaste blick och jag försöker möta hans ögon.

”Då tar vi av nattlinnet, Johanna. Armar uppåt sträck!”

Jag reser armarna mot taket och far drar av mig linnet. Så står jag naken framför honom. Det drar alltid kallt på fars arbetsrum så jag känner hur bröstvårtorna reser sig mot honom. Han betraktar min unga flickkropp och tittar ogenerat på mitt nyrakade sköte. Det är en viktig del av hans disciplinering, att vi ska känna oss skamsna inför hans ögon.

Mor och Alice kommer in i rummet. Mor har ett rejält björkris i handen, som det fortfarande droppar saltvatten ifrån. Alice ser spänd ut, som om hon tycker att det både ska bli läskigt och upphetsande att se sin lillasyster agas. Vi brukar alltid få vara med när den andra av oss får smisk. Ibland får vi hjälpa till att hålla fast den andre när man krånglar för mycket. Far och mor tycker att det är en viktig del av disciplineringen.

Far pekar på schäslongen.

”Lägg upp två kuddar i mitten, Johanna, och kryp sedan upp till position!”

Jag lägger upp de två stora puffiga kuddarna i mitten av schäslongen och lägger sedan lydigt upp mig. Knäna är så långt ifrån varandra som möjligt och jag putar med rumpan rakt upp. Det är extremt genant att känna hur skinkorna åter öppnar sig och hur mitt lilla rynkiga stjärthål ligger frilagt och hur mina svullna blygdläppar särar sig. Far står med full insyn över mitt särade underliv och vispar lite förstrött med riset över de färska märkena efter spöet.

”Högre upp med rumpan, älskling”, säger mor med sin ljuvaste röst, ”och sära bättre”. Jag försöker lyda. Jag svankar ännu mer med ryggen så att jag ligger ännu mer mottaglig för risets fostrande kvistar.

Far ger order till mor: ”Kristin, du håller ett stadigt tag om nacken på flickungen!”

”Naturligtvis!”

Mor sätter sig på schäslongkanten framför mig och fattar ett rejält tag om min nacke. Samtidigt stryker hon mig vänligt över håret.

”Vi har pratat mycket om ditt beteende, Johanna”, säger hon. ”Vi har försökt att göra dig duktig och lydig, men det har visat sig att det inte räcker med bara ett dussin med riset eller bältet. Idag kommer far att ge dig dubbla dosen. Alice kan berätta för dig hur det känns.”

Min syster tar som ett steg fram och säger: ”Det svider fruktansvärt i stjärten, men det har gjort mig gott. Jag har varit mycket duktigare och skötsammare på sista tiden och kommit hem från skolan helt utan anmärkningar.”

Far slår riset i luften några gånger för att pröva dess böjlighet. Vid det svishande ljudet rycker jag till med låren, redo för det värsta. Min rumpa är redan som en majbrasa och jag vågar inte ens föreställa mig hur den kommer att kännas efter ännu en omgång.

”Eftersom du var olydig och gnuggade dig över skinkorna så kommer skamstraffet att förlängas idag”, säger far med sin strängaste röst. ”Du kommer att få stå naken i vardagsrummet under hela kvällen. Förstått?”

”Ja, far”, säger jag och försöker hålla emot tårarna.

”Tjugofyra rapp kommer du att få av riset, Johanna, och du har gjort dig förtjänt av vartenda ett. Jag kommer att smiska dig över hela stjärten och låren och det är viktigt att du ligger ordentligt och tar emot ditt straff. Förstått?”

”Ja, far”, flämtar jag. Mors hand om min nacke pressar mig lätt ner mot schäslongtyget. I ögonvrån ser jag Alice stå och titta på mig, medlidsamt men ändå lystet. Jag vet att hon kommer att onanera så fort hon får tillfälle. Det har hon erkänt för mig tidigare. Jag gör alltid detsamma, när jag har närvarat vid hennes smisksejourer.

”Du räknar rappen, Johanna.”

”Ja, far.”

Och så börjar det. Rapp efter rapp bränner över min redan sargade stjärt. Kvistar träffar stjärtsprundet och några biter sig in i blygdläpparna och jag gråter oavbrutet när jag pressar fram: ”AAAJ! Ett …. AAAAJ Två …” Jag kramar sofftyget med händerna och känner hur knogarna vitnar.

Någonstans vid tolv rapp tappar jag plötsligt räkningen. Det bultar och bränner i stjärten som jag lydigt försöker hålla i vädret, samtidigt som mors grepp om min nacke blivit hårdare och hårdare i takt med att jag försökt parera smärtan med små spasmer. Jag kan inte komma ihåg om jag just sagt tolv eller tretton.

”Hur många rapp är vi uppe i, Johanna?” säger far med min strängaste röst.

”Jag vet inte …”, snyftar jag. ”Tretton?”

KLATSCH! Far slår med dubbel kraft rakt över låren och jag känner att hud fläks upp.

”Fel svar!”

”TOLV! TOLV!”

Jag kastar mig förtvivlat hit och dit åt sidorna och gråter för full hals. Jag hör far sucka.

”Det är tråkigt att det ska behöva bli så här, Johanna! Du tappar räkningen på dina straffslag och du ligger och krånglar! Du får resten i blöjposition!”

”Nej, far, snälla! Inte det!”

”Nu räcker det, Johanna! Du har redan gjort tillräckligt motstånd! Res dig upp och lägg undan kuddarna!”

Jag gör som far säger. Med darrande ben och rödskimrande stjärt flyttar jag undan smiskkuddarna från schäslongen.

”Och så lägger du dig på rygg med underlivet mot mig!”

Jag gör återigen som han säger. Jag ligger med min rödsmiskade rumpa mot schäslongen och med min lilla fitta rakt i fars blickfång.

”Kristin och Alice! Ni håller fast om varsitt knäveck!”

Det är så extremt förnedrande att känna mors fasta och Alices mer osäkra grepp om knävecken och hur de sedan drar isär mina lår och håller dem låsta i höjd med brösten. Jag vill blunda, men far säger åt mig att hålla ögonen öppna och se på den som straffar mig. Jag ser honom stå där, mellan mina särade ben, och titta på mig med besviken blick.

Och så får jag resten av slagen i blöjpositionen. Far slår ömsom uppifrån, på lårens insidor, farligt nära fittan, ömsom från sidan, över mina skinkor och ännu närmare fittan. Jag gråter och skriker och försöker slita mig loss, men mors grepp är stenhårt och Alice vet vad som väntar henne om hon ger mig den minsta rörelsefrihet.

Till slut får jag skrika ut det magiska: ”TJUGOFYRA!” Jag känner hur mors och Alices grepp om mina knäveck lossar. I övrigt bara en bultande sveda i hela underlivet. Far tittar nöjt på riset i sin hand.

”Res dig upp, Johanna!”

Jag kravlar mig upp på skakiga ben med tårarna forsande nerför kinderna. Jag darrar och skakar i hela kroppen. Jag vill inget annat än att få gnida mig över skinkorna, men jag vet att det skulle förvärra straffet ytterligare och nu längtar jag efter mors lindrande salva.

”Gå ner på knä!”

Jag ställer mig på knä framför far. Han håller först fram spöet och sedan riset. Jag kysser dem båda villigt.

”Nå, Johanna, vad har du nu att säga?”

”Tack far och mor för min risbastu. Jag är ledsen att jag har varit så olydig att ni tvingades öka straffet. Jag ska vara en lydig och duktig och foglig flicka och göra allt som står i min makt för att det här inte ska behöva hända igen.”

Far rufsar mig lite lätt i håret, där jag står på knä framför honom.

”Duktig kicka”, säger han. ”Nu kommer mor att ge dig lite salva på rumpan och låren och sen får du gå ner och ställa dig i skamvrån resten av kvällen. Vi kommer att ha gäster senare ikväll, men då niger du bara duktigt när de hälsar på dig. Förstått?”

Jag försöker ta in vad han har sagt. Gäster? Ska jag behöva visa upp den här såriga randade rumpan för andra människor? Jag vill protestera, men biter mig i tungan och nickar.

”Det är förstått, far.”

Sedan får jag åter lägga upp mig över kuddarna med rumpan i vädret och så kommer mors svalkande salva och gnuggar in sig i såren och märkena på min stjärt och mina lår. Det här är den härligaste biten av agan, så skön att man ibland kan längta efter åtminstone en litet straff på stjärten bara för att känna mors helande fingrar efteråt. Jag känner återigen hur fittan börjar bulta. Jag vill smeka mig, trycka på min lilla klitoris och ge mig själv en skälvande orgasm, men jag vet att det dröjer många timmar innan jag får vara med mig själv.

Resten av kvällen står jag naken, med händerna vid sidorna, och tittar in i hörnet av vardagsrumsväggen. Bakom mig hör jag fars vänner kommentera mina rödglödgade skinkor.

”Hon måste ha betett sig ovanligt illa, flickungen?”

”Ja”, svarar mor. ”Idag har hon varit helt möjlig. Men vi hoppas att den här ovanligt hårda agan leder till förbättring.”

”Annars vet hon att det finns mer att hämta där den här omgången kom ifrån”, säger far.