Jag låg i soffan och slötittade på någon meningslös dokusåpa. Jag var trött efter en hel dags arbete och kände att jag verkligen bara behövde slappa. Så kom du in i rummet.
- Sara, lilla vän? sa du.
- Mmm, sa jag förstrött tillbaka.
- Var det inte ungefär tre dagar sen jag bad dig att städa på ditt skrivbord?
- Jo, det var det kanske, svarade jag ointresserat, fortfarande med blicken fäst på TV:n.
- Då får du ta och göra det nu, det ser ju ut som om en bomb har slagit ner.
Ingen reaktion från min sida, jag ville ju bara slappa.
- NU, sa du, nu med betydligt mer bestämd röst.
Oj då, nu menade du visst allvar. Genast dök en tanke upp: kanske skulle du ge mig smisk om jag vägrade att städa!
- Jag orkar faktiskt inte! sa jag.
- Det ska göras NU, och det menar jag, sa du.
- Jobbiga gubbfan, muttrade jag medan jag trött började att resa mig ur soffan.
- Hör du du, min unga dam, det där du just sa ska du få ångra. Inte nog med att du inte har städat ditt skrivbord som jag bett dig om flera gånger, du är dessutom uppstudsig! In i mitt arbetsrum, genast.
- Vad då då? Tänker du ge mig SMISK nu eller? sa jag.
- Det kan du ge dig på att jag tänker. Du förtjänar rejält med smisk på bara stjärten, och det vet du mycket väl.
- Glöm det! sa jag trotsigt. Det är faktiskt förbjudet med misshandel i det här landet.
Herregud, jag betedde ju mig som en treåring i trotsåldern! Du upprepade din order:
- In i arbetsrummet med dig, annars blir det bara värre för dig själv.
Jag släpade fötterna efter mig in i arbetsrummet. Jag ställde mig i rummet, med brännande kinder och den där märkliga känslan i kroppen som alltid infann sig när det vankades smisk. Du tog fram en stol och ställde den mitt på golvet.
- Kom fram hit och ställ dig på min högra sida, uppmanade du.
Jag gjorde som du sa. Jag stod på din högra sida och tittade ner i golvet.
- Sara lilla, du har betett dig mycket illa och du kommer nu att få rejält med smisk på bara stjärten. Dra ner trosorna.
Jag gjorde som jag blev tillsagd. Hjärtat bultade frenetiskt nu. Du klappade med händerna på ditt knä. Jag lade mig tillrätta över dina knän. Du vek bestämt upp min kjol så att du fick min bara stjärt framför dig. Än var den kall och blek, men det skulle den inte vara så länge till..
- Så länge du beter dig som en liten flicka, kommer du också att bli behandlad som det. Om jag ber dig om något, så förväntar jag mig att du lyder, och det med en gång. Och den där attityden du använde mot mig för en stund sen, den accepterar jag bara inte.
Du smekte min stjärt och nöp lite i den innan din hand lyftes och det första, svidande slaget hamnade på min stjärt, KLAAATSCH. Aj, det där kändes, kan jag lova! Din han fortsatte att dansa över min rumpa KLAAATSCH KLAAATSCH KLAAATSCH KLAAATSCH. Nu brände det alldeles förfärligt där bak och jag sprattlade allt mer och krängde och skrek:
- Förlåt för att jag var så uppstudsig innan, AOJ! Jag lovar att bättra mig! AAAAJ!
- Ja, det är då allt bäst för dig det, du olydiga lilla flicka, annars vet du var du hamnar, just det, över mitt knä!
Du fortsatte att smiska mig ytterligare en stund och jag skrek och ojade, tårarna hade för länge sedan börjat rinna ner för kinderna. Så plötsligt upphörde daskandet och du lät mig komma upp i din famn. Som alltid i denna situation kände jag mig totalt tillfredsställd, avslappnad och lycklig. Och en lydigare Sara fick man nog leta efter. Du höll om mig länge, smekte lätt min ömma stjärt och pussade mig på kinden.