Jag insåg ju själv att det hade varit en aning för mycket festande den senaste tiden. Sena kvällar, alkohol i massor och söndagar som tillbringades i sängen med baksmälla i stället för att göra nytta. Du hade varnat mig – drog jag inte ner rejält på festandet så skulle det bli konsekvenser. Konsekvenser som skulle svida rejält i stjärten. Jag tyckte som sagt till och med själv att det hade blivit lite för mycket alkohol på senaste tiden och egentligen var ju din förmaning befogad, men samtidigt ville jag få känna mig ung och fri och göra det jag kände för. Man är ju bara ung en gång, eller hur?
Det blev i alla fall lördag kväll och jag var bjuden på tjejmiddag. De där middagarna brukade kunna sluta lite hur som helst – ibland blev de relativt lugna och städade, medan vissa gånger drogs starkspriten fram efter midnatt och det blev dans i både soffor och på bordet. Med din förmaning någonstans i bakhuvudet gick jag glad i hågen iväg på middagen. Där serverades det bubbel till fördrink, vitt vin till förrätten, rött vin till varmrätten och kaffe och likör till efterrätten. Vi kände oss alla på festhumör och hittade lite starksprit och groggvirke till det. Sen kunde den riktiga festen börja!
Framåt fyra började min långa vandring hem, på vingliga ben. Jag kom återigen att tänka på din varning:
- Om du inte skärper till dig ordentligt vad gäller festandet så kommer det att bli rejält med smisk på bara stjärten för din del, Sara!
Vad då då? Du kunde väl inte veta att jag hade varit ute och svirat igen – eller? När jag kom hem och hade stapplat i säng såg jag att jag hade fått ett mess från dig några timmar tidigare: ”Sara, du är väl inte ute och festar, du sover väl nu som en duktig flicka”? Jag vet inte vad jag tänkte med, men dum som jag var så svarade jag på det där messet. ”Näää då, jag haer intee varit ute och feschtat, jag är en duktig fliccka. God natt.” Det syntes bara alltför väl att jag hade sluddrat fram det där messet. Men jag orkade inte tänka mer på det nu, allt jag ville var att sova ruset av mig.
Framåt ett-tiden nästa dag började jag att kvickna till. Huvudet bankade. Herregud, det var inte värt det här! En sådan baksmälla, bara för en kul kväll. Nej, det var nog faktiskt dags att jag skärpte till mig när det gällde alkoholintaget. Så plötsligt kom jag på vad du sagt till mig: om jag inte bättrade mig vankades det smisk! Och i samma sekund kom jag på att jag skickat det där sms:et, och att det måste varit väldigt uppenbart att jag inte bara var salongsberusad, utan riktigt på lyset. ”Fan också!” tänkte jag. Vad skulle hända nu? Du brukade ju alltid mena vad du sa, så jag antog att det skulle bli smisk på bara stjärten för min del väldigt snart.. Det var med blandade känslor jag tänkte på det. Å ena sidan sved det ju i både stjärt och själ att få smisk, men å andra sidan hade du ju rätt – jag borde verkligen minska ner på festandet. Jag kollade mobilen, och där fanns ett mess från dig: ”Sov ruset av dig i dag, i morgon ska du få smaka konsekvenserna av din olydnad”. Mitt hjärta började bulta hårdare. Du lät inte alls glad, utan snarare riktigt arg och besviken. Det skulle nog inte bara bli några lätta daskar utanpå trosorna, om jag kände dig rätt.
Dagen därpå anlände du. Jag släppte in dig, utan att säga ett ord. Jag vågade inte se dig i ögonen. Jag skämdes något enormt! Dels för att jag vet att jag inte borde ha blivit så full och dels för att jag visste så väl att jag hade gjort dig besviken. Under tystnad tog du av dig ytterkläderna.
- Kom med här Sara, sa du och tog mig bestämt i armen.
Du ledde in mig i sovrummet. Du ställde dig mitt emot mig, tog tag i min haka och tvingade mig på så sätt att se dig i ögonen.
- Sara, du har gjort mig mycket besviken.
Jag sa ingenting, försökte titta ner i backen. Gud vad jag skämdes!
- Titta på mig när jag talar till dig! sa du med skärpa i rösten.
Jag gjorde som jag blev tillsagd.
- Vad tycker du att flickor som inte lyder, utan trotsar uttryckliga order, förtjänar? begärde du att få veta.
- Ja, alltså…, stammade jag. Jag är ju inte alls någon liten flicka, jag är ju vuxen, och borde väl få göra vad jag vill?!
Jag ångrade genast mina ord. Varför försökte jag ens? Jag visste ju att du hade rätt. Jag hade flera gånger om bevisat att jag förtjänade smisk på stjärten.
- Sara, försök inte! Du har betett dig mycket illa, och flickor som beter sig illa får alltid samma behandling, eller hur? sa du.
- Mmm, mumlade jag.
- Jag bryr mig om dig, Sara. Du har gjort dig förtjänt av ett riktigt kok stryk, och det kommer jag också att ge dig. Är det inte precis vad du behöver?
Jag började känna mig mer och mer ynklig och skämdes mer än någonsin.
- Jo, snyftade jag fram, med blicken fäst i golvet.
- Dra upp kjolen och lägg dig över mitt knä, sa du med sträng röst.
Jag vågade inte annat än att göra som du sa. Nu låg jag där, som en liten olydig jänta, med kjolen uppdragen över skinkorna, över ditt knä. Du smekte min stjärt medan du skällde lite på mig:
- I dag kommer du att få lära dig hur det går för flickor som festar för mycket och som totalt ignorerar tillsägelser. Rejält med smisk har du gjort dig förtjänt av, förstår du det, lilla Sara?
- Jaaa, viskade jag.
Du lyfte handen och den första dasken hamnade på mina skinkor. Än var det inte så farligt, men jag visste att det skulle bli värre, mycket värre… Din hand lyftes gång på gång och landade med full kraft på mina skinkor. Det började kännas rejält nu. Så gjorde du en liten paus. Endast för att dra ner mina trosor, så att du hade min svagt rosafärgade stjärt framför dig. Sen fortsatte du strängt agan. SMACK, KLATSCH, SMACK.
- Aooo! gnölade jag.
Det började göra rejält ont nu och jag kunde inte hjälpa att jag började sprattla med benen. Men du höll mig i ett stadigt grepp och fortsatte att utdela daskar på min allt rödare stjärt.
- Aaaaaaj! Det gör jätteont, skrek jag. Jag äääääär snäll nu! Det räcker!
- Unga dam, det räcker när JAG anser att du har fått tillräckligt, och det är inte på länge än, det kan jag garantera.
Jag började snyfta och automatiskt försökte jag skydda rumpan med händerna. Du tog bestämt bort dem och höll fast dem så att du kunde fortsätta agan. SMACK, SMACK! Det började nästan kännas outhärdligt nu. Och så plötsligt upphörde smiskandet.
- Upp med dig, beordrade du.
Jag stapplade upp på fötter, gned mina skinkor. Jag vågade fortfarande inte titta på dig. Du drog mig intill dig, kramade mig, pussade mig på pannan och smekte mig över håret.
- Du vet att jag gör det för att jag tycker om dig och för att jag bryr mig om dig, eller hur? viskade du i mitt öra.
- Jaa, sa jag svagt tillbaka.
Och det var sant. Jag kände mig oerhört trygg, både när jag låg över ditt knä och när jag fick tröst i din famn. Du tittade mig strängt i ögonen och sa:
- Skamvrån, nu!
Jag vacklade bort till skamvrån och ställde mig precis så som jag visste att du ville ha det, lätt särade ben, armarna längs med sidorna, kjolen uppvikt, trosorna nere vid fötterna och blicken in i väggen. Jag fick känslan av att det inte var slut än..