Mitt namn är Sandra jag är idag 23 år gammal och jag har av misstag
kommit fram till smisksidan och efter många om och men bestämde jag mig
för att dela med mig när jag fick smisk av min mamma senast. Jag har så
länge jag kan minnas haft väldigt sträng uppfostran av min mamma. Hon
ansåg att man ska straffas när man varit stygg, det handlade om allt
från utegångsförbud, indragen veckopeng, smisk och liknande. Dessutom
brukar hon säga att man aldrig är för gammal för smisk om man varit
stygg och när jag fick smisk senast var jag 22 år gammal och detta ska
jag berätta nu.
Jag var hela denna vecka snäll, hjälpte mamma med allt, maten,
disken, städningen och allt annat bara för att jag visste att på lördag
ville jag sticka med en annan tjejkompis och några killar och tälta. På
lördag morgon gick jag upp innan mamma, gjorde frukost och väntade på
henne. När hon kom upp frågade hon varför jag var så snäll och när jag
nämnde mina planer sa hon att det gick bra, fast att jag var tvungen att
komma hem en dag innan jag hade sagt (måndag) för att vi skulle hem till
morfar, han hade födelsedagskalas. Jag sa att det skulle gå bra och på
eftermiddag KL. 16.00 blev jag upphämtad av mina vänner.
Utflykten var jätteskoj, vi badade, åt gott, festade och hade
allmänt skoj. På söndag morgon frågade jag en av killarna om han kunde
köra mig hem och förklarade varför men då sa han att han inte ville det.
Jag bad och förklarade hur det låg till men han ville absolut inte göra
det. Då ringde jag upp mamma och frågade henne om inte hon kunde komma
och hämta mig men då sa hon att jag skulle klara mig själv och att hon
väntar på mig. Om jag inte kom hem i tid skulle det bli synd om mig sa
hon. Jag blev jätterädd och resten av dagen var jag helt för mig själv,
detta gäller även måndag. När vi väl skulle åka hem hade jag verkligen
ingen lust att göra det.
När jag blev avsläppt utanför huset gick jag med små steg mot
dörren. Kände på men det var låst. Öppnade och gick in och märkte att
mamma var borta. Jag packade upp min ryggsäck, badade, gjorde mig
iordning och åkte till morfar. Där satt mamma och var jättearg. Jag
försökte förklara mig, bad om förlåtelse men hon sa inte ett ord. När
jag pratade färdigt reste hon sig upp, tog tag i min arm och sa åt mig
att gå till ladugården. Då sa jag med högre stämma (hoppades att morfar
skulle höra) att jag inte vill och att jag gör vad jag vill. Då fick jag
en jätteörfil. Med ansikte i händerna gick jag ut till ladugården och
satte mig med gråten i halsen.
Efter 5 minuter kom mamma in med ett bälte. Jag blev jätterädd och
sa till henne att "du har ingen rätt att slå mig jag är vuxen". Hon
svarade med att så länge du beter dig som en barnrumpa så ska du
behandlas. Hon sa åt mig att resa mig upp och jag vågade inte annat än
att göra det. När jag hade gjort det drog hon av mig mina jeans, trosor
och sa att jag skulle böja mig fram vilket jag gjorde. Hon började med
att smiska mig väldigt hårt med sin handflata och efter 10-12 slag
började jag gråta och be om förlåtelse, då säger hon att så går det till
när du inte lyder mig. Efter det började hon använda bältet, fick Ca 20
jätte jättehårda slag, skrek av smärta varje gång hon slog. När hon var
färdig sa hon att detta kommer att ske igen nästa gång jag är olydig. En
vecka efter det hade jag märken på rumpan, och strax efter det bestämde
jag mig för att flytta hemifrån, vilket jag gjorde. Idag har jag bra
kontakt med mamma, även om hon fortfarande brukar smälla till mig på
rumpan när hon tycker att jag är kaxig eller något annat.