Om min uppväxt


Jag är en tjej eller kanske snarare kvinna på 39 år. Mina föräldrar gav mig aga ända tills jag fyllde 20 år och flyttade hemifrån för att läsa på universitetet i Göteborg.

Trots att det nu är 19 år sedan hatar jag mina föräldrar för det och vi har nästan ingen kontakt. Min föräldrar var verkligen grymma mot mig och min lillasyster som nu är 36 år. Under hela vår uppväxt vankades det stryk på bara stjärten när vi varit olydiga. Och oftast räckte det med att man svarade något lite tufft tillbaka eller råkade välta ut mjölken under middagen eller söla på duken. Genast sa min far eller mor att nu blir det till att få smäll i stjärten efter middagen. Oftast fick vi upp till 10 års åldern med handen, 10-12 år med hårborsten och livremmen. Från 12-års åldern vankades det stryk med mattpiskaren eller björkriset. När vi blev äldre alltså bortåt 16 år så användes fortfarande mattpiskaren och riset men på än mer grymma sätt.

Jag har trots detta (eller kanske på grund av) en fascination för smisk och aga. Nu i efterhand och ibland när jag skulle få från 15 års åldern och uppåt så kände jag mig upphetsad. Dock försvann det fort när agan väl kom i gång. Nu har jag en hemlig längtan av att få en ordentlig omgång smisk i likhet med det som jag fick som barn och ung kvinna, men har inte vågat föra det på tal med min sambo.

I yngre år så höll pappa fast mig och mamma slog. Från det att jag fyllde 14 år så tillverkade min pappa en bänk som jag gjordes fast vid med remmar. Bänken såg ut som en triangel som ställdes på sängen och som man fick lägga sig över. Det blev som om man stod på knä med huvudet och överkroppen i madrassen så att säga. Bänken var klädd med en filt och under magen eller precis i vecket där kroppen böjdes var det en upphöjning. Den gjorde att när remmen las om korsryggen och en rem runt knävecken så svankades ryggen och stjärten putade mer. Mina händer fastgjordes också. Sedan vankades det stryk med riset eller mattpiskaren. Någon riktig rotting har jag aldrig fått med.

Det gick inte att röra sig eller undkomma rappen på något sätt. Ibland talade mamma om att nu skall du få 20 rapp med mattpiskaren och jag fick räkna dem högt. Oftast var det min mamma som klådde oss men både pappa och lillasystern var med under agan - vilket var fruktansvärt pinsamt när man kom i tonåren. När jag och min syster varit extra olydiga så fick vi inte veta hur många rapp man skulle få. Man låg bara där och skrek och grinade och försökte få stjärten bort från den onda mattpiskaren eller riset. Mamma brukade vänta en 20-30 sekunder mellan slagen för att de skulle hinna smälta in som hon sa. Det innebar att man ibland låg fastspänd en bra stund och agan höll på under exv. 7-12 minuter.

Riset mjukade mor upp i en hink med varmvatten som hon hällde salt i för att det skulle svida än mer i stjärten och på låren för den delen. När man opponerade sig för mina föräldrar om just agan så fick man alltid till svar att min mormor och morfar minsann bestraffade min mamma på det här viset och det funkade. Det gör en ung kvinna gott att få en ordentlig aga emellanåt sa min mor jämt. Min syster fick samma behandling oftast ett år tidigare än vad jag fick. Bänken användes på mig vid 14 år men min lillasyster gjordes fast vid den vid 13 år. Jag fick känna mattpiskaren och riset först vid 12 och hon fick det vid 11 år osv. Helena, min syster, fick mer stryk än jag eftersom hon var oerhört uppnosig och kaxig under sin uppväxt.

  camp   hfp


Tillbaka