Charlotte och Anna 2


Det var en mycket vacker sensommar dag i Amsterdam. Barnen hade börjat skolan för någon vecka sedan liksom vår nu före detta barnflicka Anna. Våra tre döttrar var nu så pass stora att vi inte tyckte oss behöva någon ny barnflicka och med anledning av detta kunde Anna bo kvar i den lilla extra lägenheten, med egen ingång och allt, som rymdes i vårt hus. Dessutom hade Anna under de 2 år som hon levt med oss nästan blivit som en riktig familjemedlem.

När Anna gick i nian praktiserade två veckor hos min fru. ”En mycket klipsk tjej som kan gå långt” var min fru Charlottes första kommentar. ”Pratar redan perfekt engelska, räknar lika bra som Du och”, ”akta Dig Du” svarade jag spelat argt klatschade Charlotte i baken. ”Jojo” fortsatte hon och bubblade på som vanligt. Hon retade mig alltid för att även fast jag kan titulera mig som ekonomidirektör så är Charlotte mycket bättre på att räkna – derivata, integraler och dylikt – än jag. Inte för att jag behöver kunna detta men Charlotte älskar att retas.

Anna och vår familj bodde inte så långt ifrån varandra och möttes ute då och då. Första terminen andra gymnasieåret hände något. Anna hade hamnade – förenklat uttryckt – snett, drack mycket, mycket alkohol och skolkade konstant. Annas föräldrar verkade inte bry sig. Hon var mycket nära att inte få börja sin andra vårtermin när min fru tog sig an henne. Charlottes recept var vänskap, ömhet och smisk då det behövdes. ”Hon behöver en förebild som är kärleksfull men inte drar sig för ge henne smärtsamma läxor när så behövs” menade Charlotte. Min fru, uppvuxen i USA, amerikansk medborgare och dessutom jurist, har mycket svårt att förstå att aga kan vara förbjudet i Sverige.

Fler än en gång fick Charlotte rycka ut och hämta Anna där hon fanns, ta med henne hem till oss, läxa upp henne verbalt och innan hon bäddade ned Anna i gästrummet ge henne en omgång med handen. Under en period fick hon smisk minst en gång i veckan. Det gillade Anna inte! Men det syntes att hon ändå tyckte om att ha Charlotte i närheten, att prata med henne, någon som hjälpte till med läxor och brydde sig om henne. Våra tre döttrar såg dessutom upp till Anna något som säkert kändes skönt för henne. En gång gjorde Anna misstaget att skrika åt, och förolämpa Charlotte, efter hon fått stryk. Det skulle hon inte ha gjort. ”Lilla flicka” suckade Charlotte, tog hårt hennes armar hårt, tryckte återigen ned Anna över sina knän sessionen slutade med att Anna fick en tredubbel dos. Dagen efter, en lördag som tur var, stannade Anna i gästrumssängen hela dagen. Sitta kunde hon inte. Hon har aldrig mer sagt ett ont ord om Charlotte.

Själv var jag lite tveksam till hela företaget. Vi pratar om allt, så även om detta, dessutom hade Du redan nu dåligt med tid menade jag. Men min älskade, som nog är jordens mest envisa person, var som vanligt övertygad om sin framgång. ”Hon är min hobby” sa Charlotte, ”eftersom det är så himla få hästar här i stan och jag får nöja mig med att rida Dig så måste jag lite annat tidsfördriv också” log hon. ”Vem kan stå emot Ditt leende” svarade jag matt. Min svärmor drev ett stuteri och Charlotte hade haft egen häst sedan barnsben.

Som tur var hade jag fel. Behandlingen tog skruv och med allra största sannolikhet blev Charlotte Annas räddning kvar i skolan, dessutom med hyfsade betyg. Jag är mycket stolt över min frus insats.

Strax efter Annas student blev det bestämt att vi skulle flytta till Amsterdam. Charlotte trivdes inte riktigt i Stockholm. Hon medgav det aldrig men jag känner henne alldeles för väl för att kunna se när hon ljuger – alternativt håller modet uppe, beroende på hur man ser det. Vi behövde hjälp med barnpassning, och Anna vill gärna följa med till Holland, och blev på så vis en älskad liten extra mamma åt våra barn.
Jag kom hem från jobbet precis i tid denna fredag. Charlotte var mycket nära ett raseriutbrott efter en hel eftermiddag med en mycket trilsk dotter. När Hannah, vår mellandotter, är på fel humör kan hon driva sin mor till vansinne. Charlotte är inte direkt lättretad, men till slut smäller det, och då gör det det hårt. Resultatet blir alltid detsamma; en mycket ledsen dotter med en rejält öm bak och roligare kan man ju ha en fredag. Lyckligtvis är Charlottes ilska som bortblåst i samma stund som agan är utdelad. Alltid något.

Lade mina armar runt Charlottes axlar, kysste hennes nacke och viskade ”lugn, jag tar hand om henne”. ”Ta med Din lillasyster och gå ut på baksidan så kommer jag snart” fortsatte jag till Hannah. ”Jag blir tokig” viskade Charlotte och försökte vända sig om. Jag höll om henne hårt, hon satt fast som i ett skruvstäd, hon lutade sitt huvud bakåt och vilade det mot min axel. ”Jag önskar att jag hade Ditt lugn” sa hon. ”Du skall vara precis som Du är” sa jag och nafsade efter hennes vänstra höra ”ett vilt och nästan otämjbart lejon”. ”Vet Du vad” fortsatte jag, ”Hannah är en kopia av Dig, fast lite mindre bara.” ”Ja, jag vet” suckade Charlotte ”Vi är lika som bär. Kunde hon inte ärvt några lugna gener från Dig?” ”Sådan mor sådan dotter. Visst skall det bli kul när tonårstrotsen kommer” sa jag glatt. ”Jag kommer att köpa en rotting” sa Charlotte matt. ”Ja, Du vet väl vad som biter på Din lilla kopia, åk iväg nu” sa jag.

Charlotte och vår äldsta dotter skulle åka och rida. ”Jag har förberett middagen det är bara att koka ris” sa Charlotte på väg ut. I vår trädgård hittade jag Hannah och vår yngsta dotter i färd med att sätta upp en krocketbana. ”Kom hit Hannah” ropade jag. ”Vänta lite”, svarade hon när hon studerade banans ritning. Jag gick fram till henne, tog tag i hennes höger öra, vred om lite försiktigt, och plötsligt var flickan mycket enkel att övertala att följa med bort till trädgårdsmöblerna. Placerade henne sittande på bordet, och satte mig själv framför på en stol. ”Du måste skärpa Dig Hannah, Du retar mamma till vansinne med Din kaxighet. Dessutom vet Du precis hur det slutar. Sambandet mellan Din uppstudsighet och smisk är väl uppenbart” frågade jag. Hannah nickade. ”Jag skall försöka att bättra mig” sa Hannah och jag visste att hon menade allvar. Än så länge var jag hennes stora idol, bad jag henne försöka skulle hon göra det. Men jag kände också min dotter väl, inom ett par veckor skulle hon ha förtjänat att få smisk med handen eller hårborsten igen. Om några år blir den en rotting tänkte jag.

När fru Charlotte var sexton, sjutton år var hon som mest uppstudsig. När inget annat hjälpte tog hennes mamma fram mattpiskan och det tog visst tagit skruv. ”Efter två långa och hårda sessioner med en veckas mellanrum aktade jag mig mycket noga för bus.” berättade Charlotte en gång. Min yngsta och äldsta dotter får sällan smisk. Men när det händer, och med en ordentligt öm bak i närminnet, är de två flickorna lydiga långt framöver. Hannah däremot, en kopia av sin mor.

Vi hann med flera krocketrundor innan jag hörde bilen komma hem. Jag gick in för att möta dem; Charlotte och vår äldsta dotter Louise. Älskade att se min fru i ridbyxor; blev dessutom alltid lite nostalgisk eftersom det var just klädd i ridkläder Charlotte var när jag mötte henne första gången. Samma blick som då mötte mig nu i hallen, den blick som jag med en gång förälskat mig i. ”Har Ni haft det bra” frågade jag, drog henne till mig och kysste och Charlotte. ”Ridning är som balsam för min själ” svarade min fru. ”Jag ska ta hand om Dig i kväll” fortsatte hon när jag smekte hennes höfter.

”Fredrik”, ropade Charlotte från badrummet en stund senare. ”Hör efter med Anna om hon vill äta med oss”. Anna var hemma trots att det var fredagskväll. Hon var lite ledsen då hon och hennes pojkvän precis gjort slut. Jag skickade upp budbäraren Hannah, men Anna avböjde vänligt men bestämt.

Det blev en mycket trevlig kväll. God mat, gott vin, och en familjeturnering vid krocket-banan. Hannah och hennes mor var det klart bästa laget. Sams igen.

Jag stoppade barnen i säng, och hittade sedan Charlotte i trädgårdens hängmatta, hon läste en bok. Lugn musik strömmade svagt ut från Annas lägenhet. Hängmattan låg precis under Annas sovrumsfönster två våningar upp. ”De små sover, kommer Du ihåg vad Du lovade” frågade jag och strök henne över kinden. ”Mmmm” svarade hon frånvarande, ”men jag måste läsa klart de två sista kapitlen först.” ”Skynda Dig” svarade jag och smekte hennes lår. Lade mig i trädgårdssoffan, njöt av livet och tanken på vad som komma skulle.

Plötsligt svor Charlotte från hängmattan. Det var mycket ovanligt numer. Att svära var en ovana som hennes mor tagit ur henne under tonåren. ”Känner Du lukten” frågade Charlotte. ”Nej.” ”Kom hit, det luktar marijuana”. Jag gick bort till hängmattan och sniffade. Jo, mycket riktigt, lukten var tydlig och kunde bara komma ifrån Annas rum. Charlotte svor igen, ”jag vet ju att hon har provat en gång, men hon har ju lovat mig att det bara var en engångsföreteelse”. Hennes vackra blå ögon blixtrade. ”Vad ska vi göra, hon är ju vuxen, det är ju lagligt här” frågade Charlotte. ”Gör precis vad Du tänker” svarade jag, ”hon får inte fastna i något missbruk”. Min fru svor igen, jag hjälpte henne ur hängmattan. ”Jag köper en rotting redan i morgon” väste hon och gick in i huset. Själv återtog jag trädgårdssoffan.

I hallen såg Charlotte Louises ridspö och det tog hon med sig till Annas lägenhet.

Efter en knapp halvtimme var Charlotte tillbaka i trädgården. Hon satte sig i soffan tätt intill mig. ”Nå”, frågade jag. ”Hon fick 25 hårda rapp med ett ridspö, hon har aldrig fått så mycket stryk”, svarade Charlotte dystert. ”Tänk om hon fastnar i missbruk”. ”Det gör hon inte, hon har ju Dig”, svarade jag och tog min fru i min famn och till vårt sovrum.

Nästa dag köpte Charlotte en rotting. Även om hon trivs mycket bra i Amsterdam har Charlotte svårt att mycket svårt förlika sig med alla droger och prostitution. Men det finns ju alltid något positivt i eländet, ”det är ju inte speciellt svårt att finna en god rotting i någon sexshop” sa Charlotte när hon visade mig den.

Anna har nu smakat på rottingen två gånger. Handsmisk som uppvärmning, och sedan 2 x 10 rapp på bar stjärt och jag tror att det dröjer innan hon provar marijuana igen.

     SIT   christina


Tillbaka