I VIKEN II


När vi, påföljande morgon, hade bäddat och ätit frukost i tältet, tittade hon mig djupt i ögonen och lutade sig fram, tog mina båda händer och sa:"Vet du vad, det som hände igår fick mig verkligen att tänka till. Och att du tog tag i situationen och gjorde vad du ansåg behövdes kan jag inte annat än beundra - det måste ha känts väldigt bävande och riskfyllt. Men du, fortfarande fast jag förstår mer nu, känner jag mig lite svävande mellan två poler - trots och samhörighet, om du kan förstå vad jag menar. Så jag skulle vilja att du hjälpte mig att hitta rätt? Om du tror att du kan göra det nu?"
- "Jag brukar ställa upp på dina önskemål, det vet du, men jag vill inte känna mig utnyttjad längre."
Hon blev blossande röd och plötsligt, innan hon svarade gick det upp för mig vad hon syftade på men jag ville få henne att säga det själv.
- "När jag låg över ditt knä och fick vad jag förtjänade, rent ut sagt, blev jag sur och trotsig efter ett tag men du gav inte upp utan tog mig förbi och genom det och efter att du smiskat mig färdigt kände jag mig så avslappnad som jag inte gjort sen jag var liten och jag är på något underligt sätt tacksam mot dig för det. Det här är svårt att säga men idag är jag lite tillbaka i trotset så det känns som om jag behöver mer smisk, konstigt eller hur?"
- "Snälla du, det är klart att jag tar itu med det - att det skulle bli ett bättre förhållande mellan oss var ju syftet. Jag är glad att du säger till själv för jag har faktiskt sett lite signaler på detta under morgonen. Men du måste inse att det får bli på mina villkor, precis som igår."
- "Ja, självklart. Vad ska jag göra nu då?"
Hennes lättnad att jag förstått var rörande att se.
- "Få se nu, jo, du kan ta med dig den här saxen bort till bilen där du ser små björkar intill och klippa ner tio små smala kvistar och sen lövar du av dom och tar med dej dom hit ska jag knyta ihop dom."
- " Måste du använda ris? Det svider så otroligt intensivt - kan du inte göra på nå´t annat sätt?"
- "Utan ris blir det inget resultat, det måste svida i stjärten på dej så att du, när det blir bråkigt mellan oss nästa gång, kommer ihåg att jag verkligen bryr mej! Men det är klart, igår tänkte jag inte på att smiska med handflatan tillräckligt länge och det kan vara därför som du känner dej otillfredsställd med effekten efteråt."
- " Ja, pröva med det idag, det blir säkert bra! Jag älskar när du ägnar dej åt mej, tom på det här handfasta viset!"

Hon tog saxen och gick iväg och jag la mej ner på gräset och slappnade av så länge medan jag tänkte igenom hur jag på bästa sätt skulle gå tillväga med agan som strax skulle gå av stapeln. Det fick bli mer handsmäll denna gång, så långt var allting klart men hur skulle jag börja? Lite försiktigt med smäll skulle nog bli bäst, tänkte jag. Efter en stund kom hon med riset i handen och jag bad henne att hämta snöret i tältet men då plötsligt tvärstannade hon till.
- "Du skickar mej hit och dit, vad är meningen med det egentligen?"
- "Ett litet test, förstod du inte det? Och nu vet jag svaret; om du hade varit vänlig och rar när jag bad om hjälp så skulle jag börjat lite försiktigt med handen hade jag tänkt, men nu får det bli ris på bara stjärten med en gång och sedan omväxlande med hand och ris, gång på gång till dess att jag märker att min mjuka tjej är tillbaks igen!" Hon ändrade genast stil, gick och hämtade snöret men jag märkte på henne att det bara var ett försök till taktik. När jag bundit om risknippet, klädde hon i alla fall av sej långsamt efter min uppmaning, som i trance, och började lustigt nog uppifrån. T-shirten åkte över huvudet och det visade sej att hon hade bikinin inunder. Behån fick jag hjälpa henne med och jag kunde inte låta bli att smeka hennes topppiga bröst med insidan av mina handflator vilket genast fick dem att styvna till.
- "Hallå där, gör det du ska nu!"
Hennes burdusa tonfall fick mej att dra mej undan men mera besluten att inte släppa henne längre än så här i fråga om humöret.
-  "Ja, det ska jag minsann! Kom genast och lägg dej över mitt knä så du kan få det smisk du behöver!"
Jag hade satt mej ner på ett par stockar men hon kom inte.
- "Jag ska bara ta av mej färdigt först."
- "Nej, det ska du inte alls, kom genast! Riset ligger här och väntar på att få göra strimmor på din runda och gosiga stjärt!"

Äntligen förstod hon och när hon närmade sej drog jag ner hennes overallsbyxor till knäna och böjde ner henne över mina ben. Bikinins linning satt ordentligt fast men med lite höftvrickningar som assistans fick jag dem förbi hennes höfter och kunde äntligen ta upp riset och börja smiska upp min flickvän på det sätt som jag borde gjort redan dagen innan. Men det kändes inte försent att rätta till nu och med drivande bågformade susningar genom luften fick kvistarna träffa hennes putande stjärt och hon drog häftigt in andan och gnydde till. Med ett stadigt grepp runt hennes höft höll jag henne i rätt position och såg samtidigt till att ryggslutet var i svank. Till min förnöjelse kunde jag konstatera att denna aga artade sej att bli synnerligen effektiv utan att för den skull vara brutal - detta var faktiskt mitt hjärtas dam och det jag ville åstadkomma var en upprepning och komplettering av hennes upplevelse av gårdagens smisk så att verkan skulle bli, om inte permanent så åtminstone så varaktig att hon förstod att det inte lönade sej att försöka vara boss över mej i fortsättningen.

Hennes röst hade redan nu i början en klang av välvilja och acceptans som inte alls kunde märkas dagen innan, så tidigt under agan vill säga. Trots att hon faktiskt själv noterat sin trotstendens under morgonen räknade jag med att denna känsla efter ett tag skulle visa sej. Björkkvistar av tunnaste modell låter kanske inte så verksamt men jag kan försäkra att i rätta händer så fyller dom sitt ädla syfte på ett mycket bra sätt och efter ett par hundra snärtande slag, utspridda över alla hennes stjärts kurviga ytor, hörde jag att hon snyftade. Jag lade ner riset och smekte henne över de svidande rödstrimmiga och päronformade skinkorna och kände hur heta de hade blivit av den omilda behandlingen . Först ryckte hon till av beröringen men slappnade snart av och njöt.
- "Nu är det dags för fas två, så att säga. Om du känner dej småilsken eller nå´t, så visa upp den känslan för det är den jag måste ta dej igenom. Med handen blir det en djupare effekt och jag tror att det är den kombinationen som saknades igår. Jag älskar dej i vilket fall och jag vill att det ska bli bra mellan oss och att vi båda ska veta våra roller."
- "Det vill jag också - jag har längtat efter en förändring länge, ska du veta, och det här hjälper absolut till men jobbigt är det och pinsamt egentligen men jag vill att du ska kunna göra det du anser är nödvändigt för då tror jag att det blir rätt, för jag litar på dej!"
- "Då börjar jag om, men nu blir det handen som smiskar dej intensivt, både på låren och skinkorna - lite lugnt i början men sen måste jag låta dej känna på ordentligt att det som händer är viktigt och allvarligt och oundvikligt så det är ingen mening att du kämpar emot utan det som sker det sker - klarar du det? "
Inget svar hördes på denna i det närmaste retoriska fråga och jag började med lite försiktigt klatschande nertill på stjärtens rundlar. Risets resoluta slag hade gjort hela hennes stuss öm och rosa, från midjan och nästan ner till knävecken, så jag behövde inte ta i för att få hennes reaktioner att märkas. Inga starka sådana men hon vred sej hit och dit medan hon jämrade sej lite ynkligt. Med viss bävan ökade jag styrkan och hastigheten och lät handen träffa bakens översida. Genast kom hennes hand till försvar men jag fångade upp den och höll den ner mot korsryggen och lät den bli till ett medel att hålla svanket kvar och rumpan upp. Omväxlande smiskade jag de båda studsande kloten rödare och rödare och de fick motta allt kraftfullare klatschar till dess att jag fann det lämpligt att låta handen vandra vidare ner till låren som än så länge lyste vita i kontrast mot mina svarta manchesterbyxor. Hon andades allt mer häftigt men gnydde inte just nu och jag började smasha insidan av låren med ca trettio slag för varje omgång och sida. Att detta var känsliga ytor var tydligt för hon jämrade sej genast högljutt och lät faktiskt lite småtjurig och jag insåg att detta var en avgörande nivå. Jag lät mej alltså inte bekomma utan fortsatte med ännu något mer distinkta, smällande klatschar i serier av tre och tre med några sekunders paus emellan.

Hennes rörelser fram och åter fick mej att ta ett stadigare grepp runt hennes midja och höft men det var knappt jag kunde hindra henne att falla av. För varje slag blev det ett vitt handavtryck på den rosa huden men efter några sekunder blev dessa märken rosa och nästan röda. När hela baksidorna av låren hade antagit denna nyans, lyfte jag henne lite åt vänster, tog undan mitt högra ben och satte det över hennes båda och fick på så sätt hennes kropp att vila enbart på mitt vänstra knä. Nu hade jag bättre chans att hålla henne i rätt läge, faktiskt en bättre ställning ur en synpunkt; Jag fick en mycket läckrare anblick över hela hennes underbart runda och eggande stjärt som jag alltid hade beundrat och attraherats av och genom att hon nu låg neråt med överkroppen på mina vänstra sida kunde jag också låta handen träffa längre in på insidan av vardera låret några tiotal gånger innan jag ägnade mej åt sittytorna med ljudliga smällar och hon snyftade nu ordentligt och jämrade sej. Efter ännu en omgång på båda lårens in- och baksidor grät hon nästan. Min hand ömmade ordentligt och det passade alldeles utmärkt att göra ett uppehåll.

- "Hur är det, lilla vän? Du måste stå ut med det här en stund till hur det än känns!"
- "Det ömmar i hela stjärten, ska du veta! Kan jag sitta ner sen idag, tror du?"
- "Vet inte, nu jag ska ge dej mera smisk med riset i stället så får vi se sen, lägg dej ner igen med stjärten ordentligt upp i vädret!"
Hon visade ingen entusiasm över detta men lade sej lydigt ner igen, svankade upp som hon skulle med sin illröda stjärt och mitt hjärta snörpte till av glädje - detta var en bättre reaktion än jag hade kunnat hoppas. Hon visade en ödmjukhet jag inte trott henne om och en tillit till mej som jag hoppades kunna svara upp till. När riset svischade till mot hennes lår skrek hon till först och det var uppenbart att baken blivit lika känslig som den var röd. Med lite mildare ansats klarade hon bättre av inledningen av den fortsatta agan som under någon minut fördelades jämnt över lårens övre delar för att sedan fortsätta upp till gränstrakterna mot stjärten där jag sen väsentligt ökade kraften för att åstadkomma "une grand finale".
- "Det svider, det svider ju!!"
Hon snyftade nu ynkligt men jag ville ta det säkra före det osäkra och lät riset dansa färdigt sin kraftfulla svit över den strimmiga stjärtens ömma och, vid det här laget, knottriga hud ända till dess att hon grät rakt ut och klart visade att smisket hade gjort sin avsedda verkan. Idag lät hon sej tröstas tämligen genast och hon verkade som hon hade tagit till sej agan på rätt sätt vilket verkligen gladde mej. Jag smorde inte genast in hennes stjärt med olivolja utan lät det dröja ett par timmar. Hon gick omkring naken på stranden och undvek nogsamt att beröra baken. Då och då sprang hon ut i vattnet och satte ner hela den heta stussen till lindring mot svedan. Åsynen av hennes kurviga kropp och i synnerhet av hennes stjärt som hon hela tiden putade ut med som för att kyla av den i luften var naturligtvis en glädje och eggelse men jag ville inte forcera henne till något som hon inte kunde njuta av. Omsider kände hon sej tydligen lite kelen för rätt som det var kom hon fram till mej, lutade sej över mej och lät brösten vidröra mina ögon och snudda mot mina läppar där jag låg på rygg och förstrött lyssnade på henne och fågelsången. Jag log mot henne men lät henne hållas. Ibland gned hon sej mot mej som en huskatt när jag satte mej opp och efter ett par svängar med höfterna som liknade ett par tacklingar mot mitt håll parerade jag  till slut så att hon föll emot mej. Med armarna utbredda tog jag tag i henne och vi hamnade i gräset där vi av någon underbar anledning blev kvar en lång och härligt romantisk stund.

  GBS                          VIP


Tillbaka