Nedanstående text är en produkt av fantasi. Samtliga inblandade i fantasin är av vuxen ålder. Fantasin bygger på en situation i vilken alla inblandade deltar frivilligt.



SLAVINNAN


Salongen hade en mycket klassisk Brittisk inredning. Draget i skorstenen till den stora öppna eldstaden, skapade ett myndigt och dovt mullrande. Detta tillsammans med eldens sprakande var det enda som störde den annars totala tystnaden. Belysningen i salongen var dämpad eftersom ingen elektrisk belysning var tänd och den sena november eftermiddagen minimerade dagsljuset som annars sipprade in från de stora fönstren i hallen.

Anna passade på att damma medans hon samtidigt arbetade med kvällens middag. Han hade beställt sjötunga, fylld med en färs av hummerkött och pilgrimsmusslor, serverat tillsammans med en syrlig vitvinssås och potatistimbaler. Det var först under senare tid som Anna hade vågat börja utföra andra sysslor samtidigt som hon lagade mat. Stor del av hennes första tid i huset hade gått åt till att lära sig en kokkonst som tillfredsställde husets härskare. Han hade i denna del av hennes träning investerat mycket av sin egen tid och energi. Hon hade fått fantastiska kokböcker, de bästa råvarorna och åtskilliga tips till sitt förfogande. När hon lyckats hade hon fått beröm, vilket annars var mycket ovanligt, men när hon misslyckats hade bestraffningarna inte varit nådiga.

När Anna tänkte tillbaka på denna tid kunde hon inte minnas många dagar som hennes stjärt helt skonats från rottingens ilskna bitande. Nu efter de första sex månaderna hade hon lärt sig att lita så mycket på sina färdigheter att hon lämnade köket under kortare stunder medans maten skötte sig själv. Hennes dagar var fyllda från tidig morgon till sen kväll och hon ansvarade för inköp, städning, tvätt, strykning och parkarbete. Samtidigt måste hon alltid passa upp på sin härskare och utan ifrågasättande lyda varje order. Det var med tanke på den stora arbetsbelastningen som hon utnyttjade varje tillfälle att utföra en syssla så att hon skulle hinna få tillräckligt med sömn.

Anna tittade snabbt till maten och fortsatte sedan dammandet i salongen. Hon hade nu kommit fram till den möbel som fått henne att darra av både rädsla och upphetsning första gången hon sett den. Det var en smidd järnställning, ungefär två meter hög och en dryg halvmeter bred. Baksidan som var placerad mot ena kortväggen var rak medans framsidan var bredare i nederkant och smalnade av mot toppen. På båda de järn som bildade framsidans kanter fanns sex stycken krokar. Möbeln liknade på många sätt ett traditionellt ställ för svärd. Den här möbeln var dock inte avsedd för svärd. På samtliga sex platser vilade istället en rotting. De kraftigaste och längsta var placerade underst medans det kortare och tunnare låg högre upp. Första gången hon sett möbeln hade hon blivit alldeles knäsvag. Han hade sett det och beordrat henne att stiga fram till möbeln. Sedan hade han mycket lugnt och sakligt berättat att varje rotting hade sitt speciella användningsområde. Han berättade hur de kraftigaste användes på bar stjärt vid mycket allvarliga förseelser och hur andra kunde komma i fråga vid mindre misstag eller som ett alternativ för att utföra bestraffning på slavinnans fotsulor eller händer. Han hade också visat de olika instrumentens effekt genom att slå både i luften och på skinnsittdynorna i en av Chesterfield fåtöljerna.


Demonstrationen hade avslutats med att hon själv fått pröva de olika alternativen mot fåtöljens skinn. Lektionen hade gett henne en otrolig respekt för att begå misstag, trots detta hade det inte gått lång tid innan hennes stjärt fick stifta sin första bekantskap med innehållet i ställningen.

Anna dammade klart ställningen och avslutade med att olja in de olika rottingarna i linolja. Detta tillhörde de dagliga rutinerna, rottingarna var han käraste ägodelar och de skulle vårdas mycket varsamt. Att olja rottingarna varje dag enbart för att de alltid skulle vara så flexibla som möjligt var naturligtvis inte nödvändigt, men han visste att en slavinna som varje dag fick sköta om sina bestraffningsredskap får lite större respekt för dem.

När Anna var klar fortsatte hon raskt ut i köket. Hon kontrollerade att vinet han valt höll rätt temperatur. Anna hade varit nere i vinkällaren redan under förmiddagen för att hämta vinet så att det skulle få rätt temperatur och hinna andas ordentligt. Hon gillade inte att gå ner i vinkällaren, det var mörkt och fuktigt. Temperaturen höll inte mer än 12 grader och Anna frös eftersom hennes specialsydda maid uniform inte gav någon egentlig värme.

Uniformen var en av de punkter som ideligen påminde Anna om hennes position som slavinna. Den var svart med vita inslag och till hörde ett par svarta Rizzo skor med smal hög klack. Skorna skulle alltid bäras utan strumpor och tydligt visa upp hennes välskötta fötter och rödmålade naglar. Uniformen var specialsydd eftersom den bak i mitten hade en 40 centimeter lång slits som blottade hennes bakdel när hon böjde sig framåt eller satte sig på huk. Avsikten med slitsen var givetvis att han skulle ha omedelbar tillgång till att bestraffa eller ha sex med henne. Hon hade vid det här laget lärt sig ett antal bestraffningspositioner där slitsen kom till perfekt användning. En av ställningarna var att helt enkelt ställa sig med fötterna 20 centimeter ifrån varandra, behålla benen raka, böja sig framåt och greppa runt vristerna. Ytterligare en finess med uniformen var att det längst ned på varsin sida om slitsen fanns ett knapphål, längre upp på ryggen fanns sedan matchande knappar. Att knäppa fast kjolen i öppet läge var framförallt lämpligt när hon fick lägga upp sig över hans knä för att ta emot en omgång med handen eller en klädborste. Uppknäppt bakdel var också mycket lämpligt då han efter en bestraffning ville låta henne visa upp sin rödstrimmiga stjärt. Anna visste inte hur många timmar hon tillbringat i skamvrån på det viset. Vinet höll lämplig temperatur och hon kunde i lugn och ro färdigställa middagen.

När det bara återstod att sjuda fisken gick hon varsamt upp på övervåningen och knackade på dörren till biblioteket där husets härskare befann sig.
– Kom in.
– Maten är klar ers nåd.
– Jag kommer om en minut.
Anna skyndade ner för trapporna igen och kontrollerade en sista gång att allt såg ut som det skulle på bordet. Den vita duken var nytvättad och manglad och den trehövdade kandelabern med vita stearinljus spred ett behagligt sken över matplatsen. På bordet fanns underläggsfat, bestick, glas, linneservett, korg med nybakat bröd och ett smör som blandats upp med basilika och soltorkade tomater. Stolen vid hans sittplats var lagom utdragen för att han lätt skulle komma in på sin plats.

När han klev in i matsalen hälsade hon honom välkommen till bords genom att niga djupt. Han klev in på sin plats och hon hjälpte honom till rätta med stolen. När han väl satt på plats serverade hon vatten och lät honom smaka av vinet. Han nickade godkännande. När vinproceduren var klar presenterade hon måltiden både till innehåll och tillredning. Även denna gång nickade han godkännande och Anna tyckte hon kunde skönja ett gillande i blicken. Han började med en bit bröd, Anna höll sig hela tiden i bakgrunden för att inte störa honom men höll samtidigt ett vakande öga på om hon kunde göra någon insats för att förhöja upplevelsen av måltiden. När han åt bröd hade hon ett fat och en liten mjuk borste till sitt förfogande dessa användes för att borsta bort eventuella smulor som hamnade på duken. När han var klar med brödet serverade hon fisken. Han studerade upplägget på tallriken noga innan han skar en första tugga. Anna försökte dölja sin nervositet över att få utlåtandet utan att lyckas särskilt väl. Han visste att hon var nervös och drog medvetet ut på att visa vad han tyckte. Plötsligt såg han mycket missnöjd ut och grinade illa. Annas hjärta började bulta som ett expresslok. Sen sken han upp och log mot henne och sade att det var mycket gott. Hon andades ut.

Under återstoden av måltiden passade hon upp med mer vin och vatten. När han var klar dukade hon omedelbart ut och diskade snabbt . Han hade en visselpipa som han blåste i när han ville ha hennes uppmärksamhet och precis när hon var klar med disken kallade han på henne.
– Jag vill ha espresso och cognac serverad framför brasan i salongen, och för att förhöja njutningen ytterligare vill jag att du är helt naken när du serverar den.

Anna blev mycket konfunderad men var tillräckligt rutinerad för att inte ifrågasätta utan neg omedelbart och svarade:
– Ja ers nåd.

Fem minuter senare var hon helt naken och allting klart, hon placerade de båda dryckerna på en bricka och bar in till sin härskare som redan satt i en av fåtöljerna. Hon skulle just placera kupan och koppen på ett litet bord bredvid honom men han stoppade henne och sade åt henne att ge honom brickan. Hon lydde förvånat.
– Flytta bordet.
– Ja ers nåd.
Hon gjorde som hon blev tillsagd.
– Lägg dig på alla fyra där bordet stod.

Nu förstod hon vad han menat med förhöjd njutning, hon skulle alltså ersätta bordet med sin egen rygg. Anna lydde ordern och ställde sig som hon blivit tillsagd. Han styrde hennes placering så att hon stod lite snett på sidan av honom med ansiktet vid hans fötter, även hon vänd mot elden. När han var nöjd med hennes placering placerade han försiktigt ut först cognacskupan. Därefter var det dags för espressokoppen. Visserligen hade koppen ett fat men det var relativt tunt och det nybrygda kaffet var ordentligt hett. Innan han ställde ner kaffet varnade han henne:
– Om du spiller en droppe av det jag har att dricka blir bestraffningen inte nådig.
– Jag förstår ers nåd.
Direkt när fatet fick kontakt med hennes hud förstod hon att detta skulle bli en svår order att klara av, det var rejält varmt och hon jämrade sig lätt. Hon klarade första kontakten utan att rycka till. Nu började en kamp. Han drack sakta av cognacen . För varje sekund som gick blev hettan större och större. Efter någon minut var hon tvungen att ägna all viljestyrka till att varken skrika eller skaka. Ytterligare ett par minuter som kändes som timmar passerade. Anna bet sig nu hårt i läppen för att behålla koncentrationen. Efter ytterligare en minut
började hon att mycket, mycket försiktigt skaka av smärta. Han noterade detta och använde sin ena hand för att lugnande smeka hennes nakna stjärt.
– Du gör mig väl inte besviken, det vore ett tråkigt slut på en annars fantastisk kväll att behöva aga den här välformade ändan?
– Jag skall försöka ers nåd.
– Försöka är inte gott nog, jag vill inte förlora något av detta goda är det förstått?
– Ja ers nåd.
– Bra slavinna.
Hans prat och hans smek gjorde att hon orkade uthärda en liten stund till.
– Hur länge sedan är det sedan jag straffade dig senast?
Anna räknade snabbt efter.
– Det är nio dagar sedan sist ers nåd.
– Av vilken anledning bestraffades du då?
– Jag hade slarvat med att bry mig om min egen kropp ers nåd, jag hade legat kvar lite i sängen istället för att gå upp i tid och se över mina naglar.
– Du vet hur viktigt jag tycker det är att min slavinna sköter om sin kropp.
– Ja ers nåd.
– Vad fick du för bestraffning då?
– 16 rapp på bara stjärten ers nåd.
– Hmm, jag känner att din stjärt har återhämtat sig fint.
– Ja ers nåd.
– Nio dagar, det måste vara en av de längre upphållen sen du kom hit inte sant.
– Jo ers nåd.
– Hmm.

Nu hade ytterligare några minuter passerat och det verkade faktiskt som om kaffet börjat svalna, hon skulle förmodligen klara av det som verkat så omöjligt. Han fortsatte dricka och förhörde henne om allt från bestraffningar till hur hon trivdes som slavinna och vad hon tyckte om de dagar då hon fick frångå sin slavinne roll. Detta brukade ske någon gång per vecka. Dessa dagar brukade de ofta åka iväg någonstans tillsammans. Tiden förflöt och
istället för av hettan började nu Anna skaka av utmattningen av att stå på alla fyra.
– Börjar du bli trött slavinna?
– Ja ers nåd.
– Bra.
Bra? Det sköljde över henne som en våg av både spänning och olust, han hade sagt det på ett sådant sätt att hon förstod. Allt detta prat om att det var länge sedan hon hade blivit bestraffad, allt handlade bara om att få en anledning att straffa henne. Hennes skakningar tilltog, både av utmattning och av nervositet. Hon kunde inte bara ge upp och be om bestraffning hon måste försöka stå ut så länge som möjligt, annars skulle hennes bestraffning bara bli värre det förstod hon.

Anna orkade i nästan 40 minuter till. Till sist kunde hon inte längre stå emot smärtan utan föll gråtandes ned på den kalla parketten. När hon låg där kände hon hur cognacen rann längs ryggen. Han lät henne ligga där och skämmas några minuter innan han utbrast:
– Du vet vad detta betyder, res dig upp.
Hon lydde omedelbart.
– Hämta den karmlösa stolen.
Hon hämtade stolen och placerade den mitt på golvet precis som han brukade vilja ha det.
– Hämta klädborsten.
– Ja ers nåd.
Medans hon skyndade iväg för att hämta bestraffningsredskapet hann hon tänka på att detta sannolikt skulle bli en mycket strikt bestraffning. När hon åter klev in i salongen satt han redan på stolen. Han tecknade åt henne att lägga borsten på ena kortsidan av stolen.
– Lägg dig över mitt knä.
– Jjja ers nåd.
– Så, snabbt skall det gå, lite till framåt, så ja, fingerspetsarna i golvet, ihop med fötterna så att stortårna pekar på varandra, bra ligg still där.
Han var alltid mycket noga med hennes position när hon skulle bestraffas, i början hade han ibland fått hålla på flera minuter för att få henne i den ställning han ville. Det handlade både om att han vill få en perfekt träffyta och att han ville demonstrera sin makt och att
hennes vilja totalt saknade vikt. När han var nöjd med hennes position smekte han försiktigt de välformade skinkorna och berättade att när han var klar med henne skulle minsann färgen vara en helt annat. Plötsligt kom första slaget. Handsmisk var inte speciellt farligt, hon
hade faktiskt på många sätt lärt sig att uppskatta det. Det var ett utmärkt sätt att värma upp stjärten för de kraftigare bestraffningarna som skulle komma senare.


Han smiskade henne några minuter tills stjärten fått en jämnröd färg och hennes jämranden nått lagom ljudnivå.
– Hur känns det slavinna?
– Ook e ej ers ers nåd.
– Bra, då var det dags för borsten, är du snäll och ger mig den tack.
Han vägde försiktigt borsten i handen och klappade den lekfullt mot hennes skinkor.
– Är du redo för en ny pratstund med borsten slavinna?
– Ja ers nåd.
Smack...Oohh
Smack.. OOOh
Smack...MMAaoo
Han slog hårt och det dröjde flera sekunder mellan varje gång den tunga borstens hårda baksida av trä träffade hennes nakna stjärt. Redan efter tre slag kom tårarna.
Smack..OOOOHh
Smack..IIIIIHHh
Smack..OOOHooomm
Smack..AAAOOoo o
Smack...Aaoomm
Smack..AAAMMmm

– Vad har jag sagt om din bestraffningsposition, se till att stortårna pekar på varandra omedelbart.
– Jaaaa e eers nåd
– Jag vill inte veta av några sådana dumheter, då blir bestraffningen värre, förstått.
– Ja ers nåd.
Annas stjärt sved som eld, borsten var tänkt som en uppvärmning inför mötet med rottingen, men hennes erfarenheter sade att borsten var nästan lika illa. Den orsakade kanske inte riktigt samma höga smärta vid varje slag som rottingen men en omgång med borsten höll normalt sett på mycket längre tid.
Smack..Oohh
Smack..MMmaaaj
Smack..AAAAoojj
Smack..Ooaaj
Smack..AAAOoo
Smack.. Ajjjj
Smack..Oooohh

Slagen fortsatte att falla i jämn takt. Annas jämrande hade ingen som helst effekt på honom och det visste hon. Smärtan var nu mycket intensiv och hon grät mer eller mindre okontrollerat. Men mitt i misären fanns den där, känslan av total förödmjukelse, förnedring och smärta och sexuell upphetsning. Ju mer aga Anna fick desto starkare blev den brännande upphetsningen. Hon hade fullständigt tappat uppfattningen om såväl antalet slag som tiden när hon plötsligt upptäckte att borsten sluta plåga henne. Hon var helt utmattad och hennes årar hade bildat små pölar på golvet. Stjärten sved som eld och hennes kropp var helt
utmattad.

Han smekte henne över hennes illröda och brännheta stjärt, han var rätt nöjd med sitt arbete. Han satt så här några minuter och njöt medans han lät Anna återfå lite av sina krafter innan han beordrade henne att resa på sig och ta plats över rygg stödet på en av skinnfåtöljerna...

  calstar   camp



Tillbaka